Vad upplever du ger och tar energi?

Carro frågar

Vad för saker ger dig energi? Vad för saker tar energi ifrån dig? Vad hittar du på när du är hemma?

Paula svarar

Först av allt är det viktigt att komma ihåg att de saker och aktiviteter som jag upplever ger respektive tar energi gäller mig och inte nödvändigtvis andra med autism. Därför är jag osäker på om mitt svar kommer att hjälpa dig och mina andra bloggläsare att förstå era familjemedlemmar, kollegor, vänner, grannar, brukare, patienter och bekanta med autism. Jag svarar gärna på din fråga ändå, men som sagt är det viktigt att ni inte utgår från att det jag skriver om mitt liv också gäller andra autister. Tvärtom kan det vara skadligt att tro att andra autister mår bra av att leva som jag!

Som tortyr för min hjärna

Olika situationer och aktiviteter tar energi av mig på olika sätt. Det som är mest energikrävande för mig på ett nedbrytande sätt är praktiska icke-monotona sysslor. Typ städning, duschning och sådana aktiviteter. Det beror på att jag måste tänka och fokusera när jag utför aktiviteterna (och nej, skriftliga instruktioner hjälper inte). Tack och lov städar mina boendestödjare åt mig så att jag kan spara min energi, men däremot kan de ju inte duscha åt mig 🙂 Därför lägger jag min energi på att duscha och överlåter städningen till boendestödjarna. Eftersom praktiska uppgifter tar energi av mig skulle jag aldrig få för mig att bowla, spela biljard eller delta i andra liknande aktiviteter. Jag brukar säga att det är som tortyr för min hjärna!

Boendestödjaren tänker åt mig

Något annat som tar energi av mig är många uppgifter och aktiviteter som kräver flera steg. Typ när jag ska logga in på medarbetarportalen, gå igenom mina kvitton, kontrollera om det saknas något, sedan redovisa för min arbetsgivare vad dessa kvitton är för något och så vidare. Jag gör det ändå om jag måste, men ibland orkar jag inte. Då vill jag att mina boendestödjare sätter sig bredvid mig och säger till mig vad jag ska göra. Jag brukar säga att de tänker åt mig så att jag slipper tänka.

Har blivit värre med åren

Det som också tar energi av mig är att delta i konferenser, mingla och lyssna på föreläsningar. Även grupplekar, sällskapsspel är liknande tycker jag är väldigt energikrävande aktiviteter på ett mycket dåligt sätt, och jag mår dålig efter att ha deltagit i sådana sammanhang och aktiviteter. Ju äldre jag har blivit desto mer energi har dessa typer av aktiviteter tagit av mig! Jag orkar som sagt inte heller lyssna på föreläsningar, och därför har det hänt vid ett flertal tillfällen att jag tillsammans med mina kollegor lyssnat på föreläsningar utan att efteråt ha haft någon aning om vad föreläsningarna har handlat om! Just för att det tar så mycket energi av mig att lyssna och fokusera. Därför tittar jag inte på TV och lyssnar inte på radio.

Delad uppmärksamhet tar energi

Delad uppmärksamhet har också börjat ta mer och mer energi av mig ju äldre jag har blivit. Det är typ när man har en djup diskussion med någon och växlar mellan olika upplevelser: först ska man processa vad ens samtalspartner har sagt och sedan ska man ge hen respons. Man kan ju inte bara prata om sig själv när man diskuterar med andra, liksom inte heller välja sådana samtalsämnen som bara intresserar en själv (eller ”kan” kan man väl, men det är inte särskilt trevligt). Delad uppmärksamhet tar kanske inte lika mycket energi av mig som städning, men det är ändå jobbigt. Därför återhämtar jag mig inte genom socialt umgänge!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Omfattar flera steg

Det som ger mig energi är att bara vara och läsa om saker som intresserar mig alternativt att bara ligga i sängen och vila. Blåbärsplockning som är mitt stora specialintresse ger mig kanske inte energi på samma sätt som att bara vara eftersom aktiviteten omfattar flera steg: jag måste ta med mig allt jag behöver, promenera till skogen (vilket kan kännas tungt med gummistövlar) och när jag kommer hem igen måste jag tvätta händerna, duscha (p g a fästingar), skölja blåbären efteråt och sedan låta dem torka. Att vara i skogen och plocka blåbär är underbart och jag mår bra av att göra det, men om jag är jättetrött orkar jag numera inte gå till skogen eftersom de andra stegen tar energi. När jag levde på aktivitetsersättning blev jag inte lika trött av de andra stegen men blir numera det (även om jag som sagt älskar blåbärsplockningsdelen). Men oavsett hur mycket trött jag kan bli av alla dessa aktiviteter är blåbärsplockning aldrig energikrävande för mig på ett nedbrytande sätt.

Tycker om att bara vara

När jag är hemma tycker jag om att bara vara och läsa om saker som intresserar mig. Antingen sitter jag vid datorn eller mobiltelefonen. Vill inte specificera mig närmare och detaljerna tycker jag inte heller är så viktiga eftersom det som gäller mig måste som sagt inte gälla andra autister. Alla autister intresserar sig för olika saker så det är inte alls säkert att din autistiske familjemedlem/kollega/vän tycker om att göra eller läsa om samma saker som jag!

Vi har svårt att förstå varandra

Jag kan ändå avslöja att jag i princip skulle kunna sitta nästan hela mitt liv framför datorn om jag hade möjlighet! Jag blir aldrig uttråkad och känner inte att jag går miste om livet genom att spendera tid vid datorn. Många människor utan autism verkar bli deprimerade av att sitta för mycket vid datorn, men det blir inte jag! Datorn ger mig all stimulans jag behöver och jag behöver egentligen inget annat (med undantag för försörjning och mat såklart). Många har svårt att förstå hur det kommer sig att jag inte blir uttråkad hemma (blev inte det ens under pandemin eller de år jag levde på aktivitetsersättning), men så är det för mig. Och jag har istället svårt att förstå människor som behöver komma hemifrån för att må bra!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.