Många människor frågar mig hur skolor, universitet och arbetsplatser kan göras tillgängliga för oss som har Aspergers syndrom eller autism. Här har jag samlat 6 tillgänglighetsåtgärder på arbets- och studieplatser:
1. Intrycksfri miljö
Alltför ofta innebär Aspergers syndrom och autism en enorm känslighet för sinnesintryck. Därför är det väsentligt att autisten vid behov kan få eget studie- eller arbetsrum utan mönstrade gardiner, lysrör eller något starkt solljus som stör. Låt autisten vidare, om hen vill, ta med sig egen mat till lunchen! Under jobbmöten är det viktigt att inte öppna fönstret mot en hårt trafikerad gata om det finns en ljudkänslig aspergare med på mötet.
2. Att autisten får vara sig själv
Det är viktigt med trevliga arbets- eller studiekamrater som accepterar autism som den funktionsvariation den är och varken ser funktionstillståndet som en icke önskvärd avvikelse man borde försöka bli fri ifrån eller som ett samtalsämne som man till varje pris borde undvika. Om arbets- eller studiekamraterna ser annorlundaskap som något chockerande eller extremt udda, kommer autisten troligen aldrig kommer att slappna av.
3. Möjlighet att få ett arbetsbiträde eller en mentor.
Det är viktigt att det är samma person som coachar autisten så att inte autisten slussas runt till olika personer med sina frågor och funderingar. På vissa högskolor får mentorer endast hjälpa till med påminnelser när det är dags att lämna in en uppgift, men däremot får de inte hjälpa autisten att hitta in till rätt sal eller kontakta den kursansvariga läraren om autisten behöver stöd med en viss uppgift. Då hänvisas autisten till att själv försöka få tag i de olika lärarna som håller de specifika kurserna, och det kan bli jobbigt för autisten att behöva ta kontakt med många olika personer helt utan stöd.
4. Att autisten välkomnas in i gemenskapen
Alla autister vågar inte hänga med på After Work eller gemensamma utflykten för autisten kan vara blyg och kanske har varit mobbad på tidigare studie- och arbetsplatser. Därför är det viktigt att autisten känner sig välkommen och aldrig behöver känna att man är i vägen. Arbetsbiträdet eller mentorn ska gärna få hänga med som extrastöd på sociala tillställningar om autisten inte vågar närvara själv.
5. Att autisten får känna att den sociala gemenskapen är helt frivillig
En mycket viktig tillgänglighetsåtgärd som många studie- och arbetsplatser missar. För vissa autister är det viktigt att känna gemenskap men för andra, bland annat mig själv, känns det enormt tryggt om jag får höra att det inte finns någon press att tvingas delta i den sociala gemenskapen. För mig räcker det med att studie- eller arbetskamraterna är trevliga, men någon gemenskapskänsla behöver jag inte. Jag tycker bara att det är jobbigt med många sociala aktiviteter men känner mig oftast inte tillräckligt trygg för att våga tacka nej.
6. Möjlighet för autisten att nyttja sina styrkor
Vilket i praktiken innebär anpassade arbetsuppgifter. Om autisten har väldigt svårt för en uppgift, bör hen få alternativa uppgifter. Om autisten får arbeta med det den är bra på, kommer hen förhoppningsvis kunna vara till stor nytta! Tro mig, om autisten förväntas försöka träna bort sin autism och utsätta sig för det hen har riktigt svårt för, kommer det inte komma något bra utav det, jag lovar!