Därför kan en autist ge fel bild av sig själv

När man träffar en person, gör man sig oftast en bild av denne baserad på hur personen är i just den situationen. Ser man en person ha roligt med andra människor och hålla låda på en fest, tänker man oftast att personen är väldigt social. Läser en person mycket och talar många språk, brukar man tänka att personen är väldigt bildad och förmodligen var extremt duktig i skolan. Ser man en person som klär sig väldigt färgglatt, tänker man förmodligen att personen har en konstnärlig talang. Ibland stämmer bilden med verkligheten och ibland gör den inte det. Speciellt för oss som har Aspergers syndrom och autism händer det rätt så ofta att bilden andra människor får av oss inte alls stämmer.

Anledningen till att andra människor ofta kan få fel bild av oss är att vi kan ha en väldigt ojämn begåvningsprofil. Vi kan prestera långt över genomsnittet i ett område samtidigt som vi kan ha väldigt stora svårigheter i ett annat. Bara mina skolbetyg var extremt ojämna. Jag läste sju språk i gymnasiet och fick alltid beröm av språklärarna för de avancerade uppsatserna jag skrev på de olika språken, och jag fick ofta stipendier i slutet av skolåret för mina prestationer. Samtidigt hade jag så stora svårigheter i flera andra skolämnen. Jag lyckades inte lära mig så elementära saker som vad som hände på första och andravärldskriget, och jag förstod inte hur man skulle göra kemiska experiment i kemin. I syslöjden lyckades jag aldrig lära mig hur man trädde en symaskin. Vissa lärare tyckte därmed att jag var ovanligt begåvad samtidigt som andra lärare fick grå hår på grund av mig. De hade alla extremt olika bild av mig och min intelligens.

När andra människor får höra att jag åker runt Sverige och Finland och föreläser om Aspergers syndrom, tänker de ofta att jag måste vara en väldigt energisk person som har extremt mycket ork. Därför kan de bli totalt chockade när de upptäcker att jag kan bli totalt utmattad av att kasta grovsopor i grovsoprummet och att jag inte orkar öva hur man pumpar en cykel eftersom det är alldeles för ansträngande för mig. Jag har bara enormt mycket energi när det gäller mina specialintressen, vilket även inkluderar föreläsningarna. Annars blir jag utmattad av minsta lilla och orkar nästan inte med någonting.

Träffar jag en person som gillar att diskutera grammatik, Aspergers syndrom, autism, hälsa eller andra saker som jag har kunskaper om så inbillar sig ofta de personerna att jag är ovanligt social, pratig och intelligent. Andra människor som träffar mig på andra större tillställningar där man diskuterar helt andra saker kan däremot undra varför jag är så tyst, och de brukar uppfatta mig som extremt blyg. Dessa personer skulle förmodligen bli chockade om de fick veta att jag är pratig i andra situationer. Vill någon diskutera historia eller världspolitik med mig, tycker andra människor att jag är väldigt ointelligent eftersom jag knappt kan något om historia eller världspolitik. När jag började läsa ryska på Stockholms universitet, hade jag aldrig hört talas om Putin!

Du som gör arbetsförmågebedömningar av personer som har Aspergers syndrom eller autism ska vara medveten om den ojämna begåvningsprofilen. Testar du enbart vissa förmågor hos autisten, riskerar du att få den felaktiga bilden att personen klarar betydligt mindre eller mer än vad den egentligen gör. En person som enligt din bedömning verkar ha stora svårigheter kan vara extremt begåvad inom andra områden som du inte har testat. En person som du tycker verkar ovanligt intelligent klarar inte nödvändigtvis saker som är hur enkla som helst för dig!