Vi med autism kan ha unika förmågor

Jason Turowetz, sociolog vid University Collage Santa Barbara, och hans medförfattare Douglas W. Maynard har intresserat sig för den ökade förekomsten av autismdiagnoser och har därför undersökt hur det dynamiska spektrumet av mänskliga erfarenheter samverkar i diagnostiseringsprocesserna. Tillsammans har de skrivit boken Autistic Intelligence: Interaction, Individuality, and the Challenges of Diagnosis där de diskuterar ämnet. För att undersöka fenomenet genomförde de en etnografisk studie och filmade autismutredningar på en utredningsklinik.

Autism är ingen defekt

Enligt författarnas förståelse bör autism inte ses som ett statiskt tillstånd utan som ett resultat av kontextberoende och flytande processer. De tar avstånd från idén att autism är en defekt utan ser diagnosen som en form av intelligens och unik styrka. Normerna i samhället borde ifrågasättas, och ett autistiskt beteende måste inte vara en störning utan är oftast meningsfullt och värdefullt för den autistiska individen, menar de. De konstaterar vidare att samhället borde bortse från bristerna och istället ta vara på de unika styrkor som vi autister kan besitta.

Vad är det som är stört?

Själv har jag alltid ogillat begreppet ”autismspektrumstörning” och är glad över att dessa forskare håller med mig. Vad är det egentligen som är stört? Normerna varierar ju kraftigt från ett samhälle till ett annat. Är det stört att tro att vissa människor är häxor och tycka att de ska brännas på bål? Ja, det är definitivt stört om man frågar mig och de flesta människor idag, men på medeltiden förekom ju ritualen. Hade jag på medeltiden anklagat någon för att vara en häxa är det inte säkert att jag hade fått negativa reaktioner. Vilka personer som betraktas som avvikare och onormala är därmed kontextberoende!

Helt rätt att tycka så

Och är det stört att tycka att fattiga ensamstående mödrar behöver förståelse för sin utsatta situation? Nej utan det är helt rätt att tycka så svarar jag och troligen väldigt många andra skandinaver (dock tycker jag att detsamma självklart även gäller ensamstående fäder i utsatta situationer). Men när jag har diskuterat frågan med vissa människor i andra länder har de ansett att jag resonerar märkligt: självklart bär ensamstående mödrar skulden för sin situation om det är de som har misslyckats med att vara goda fruar och det har gjort att de blivit lämnade av sina män! Plötsligt har min helt socialt acceptabla åsikt i Sverige blivit märklig och onormal, och jag betraktas som en avvikare.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Kan vara en resurs

Jag är glad att författarna belyser vikten av att uppmärksamma unika typer av intelligens och styrkor vid autism. Vissa autister har så högt IQ att de kommer med i Mensa och andra autister får minst 1,9 varenda gång de skriver högskoleprovet, men även vi autister som inte har så högt IQ att vi uppfyller kraven för Mensa-medlemskap kan ha andra styrkor och resurser som förbises av samhället. Tyvärr ses våra särdrag ofta som defekter även om det enligt mig kan vara en resurs att kunna tänka utanför boxen.

Inte nödvändigt att träffas

Ett exempel: jag och min pojkvän sågs inte en enda gång på 1,5 år under pandemin eftersom vi tyckte att det var självklart att minska smittspridningen i samhället (vi har ett distansförhållande). I mina ögon är det en styrka att kunna avstå från icke-nödvändiga träffar och besök under en pandemi av en allvarlig sjukdom. Det handlar trots allt om liv och död med tanke på att det var många gamla och sköra som dog av Covid. Jag förstår absolut att alla föräldrar till minderåriga barn vill och måste träffa sina barn, men jag och min pojkvän har inga barn varför det inte var nödvändigt för oss att träffas just då.

Det sågs som en brist

Men samhället vägrar se mitt sätt att resonera som en styrka utan snarare som en defekt: ”Herregud, har ni verkligen inte träffats på 1,5 år?” och ”ska inte du åka till din pojkvän snart, alla andra par i distansförhållanden träffas väldigt ofta trots Covid?” fick jag höra titt som tätt. De flesta tyckte att jag resonerade konstigt och såg mitt tankesätt som en brist. Enligt mig saknar väldigt många människor förmågan att förstå att annorlundaskap också kan vara en styrka och att det faktiskt kan finnas något positivt i att vilja begränsa smittspridningen och rädda liv istället för att till varje pris insistera på att träffa andra människor. Och detta trots att ”ingen annan” gör så!

Bidrar på ett annat sätt

Mitt syfte är inte att tracka ner på människor som gjorde ett annat val än jag under pandemin utan jag vill bara belysa att annorlundaskap inte måste vara en defekt. Alla som inte höll sig till social distansering under pandemin har säkert andra resurser som jag inte har: de kanske bidrar till det sociala på jobbet! Själv deltar jag aldrig i icke-föreläsningsrelaterade resor eller konferenser på jobbet om det inte är obligatoriskt för mig att delta. Eftersom de flesta uppskattar god stämning på jobbet och det sociala småpratet i de flesta fall bidrar till ökad arbetsmotivation är mingelförmågan en uppskattad egenskap. Däremot bidrar jag som sagt till samhället på ett annat sätt genom att exempelvis begränsa smittspridningen. Det är en resurs även om de flesta människor troligen aldrig kommer att förstå det.

Du behövs

Tyvärr kan det tära mycket på autistens självkänsla att bli betraktad som en avvikare. Eftersom nästan ingen annan ville lägga sin själ för att till varje pris begränsa smittspridningen ansågs mitt beslut vara avvikande och därmed fel. Tack och lov är jag redan 45 år gammal och kan i den här åldern tänka själv, men tyvärr befarar jag att unga autister kan påverkas negativt av samhällets fördömande attityder vilket jag tycker är synd. Dessa autister kan nämligen besitta unika styrkor som aldrig upptäcks. Du som är en ung autist och har en förmåga att tänka utanför boxen: stå på dig! Du är unik och du behövs!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.