Är ditt autistiska barn mobbat utan att förstå det?

Forskaren Marie Wrethander beskriver i sin bok Inneslutning och Uteslutning hur mellanstadieelever skapar relationer. Som material för sin datainsamling hade hon observerat en skolklass i årskurs fyra under ett års tid. Hon hade alltid vistats där eleverna höll till: omklädningsrummet, skolgården, klassrummet, matsalen mm och hade undvikit att anta en vuxens auktoritära roll. Detta för att eleverna skulle känna sig avslappnade i hennes närvaro. Därför hade hon aldrig vistats i personalutrymmen och hade inte heller använt personalingången. Av samma anledning hade hon undvikit att tillrättavisa barnen utan hon hade endast vistats i barnens närhet och gjort observationer.

Nelly var utesluten

I den klass hon hade observerat gick Nelly som var utesluten ur gemenskapen. Det var ingen som mobbade Nelly öppet utan allt handlade om utstuderade metoder: när hon höll en presentation framför klassen såg klasskamraterna mycket ointresserade ut. När hon frågade om hon fick delta i gemensamma lekar på rasterna var det ingen som direkt nekade henne att vara med, men samtidigt var det ingen som pratade med henne om hon inte sade något. Tjejerna i klassen frågade aldrig om hon ville vara med när de hittade på gemensamma aktiviteter på rasterna. När hon frågade andra tjejer i klassen om hon fick vara med dem på gympan blev svaret alltid att de redan har hunnit bilda grupperna och att hon hade frågat försent.

Ingen ville låna ut sin handduk

Då och då hände det att något barn hade glömt att ta med sig handduk till gympan. Vid dessa tillfällen var det praxis att man skulle låna en klasskamrats handduk vilket aldrig brukade vara ett problem. Men när Nelly hade glömt sin handduk hemma uppstod ett problem: ingen var villig att låna ut sin handduk till henne! När läraren grep in och frågade Caroline om hon kunde tänka sig att låna ut sin handduk till Nelly svarade hon att hon inte trodde att hon fick låna ut den. Då ställde läraren frågan till Elin som inte vågade protestera utan svarade att det var okej att Nelly lånade hennes handduk. Men direkt när läraren hade lämnat omklädningsrummet sa Elin till Nelly att denna skulle få vänta väldigt länge på handduken eftersom Elin brukade ta lång tid på sig i duschen.

Flickmobbning är annorlunda

När jag tänker tillbaka på min egen skoltid så brukade det vara pojkar som var mest aggressiva mot mig: det var de som snodde mina ytterkläder, puttade mig, sparkade på mig eller ropade efter glåpord efter mig. Flickor betedde sig mot mig ungefär som Nellys klasskamrater gjorde mot Nelly. Det värsta är att den typen av mobbning kan vara svår att upptäcka. Hur kan skolpersonalen liksom bevisa att Caroline inte får låna ut sin handduk för sina föräldrar? Handduken var dessutom hennes och det kan vara svårt att tvinga någon att låna ut sina saker till andra. Ändå var det uppenbart att Nelly blev sämre behandlad än sina klasskamrater.

Kunde inte tolka flickornas beteende

Vad gäller mig själv så förstod jag inte, till skillnad från Nelly, att mina klasskamraters beteende var fel. Jag förstod förvisso att det var fel av pojkarna att låsa in mig på toaletten eller gömma mina ytterkläder, men däremot hade jag ingen aning om att flickornas beteende också var fel. Jag kände mig konstig i flickornas närvaro men kunde inte sätta fingret på vad det var som var konstigt. Tony Attwood menar att de sociala svårigheterna vid autism kan yttra sig i att barnet inte förstår att det är mobbat eftersom det har svårt att bedöma vad man borde förvänta sig av andra människor. Och precis så var det för mig! Jag förstod inte.

Viktigt att ta barnet på allvar

Om ditt autistiska barn plötsligt börjar undvika vissa situationer är det viktigt att du tar det på allvar! Även om du skulle fråga ”vad är det som är fel?” och barnet skulle försäkra dig om att allt är okej behöver det inte betyda att allt står rätt till. Även om man utåt sett skulle vara vältalig och språkbegåvad kan autism många gånger innebära svårigheter i att sätta sina känslor i ord. Ditt barn kan mycket väl vara mobbat utan att förstå det och även om barnet tidigare har berättat för dig när det varit mobbat är det inte säkert att barnet förstår att även tyst mobbning är mobbning. Speciellt flickmobbning kan handla om passiv utstötning. Inte sällan handlar den om blickar och konstiga kommentarer och precis sånt har vi autister inte sällan svårt för: vi känner oss bara konstiga utan att förstå vad det är som händer.

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn