Varför förväntas vi med autism passa in i en mall?

Sn0wfl4ke frågar

Jag har autism, berättat för arbetsgivaren. Men jag får en miljon krav på mig ändå känns det som. Dagligen får höra, du kan väl se lite glad ut, tänk på hur du kommunicerar, ifrågasätt inte allt.

Men det så jag är. Jag ifrågasätter om det är något som är otydligt, oklart eller inte känns meningsfullt av någon anledning. Som frågan om skyddsombud, där chefen ansåg att det inte var hans ansvar, medan facklig representant ansåg att det ska tas upp och väljas på APT.

Försökte förklara för chefen att jag inte ifrågasätter honom, utan snarare försöker förstå vad som gäller, då bägge sagt olika saker till mig.

Enligt honom har jag inte uttryckt mig rätt och nu fått munkavle att inte ifrågasätta jobbet, och speciellt inte bland kollegorna. Vidare skulle jag göra 10% extra utav arbetet, och när jag sa att jag då hade bränt ut mig sa han bara att jag inte kan balansera.

Varför är det alltid vi med osynliga diagnoser som tvingas vara någon vi egentligen inte är, bara för att passa in i en mall? Jag lägger inte den energin på om jag ser glad ut, ledsen ut eller arg ut. Är det något ”normal” typen går omkring och tänker på i 9 timmar om dagen?

Paula svarar

Vad bra att du har dragit in facket. Jag hoppas att de kan hjälpa dig! Du borde definitivt få anpassningar och förståelse på jobbet med tanke på att du har autism. Om du inte får anpassningar i form av t.ex. lägre arbetstempo kan du kontakta Arbetsförmedlingen förutsatt att du har en lönebidragsanställning. Din chef borde för övrigt ha förståelse för att du kommunicerar annorlunda. Eftersom du har bränt ut dig skulle du kanske behöva vara sjukskriven på deltid? Men om utbrändheten beror på bristande miljö på jobbet borde arbetsgivaren sätta in extra åtgärder så att du får en fungerande arbetssituation. Du har rätt till anpassningar!

Känner igen mig

Jag känner igen mig i att bli anklagad för att kommunicera på fel sätt. Jag ser oftast glad ut men har däremot en tendens att låta väldigt bestämd och hård när jag har en bestämd åsikt, och då kan andra människor uppleva att jag är arg och att jag skäller ut dem. Jag pratar också snabbt, och blir jag stressad kan jag ha svårt att lyssna och ha en tendens att avbryta andra. Gör jag inte det tappar jag fokuset. Det är lättare för mig att kommunicera skriftligt för jag behöver tid för att tänka på hur jag ska uttrycka mig och samt processa vad andra sagt till mig. Men problemet är att man på många arbetsplatser förväntas kommunicera muntligt och delta i diskussioner. Då förväntas man kommunicera ”lugnt och långsamt” och ”inte uttrycka avvikande åsikter på fel sätt.”

Har hittat en fungerande metod

Jag har lärt mig en metod som många förmodligen tycker är tvivelaktig men som har funkat för mig: När jag haft icke-anpassade arbeten har jag försökt se arbetet som en inkomstkälla och tänka att jag kanske inte alltid behöver säga allt vad jag tycker och tänker om det inte är nödvändigt. Då slipper jag lägga energi på att fundera på hur jag ska kommunicera vilket gör att jag sparar energi. Jag förstår att det kan kännas fel att en person med funktionsnedsättning ska behöva tiga på jobbet, men eftersom metoden har gjort mitt liv betydligt lättare har jag resonerat att jag har gjort rätt. Tack och lov har jag en anpassad arbetssituation idag med kollegor och arbetsgivare som förstår vad autism är, men det har inte alltid varit så.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Neurotypiker har det inte så

För att svara på din fråga är jag ganska säker på att neurotypiker, det vill säga människor utan autism, inte behöver vara på helspänn 9 timmar om dagen och lägga väldigt mycket energi på att tänka på hur de ska uttrycka sig och hur deras röster ska låta. Faktum är att många neurotypiker får energi av att träffa andra människor. De kanske upplever att de visst anstränger sig i sociala situationer, men de anstränger sig knappast till den grad att deras livskvalitet sänks och att de blir helt utmattade.

Jobbigt och svårt för autister

En autist som måste lägga energi på social interaktion kan däremot antingen bli helt utmattad av det sociala (eftersom hen överanstränger sig) eller hamna i konflikter med andra (om hen slappnar av och kommunicerar fritt). Jag är ganska säker på att detta är en av anledningarna till att många autister har svårt för möten och grupparbeten: hur autisten än gör så blir det fel! Jag kan tillägga att vissa med autism upplever att det är betydligt lättare att jobba och samarbeta med andra autister, men andra autister tycker att det är lika jobbigt att samarbeta och kommunicera med andra autister som det är att samarbeta och kommunicera med neurotypiker!

Äldre får ett annat bemötande

Anledningen till att neurotypiker förväntar sig att vi med autism ska passa in i deras mall är förmodligen att de själva inte blir utmattade av att anpassa sig, och därför utgår de från att det är så för oss autister med. Eftersom vi tillhör minoriteten förväntas vi anpassa oss, men grejen är att neurotypiker knappast resonerar på samma sätt om t.ex. äldre! Det anses vara helt acceptabelt att en 90-åring ber om att få en sittplats på bussen. Nästan ingen skulle uppmana en äldre person att ”anpassa sig och acceptera att det inte finns några lediga sittplatser just nu.”

Förstår din frustration

Slutligen vill jag säga att jag förstår din frustration. Jag har själv lärt mig med åren att jag mår betydligt bättre av att undvika vissa situationer eftersom jag inte orkar med utmattningen och frustrationen som uppstår efteråt. Det är sjukt jobbigt att antingen hamna i konflikter med andra eller kommunicera superförsiktigt och hela tiden trippa på tårna.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.