Som autist orkar jag inte göra vissa saker. Eller rättare sagt skulle jag kanske orka om jag verkligen tvingade mig själv, men då skulle inte min energi räcka till andra saker. Jag kan inte alltid förklara varför jag orkar göra det ena men inte det andra, men vissa uppgifter tar helt betydligt mer energi av mig än andra.
Använder ingen diskborste
Något som jag inte orkar göra är att diska mina glas och koppar ordentligt. Det jag gör är att skölja dem med varmt vatten, men däremot orkar jag varken använda en diskborste eller diskmedel. Jag orkar förvisso inte alltid använda diskmedel på annan disk heller, men i vanliga fall brukar jag åtminstone använda en diskborste. Men för glas och koppar vill jag alltså inte använda den.
Borde inte vara ett problem
Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte orkar med det. Jag tycker bara att det känns annorlunda att diskar muggar och glas än vad det känns att diska exempelvis tallrikar, och den känslan tar energi. Att diska är alltid en tråkig sysselsättning tycker jag, men att diska glas och muggar är extra tråkigt! Det är så tråkigt att jag medvetet väljer att inte lägga energi på det. Det finns mycket roligare och meningsfullare saker att lägga energi på, och då mina gäster aldrig använder dessa glas och muggar borde det inte vara ett problem för någon.
Boendestödjarna har reagerat
Men ändå har det varit ett problem för vissa boendestödjare. De har försökt motivera mig att diska glas och muggar, men jag har vägrat. Vissa har försökt underlätta det för mig genom att ställa de smutsiga glasen och muggarna i diskhon. De har väl trott att jag annars inte skulle märka att de behöver diskas men att om de ligger i diskhon så kommer jag kunna diska dem i farten. Så har de väl tänkt! Men då har jag bara flyttat tillbaka dem till diskbänken utan att mina boendestödjare har förstått varför.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Vill ha god livskvalitet
Jag vet att det inte skulle ta många sekunder att diska dem, men det är inte tiden det handlar om utan energin: om en icke-nödvändig uppgift tar mycket mental energi av mig är det inte värt för mig att lägga energi på den alls. Tid har jag och jag kan plocka blåbär i timmar utan att bli trött, men jag får ju energi av blåbärsplockningen. Att diska glas tar däremot mental energi av mig. Man lever bara en gång så jag tänker absolut inte ödsla energi på att diska glas. Det är mycket viktigare för mig att ha god livskvalitet än att få helt rena glas och muggar!
Boendestödjarna får välja
Många boendestödjare har förstått mig när jag har förklarat, men vissa har haft stora problem med det. Då har jag gett dessa boendestödjare två val: antingen diskar de mina glas och muggar själva eller så låter de bli. Alternativet att tjata på mig för att få mig att diska finns däremot inte för jag accepterar inte det! Det är helt okej för mig om boendestödjarna diskar mina glas, men det är också okej för mig om de låter bli. Vissa boendestödjare tror förmodligen att de får mig att diska om de aldrig diskar åt mig, men de tror fel.
Är inte nödvändigt
Om du stöttar en autist som vägrar göra vissa saker ska du tänka kritiskt: är det verkligen viktigt att autisten gör uppgiften och varför i så fall? Hur man än vrider och vänder på det så måste vissa saker göras, så är det bara. Jag skulle gärna vilja shoppa kläder för alla mina pengar om jag själv fick välja, men hyran måste ju betalas och maten handlas. Hyran och maten kan jag inte välja bort, men däremot kan jag utmärkt välja bort att diska glas och muggar! Det är mitt val.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, på natten finns det garanterat fulla och/eller aggressiva människor som rör sig ute på gatan. Visst finns det många…
Jag håller med dig om att den digitala tekniken har sina fördelar, men samtidigt försvårar det livet också. När jag…
Jag hade fyra väskor (inklusive ryggsäcken) och ställde dem på marken när jag satte mig på en bänk på tågstationen.…
I detta blogginlägg har jag berättat detaljerat vad som hänt: https://paulatilli.se/blogg/skarp-er-socialtjansten-och-polisen/
Tack Mamzen! 🙂 Jag gillar att skriva, men det som tar energi av mig är att försöka skriva korrekt svenska…
Ja, det kontantlösa samhället är kanske inte helt bra. I Finland skrattade cafébiträdena åt mig för några år sedan när…
Varken lifta eller sova på gatan i en storstad är något jag skulle rekommendera, särskilt inte för en kvinna. Folk…
Det har blivit så jobbigt med allting i samhället nu… Allt handlar bara om teknik, digitalt, mobiler, ladda ned en…
Förjävligt! Men ställde du ifrån dig ryggsäcken? Tjuven måste ha varit väldigt snabb!
Vad har hänt? Har du haft inbrott? Hemskt!
16 svar på ”Som autist orkar jag inte göra allt”
Enda problemet med det är att du kan bli sjuk. Gamla matrester är ju bakterier… Om du haft läpparna på ett glas samtidigt som du ätit något och sen dricker ur det igen utan att det diskats etc.
Investera i en diskmaskin kanske? 🙂
Annars skulle det vara en bra idé, men jag skulle aldrig orka fylla i en diskmaskin och inte heller tömma den 🙂 Mina föräldrar har en diskmaskin och jag tycker att det tar en massa energi!
Jag har aldrig blivit sjuk av det under alla dessa år, men jag sköljer å andra sidan glasen dagligen med varmt vatten så det finns iaf inga synliga matrester kvar i glasen 🙂 ”Problemet” är bara att jag inte diskar dem med diskborste och diskmedel vilket gör att de inte ser helt skinande rena ut som glasen brukar göra, men det är å andra sidan bara vatten (och ibland egenplockade örter som nässlor och hallonblad som jag kokar te av).
Vad jobbigt att bli ifrågasatt av de som ska hjälpa dig! Finns det ingen chans att de diskar dem åt dig? Eller är det bara hemtjänst som kan göra sånt? Eventuellt diskmaskin, själv har jag köpt en stor diskmaskin nu till min nya lägenhet 🙂 annars borde de respektera det du säger!! Kanske det är jobbigare att diska glas för att det helt enkelt har en annan form än en tallrik och därmed blir det en lite annan rörelse som känns jobbigare.
Apropå det träffade jag (rolig;)) präst nyligen för samtal och då kom det upp igen det där med att min diagnos inte märks. Jag vet inte vad folk har för bild av personer med asperger. Många tjejer kanske inte är stereotypen. Däremot var hon förstående med den typen av saker som du förklarade, liksom folk kan ju överlag fråga en sån sak som ”hur kan man orka diska en tallrik men inte ett glas!”. Fast mitt exempel gällde något helt annat, men liknande problem som många inte förstår, vilket hon gjorde. Och så gillar jag väl att allt inte är så fokuserat på diagnosen eftersom jag blir så fixerad då. Och de är så kalla i psykiatrin. Tydligare men kalla 😀 Det här är mer genuint och varmt liksom. Men det beror på vad man har för behov förstås! Tänk om man kunde få både tydlighet, förståelse och värme!! Att få folk att vara tydliga är ett stort problem tycker jag, hur många gånger man än säger det! Det tar sjukt mycket energi att sitta och undra sen vad de egentligen menade! Och även att få dem att förstå att det verkligen TAR energi! Men då heter det väl ”att älta”, men det är ju för att jag vill förstå! Inte lätt för oss att förklara hur mycket energi saker kan ta som folk gör eller förstår automatiskt! <3
Jag har träffat vissa autister vars boendestödjare diskar, men det står faktiskt inte i mitt biståndsbeslut att mina boendestödjare ska göra det! Vissa av mina boendestödjare gör det ändå och andra gör det inte. Men det är som sagt inte viktigt för mig att de diskar! Det är mycket viktigare för mig att boendestödjaren har andra viktiga egenskaper så som att hon är bra på att ta initiativ, argumentera (krävs när man ringer telefonsamtal), hålla tider, se vad som behöver göras och framför allt förstå mig utan att jag ska behöva förklara allt hela tiden!
Tyvärr är det fortfarande väldigt vanligt att folk har bilden av en autistisk stereotyp som väldigt sällan stämmer in på alla autister, särskilt autistiska flickor och kvinnor. Sedan tror vissa att det är en komplimang att säga att ens autism inte syns, men för mig är det ingen komplimang!
Vad bra att prästen var förstående 🙂 Präster bör ju vara bra på att acceptera människor utan att fördöma och att älska sina nära och kära (även om alla präster såklart inte är sådana). Och vad bra att hon inte fokuserade på diagnosen eftersom du inte gillar det! Jag är tvärtom och har svårt för yrkesverksamma som INTE vill fokusera på min diagnos eftersom jag tycker att många av mina beteenden och svårigheter (dock inte alla) kan förklaras med autism.
Jag tror att folk ibland kan vara otydliga om de själva inte vet vad som gäller. De kanske är osäkra eller genuint tror att det de säger gäller, men sedan ändrar de sig och inte tänker på att de tidigare har sagt något annat. Sedan tycker väldigt många om spontanitet, d v s att man inte ska behöva förklara och bestämma allt i förväg utan man ska ”ta dagen som den kommer.”
Det är nog väldigt olika hur ”tydlig” och spontan man är som person, och det skulle säkert ta lika mycket energi av ”otydliga” och spontana människor att ändra sig som det tar av ”tydliga” människor att leva med otydlighet. När det uppstår krockar kan det helt enkelt vara så att personkemin inte stämmer 🙂
När det gäller stödinsatser är det dock viktigt att autisten kan förvänta sig tydlighet om det är det hen önskar, men i privatlivet är det nog bäst att söka sig till likasinnade och undvika människor som man upplever som svåra att kommunicera med. OM man upplever olikheten som ett problem, vill säga 🙂
Tack för svaret!
Jag förstår att det är viktigare att boendestödjaren förstår dig än att de diskar! Så det låter jobbigt när de inte förstår!
Ja, det är väl många med autism som man inte märker av den på! Det är kanske t.o.m. vanligare att det INTE märks än att det gör det, särskilt tjejer. Jag tycker inte heller alltid att det är en komplimang att det inte märks för då känns det som att jag inte blir tagen på allvar. Sen låter det också som att det skulle vara något dåligt om det nu märks… men om jag anstränger mig mycket för att dölja det, tex i jobbsituationer, så kan det vara en komplimang för då har jag lyckats med mitt skådespel!
Präster överlag har ju kanske inte direkt någon stor kunskap om just autism. Det beror på, om jag vill berätta om en svårighet så tycker jag att det är en hjälp att säga att det beror på autism. Det är som att folk tar en mer på allvar då. Däremot vill jag inte att allt jag ÄR ska förklaras med autism. (Haha, jaså, ska präster ÄLSKA en också? Vad jobbigt att bli tvungen att älska sin ”klient”. Eller konfident eller vad det nu heter.)
Jag tycker det är väldigt flummigt och falskt att föreslå att man ska göra det ena och det andra tillsammans och sen har de glömt bort det typ. De sa det bara i stunden för att det lät trevligt. Om det är personer som är viktiga blir det väldigt jobbigt för mig. Jag skulle aldrig kunna föreslå något sådant utan att mena det.
Sen är det svårt med kroppsspråket för att folk tror jag är ledsen hela tiden och kan inte se att ett ”ja” faktiskt betyder ”ja” eftersom jag såg så ”ledsen” ut när jag sa det. Det här förstår inte präster heller, haha! Men det är väl deras jobb att fånga upp en om man är ledsen. Och just denna gång stämde det ju. Men jag har insett nu att det hintats ett bra tag från prästen (utan att jag fattat det för det var för otydligt innan, men jag kan se det nu) och förut mådde jag inte ens dåligt! Jag måste ha sett ledsen ut redan då. Haha!!!
Jo privat behöver men ju tydliga personer omkring sig 😀
Jag tror också att det är väldigt vanligt att autism vid första anblicken inte märks på tjejer, särskilt om det är autism nivå 1 man har. Jag har också funderat på varför det skulle vara dåligt att det märks. Är det liksom meningen att man ska dölja det? Jag förstår dock att du i vissa sammanhang blir glad över att höra att din autism inte märks. Själv blir jag däremot glad om min autism märks i arbetslivet för det kan öka sannolikheten för att jag får anpassningar (även om det såklart inte borde vara så!)
Jag tyckte förut själv att det var falskt att säga och föreslå saker man inte menade. Jag tyckte till exempel att folk som sade till sina gäster ”känn dig som hemma” eller ”var dig själv” utan att mena det var falska. Men nu har jag förstått att många andra inte tänker så och inte ”vilseleder” med avsikt. Det finns olika sätt att kommunicera på!
Vad gäller att föreslå saker så kan spontana människor svårt att stoppa sig själva från att göra planer de aldrig kommer att förverkliga eftersom de känner så för stunden. Jag har till och med lärt mig från en psykolog att jag själv inte behöver känna ett behov av att göra allt som jag sagt att jag ska göra och att det man säger inte måste vara ”ristat i sten” 🙂 Jag har förstått att det kan förbättra det psykiska måendet att leva för dagen och göra det man känner för stunden. Så är det för mig iaf, och har nu också börjat förstå spontana människor.
Att människor feltolkar autistens kroppsspråk beror ofta bristande kunskap om autism. Det vanligaste är att kroppsspråket är viktigare än det verbala har jag hört. Men jobbigt är det ju!
Haha, jaså, ska präster ÄLSKA en också?
Haha! 🙂
Exakt! Jag vet inte om det är nivå 1 jag har men så är det kanske om man tidigare fått diagnosen asperger. Nu säger läkaren bara autism..? Inget om nivåer.
Ja, autism anses väl antagligen fortfarande som något negativt och då är man ”bra” om det inte märks. Det är synd! Jag väljer ofta att berätta för att slippa bli utskälld men synd att det ska behövas.
Nej, folk vilseleder kanske inte med avsikt. Men är det en viktig person blir jag förstås besviken om hen bara kände så i stunden 😀 och sen att först låta entusiastisk inför en aktivitet och sen inte dyka upp, det gillar jag inte. Bättre då att låta mer neutral i sitt ”ja” och sen faktiskt dyka upp. Men det är nog som du säger att spontana människor inte menar något illa och att de kanske ibland t.o.m. skulle vilja men tex inte hinner. Och det är klart att man måste få ändra sig. Min bror sa nu nyligen när jag frågade om vi kunde göra en sak när vi reser iväg att ”visst, det kan vi göra”. Jag blev lite förvånad då han tidigare inte velat till slut under flera gånger när vi rest dit ä. Men sen la han till ”fast tänk nu på att det inte var ett löfte”. Eftersom det nu blivit flera gånger så att aktiviteten inte blivit av och han säger att jag sagt ”men du sa ju, du lovade”. Hahaha! Han anser dock inte att han lovat nånting 😀
Ja, senaste två åren har jag fått höra saker som ”kul att du hoppade på detta, du var ju så tveksam innan”. Eh va??? Jag har ju inte gjort något annat än att tjata om detta i mail!!! I mail kan jag också uttrycka lite mer entusiasm med emojis och grejer. Däremot när vi setts har jag förmodligen inte haft rätt tonläge på rösten och då har man uppfattat det som att jag inte alls vill fast jag inte vill något hellre! Väldigt frustrerande. Ja, jag gick en kurs för några år sen och det är endast 7% i kommunikationen som är ord, resten är kroppsspråk. Personligen skulle jag nog vilja att man går på mina ord till minst 90%!
Aspergers syndrom är ofta autism nivå 1 eller 2 men det är svårt med nivåerna när man har fått diagnosen enligt den gamla diagnosmanualen. Det enklaste är väl att säga autism precis som din läkare gör 🙂
I en drömvärld hade man inte behövt tala om att man har autism för att slippa få utskällningar. Tänk om alla hade förstått att vi människor har olika förutsättningar och olika svårigheter. Men tyvärr lever vi inte i en drömvärld.
Haha, roligt att din bror påtalade att det inte var ett löfte! 🙂 Han har nog förstått hur du fungerar och tänkte på att du behöver tydlighet. Jag förstår att du blir besviken i vissa situationer när viktiga personer inte dyker upp eller ändrar sig.
Jag kan aldrig sluta förundras över att människor ofta gör egna tolkningar av autistens budskap. Om man har ”fel” tonläge i rösten kan man, precis som du skriver, bli helt misstolkad. Det värsta är att människor sällan ens är medvetna om att de har svårt att läsa av autisten utan de är ofta helt säkra på att de har tolkat autisten rätt. Jag håller med dig om att det är sjukt frustrerande!
Det dumma är att folk tror på mig ännu mindre om jag säger att det är autism jag har… jag gillar inte att de klumpat ihop allt, haha. Vissa tycker inte att jag borde berätta heller för då kommer andra bli mer uppmärksamma på det och leta efter tecken på det, men varför får det inte uppmärksammas? Nej, någon drömvärld är det tyvärr inte.
Haha, ja vi får se om brorsan håller ditt ”löfte” nu eller inte när vi åker iväg 😀
Ja, varför ska man ens lära sig att prata om nu folk ändå till största del skiter i att man sa ja men de tolkar det som ett nej? Haha! Börjar bli på riktigt dåligt humör efter att ha tänkt på det här i flera veckor sen samtalet med P 🤣
Ja, vissa tycker inte att man ska berätta om sin diagnos, men det är upp till en själv om man vill berätta eller inte! Många tycker att det är skönt att vara öppen för då behöver man inte dölja något.
Ja, varför ska man ens lära sig att prata om nu folk ändå till största del skiter i att man sa ja men de tolkar det som ett nej?
Haha, det är nog många autister som ställt sig den frågan! 🙂 Det är synd att kroppsspråket tillmäts så stor betydelse, tycker jag.
Ja! Jag brukar välja när jag vill berätta och inte, så det beror på 😀
Ja, folk kommunicerar väl omedvetet med kroppsspråket och läser samtidigt av andras. Förmodligen gör jag så själv med andra med autism också! Jag har tänkt ett tag att en tjej på DV alltid ser så sur ut. Men förmodligen är hon inte det utan bara blyg och använder inte kroppsspråket så mycket.
Ja, ibland händer det säkert att en autist tolkar av andras kroppsspråk omedvetet! Det är nog inte helt ovanligt 🙂
Jag klarar de mesta i hemmet, men klarar inte av tekniska saker och moment som frosta av frys, sätta upp gardiner , kan putsa fönster, har till och med haft ett sånt sommarjobb en gång, men de blir liksom aldrig av. Går kläder sönder kan jag inte laga, kan inte sy, brodera, sticka och virka, kan inte sätta upp tavlor. Kan städa, diska , tvätta, stryka, handla, göra listor .Kan resa utomlands om de är gruppresa eller charter, men skulle inte klara av att boka allt själv , kan engelska men kan få tunghäfta, men de sker även med andra språk även svenska. Kan jobba men inte vilket jobb som helst , kan ju inte klättra, höga höjder eller skulle aldrig klara av att bli diskare. Behöver variation. I skolan hade jag underkänt i syslöjden, bild och i musik var jag på gränsen pga jag inte kunde lära mig texter utantill, hade svårt att lära mig noter också, sen i idrott var jag nära på underkänt pga jag ej klarade av bollsport, racketsport, orientering, de jag klarade var göra volter, hjula, gå ned i brygga , spagat och split. Dansade balett men dansläraren sa jag var ojämn och därför passade inte in i gruppering, bara i öppna grupper. Min son fick också vissa svårigheter men hade åtminstone E i vissa ämnen, han har bra sångröst men får ändå inte sjunga solo i kyrkan , pga han kan ha tics. Vilket känns så taskigt.
I bland hade de varit lättare om man hade down syndrom. Men ha npf och vara ojämn är superjobbigt
Tack för att du delar med dig av hur det är för dig! Mycket dåligt att din son inte får sjunga solo i kyrkan p g a tics. Kyrkor borde definitivt inte diskriminera personer med funktionsnedsättning.
Jag har också lekt med tanken ibland att det kanske hade varit lättare om jag hade haft Downs syndrom istället för autism, men samtidigt vill jag inte uttala mig om hur det är att leva med Downs syndrom och hur personer med Downs syndrom har det eftersom jag själv inte har det.