För ett tag sedan skrev jag om Aspergers syndrom och kroniskt trötthetssyndrom. Sedan jag skrev inlägget, har jag börjat gå på akupunktur igen. Igår var jag där för andra gången.
Akupunktören sa till mig sist att jag skulle få vara beredd på att det kan ta tid innan min kropp är åter i balans, och därför har jag varit förvånad över att jag märkte en stor skillnad direkt efter första gången! När jag förra året gick på akupunktur pga mina sömnsvårigheter som jag hade haft i över ett års tid, tog det en betydligt längre tid innan jag fick bestående resultat (trots att jag märkte skillnad ganska fort), och därför trodde jag att det skulle bli likadant nu.
Men den här gången verkar det vara annorlunda. Förra veckan hade jag två föreläsningar på en och samma dag i Finland plus långa resor dagen innan och efter föreläsningen, men ändå kände jag inte dessa influensaliknande känslor efter föreläsningen. Visst var jag mentalt och även fysiskt trött, men jag orkade ändå kamma håret och borsta tänderna trots de långa arbetsdagarna. Den här tröttheten jag kände förra veckan kändes inte som ett allvarligt tillstånd, och det som var bra är att jag inte mådde fysiskt illa!
Men jag vet att det är för tidigt att ropa ”hej” än. Föreläsningssäsongen har ju inte ens börjat ordentligt, och jag fick ju vila i nästan en månad i samband med jul- och nyårsfirandet. Imorgon ska jag till Finland igen för att föreläsa för personalen på ett boende som har barn med Aspergers syndrom placerade och nästa vecka ska jag föreläsa i Blekinge. Akupunkturen kanske inte ens hunnit ge någon effekt utan det kan mycket väl vara så att min ”pigghet” beror på att jag nyligen haft semester! Hur det är återstår att se 🙂
23 svar på ”Tröttheten har avtagit!”
Det kan være sammensatt at du føler deg bedre. Uansett er det fint!
Ja det är verkligen jättebra! 🙂 Jag hoppas att allt fortsätter att utvecklas åt rätt håll.
Akupunkturen kanske inte ens hunnit ge någon effekt utan det kan mycket väl vara så att min ”pigghet” beror på att jag nyligen haft semester!
Jag är lite skeptisk till att akupunktur hjälper som du kanske förstår Paula. Men jag utesluter inte att akupunktur kan ha positiva effekter på hälsan. Åtminstone så länge spökfarfar inte är självaste akupunktören.
Jag förstår att du är skeptisk till sådant 😉 Jag är däremot övertygad om att det hjälper mig. Det som gjorde mig övertygad var att min förra akupunktör inte gav mig lika bra hjälp, och när jag bytte, blev det annorlunda. Senare hörde jag att min nya akupunktör har en mycket längre utbildning och mer erfarenhet.
Skönt att du blivit piggare! Jag är oftast trött på dagarna och blir piggare framåt kvällen som den nattuggla jag är 😛
På tal om akupunktur provade jag öronakupunktur för några år sedan mot värk i kroppen, men det hjälpte mig tyvärr inte.
Ja, det är jätteskönt att vara piggare! Jag är egentligen alltid mycket tröttare än de flesta neurotypiker jag känner och de kanske fortfarande skulle fortfarande se mig som trött 😉 Men just nu har jag inte de där influensaliknande känslor som finns i diagnoskriterierna för kroniskt trötthetssyndrom. Återstår att se hur jag kommer att må efter kvällens föreläsning!
Tråkigt att öronakupunktur inte fungerade för dig 🙁 Jag har faktiskt aldrig hört talas om öronakupunktur. Själv testade jag hypnos förut och har även testat mindfulness-övningar, men inget av detta fungerade inte på mig.
Var det mot tröttheten du testade hypnos? Hur gick den behandlingen till? Jag försöker föra in lite mindfulness i vardagen för att må bättre, bland annat att inte oroa mig för mycket för framtiden, kunna se det positiva i stunden osv. Det tror jag nog många skulle må bra av 🙂 Regelrätta mindfulness-övningar försöker jag mig också på då och då, men tycker det är svårt att komma igång med övningarna och att liksom släppa kontrollen över tankarna och bara låta dem komma och gå utan att börja analysera. Det är lite läskigt faktiskt, när man som jag vill ha kontroll över dem.
Jag förstår att du var besviken när det inte funkade! Om du skulle testa akupunktur igen, rekommenderar jag dig att söka upp någon som har pluggat till akupunktör på ett universitet i Asien (för det finns inga liknande utbildningar i Europa) och den utbildningen motsvarar en läkarutbildning.
Jag testade hypnos för sömnsvårigheter. Efter hypnosen testade jag även akupunktur hos en annan akupunktör, men det funkade inte heller. Därför bytte jag till den här, och sedan funkade det!
Jag vet att många Asperger-personer blir lugna av mindfulness, men av någon anledning passar de övningar inte alls för mig. Jag blir bara stressad av dem.
På tal om akupunktur provade jag öronakupunktur för några år sedan mot värk i kroppen, men det hjälpte mig tyvärr inte.
Har du provat näsakupunktur eller högerfotsakupunktur?
Nej jag driver lite mer er man ska faktiskt aldrig säga aldrig. Så länge akupunktören inte rånar en och så länge akupunktören använder rena nålar så ska det nog mycket till om det ska skada med akupunktur.
Haha, nej det har jag inte testat! Det var min dåvarande sjukgymnast som föreslog öronakupunkturen och det var hon som utförde den. Eftersom jag i nuläget inte har läst om att akupunktur ska ha någon större effekt utöver placebo vid värk så är jag lite irriterad på att jag la tid på den behandlingen. Jag märkte dock inte ens någon placeboeffekt av öronakupunkturen. Det har jag däremot gjort vid andra behandlingar mot värken (eller om det nu har varit så att värken verkligen har blivit bättre av dessa behandlingar, dock har den alltid kommit tillbaka efter ett tag så jag misstänker placebo).
Jag förstår dig. Jag är tom skeptisk mot något så vetenskapligt som mediciner mot ADHD även om jag förstår att de om mär bättre av medicinerna tar dem.
Jag blev lite nyfiken på om du är skeptisk till om medicinerna fungerar eller om du är skeptisk eftersom mediciner kan innebära risker och biverkningar?
Jag tror att ADHD-medicinerna hjälper många men inte alla. Jag är inte särskilt rädd för biverkningarna för jag tror det är som med många andra mediciner att det är förhållandevis få som drabbas av dessa biverkningar. Jag är också skeptisk till att sjukvården klarar av att sköta medicineringen ordentligt eftersom myndigheterna har så svårt för så mycket annat. Dessutom saknas det långtidsstudier på mediciner mot ADHD för vuxna. Det blir en tråkig överraskning för alla som medicinerar med mediciner mot ADHD om det visar sig att medicinerna har oförutsedda långtidseffekter. Den risken måste så klart ställas mot de risker som det innebär att haobehandlad ADHD. Jämförelsen är svår att göra eftersom vi inte vet vad som händer med bla hjärnan hos en människa som har medicinerat med mediciner mot ADHD sedan tidig barndom.
Men framförallt är jag skeptisk till mediciner mot ADHD (och i framtiden Aspergers syndrom) därför att det innebär att samhället försöker medicinera bort symptomen istället för att anpassa samhället så att människor med ADHD inkluderas. Att medicinera ADHD ingår i uppfattningen att det är vi som är problemet. Vi som har Aspergers syndrom och ADHD har en ovanlig personlighetsprofil som blir till funktionsnedsättningar i våra relationer med vår omgivning. Om man kan medicinera bort symptomen på ADHD så behöver inte samhället anpassa sig till oss. Man medicinerar bort oss istället.
Jag tycker att människor som utgör ett hot mot sig själva eller mot människor i sin omgivning ska medicinera mot ADHD. Det finns tex våldsbrottslingar som kanske skulle begå förre våldsbrott om de medicinerade mot ADHD. Men jag tycker att det är lika vansinnigt att vi som har Aspergers syndrom och ADHD ska medicineras till att bli mer som andra människor som om alla neurotypiker hade medicinerats till att bli mer överaktiva eller ha färre men mer intensiva intressen.
Mediciner är en nödlösning. Ett inkluderande samhälle anpassat efter var och ens behov är enligt min åsikt lösningen. Jag tror tyvärr att medicinerna kommer att vinna eftersom det är pengarna som styr och det är mycket billigare att medicinera människor än att skapa ett samhälle som har plats för även de som avviker från den personlighet som är statistiskt normal.
Jag tror också bara att det är en tidsfråga innan det kommer en medicin mot Aspergers syndrom. Den medicinen kommer att bota Aspergers syndrom lika lite som dagens mediciner mot ADHD botar ADHD. Anledningen är att det inte finns några bevis för att Aspergers syndrom och ADHD är någonting annat än en klassificering av ovanliga personlighetstyper som är ogynnsamma i dagens samhälle.
Dessutom är anpassningen av oss en ond cirkel för när vi som är som mest onormala har blivit mer normala så kommer kraven att öka och marginalerna att krympa vilket medför ännu större krav på anpassning. Vi kommer att betraktas som lika onormala i framtiden som vi gör i dag även om vi anpassas eftersom toleransen kommer att minska i takt med att vi blir allt mer normala.
Jag tycker att mediciner mot ADHD är lösningen när alla anpassningar av samhället har misslyckats. Om medicinering är förstalaternativet så är det en nödlösning som ursäktar att inte samhället inte ens försöker acceptera oss som de vi är.
Mitt resonemang här ovanför går in i mitt resonemang om sjukersättning, aktivitetsersättning och lönebidrag. Samhället löser ut oss istället för att anpassa samhället till oss. Det är inget fel på samhället. Det är vi är problemet. Det är då också logiskt att vi ställs utanför. Men om man istället ser samhällets intolerans mot oss som problemet så är sjukersättning, aktivitetsersättning och lönebidrag ingenting annat än ett sätt att exkludera alla som avviker från det som samhället har bestämt är idealet. Man slänger till oss ett bidrag som är marginellt högre än socialbidrag eller ett låglönearbete. Samhället stöter ut oss. Det påminner om mobbning. Medicinerna mot ADHD hjälper till att beskriva oss som problemet. Man medicinerar väl inte människor som inte är sjuka och eftersom man medicinerar människor med ADHD så måste väl dessa människor vara sjuka för vad är annars så måste väl någonting annat vara sjukt i vårt samhälle och tänk om det då istället är samhället som är sjukt!
Jag förstår hur du tänker, och jag håller med. Fast till skillnad från dig är jag alltid orolig för biverkningar, risker och långtidseffekter. Därför tog jag inte heller influensavaccin.
Samhället borde definitivt anpassas mer! Alla ADHD-barn kanske inte kan sitta i skolbänken på ett traditionellt sätt, men många skulle förmodligen kunna lära sig på ett annat sätt om allt var med individanpassat. Och kosten borde man också se över innan man funderar på medicinering tycker jag, det som man äter idag kan också skapa överaktivitet. Men om alla anpassningar gjorts och barnet ändå lider av sin hyperaktivitet, har svårt för att få vänner osv så kan jag förstå varför man väljer att ta medicin. För- och nackdelar ska ju alltid vägas mot varandra.
Även i arbetslivet borde det finnas mer anpassningar. Men om någon inte orkar arbeta alls trots stöd och anpassningar och personen redan fått bra stöd i barndomen i skolan, ser jag inte det som fel om man får sjukersättning. Socialbidrag är jag helt emot, det ska vara en tillfällig nödlösning och inget annat!
Jag förstår hur du tänker, och jag håller med. Fast till skillnad från dig är jag alltid orolig för biverkningar, risker och långtidseffekter.
Jag är också orolig för biverkningar. Särskilt de långsiktiga effekterna som det saknas kunskap om i dag.
Jag har ingenting emot sjukersättning och lönebidrag som en nödlösning. Men jag tycker nivån på bidragen är för låga. Det går inte att leva ett normalt liv med dagens bidragsnivåer. Dessutom är det bra om utanförskapet kostar för då får samhället en anledning att lösa problemet.
Jag håller med, nivån på bidragen borde definitivt höjas! Speciellt nivån på socialbidrag, men även nivån på sjukersättning och lönebidrag.
idag är min syster här och hon har bestämt att vi och mamma ska åka till Södermalm och äta på en restaurang hon hade hört bra om. Vi ska gå härifrån 16.40 och jag behöver redan förbereda mig. Jag blir irrriterad och stressad. Mamma vill att jag ska ta med mig min telefon, men jag vet inte hur mycket batterier som är kvar på den, och jag hittar inte laddaren, eftersom jag aldrig använder den numera eftersom jag aldrig ta med mig mobilen när jag går ut. Jag orkar inte leta efter den, och då blir mamma arg så vi tjafsar men jag säger att det räcker med att hon tar med sin telefon så att hon kan ringa till ann-louise när vi är i stockholm.
Usch,
Usch vad jobbigt 🙁 Hoppas allt gick någorlunda bra trots stressen. Jag vet att du inte träffar din syster speciellt ofta, så hoppas du kunde njuta av hennes sällskap åtminstone lite grann.
Jag förstår att det blir jobbigt med sådana här oväntade händelser för dig. Jag vill alltid veta åtminstone en dag i förväg om jag ska någonstans, men helst ännu tidigare. Jag orkar inte heller leta efter saker, speciellt inte om jag ska göra det i sista minuten.
Vad skönt att du är piggare nu! Jag har aldrig testa akupunktur och kan därför inte säga varken att jag tror på det eller att jag inte tror på det, men om det funkar så är det riktigt häftigt! 🙂 Gör det inte ont?
Ärligt talat gör det lite ont, speciellt när akupunktören ska ta ut nålarna. Det roliga var att det inte gjorde ont hos den första akupunktören, men å andra sidan fick jag inte lika bra effekt av behandlingen. Så det är definitivt värt smärtan! 😉
Jag gick på aktupunktur i min ungdom. Det hjälpte inte ett dugg. Jag kommer ihåg att när jag började så skulle akupunktören vrida på nålarna när de satt i men sedan kom det nya ”rön” som innebar att det räckte att sätta i nålarna och låta dem sitta en stund och sedan ta bort dem. Det var ganska intressant när akupunktören vred på nålarna för det gav upphov till olika smärttillstånd varje gång. Ibland var det en brännande smärta, ibland en isande smärta osv beroende på vilken nål akupunktören vred på.
Jag tror ju att akupunktur för många är just det här. En upplevelse. Det är alltid något man vinner på akupunktur även om själva akupunkturen inte hjälper mot det man får den mot.
Hmm, så kan man också se saken. Men om jag bara får ont av akupunkturen utan att få någon effekt, har jag i mina ögon inte vunnit något. Men en upplevelse kan det kanske vara ändå om man vill se saken ur en positiv synvinkel. Sessionen med hypnotisören var också en upplevelse för mig även om det inte hjälpte mig alls.