Vem har svårt att förstå vem? Om autism och mentalisering

Idag är det dags att svara på punkt 3 i Borneos bloggkommentar. Mina tidigare svar på Borneos punkter hittar ni här, här och här. Bakgrunden är alltså att vissa autister påstår att vi med autism egentligen inte har mentaliseringssvårigheter, en teori som Borneo ställer sig skeptisk till. Enligt autisternas teori beror missförstånden mellan autister och neurotypiker (=människor utan autism) på det faktum att personer med autism och neurotypiker i grunden fungerar olika. Enligt denna teori har autister lätt att förstå andra autister men svårt att förstå neurotypiker, och på motsvarande sätt har neurotypiker lätt att förstå andra neurotypiker men svårt att förstå autister.

Två personer med IF kan förstå varandra

Borneo gör en jämförelse med personer med intellektuell funktionsnedsättning, förkortat IF. Hen skriver att om en neurotypisk person utan funktionsnedsättning skulle möta någon med IF utan att ha kännedom om personens IF så skulle neurotypikern kunna undra varför kommunikationen inte går som hen tänkt sig. Detta för att neurotypikern förutsätter att personen med IF har kunskaper som hen inte har vilket kan orsaka förvirring hos neurotypikern. Två personer med IF kan förmodligen ha lättare att kommunicera med varandra eftersom deras kognitiva färdigheter ofta ligger på ungefär samma nivå vilket gör kommunikationen enklare, skriver Borneo.

En NT har svårt att förstå anledningen

Borneo fortsätter med att argumentera för att det faktum att två personer med IF kan ha lätt att förstå och kommunicera med varandra inte bevisar att funktionsnedsättningen (IF) inte finns där utan det är bara ett bevis på att dessa personer med IF ligger på ungefär samma intellektuella nivå. Och på motsvarande sätt har autister mentaliseringssvårigheter även om de kan ha lättare att förstå andra autister än neurotypiker, enligt Borneo. Att två autister har lätt att förstå varandra bevisar bara att personer med autism ofta har liknande svårigheter. En neurotypiker utan kunskaper om autism kan därför ha svårt att förstå varför en autist exempelvis tänker bokstavligt och beter sig på ett avvikande sätt. Men det är fortfarande autisten som har funktionsnedsättningen och inte neurotypikern, skriver Borneo.

Finns olika synsätt

Och här skulle jag säga att jag både håller och inte håller med. Det beror på vilka situationer man syftar på och hur man ser på människor som skiljer sig från normen. Vilken syn har man på funktionsnedsättning? Enligt det medicinska synsättet är avvikelser en defekt och människor utan kroppsliga och neurologiska avvikelser anses utgöra normen och idealet. Enligt det sociala synsättet är det däremot samhällets brister som anses orsaka svårigheterna och funktionsnedsättningen, och dessa brister kan avse allt från fysiska hinder till intolerans och bristande bemötande. I ett intolerant samhälle skulle också homosexualitet kunna anses vara en funktionsnedsättning med motiveringen att homosexuella inte kan få barn på ett naturligt sätt. Men idag betraktas homosexualitet inte längre som en sjukdom, i alla fall inte av majoritetsnormen här i Sverige.

Finns det rätt och fel?

En person som utgår från det medicinska perspektivet kan tycka att det är en funktionsnedsättning och en defekt att tänka bokstavligt, att ha annorlunda matvanor än de flesta andra människor (även om man inte skulle ha en näringsbrist), att undvika att skaka hand med människor och insistera på att bära keps både inom- och utomhus för att undvika obehagliga sinnesintryck o s v. En person som har anammat det sociala synsättet skulle däremot kunna säga att det varken finns någon rätt eller fel. Vem är det som har sagt att det är mer rätt att kommunicera på ett neurotypiskt vis än att tänka och uttrycka sig bokstavligt? Är det verkligen mer rätt att äta tillsammans med andra människor och samma mat som de flesta andra än att äta ensam och bara äta viss typ av mat (förutsatt att man inte har näringsbrister)? o s v.

Sofia förstod oss bäst

När jag pluggade till autismföreläsare på Ågesta Folkhögskola hade vi elever i klassen autism och lärarna var neurotypiker. Den enda i personalgruppen som också var autistisk hette Sofia och jobbade som lärarassistent på skolan. Och alla i klassen, även de neurotypiska lärarna, var överens om att det var Sofia som förstod oss elever bäst. De neurotypiska lärarna använde ofta henne som ”social tolk” så att hon skulle kunna förklara för lärarna hur vi elever tänkte och kände. Och detta fick lärarna att ifrågasätta om autister verkligen alltid har mentaliseringssvårigheter och vem det egentligen är som har svårt att förstå andra människor.

Hon förstod autister och neurotypiker

När jag vägrade delta i vissa aktiviteter kunde Sofia förklara för lärarna hur det kunde kännas att bli tvingad att delta i aktiviteter man mådde dåligt av, och Sofia förstod detta även om hon själv inte mådde dåligt av de aktiviteter jag mådde dåligt av. Och de neurotypiska lärarna hade ändå utbildning om autism, men ändå medgav de att det var Sofia som förstod oss elever bäst och snabbast! Sofia förstod hur de neurotypiska lärarna tänkte, men hon kunde också sätta sig in i elevernas tankar och känslor. Hade Sofia haft svårt att se saker ur andras perspektiv hade hon definitivt inte förstått mig (eftersom hon inte alltid kände på samma sätt som jag!), men hon kunde ändå sätta ord på mina tankar och känslor och dessutom förmedla det för lärarna på ett sätt att även de förstod mig! Det händer därmed ofta att autister kan sätta sig in i varandras känslor och upplevelser. Som jag nämnt tidigare har jag dock inte alltid lättare att kommunicera med andra autister än med neurotypiker, men ofta är det så.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Kan bero på svag central koherens

Som jag nämnt tidigare kan en autist ha en svag central koherens vilket kan orsaka generaliseringssvårigheter, men det måste inte betyda samma som mentaliseringssvårigheter. Jag har generaliseringssvårigheter rent allmänt, och generaliseringssvårigheterna är absolut en funktionsnedsättning som försvårar mitt liv. Jag upplever dock att jag har lättare att förstå hur andra människor tänker och känner än vad jag har att förstå ”fakta” kopplat till saker och föremål. Förut blev jag trött av att släpa med mig en tung resväska när jag var på andra orter och föreläste, och jag visste inte hur jag skulle lösa problemet. Jag förstod inte att lösningen skulle kunna vara att tömma resväskan och ha med mig färre saker så att resväskan skulle bli lättare! Jag har alltså definitivt en kognitiv funktionsnedsättning i många situationer, men däremot anser jag inte att alla mina avvikande beteenden är en funktionsnedsättning.

Kan ha en annan förklaring

Vad gäller personer med IF så har de såklart en funktionsnedsättning, i alla fall sett ur ett medicinskt perspektiv. Och på motsvarande sätt är mina svårigheter att planera, organisera och generalisera också en funktionsnedsättning, men bara för att en autist har svårt med vissa saker betyder det inte att alla autister måste ha den typen av mentaliseringssvårigheter som vi påstås ha. Som en psykolog sade till mig en gång så står inte mentaliseringssvårigheterna ens med i diagnoskriterierna för autism. De autistiska särdrag som nämns i diagnoskriterierna kan ibland ha en annan förklaring så som svag central koherens även om vissa autister säkert har mentaliseringssvårigheter! Och en autist kan självklart också ha mentaliseringssvårigheter utan att själv vara medveten om det.

Jag kan ljuga

Jag kan tillägga att jag kan ljuga på ett trovärdigt sätt vilket hade varit omöjligt om jag hade haft sådana mentaliseringssvårigheter som vi autister påstås ha. När jag var tonåring och inte ville vara i skolan låtsades jag vara sjuk, och jag lyckades se så eländig ut att alla lärare och mina föräldrar svalde allt med hull och hår. Jag skådespelade hela tiden och låg i sängen hela dagarna, och det var inga problem för mig! Mamma blev förvånad när jag som vuxen avslöjade för henne att allt hade varit skådespeleri. Jag hade verkligen ljugit och vilselett henne på ett mycket trovärdigt sätt. Som vuxen har jag ljugit för en kompis pojkvän i syfte att skydda vännen, och då kunde jag verkligen spela med och reagera på ”rätt” sätt i olika situationer. Jag gillar inte att ljuga men kan göra det om jag måste! Och jag vet många autister som också kan det! Jag vågar påstå att förmågan att ljuga och kamouflera (=att dölja sin autism) kräver vissa typer av mentaliseringsfärdigheter.

Fortsättning följer

Jag kommer att utveckla mitt svar när jag hinner och förklara riskerna med att utgå alltför mycket från det medicinska perspektivet. Så fortsättning följer 🙂

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.