Jason Turowetz, sociolog vid University Collage Santa Barbara, och hans medförfattare Douglas W. Maynard har intresserat sig för den ökade förekomsten av autismdiagnoser och har därför undersökt hur det dynamiska spektrumet av mänskliga erfarenheter samverkar i diagnostiseringsprocesserna. Tillsammans har de skrivit boken Autistic Intelligence: Interaction, Individuality, and the Challenges of Diagnosis där de diskuterar ämnet. För att undersöka fenomenet genomförde de en etnografisk studie och filmade autismutredningar på en utredningsklinik.
Autism är ingen defekt
Enligt författarnas förståelse bör autism inte ses som ett statiskt tillstånd utan som ett resultat av kontextberoende och flytande processer. De tar avstånd från idén att autism är en defekt utan ser diagnosen som en form av intelligens och unik styrka. Normerna i samhället borde ifrågasättas, och ett autistiskt beteende måste inte vara en störning utan är oftast meningsfullt och värdefullt för den autistiska individen, menar de. De konstaterar vidare att samhället borde bortse från bristerna och istället ta vara på de unika styrkor som vi autister kan besitta.
Vad är det som är stört?
Själv har jag alltid ogillat begreppet ”autismspektrumstörning” och är glad över att dessa forskare håller med mig. Vad är det egentligen som är stört? Normerna varierar ju kraftigt från ett samhälle till ett annat. Är det stört att tro att vissa människor är häxor och tycka att de ska brännas på bål? Ja, det är definitivt stört om man frågar mig och de flesta människor idag, men på medeltiden förekom ju ritualen. Hade jag på medeltiden anklagat någon för att vara en häxa är det inte säkert att jag hade fått negativa reaktioner. Vilka personer som betraktas som avvikare och onormala är därmed kontextberoende!
Helt rätt att tycka så
Och är det stört att tycka att fattiga ensamstående mödrar behöver förståelse för sin utsatta situation? Nej utan det är helt rätt att tycka så svarar jag och troligen väldigt många andra skandinaver (dock tycker jag att detsamma självklart även gäller ensamstående fäder i utsatta situationer). Men när jag har diskuterat frågan med vissa människor i andra länder har de ansett att jag resonerar märkligt: självklart bär ensamstående mödrar skulden för sin situation om det är de som har misslyckats med att vara goda fruar och det har gjort att de blivit lämnade av sina män! Plötsligt har min helt socialt acceptabla åsikt i Sverige blivit märklig och onormal, och jag betraktas som en avvikare.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Kan vara en resurs
Jag är glad att författarna belyser vikten av att uppmärksamma unika typer av intelligens och styrkor vid autism. Vissa autister har så högt IQ att de kommer med i Mensa och andra autister får minst 1,9 varenda gång de skriver högskoleprovet, men även vi autister som inte har så högt IQ att vi uppfyller kraven för Mensa-medlemskap kan ha andra styrkor och resurser som förbises av samhället. Tyvärr ses våra särdrag ofta som defekter även om det enligt mig kan vara en resurs att kunna tänka utanför boxen.
Inte nödvändigt att träffas
Ett exempel: jag och min pojkvän sågs inte en enda gång på 1,5 år under pandemin eftersom vi tyckte att det var självklart att minska smittspridningen i samhället (vi har ett distansförhållande). I mina ögon är det en styrka att kunna avstå från icke-nödvändiga träffar och besök under en pandemi av en allvarlig sjukdom. Det handlar trots allt om liv och död med tanke på att det var många gamla och sköra som dog av Covid. Jag förstår absolut att alla föräldrar till minderåriga barn vill och måste träffa sina barn, men jag och min pojkvän har inga barn varför det inte var nödvändigt för oss att träffas just då.
Det sågs som en brist
Men samhället vägrar se mitt sätt att resonera som en styrka utan snarare som en defekt: ”Herregud, har ni verkligen inte träffats på 1,5 år?” och ”ska inte du åka till din pojkvän snart, alla andra par i distansförhållanden träffas väldigt ofta trots Covid?” fick jag höra titt som tätt. De flesta tyckte att jag resonerade konstigt och såg mitt tankesätt som en brist. Enligt mig saknar väldigt många människor förmågan att förstå att annorlundaskap också kan vara en styrka och att det faktiskt kan finnas något positivt i att vilja begränsa smittspridningen och rädda liv istället för att till varje pris insistera på att träffa andra människor. Och detta trots att ”ingen annan” gör så!
Bidrar på ett annat sätt
Mitt syfte är inte att tracka ner på människor som gjorde ett annat val än jag under pandemin utan jag vill bara belysa att annorlundaskap inte måste vara en defekt. Alla som inte höll sig till social distansering under pandemin har säkert andra resurser som jag inte har: de kanske bidrar till det sociala på jobbet! Själv deltar jag aldrig i icke-föreläsningsrelaterade resor eller konferenser på jobbet om det inte är obligatoriskt för mig att delta. Eftersom de flesta uppskattar god stämning på jobbet och det sociala småpratet i de flesta fall bidrar till ökad arbetsmotivation är mingelförmågan en uppskattad egenskap. Däremot bidrar jag som sagt till samhället på ett annat sätt genom att exempelvis begränsa smittspridningen. Det är en resurs även om de flesta människor troligen aldrig kommer att förstå det.
Du behövs
Tyvärr kan det tära mycket på autistens självkänsla att bli betraktad som en avvikare. Eftersom nästan ingen annan ville lägga sin själ för att till varje pris begränsa smittspridningen ansågs mitt beslut vara avvikande och därmed fel. Tack och lov är jag redan 45 år gammal och kan i den här åldern tänka själv, men tyvärr befarar jag att unga autister kan påverkas negativt av samhällets fördömande attityder vilket jag tycker är synd. Dessa autister kan nämligen besitta unika styrkor som aldrig upptäcks. Du som är en ung autist och har en förmåga att tänka utanför boxen: stå på dig! Du är unik och du behövs!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Det kan liknas bara vid det där om att folk dömer ut alla som inte ”flyttat hemifrån” efter en viss…
Vad kul att du tycker det! Det är så många, särskilt närmsta familjen, som säger att hon är lik sin…
Bra skrivet. När det gäller det okända och även förändringar så tycker jag att det motiveras av att riskerna alltid…
Jag klarar inte av illamående i någon grad alls utan att få panik. Nog mycket för jag undrar om det…
Jag vet egentligen inte vad som kommer på andra plats för det värsta för mig är att kräkas! Men vissa…
Enligt Google AI Overview ska Ondansetron minska illamåendet också, men jag vet egentligen inte så mycket om effekten för jag…
Vad var dina andra värsta känslor, som du skulle räkna där näst? Vet att jag frågat det förut men minns…
Japp! Bra skrivet och håller med om allt. Känner/tänker precis lika. Tar den där medicinen bort illamåendet också, eller bara…
Hehe, ingen fara! Hoppas ni får en trevlig dag! Hon är förresten supersöt, jag tror att hon liknar dig och…
Hehe, det är nog bara vi kräkfobiker som brukar minnas exakt när vi kräktes senast 🙂 Intressant att du inte…
35 svar på ”Vi med autism kan ha unika förmågor”
Det där med IQ är verkligen i underkant. speciellt när det gäller
flytande och verbal intelligens samt logisk abstrakt intelligens kan förmågorns vara helt överlägsna neurotypiker. Den detaljrikedom som är vanlig gör att Iq test inte ens kan mäta personer med aspergers exceptionella förmåga att djupanalysera, hitta mönster, lösa problem osv. Jag har själv 160+ men det säger ingenting mer än ett bra arbetsminne. Det är inte ovanligt att genier har asperger.
Wow, ett IQ på 160+! Grattis. Det är riktigt imponerande!
Precis, IQ-tester kan inte mäta allt. Vissa autister kan ha förmågor som inte vanliga IQ-tester visar.
Jag pluggar på kandidatnivå på universitet.
Det är rent av smärtsamt att bry sig om något så mycket att en lägger ner allt en har, och gärna lite till, för att sedan se en stor andel som inte köper/läser kurslitteratur, inte går på seminarium/föreläsningar och plagierar hemtentor. Det är en konstig känsla att vara en social avvikare utifrån att jag är intresserad och motiverad av studier!
Jag skulle också vilja påpeka att göra saker i ”extremer” gör meningen bakom dem extra tydlig.
Jag kan tänka mig att många läser på universitetet för att hitta ett jobb i framtiden. För dem räcker det att visa upp ett intyg på att de har en kandidatexamen. Det kan vara därför de inte bryr sig lika mycket.
Plagiering av hemtentor förekommer säkert, men jag tror faktiskt att det kan bli svårare att plagiera i framtiden i och med att AI blir bättre och bättre. Snart kommer det bli omöjligt för universiteten att avgöra vem som har plagierat, och därför skulle jag inte bli förvånad om hemtentor lades ner i framtiden.
Jag skulle inte heller gå på föreläsningar, men det beror på att jag har så svårt att ta in auditiv information. Att läsa går däremot bra! 🙂
Ett väldigt resonligt svar 🙂
Det var tråkigt att höra att du har svårt att känna samhörighet och att det har gjort att du känner dig ensam 🙁 Jag har faktiskt träffat autister som slutat umgås med andra eftersom de aldrig hittar någon som de klickar med på ett djupare plan.
Jag tänker att upplevelsen att man är född på fel planet kan ingå i autism. Även om många menar att autister känner samhörighet direkt när de träffar andra autister så MÅSTE det inte vara så! Det står inte heller i diagnoskriterierna för autism att en autist måste ha lättare att umgås med andra med samma diagnos. Det är såklart så för VISSA autister men måste inte vara så för alla. Jag vill alltså säga att du inte är ensam!
Jag kan tänka mig att du har en särskild form av intelligens och en förmåga att tänka på ett sätt som andra människor har svårt att förstå sig på. Det är kanske därför andra också behandlar dig som en messiahfigur. De kanske upplever att du alltid säger så kloka saker och att de utvecklas intellektuellt genom att umgås med dig. Men jag förstår att upplevelsen tyvärr inte är ömsesidig. Jag kan också tänka mig att du känner frustration över att andra människor inte ser det som är uppenbart i dina ögon. Och förmodligen inser andra människor inte ens det!
Du kanske ser allt eftersom du är så van vid att kamouflera? Jag tror att många autister lär sig redan tidigt att man måste rätta sig efter andra, och ibland kan det gå överstyr!
Vad tråkigt att du också blivit avvisad av andra autister. Det är inte alltid helt lätt att hitta folk som man klickar med oavsett om de är autister eller neurotypiker. Jag har lärt mig att man ska vara väldigt försiktig och välja mycket noga vilka man ska bli nära vän med.
Jag tror också att det är viktigt för dig att den andre är bra på att ta socialt ansvar, d v s att se till att du inte ska behöva säga ifrån och sätta gränser utan personen ska kunna läsa av var dina gränser går utan att du behöver säga till. Jag tycker att det är jättejobbigt att umgås med någon i vars sällskap jag måste vara på min vakt och ständigt hålla koll på att mina gränser inte blir överskridna.
Jag förstår att du vill ha jämlika relationer! Jag har också känt frustration över att många, både yngre och äldre, har sett mig som sin idol. Jag vill varken bli ”beundrad” eller ”sedd upp till”. Jag vill att alla relationer ska vara ömsesidiga och att vi alla ska lära oss av varandra på lika villkor.
Kan det vara så att människor med dålig självkänsla eller de som har ett särskilt stort behov att bli omhändertagna dras till ditt sällskap av någon anledning? De kanske ser dig som en trygg, vänlig, stabil, klok och förstående person och inser inte att relationen inte blir ömsesidig.
Att folk blir vampyrer som vill dricka är en bra jämförelse! Ett annat uttryck man ofta använder i sådana sammanhang är att ger man folk ett lillfinger så tar de hela handen.
Det är trist att man kan behöva vara otrevlig ibland. Min tidigare psykolog menade att man kan låta hård och bestämd utan att säga taskiga saker, men jag tycker att det är svårt och jag har inte fullt ut lärt mig hur man gör. Jag tror att vi autister ofta kan ha svårt att uttrycka våra behov vilket i sin tur gör att folk verkligen inte fattar att våra gränser är överskridna.
I vissa situationer kan det faktiskt vara vettigt att sluta interagera med personen. Det är så många neurotypiker gör!Men vad som är bäst beror såklart på situationen och vilken relation man har till personen. Många gillar inte rakhet utan föredrar att man låter relationen rinna ut i sanden, men många autister däremot önskar rakhet och hatar vita lögner och otydlighet!
Precis! Tidigare upplevde jag att jag alltid hjälpte andra och inte fick samma hjälp tillbaka. Men jag har insett efteråt att många inte har tänkt på att jag inte har upplevt relationen som ömsesidig. Visst, vissa har säkert utnyttjat mig med mening, men jag tror knappast att alla har gjort det.
När jag var ung tänkte jag också i liknande banor som du. Jag tyckte att det var märkligt att folk inte fattade hur mycket jag gav. Men alla märker inte sådant, särskilt vissa som mår dåligt. De vill må så bra som möjligt och söker sig till mitt sällskap för de tycker att jag är så trevlig och förstående och mår bättre av att kunna prata med mig, och därför är det naturligt att de ville umgås med just mig. Många har nog inte utnyttjat mig med mening. Jag var sjukt frustrerad över situationen, men jag har blivit bättre på att sätta gränser när jag har blivit äldre! Jag måste också tänka på mig själv och mitt eget välmående.
Vad bra! 🙂 Hoppas du kan bli vän med denna person och att du äntligen hittar en vänskapsrelation som funkar!
Jag har lärt mig att använda vita lögner ibland faktiskt, men jag tycker inte om att använda dem egentligen för det är också svårt för mig att bedöma när de borde användas.
Det låter som en vettig strategi!
Jag förstår hur viktigt det är för dig att bli bekräftad och förstådd. Jag kan föreställa mig hur smärtsamt det måste vara att känna sig isolerad och känna en osäkerhet kring hur du ska göra för att inte skrämma bort andra människor. Jag önskar att jag hade en lösning på ditt problem, men det har jag tyvärr inte.
Jag hoppas att du kan hitta människor som kan lyssna utan att döma och som kan hjälpa dig att navigera i den komplexa värld du upplever. Det är inte alltid lätt för oss autister att hitta likasinnade! Jag tror att du behöver hitta folk som är intellektuella och som också är lika intresserad av sociologi som du. Jag har fått uppfattningen att du gillar djupa diskussioner.
Tack Jakob! Att du känner dig osympatisk tyder på att du är en väldigt sympatisk och omtänksam person för annars skulle du nog inte ha dåligt samvete (vilket du inte behöver ha).
Tack! 🙂
Intressant att du som har autism tycker att andra inte ser skogen för alla träd. Ofta påstås det ju att vi autister har svårt för just det för vi ser ofta detaljer istället för helheten. Och ofta har vi autister dessutom intresse för vissa specialområden och tänker inte på andra kunskapsområden. Men det verkar inte stämma in på dig!
Det kanske är så att du är extremt intresserad av olika kunskapsområden och verkligen internaliserar kunskapen. Även på universitet finns det många som pluggar bara för att få examen, men du verkar däremot ha ett genuint intresse för att lära dig! Jag ser på dina kommentarer att du verkligen gillar att diskutera och reflektera!
Intressant att du har så breda intressen! Jag är den raka motsatsen 🙂
Jag håller med dig om att vi människor inte har så fri vilja som vi tror för vi påverkas stark av kulturella normer. Däremot har jag inbillat mig att rörelsefriheten är betydligt bättre än vad den var tidigare och att vi är friare nu än på 1800-talet, men det kanske beror på vad man syftar på.
Jag gillar iofs individualismen och bodde mycket dåligt i Nordafrika av den påtvingade sociala samvaron. Där var man tvungen att umgås hela tiden och vara en del av familjen. Min ”mänskliga natur” kan dock skilja sig kraftigt från normen! I Algeriet trodde dock många att det västerländska samhället inte var bra för människan, men jag höll inte alls med. Jag gillar att bo här!
Hehe, det är inte helt ovanligt att vardagliga konversationer tar mest energi av autister 🙂
Ja, jag klarar mig definitivt utan sociala kontakter i mycket större utsträckning än de flesta andra människor, och jag blev inte rastlös eller uttråkad en enda gång under pandemin! Så mig passar individualismen utmärkt 🙂 Nu efter Covid vet jag att jag skulle klara mig helt utan sociala kontakter i många, många år.
Hur gick det med kandidatuppsatsen, visst skrev du den i våras? Jag håller med dig om att strukturen nog dominerar mer än aktören, men jag tror precis som du att många är omedvetna om det. Många tror att de har de åsikter de har eftersom de ”tänker själva”, men jag tvivlar på det!
Det låter som att du är nästan klar med uppsatsen, grattis! 🙂 Det var roligt att höra! Om din handledare tycker att din uppsats är klar för opponering har du troligen goda chanser att bli godkänd. Men om du är orolig för att inte passa in i betygsformalian (i vissa ämnen är kriterierna fyrkantigare än i andra, vet inte hur det är i sociologin!) kan du annars göra en uppsats för bara dig själv och sedan redigera den och lämna in den redigerade versionen. Jag hoppas att det går bra, jag håller tummarna!
Då förstår jag att du känner stress över det 🙂 A kan också vara svår att få så du är absolut inte dålig om det skulle vilja sig illa och du inte skulle få det. Som jag har förstått det är det lite ovanligare för svenska universitet att använda betygsskalan A-F. Jag tror att de flesta universitet har betygsskalan U-VG (Underkänd, Godkänd, Välgodkänd) och VG är ju såklart lättare att få än A eftersom det bara finns 3 olika betyg i betygsskalan. Jag kan tänka mig att personer som siktar högt kan känna stress på Stockholms universitet om de vill få A! Jag håller såklart tummarna för att du får det!
Om du har lyckats få 11 A:n i rad måste du vara jätteduktig! B+ är ju också ett bra betyg, det är nästan ett A ju. Inte ens C anses vara ett dåligt betyg!
Ja faktiskt! Ibland är människor väldigt förutsägbara 🙂
Jag misstänkte att du var väldigt duktig för den bilden har jag fått av dig när jag har läst dina bloggkommentarer 🙂
Jag önskar att jag var likadan som du och hade höga ambitioner. Jag har aldrig brytt mig om betyg och har inte drivkraften att göra det bästa ifrån mig om jag tycker att en uppgift är tråkig. Jag har alltid avundats människor som har tyckt att det är viktigt med höga betyg!
Precis, universiteten har sällan resurser för att ge ordentlig feedback. Det kan känna lite märkligt om studenten själv upplever att hen har presterat väldigt bra och bara får ett G utan någon förklaring till vad som saknades för att få ett VG. Jag bryr mig egentligen inte om sådant, men jag vet en som läste en kurs och var väldigt besviken för att hen inte fick feedback!
Tack! Vad snällt! 🙂
Det är något typ av tvång (obsession), egentligen har jag inget val i att göra allt jag kan 🙂 Det är ungefärligen en obotlig hunger
Betyget för mig är mer en mätning på det jag gör! Det viktigaste är förkovrningen av kunskap! Jag vill ”vinna” till varje pris hahaha
Det är en bra egenskap, men samtidigt förstår jag att det också orsakar prestationsångest!
Men är det inte så att ju större specialbegåving man har desto svårare är det att klara sig i livet? Så har i alla fall jag uppfattat saken – specialbegåvningen är närmast ett kvitto på misslyckandet i livet för hade man lyckats väl hade man inte behövt vara lika begåvad och rör det sig inte om fullt lika annorlunda eller specialiserade områden så är det lättare att få verklig nytta av denna begåvning.
Kanske beror det på vilka specialbegåvningar det rör sig om? Har man som autist exempelvis ett extremt högt IQ kan man ju säkert dra nytta av det i många situationer. Men samtidigt har ojämna autister ofta svårt att få stöd eftersom de blir missförstådda. Men om autisten har turen att kunna tjäna massor av pengar på sin specialbegåvning spelar det inte lika stor roll för då har autisten råd att anlita hjälp.
Absolut! Sedan tror jag också att olika människor har olika mycket mentala resurser för att kunna påverka sina liv. Jag har lyckats skapa mig ett liv jag är jättenöjd med trots att jag haft sämre förutsättningar, men alla autister orkar kanske inte det. Men jag tror absolut inte heller att autism måste betyda ett skitigt liv! Jag har haft det svårt, men idag hade jag aldrig velat bli neurotypiker även om jag hade haft chansen.
Jag tror inte att det är udda eftersom du har autism! För att vara en autist är jag nog den som är udda eftersom jag inte är perfektionist på samma sätt som många andra autister är! 🙂