Vem som helst kan ha autism

Ibland berättar andra människor för mig om en släkting, granne, vän eller kollega som har svårt för sociala situationer och som mår psykiskt dåligt. När jag föreslår att vederbörande skulle kunna genomgå en autismutredning kan jag få till svar: ”Det är omöjligt att personen har autism. Jag vet med säkerhet att hen inte har det.” När jag frågar min samtalspartner hur hen kan veta det kan jag få till svar: ”Hen har alltid haft kompisar och haft lätt att hitta kärleksrelationer” eller: ”Hen är så duktig på att småprata, hålla ögonkontakt och visa empati. Därför är autism helt uteslutet.”

Menar allvar

Och jo, jag menar allvar! Det finns alltså fortfarande idag, år 2025, människor som på fullaste allvar tror att autism är uteslutet om man kan trösta andra, har många vänner och aldrig haft svårt att hitta partners!! Ibland tar jag för givet att människor vet att nästan vem som helst skulle kunna ha autism, men faktum är att förvånansvärt få känner till det. Och jo, jag vet att alla som har svårigheter och som haft det svårt i livet inte har autism, men vissa har det. Och många av dessa odiagnostiserade autister tar kanske aldrig upp sina misstankar med sjukvården eftersom alla i omgivningen avfärdar misstankarna och bestämt menar att ”de absolut inte har autism.” När tillräckligt många människor säger samma sak är det lätt att ta det som en sanning.

Många får diagnosen sent

Tyvärr är det få som har förstått att psykisk ohälsa och en känsla av annorlundaskap kan bero på autism. Därför blir jag glad när forskare uppmärksammar att autism inte måste synas på utsidan, och det gör Anna Krasno från University of Santa Barbara i USA. Hon berättar att vissa av hennes patienter har fått autismdiagnoser så sent som i 60-årsåldern!! Innan diagnosen hade de inte förstått att deras annorlundaskap berodde på autism. Därför har Krasnos patienter ofta insjuknat i ångest och depression innan de har fått reda på att de har autism.

Autism är ingen defekt

Kresno påpekar att autism är mycket vanligare än vad man tror och att vem som helst kan ha autism! Tyvärr är omgivningen ofta omedveten om det eftersom många autister kamouflerar i syfte att passa in. Vidare påtalar Kresno vikten av att förstå att autism inte är en defekt utan annorlundaskap. Jag är så glad att hon ser autism som en del av neurodiversitet för det kan skada autistens självkänsla att tro att autism behöva ”fixas”. Och diagnosen är ett kvitto på att man duger som man är! Och jo, jag vet att alla människor duger oavsett om de har autism eller ej, men många av oss autister har aldrig före diagnosen fått känna att vi duger eftersom samhället är så intolerant mot annorlundaskap.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Insjuknade i psykisk ohälsa

Innan jag fick min diagnos hade jag hunnit insjukna i psykisk ohälsa, och till slut var jag så apatisk att jag inte brydde mig om något. Den psykiska ohälsan försämrade kraftigt mina kognitiva funktioner: jag började glömma avtalade tider och tappade också förmågan att passa tider, och jag som alltid varit punktlig och petnoga med tider! När min dåvarande psykolog misstänkte npf fick jag höra från omgivningen att jag absolut inte kunde ha en npf-diagnos och allra minst autism! Människor med autism var tydligen inte så glada, verbala, artiga, varma och trevliga som jag var. Min känsla av annorlundaskap berodde säkert på tidigare trauman, och därför skulle jag behöva exponera mig för mina svårigheter, fick jag höra.

Mådde dåligt i onödan

Det är först efteråt som jag har förstått hur mycket dessa kommentarer stjälpte mig. Eftersom alla var så säkra på att jag absolut inte kan ha autism trodde jag att jag inte hade ansträngt mig tillräckligt för att passa in, och jag hade dåligt samvete för det. Tyvärr förstod jag aldrig att människor så självsäkert kunde prata om något de i själva verket inte hade någon susning om. Eftersom alla sade att jag inte hade autism trodde jag att det var så. Om andra människor hade hållit tyst hade jag kanske kunnat läsa mer om autism, förstått att jag fungerar annorlunda och kunnat ställa lägre krav på mig själv, men nu mådde jag dåligt i onödan.

Du kan aldrig veta

Om din vän, granne, släkting eller kollega berättar för dig att hen kommer att utredas för autism och du är säker på att han gör utredningen i onödan, håll tyst om vad du tycker! Du kanske är helt säker på att hen inte kan ha autism, men du kan aldrig veta det. Aldrig!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.