Kategorier
Autism under barndom och skolan

10 tips för att inkludera elever med autism i klassen

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

När jag föreläser i skolor är det många pedagoger som frågar mig hur man kan göra för att inkludera en autistisk elev i klassgemenskapen och förebygga mobbning. Här kommer mina bästa tips:

1. Fråga den autistiska eleven om hen vill bli inkluderad i klassgemenskapen och i så fall på vilket sätt. Alla vill inte bli inkluderade, i alla fall inte på det sätt som du tror! När jag gick i skolan bad jag om att få skippa klassresorna, men tyvärr var deltagandet obligatoriskt. Lika obligatoriskt var det att leka med klasskamraterna på rasterna. Läraren ville nämligen inte att jag skulle vara ensam även om jag hade velat det. Att bli inkluderad i det sociala ska vara frivilligt, absolut inte en betungande plikt!

2. Om en autistisk elev säger sig vilja vara ensam, kolla dock för säkerhets skull med eleven vad detta beror på! Är eleven egentligen mobbad och därför drar sig undan? Eller är hen osäker på vad de sociala aktiviteterna går ut på? I så fall ska du hjälpa eleven! Men om eleven vill vara ensam eftersom hen genuint tycker om ensamaktiviteter och hatar grupplekar ska du respektera elevens önskan. Alla människor är inte sociala, och det kan tära på ens självkänsla om man från barnsben får lära sig att man inte duger som man är. Då lär man sig istället att man ska ignorera sina egna känslor och lyda andra människor blint!

3. Låt den autistiska eleven bekanta sig med skolgården i lugn och ro. En autistisk elev kan uppleva rasterna som alldeles för stökiga vilken kan göra hen förvirrad och handlingsförlamad. Om hen istället först får bekanta sig med skolgården när den är tom kan hen få idéer om hur hen skulle kunna spendera rasterna i framtiden.

4. Låt den autistiska eleven avgöra själv hur hen vill göra med grupparbeten. Vissa barn med autism hatar grupparbeten, och dessa elever kan behöva anpassade enskilda uppgifter. Men andra autistiska elever kan vilja delta i grupparbeten om de får välja vilken grupp de hamnar i. Ibland kan det göra stor skillnad för en autistisk elev att kunna arbeta tillsammans med någon som hen känner sig trygg med.

5. Förebygg mobbning i klassen. Ibland uppstår mobbning om någon uppfattas som för annorlunda. Diskutera människors olikheter med eleverna och förmedla för dem att man aldrig får skratta åt någon oavsett hur mycket personen avviker från normen. Idag anser många att det inte är accepterat att skratta åt homosexuella eller ens säga saker som: ”Herregud, jag förstår inte hur någon kan bli kär i någon av samma kön, jag kan bara inte relatera till det.” Däremot anser många det vara okej att lyfta på ögonbrynen åt någon som är väldigt avvikande, exempelvis när någon blir kär i Berlinmuren, och det anses inte vara mobbning om någon säger högt att man inte kan relatera hur någon kan bli kär i Berlinmuren och att man tycker att det är roligt. Problematisera detta och låt eleverna förstå att ingen ska bli utstött eller ifrågasatt oavsett hur annorlunda man är!

6. Diskutera mobbning med klassen även på andra sätt. Förklara hur mobbning kan se ut och berätta att även psykisk mobbning är mobbning. Inte alla autistiska elever förstår vad mobbning är, och de kan inte alltid skilja snälla klasskamrater från elaka. Därför är det extraviktigt att autistiska elever förstår vad mobbning är och vad de kan förvänta sig av sina medmänniskor. Inkludera hela klassen i arbetet mot att förebygga mobbning och uppmana alla att vända sig till en vuxen om någon upptäcker mobbning i klassen.

7. Lyssna på den autistiska eleven. Ibland kan läraren vara helt säker på att en autistisk elev är inkluderad och vägra lyssna på eleven och elevens föräldrar som menar att autisten inte alls är inkluderad utan står helt utanför den sociala gemenskapen! Särskilt när det gäller flickor kan det vara lätt att bli lurad för många flickor med autism följer efter sina klasskamrater och står bredvid dessa vilket kan få läraren att dra den felaktiga slutsatsen att den autistiska flickan har massor av kompisar! Om eleven säger sig vara exkluderad och behöva stöd ska du som lärare alltid gripa in.

8. Om du misstänker att något inte står rätt till, fråga den autistiska eleven hur hen trivs med sina kompisar. Det är viktigt att känna till att inte alla klasskamrater som en autistisk elev umgås med måste vara hens vänner. De kan i själva verket vara hens mobbare! På motsvarande sätt kan du som lärare aldrig utgå från att två ensamma elever i klassen automatiskt vill bli vänner med varandra. Om de har mycket gemensamt kan så absolut vara fallet, men annars kan det bli förödande för ensamma elever att känna press på att umgås med någon som man absolut inte har något gemensamt med.

9. Låt den autistiska eleven välja själv om hen vill tala om sin diagnos för sina klasskamrater eller inte. Ibland antar vuxna att mobbning kan förebyggas om klasskamraterna känner till att någon i klassen har autism, men vissa autistiska elever upplever det som väldigt utlämnande och obehagligt att klasskamraterna får veta om diagnosen. Därför ska en autistisk elev aldrig övertalas att tala om diagnosen för andra utan det ska alltid vara elevens eget val!

10. Låt en autistisk elev briljera med sina specialintressen. Självklart ska autistiska elever lära sig att det inte alltid är lämpligt att prata om sina specialintressen och att alla inte alltid orkar lyssna, men när rätt tillfälle dyker upp kan klasskamraterna bli riktigt imponerade av den autistiska elevens specialkunskaper vilket kan boosta hens självkänsla.

Tycker du att inlägget är bra? Dela då det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl. är du snäll:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

12 svar på ”10 tips för att inkludera elever med autism i klassen”

Punkt ett är så himla viktig: att man utgår ifrån autistens eget behov av inkludering i olika sammanhang, i detta fallet skola.

Ofta finns det en föreställning hos omgivningen att ens lycka per automatik ligger i att kunna delta, prestera, aktivera sig som någon person utan autism, på liknande villkor som andra t ex i skola, på eventuell sysselsättning eller jobb, i samband med olika aktiviteter. Och vissa autister kan säkert finna äkta lycka så men troligen långt ifrån alla!

Vissa märker troligen att de blir mer accepterade också när de anpassar sig också och ställer upp på NTs ”krav” och förväntningar på inkludering.

Hade själv svårt att som ung vuxen förstå att det jag höll på med hela tiden va överanpassning och att jag inte hade några hållbara beteenden. Men samtidigt var det ju detta utåt sett ”normala leverne” där jag såg (obs: såg) ut som jag va inkluderad som påhejades av (en totalt oförstående) omgivning och som jag uppmuntrades berätta om i möten med andra och sedan också berömdes för.

Det var framförallt all denna osynliga överanpassning som orsakade symptom på psykisk ohälsa.

Hur går då detta att förhindra? Tror mycket handlar om att hjälpa autisten att lära känna sin egen autism, sig själv, övriga omständigheter så att hen kan stärka sig själv i att uttrycka sina e g n a behov och medvetna val. Från förskoleåldern. Det behövs välutbildad personal som har speciella verktyg och tekniker anpassade för autister. Din lista är fantastisk:) 🙂

Det är en frihetskänsla att känna att jag inte behöver sträva efter någon form av ”inkluderingsgodkännande” från någon NT (eller autist som Inte känner mig) på samma sätt som tidigare längre. Det har givit mig hälsa att nå den insikten.

Jag håller med dig om att det är en frihet att inte längre känna ett behov av godkännande från neurotypiker. Att jag inte längre känner det behovet beror dels på ökad självkännedom och dels på ökad självkänsla.

Jag tror att omgivningen borde stärka autisten så att hen redan som barn lär sig att hen duger som hen är. Om autisten får god självkänsla från tidig ålder ökar sannolikheten för att hen vågar lyssna på sig själv och leva ett liv som hen mår br av. Tyvärr får många autister lära sig att man bara duger som man är om man tackar ja till inkludering och delaktighet på neurotypikernas villkor.

Tyvärr tror många yrkesverksamma att när autisten tackar nej till inkludering och delaktighet så beror det automatiskt på att hen antingen inte vågar delta eller förstår vad aktiviteten går ut på. Visst kan det vara så i vissa fall, men samtidigt är inte alla autister intresserade av inkluderade och delaktighet. Det ingår liksom i autism att man kan ha andra prioriteringsmönster än neurotypiska personer! Precis som du skriver kan överanpassning och kamouflage öka risken för psykisk ohälsa. När jag var ung förstod jag inte att min psykiska ohälsa berodde på just detta.

Svara

”Tyvärr får många autister lära sig att man bara duger som man är om man tackar ja till inkludering och delaktighet på neurotypikernas villkor.”

Ja detta är föör sorgligt att det tillåts fortgå:(
Tänk om det kunde införas ett krav på personal som kommer i kontakt med autister att de först måste klara uppvisa färdighetsprov i att ta olika autistiska perspektiv. Då kanske det skulle kunna bli mindre av t ex påtvingad inkludering, påtvingad delaktighet och annat kontraproduktivt stöd?

Ja det dras alldeles för snabbt för enkla förklaring om mig och vissa andra autister som inte vill delta eller undviker saker. T ex är det vanligt att jag inte dyker upp för att jag inte har energin då den inte sällan är mer begränsad än många andra människors och jag måste prioritera mycket hårdare. Kan också känna igen detta med andra prioriteringsmönster.

Jag hade önskat att det hade funnits ett färdighetsprov för att få arbeta med autister! Tyvärr tvivlar jag dock på att det kommer att bli verklighet eftersom det hade kunnat bli dyrt för kommunerna att ställa sådana krav på sina egna anställda och de externa utförarna. Men för min del hade jag väldigt gärna sett att det hade blivit så! Dessutom riskerar kontraproduktivt stöd att resultera i psykisk ohälsa som också medför samhällskostnader.

Jag känner igen mig i energibristen. Ibland måste man tacka nej till aktiviteter man tycker om för att man behöver återhämtning!

Svara

Åh, om vi och skolan hade vetat detta när dottern gick i mellanstadiet, så mycket lidande som hade kunnat undvikas. Hon fick sin diagnos som 14-åring men då var redan ångest, depression och skolfrånvaro djupt rotade. Ingen i skolan reagerade och vi föräldrar förstod inte…

Vad tråkigt att hon råkade illa ut i skolan! 🙁 Jag önskar att även skolpersonalen i min gamla skola hade känt till detta. Jag råkade också mycket illa ut i skolan och drömmer fortfarande mardrömmar om skolan ibland trots att jag är 44 år.

Svara

Mitt syskonbarn går på en specialskola för barn med npf, men på Hbv påstår de ha kunskap,men vette tusan om nedläggningar och fasthållningar är bra när man har npf, hen är 14. Skolan trivs hen i däremot.

Så är det säkert ofta! Jag håller med dig helt. Fast själv vill jag bli exkluderad och har haft problem på arbetsplatser där chefer och kollegor haft svårt att förstå att jag inte vill delta i sociala aktiviteter även om jag skulle få miljöanpassningar. Den bästa anpassningen jag kan få är självvald exkludering, d v s att jag slipper delta!

Svara

Jag vill passa på att säga att jag hoppas att ni hade en bra jul och nyår! Paula, Jennifer, Pelle och alla andra som brukar kommentera här på bloggen. 🙂

Tack detsamma Kane! Hoppas du hade en bra jul och nyår. Och god fortsättning! 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *