Kategorier
Okategoriserade

Visste du dessa 7 fakta om mobbning?

Trots att mobbningsforskaren Dan Olweus har funnit att mobbning är ett betydligt större problem i länder som Japan, Storbritannien och USA än vad som är fallet i Sverige menar han att mobbning även är ett förekommande problem hos oss. Faktum är att mobbning är en omfattande global företeelse som förekommer i alla samhällen från allt ifrån storstäder till landsbygder och förstör livet för många barn. Därför kommer jag uppmärksamma fenomenet i dagens blogginlägg och dela med mig av 7 fakta om mobbning.

1. Autism ökar risken för att bli mobbad

Forskning pekar på att autistiska barn mellan 4 och 17 år löper en minst fyra gånger större risk för att bli utsatta för mobbning än neurotypiska barn. En enormt stor skillnad om man frågar mig! Mer än 90% av de föräldrar till autistiska barn som deltog i studien meddelade att deras barn hade blivit mobbade under det senaste året. Jag brukar säga att vilket barn som helst kan råka ut för mobbning om man har otur men att autistiska barn utgör en särskilt sårbar grupp.

2. Siffrorna kan i själva verket vara högre

Det är inte omöjligt att autistiska barn blir mobbade i en ännu högre utsträckning än vad forskningen pekar på om man ska tro på den framstående autismforskaren Tony Attwood. I sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom refererar han till forskning som indikerar att många mobbningsoffer låter bli att berätta om mobbningen för sina föräldrar. Trots att det är förövaren som borde skämmas, inte offret, är mobbningen tyvärr fortfarande förknippad med skam vilket riskerar att leda till att den utsatte tiger och föräldrarna aldrig får veta något. Dessutom innebär autism inte sällan svårigheter i att förstå sin omvärld vilket riskerar att leda till att ett autistiskt barn inte alltid förstår att det är mobbat. Och eftersom det inte förstår det vet det inte att det är något som det borde berätta om för sina föräldrar.

3. Autister med en högre begåvningsprofil löper en större risk för att bli mobbade

Forskarna har upptäckt att barn som har diagnosen Aspergers syndrom, eller autism nivå 1 som många skulle kalla det idag, löper en större risk för att bli utvalda som mobbningsoffer än barn med klassisk autism. Vidare konstaterade forskargruppen att ju bättre det autistiska barnet presterade i skolan i desto större utsträckning blev de mobbade. Slutligen upptäckte de att autistiska barn som går i vanliga klasser löper en större risk att bli mobbade än de som går i autismklasser.

Här kommer jag att tänka på alla som säger till oss autister: ”Var glad att du har osynliga svårigheter och att du fått gå i en vanlig klass, tänk på alla som behöver omfattande stöd och har tvingats gå i specialklasser!” Men det finns ingen empiri som visar att de autistiska barn som är mer högpresterande har det lättare i skolan och i livet än de som har större svårigheter. Ovanstående forskning indikerar att det snarare är tvärtom!

4. Mobbade barn uppvisar en högre skolfrånvaro

Det förvånar mig inte ett dugg att Skolinspektionen har konstaterat att elever som råkar ut för regelbundna kränkningar och trakasserier i skolan löper en större risk för att uppvisa en hög skolfrånvaro än de som inte är lika utsatta. Trots att slutsatsen är logisk gläder det mig att myndigheten har kommit fram till detta då det brukar behövas konkreta forskningsresultat för att beslutsfattare ska agera. Här kommer jag att tänka på Autism- och Aspergerförbundets enkätundersökning som visade att så många som 59% av autistiska elever stannar eller har stannat hemma från skolan utan en så kallad giltig anledning. Jag är övertygad om att det är många faktorer som påverkar här, inte minst bristande anpassningar, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om även den höga förekomsten av mobbning spelade in!

5. Det individualpsykologiska perspektivet är den klassiska modellen

Mobbning uppmärksammades för allra första gången i slutet av 1960-talet. Under de första decennierna var det individualpsykologiska perspektivet det rådande synsättet att se på mobbning. Modellen förklarar mobbningen med individernas olika karaktärer: offret anses vara svagt, osäkert, socialt annorlunda och ängsligt medan förövaren beskrivs som aggressiv och våldsam. Mobbningen påstås fås bäst bukt med genom att antingen ändra på offret (t.ex. utseendestyling, beteendeträning osv) eller att erbjuda mobbaren terapi eller strategier för att hantera sin aggressivitet. Mobbningen anses endast vara förknippad med dessa ”problemindivider”. Modellen har kritiserats för att skuldbelägga enstaka individer, och speciellt mobbningsoffer brukar må mycket dåligt av att skuldbeläggas och klassas som problemindivider. Själv mådde jag enormt dåligt av att skuldbeläggas som barn! Även förövarna sägs fara illa av skuldbeläggningen.

6. Den socialpsykologiska modellen är ett modernare perspektiv

På 1990-talet började forskarna intressera sig för sociologiska förklaringsmodeller för att förklara uppkomsten av mobbning. Enligt den socialpsykologiska modellen anses skulden varken ligga på förövaren eller offret utan mobbning sägs vara en naturlig social process. Barn sägs skapa relationer med varandra genom att utesluta vissa individer från gemenskapen. Enligt modellen är det miljön och omständigheterna som avgör vem som blir mobbare och vem som väljs ut som offer vilket betyder att ingen anses födas till vare sig en mobbare eller ett offer. Mobbare måste enligt den här modellen alltså inte alls vara onda i och med att mobbning anses vara ett dynamiskt fenomen som sägs kunna åtgärdas.

7. Mobbning har definierats på olika sätt genom åren

Innan slutet av 1960-talet var man helt omedveten om mobbning då företeelsen hade saknat en benämning och fenomenet hade inte lyfts upp i media. Barnläkaren Heinemann som myntade begreppet i slutet av 1960-talet menade att mobbning syftade på ett systematiskt gruppvåld mot en enskild individ. En enstaka händelse eller att några enstaka individer var elaka mot en annan elev ansågs alltså inte vara mobbning. Enligt Olweus definition på 1970-talet var mobbning samma som social, fysisk och psykologisk aggression mot en enskild person i en situation där det rådde en maktobalans. Enstaka kränkande handlingar klassades därmed inte som mobbning enligt hans definition.

Numera betraktar vi däremot även enstaka och individrelaterade händelser som mobbning vilket innebär att begreppet har fått en bredare innebörd. Detta har i sin tur bidragit till att fenomenet har fått en större uppmärksamhet. Att det pratas mer om mobbning betyder ingalunda att förekomsten av mobbning har ökat utan det handlar snarare om att vi har blivit mer intoleranta mot all form av kränkande behandling.

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

4 svar på ”Visste du dessa 7 fakta om mobbning?”

Det där skulle nästan jag kunna föreläsa om då jag upplevt det så mycket…Första man kan lära sig är att mobbare aldrig kommer sluta av sig själv. De söker runt efter de som redan är utsatta/ensamma/svaga och väljer sen ut dem. Och när de väl börjat, slutar de aldrig. Oftast eskalerar det bara med tiden också. De måste alltid ha någon att ta ned för att känna sig starkare och tuffare själva. Än värre är att de oftast kommer i grupp också mot offret som är ensam. Och alltid har lätt att få med sig andra. Och de finns även i vuxenlivet. Folk ändrar sällan personlighet genom livet.

Det är som i djurvärlden, med djungelns lag. De starkaste överlever. Äta eller ätas. Men det är just det man annars brukar säga skiljer människor från djur – moralen. Själv har jag alltid tyckt djur är oändligt mycket bättre än människor…Elakhet existerar inte där, bara instinkt.

Men bra skrivet igen och intressant artikel/studier!

Jag håller definitivt med om att mobbarna inte kommer att sluta av sig själva, men när det gäller barn så tror jag att de vuxna kan påverka mycket och ibland få stopp på mobbningen. Men om ingen vuxen griper in så kommer det tyvärr fortsätta och precis som du skrev, även eskalera.

Jag håller också med om att folk sällan ändrar sin grundpersonlighet. Dan Olweus forskning har faktiskt visat att det är vanligt att före detta mobbare har i början av vuxenlivet dömts för ett eller flera brott vilket inte förvånar mig ett dugg. Dock misstänker jag starkt att hans forskningsresultat endast syftar på barn som är drivande i mobbingen. Ibland kan hela klassen mobba en avvikande elev, men jag tror att hans forskning syftar på de allra värsta mobbarna. Sen vet jag inte om hans forskningsresultat även gäller tjejer som mobbar. Jag har inte läst hans forskningsrapport men kommer säkert göra det någon dag för det är riktigt intressant!

Svara

Jag tror att det är fel att blanda elever med autismspektrumtillstånd och elever med tex uppförandeströning och liknande beteendestörningar. Mobbning kommer som ett brev på posten om man blandar elever som har svårt för att stå upp för sig själva i sociala situationer med elever som systematiskt kränker andra människors rättigheter. Det är lika bra att skilja dem åt redan i barndomen och se till att de har så lite kontakt med varandra som möjligt även i vuxen ålder.

Håller med! Under min skoltid på 1980-talets Finland var det vanligt med OBS-klasser där alla som sågs som problemelever placerades. Jag minns dessa klasser tydligt! Problemet var att dessa så kallade problemelever kunde vara allt ifrån elever med inlärningssvårigheter eller andra avvikelser till elever med uppförandestörningar som var aggressiva och störde undervisningen. Jag var livrädd för att hamna där själv för att jag hade så svårt för att lära mig att använda symaskiner vilket lärarna såg som ett stort problem. På den tiden fanns ingen kunskap om neuropsykiatriska diagnoser men jag misstänker starkt att många som placerades i OBS-klasser hade autism eller ADHD. Det måste ha varit riktigt hemskt för dem att hamna där 🙁

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.