Ella frågar
Kan du berätta om känslor och autism, det här med vad kan vara svårt inom det ämnet? Vilka svårigheter man kan ha när det gäller känslor?
Paula svarar
Vi med autism kan ha olika svårigheter med känslor. För det första har psykologen Bo Hejlskov sagt att autism kan innebära svårigheter med att skilja ens egna känslor från andras. Autisten förstår inte alltid vem det är som känner vad: är det autistens kompis som är trött och rädd eller är det autisten själv som är det? Grejen med lågaffektivt bemötande är just att en autist kan bli otroligt påverkad av andras känslomässiga tillstånd varpå autisten kan bli väldigt arg och upprörd när hen märker att hens omgivning är det.
Blir påverkad av andras känslor
Själv känner jag igen mig i svårigheterna med att skilja mina egna känslor från andras. Om någon som väntar på mig frågar mig med vad jag uppfattar som otålig röst om jag är klar snart blir jag själv väldigt, väldigt stressad. Jag kan liksom inte stå ut med tanken att någon känner sig rastlös för min skull eftersom rastlöshet är en negativ känsla. Då kan jag nästan bli handlingsförlamad av stressen. Ett annat exempel är att när någon frågar mig om jag vill följa med på aktivitet X. Jag kan få för mig att jag vill det om jag känner på mig att frågeställaren verkligen vill att jag ska det. Och efter flera dagar kommer jag kanske på att jag inte alls ville det utan hade bara svårt att identifiera mina egna känslor!
Vanligt med alexitymi
Tony Attwood skriver i boken Den kompletta guiden till Aspergers syndrom att det är vanligt att autistiska barn och vuxna har alexitymi som innebär svårigheter med att beskriva och identifiera känslor. Enligt Attwood är det känt att personer med autism tenderar att ha ett begränsat ordförråd för att beskriva känslomässiga tillstånd, särskilt när det handlar om komplexa och subtila sådana. Jag känner även igen mig här! Om jag haft ambivalenta känslor inför något har jag inte alltid förstått hur jag egentligen känner och har inte heller kunnat förklara mina känslor i ord. Om jag blir överraskad kan det ta lång tid för mig att komma underfund med vad jag egentligen känner, och ibland förstår jag inte mina egna känslor alls.
En autist kan känna mycket ilska
Vidare förklarar Attwood att samtidigt som barn utan autism kan känna många olika känslor (t.ex. sorg, förvirring, ängslan, svartsjuka) så händer det att ett autistiskt barn endast känner en känsla i alla dessa situationer, nämligen ilska. För ett autistiskt barn kan ilska alltså ersätta alla ovanstående negativa känslor, och när barnet väl känner ilska är volymen ofta inställd på max. Det autistiska barnet känner sig alltså inte bara ”lite irriterad” utan ”totalt förbannad”.
Amygdala reglerar känslor
Att vissa autister har svårt att förstå och reglera känslor kan bero på avvikelser i amygdala, enligt Attwood. Amygdala är ett område i hjärnan som har till uppgift att hantera flera emotioner, bland annat ilska och rädsla. På grund av avvikelserna i amygdala varnas inte autisten alltid i förväg när hens känslomässiga stress ökar. Hen kör bara på tills hen får ett mentalt sammanbrott! En person utan autism som inte har avvikelser i amygdala brukar märka i tid när något inte står rätt till och har därför möjlighet att förändra sitt beteende i syfte att undvika utmattning och sammanbrott, men en autist märker inte alltid varningssignalerna förrän det är försent. Det kan vara en anledning till att vissa autister plötsligt kan bli arga eller bryta samman utan någon som helst förvarning.
Vissa autister kan dölja sina känslor
Attwood nämner också autistiska barn som är ”änglar i skolan men blir smådjävlar så fort de kommer hem”. Även autismforskaren Svenny Kopp har sagt att flickor med autism ofta beter sig exemplariskt i skolan men uppvisar problembeteenden hemma. Detta beror ofta på att vissa autister kan bli skickliga på att dölja sina känslor i sociala sammanhang vilket gör att känslorna kvävs och uttrycks först när autisten befinner sig på en trygg plats (=i hemmet). Trots att vissa autister har svårt att reglera sin ilska kan andra alltså tvärtom vara duktiga på att dölja sina känslor i vissa sammanhang! Det är därför viktigt för omgivningen att komma ihåg att autistens kroppsspråk, mimik och gester inte alltid avslöjar autistens riktiga känslomässiga tillstånd.
En autist kan förväxla känslor
Det är slutligen vanligt att personer med autism förväxlar känslor, särskilt ilska och sorg skriver Attwood. När någon med autism känner sig ledsen kan hen bli aggressiv och vilja slå sönder saker, och när hen blir arg kan hen tvärtom vilja ta livet av sig, enligt Attwood. Jag har upptäckt att jag ofta känner mig väldigt ledsen och nedstämd efter att jag utsatt mig för sociala situationer jag inte trivs i (t.ex. möten o s v), och känslan av nedstämdhet kan i värsta fall hålla i sig i flera dagar. Jag kan inte förklara varför jag känner mig nedstämd i situationer då jag egentligen borde känna mig uttråkad, frustrerad eller trött, men jag tror att min kropp förväxlar nedstämdhet med mental utmattning.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vad märkligt! Många NT ägnar sig ju åt samma fritidsaktiviteter återkommande. T.ex. spelar badminton med en kompis eller går en…
Sant! Det är aldrig okej att behandla andra illa.
Håller med om att det är helt galet!
Håller helt med om att alla som ej kan arbeta borde få sjukersättning!
Alla är olika , själv kan autistiska vara elaka också , finns inga ursekter för att behandla andra illa.Arbetade ideellt…
De finns även människor med if som blivit utförsäkrade, bara för de varit ” duktiga ” på sin dagliga verksamhet.…
De handlar inte om ett beroende av bidrag, de handlar om att ge sjuka och funktionshindrade en bra tillvaro, har…
Du är inte ensam om att ogilla dem. Har också svårt att förstå att vissa med diagnoser kan rösta på…
Det stämmer att sådana särdrag även kan förekomma vid adhd!
Tack Cindy! 🙂 Ja, omgivningen kan verkligen göra problem av saker som inte är ett problem för mig.
16 svar på ”Vilka svårigheter kan autism ge vad gäller känslor?”
Autister är nog känsligare än andra. Jag är det helt klart. Och en kompis med autism var hemma från skolan dagen efter han blev nobbad av en tjej han gått ut med. Så kan man ju inte göra på ett jobb.
Nja, jag vet inte vilka arbetsplatser du syftar på, men här i Sverige kan man, om man mår väldigt dåligt p.g.a. något som hänt i privatlivet och anser sig vara oförmögen att arbeta, sjukskriva sig från jobbet. Jag skulle påstå att det är vanligt att människor gör så någon enstaka gång, och för ett par dagars sjukskrivning räcker det bara med att meddela chefen. Man behöver alltså inget läkarintyg. Jag tror att väldigt många som är i arbetslivet har gjort som din kompis och stannat hemma från jobbet när de mått väldigt dåligt p.g.a. något som hänt i privatlivet, men skillnaden är nog att din kompis var ärlig kring den riktiga orsaken medan vissa andra skulle kanske hitta på en vit lögn och sagt att de t.ex. var magsjuka.
Sedan finns det såklart vissa dåliga chefer som skäller ut sina anställda för att de sjukskriver sig (t.ex. på stressiga arbetsplatser inom vården), men de anställda har fortfarande rätt till sjukskrivning och kan vända sig till sina fackförbund om deras chefer inte accepterar sjukskrivningar. Så jag håller inte riktigt med dig om att man inte kan göra så på ett jobb. Min chef hade garanterat varit förstående om någon hade sjukskrivit sig p.g.a. en sådan orsak någon enstaka gång!
Så väldigt bra beskrivning av svårigheter med känslor, om det är mina egna eller någon annans! Det händer mig ofta att jag liksom lånar eller helt slukas av andras känslor och energi. Och sedan förstår långt i efterhand vad som egentligen hände. Tack Paula för din lärorika blogg!
Vad roligt att höra att bloggen hjälper dig! 🙂
Det verkar som att neurotypiker har blivit mer autistiska. Unga amerikaner är ensammare än någonsin och har mindre sex än någonsin. Jag tror de dricker mindre också än förr. Forskare varnar för att unga har blivit så ensamma, både vad gäller vänner och relationer.
Ja, tiderna har förändrats. Samtidigt har antalet suicid minskat under de senaste decennierna i vissa åldersgrupper vilket är positivt, men minskningen kan såklart ha många förklaringar så som införandet av bättre läkemedel. Att unga dricker och röker mindre än förr är också positivt! Vissa saker var säkert bättre förr men inte allt.
Själv hade jag inga vänner under gymnasiet. Och inga nära vänner innan. Det var först när jag var 20 och började i Ågesta jag fick riktiga vänner. Du hade väl heller inga vänner i tonåren?
Jo jag hade vänner i tonåren!
Så tacksam för all kunskap och allt hopp du ger, Paula! Det är som att det alltid går att hitta någon tråd att spinna vidare på här hos dej. Det betyder jättemycket.
Vad roligt att du tycker det! Alltid roligt att få positiv feedback 🙂
Jag avskyr lågaffektivt bemötande. Det är illa nog att behöva aktivt jobba på att förstå andra. När de avsiktligt tar bort alla ledtrådar (och tror att ”vara tydlig” innebär att tala lååångsamt), då känns det som att bli behandlad som en icke-människa. Inte minst när det inte blir någon reaktion på vad jag säger.
Jo, jag förstår att alla inte är lika. Jag förstår, i alla fall intellektuellt, att lågaffektivt bemötande kan vara en lättnad om man har svårt att skilja på egna och andras känslor.
Men det vore bra om det inte utmålades som en lämplig strategi för alla möten med alla autister. Jag har svårt att tro att jag är den enda som tycker att det istället blir extra, alltför, jobbigt.
Det här är inte menat som kritik av dig, Paula. Tvärtom är jag väldigt glad över att du beskriver hur det kan vara (alexitymi är jag bara alltför bekant med – det har hänt att jag inte har förstått att jag varit ledsen över något förrän jag har börjat gråta, till exempel).
Men det lågaffektiva bemötandet som standard. Usch. Nu ska jag sätta mig och skriva ner vad jag borde säga nästa gång jag träffar lågaffektiv vårdpersonal. Orden kommer ju inte när de skulle behövas. Så det var en bra ”spark” det här. 🙂
Jag har har faktiskt träffat vuxna autister som starkt ogillat lågaffektivt bemötande i psykiatrin eftersom autisterna har önskat att deras behandlare visade känslor. Du är alltså definitivt inte den enda som sagt så, och jag förstår vad du menar!
Däremot har jag nog aldrig mött någon som menat att lågaffektivt bemötande inte skulle fungera i situationer där autisten t.ex. får raseriutbrott och blir fysiskt våldsam. Jag undrar om det är skillnad mellan utåtagerande autister och andra autister här?
Jag tycker att vården borde individanpassas. Tycker du inte att lågaffektivt bemötande fungerar på dig borde vårdpersonalen respektera det och anpassa sitt bemötande. Jag tycker att det är fel om det lågaffektiva bemötandet blivit standard inom vården!
Jag är en utåtagernade autist och föredrar alltid lågaffektivt bemötande. Men när jag är lugn och talar så fördrar jag såklart att personen svarar mig så att jag förstår tydligt och klart. Men när jag är upprörd på minsta sätt passar det mig bäst att försöka backa helt från mig och sitiationen om det inte är så att jag skadar mig själv eller annat för mycket.
Jag förstår dig! Jag vet att många utåtagerande autister föredrar lågaffektivt bemötande för att de annars riskerar att bli smittade av andras affekter.
Tack snälla för en otroligt bra information. satt med min dotter i går som har Autism nivå 2 som fråga mig om känslor och varför hon inte är så känslosam eller varför hon inte kan förstå varför man är så känslosam tala om för henne att de är faktiskt något som mamma behöver ta reda på.
Vad roligt att höra att du gillade inlägget och att det har gett dig bra information 🙂