Snowflake frågar
Varför känns det ibland svårare att hantera sin autism när man blir äldre? Jag har hört att det ska vara det motsatta, att det snarare blir bättre. Men för mig har det blivit tvärtom.
Paula svarar
Du har rätt i att många med autism upplever att livet blir lättare med åren (självklart under förutsättning att autisten inte lider av psykisk ohälsa). Och även för mig har många saker blivit lättare med åren. Framför allt har jag blivit bättre på att förstå vilka behov jag har, lärt mig att lyssna på mig själv och slutat sätta andras behov före mina egna. Men samtidigt har vissa saker blivit svårare för mig ju äldre jag har blivit. Exempelvis har min tolerans för autismrelaterade utmaningar blivit lägre. Numera blir jag väldigt utmattad av krav och måsten!
De flesta blir trötta med åren
Det kan finnas flera anledningar till att en autist kan uppleva att hens autism blivit svårare att hantera med åren. För det första är det inte alls ovanligt att vi människor blir tröttare med åren. Vanliga vardagliga sysslor kan ta väldigt mycket energi av oss autister, men yngre kroppar kan av biologiska orsaker ha bättre förutsättningar för att klara av energikrävande utmaningar. För övrigt brukar även neurotypiker bli tröttare med åren. Jag har träffat neurotypiker som skaffat sina första barn i 20-årsåldern och sedan en sladdis när de varit över 30, och i princip alla har upplevt att det varit mer påfrestande att ta hand om barn i 30-årsåldern jämfört med i 20-årsåldern.
Vi autister utsätts för utmaningar
En annan anledning till att autism kan bli svårare att hantera med åren är att vi autister i regel utsätts för betydligt fler påfrestningar under livets gång än en genomsnittlig neurotypiker: jämfört med neurotypiker lägger vi väldigt mycket energi på att passa in, kommunicera och umgås med andra, hantera oväntade förändringar, utföra praktiska sysslor, stå ut med sinnesintryck och försöka förklara för andra människor varför vi har svårt med vissa saker. Ju längre tid vi utsätts för dessa typer av påfrestningar desto mer slits våra kroppar, och till slut kan våra kroppar säga ifrån! Kroppen orkar ju inte alltid överanstränga sig hur länge som helst.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Kamouflage tar energi
Kamouflage kan vara en ytterligare anledning till att utmaningarna känns svårare och svårare. Av diagnoskriterierna för autism framgår att det inte är ovanligt att personer med autism senare i livet maskerar sina svårigheter (=kamouflage). Det kan bero på att vi autister med åren blivit mer och mer medvetna om andras krav och förväntningar. När vi var yngre kan vi ha slappnat av lite mer eftersom vi kanske inte var lika medvetna om hur mycket vi avvek från normen. Att ständigt anpassa sitt beteende efter andras förväntningar tar väldigt mycket energi, skriver Tony Attwood i sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Att ständigt vara på sin vakt och kamouflera kan därmed bidra till upplevelsen att ens autism har blivit svårare att hantera.
Fick massor av beröm
Slutligen får vi inte heller glömma att det ställs betydligt högre krav på vuxna än på barn. När jag var ett barn ringde jag en gång till 112 (eller rättare sagt motsvarigheten till det dåvarande finska larmnumret) när en främmande vuxen på gatan behövde hjälp. Efteråt fick jag massor av beröm trots att jag inte riktigt hade kunnat förklara vad som hade hänt och var jag var någonstans. Jag gjorde alltså knappt något annat än att lyfta på luren men ändå hette det ”wow, så duktig du har varit.”
Kraven på vuxna är höga
Om jag som vuxen skulle vara lika virrig som jag var då (för det är jag, jag har väldigt svårt att beskriva vägen och förklara i ord vad som har hänt) skulle jag garanterat få kritik för att jag inte ansträngt mig mer för att vara tillräckligt tydlig mot operatören. Det beror på att en vuxen förväntas klara av sådant (vilket jag inte gör), men ett barn har däremot inga sådana förväntningar på sig! När jag blev vuxen blev det plötsligt svårt för mig att leva upp till andras förväntningar, och det kan ha bidragit till min upplevelse att jag i vissa situationer känner mig mer autistisk än förut.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Är det det där som menas med att en sysselsättning är vad som ger en självförtroende och värde som människa?…
Jag menar alltså att ML (M) sa att jag ska smsa en person (typ ett år sen) som jag skulle…
Tack Paula. Du har säkert rätt, jag kanske ändå inte hade fått behålla samtalskontakten… men varför är det andra gången…
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
2 svar på ”Varför har min autism blivit svårare att hantera med åren?”
Har läst din bok ” Att vara vuxen med Aspbergers syndrom”. Den är mycket bra och berörde mig djupt. Lyssnat igenom med ljudbok och läst i bokform två gånger. Kommer köpa boken i skriven form. Jag har fått ADHD diagnos på egen begäran i vuxen ålder, (38-40 år) eftersom jag kände igen mig när min son diagnosticerades med ADHD. Min äldsta dotter har bipolaritet och fler diagnoser. Min mellanflicka tog sitt liv när hon var 16 år(2004). Deras pappa dog 2001 han var också bipolär men på den tiden kallades det manodepressiv. Jag har en rörig och annorlunda uppväxt som påverkats mycket av religion,Jehovas vittnen. När min mellanflicka tog sitt liv beslöt jag mig för att utesluta mig själv från Jehovas vittnen. Jag blev på egen begäran sedd som en avfälling då jag aldrig mer vill ha med dem att göra. Jag dömmer religionen som livsfarlig, dock inte människorna, dem har jag respekt för. Jag tycker du är så logisk i ditt sätt att resonera, mera logisk än de flesta människor jag mött. Jag själv kan tänka och resonera som du gör och det känns så otroligt skönt att upptäcka att det finns fler med liknande tankar. Jag yppade en gång för en psykolog att jag funderade på om jag har autism vid ett av mina årliga besök. Psykologen log och avfärdade mig direkt. Boken jag läste har gett mig ledtrådar att utvecklas i min självkännedom. Jag studerar nu till stödpedagog och tiden får visa om jag klarar av att jobba som en stödpedagog. Oavsett så är det oerhört intressant och givande med studierna. Det är på grund av studierna att jag upptäckte din bok. Grät när jag läste den, blev själv förvånad och funderade länge, funderar fortfarande på min känslosamma reaktion. Kommer att fortsätta följa din blogg. Tacksam för att du kommer rätta till min grammatik för är inte så bra på att stava. Inte heller på att skriva som jag egentligen vill få fram förståelse av min text. Med denna text vill jag berätta att ditt arbete är mycket viktigt och att jag är glad för att du gör det du gör.
Åh, jag beklagar verkligen att din dotter tog sitt liv. Det var tråkigt att höra! Stor kram ♥ Det låter som att du haft det jobbigt, men vad bra att du lyckades gå ur Jehovas vittnen eftersom det inte passade dig att vara med.
Psykologen kan ha rätt i att du inte har autism, men hen kan också ha fel! Det är helt omöjligt att säga om du har autism om du inte har blivit utredd. Många psykologer saknar kunskap, särskilt när det gäller autism hos kvinnor.
Vad roligt att du hittat rätt med studierna! Jag hoppas att du klarar av att jobba som stödpedagog eftersom du har egna erfarenheter vilket säkert kommer vara till nytta på jobbet. Det kommer att göra det lättare för dig att förstå och hjälpa dina klienter! Jag hade nog tyvärr inte klarat av att jobba som det eftersom jag har så svårt för praktiska uppgifter och har även en dålig organisationsförmåga vilket också är anledningen till att jag har eget boendestöd. Men du kommer säkert klara av det för du har ju också klarat av studierna.
Vad roligt att höra att boken har berört dig och att du kommer att fortsätta läsa bloggen ♥