Det är inte ovanligt att vi med neuropsykiatriska diagnoser som Aspergers syndrom, autism och ADHD skjuter upp viktiga göromål. Och detta även om vi ofta teoretiskt sett skulle både ha orken och den praktiska förmågan att utföra uppgiften i fråga. Anledningen till att uppgifter ändå inte blir gjorda är ofta att vi har svårt att ta tag i saker, en svårighet som på ett finare språk heter bristande exekutiva funktioner. Därför kan vi behöva en boendestödjare eller någon annan som pushar oss på våra villkor.
Allt ska ske på den enskildes villkor
Att vi kan låta bli att göra uppgifter behöver visserligen inte alltid bero på att vi har svårt att ta tag i saker. Ibland låter vi bli att göra uppgifter eftersom dessa är alldeles för krävande som till exempel städning som i mitt fall, ibland är själva uppgiften ångestfylld, och ibland har vi inte heller orken att göra uppgifterna i fråga för vi måste spara på vår energi. Det skulle inte hjälpa mig ett dugg att ha en boendestödjare som tvingade mig att städa för jag har helt enkelt inte orken. Man bör aldrig, aldrig pusha någon att göra uppgifter vederbörande inte klarar av eller orkar göra, och man bör inte heller tjata! Man bör endast motivera den enskilde att göra en uppgift ifall vederbörande själv bedömer att hen klarar av att göra och som själv upplever sig behöva påputtning.
Orkar inte öppna posten
En uppgift som jag låter bli att göra är att öppna posten. Detta trots att jag skulle vara kapabel att öppna posten rent praktiskt, men jag gör aldrig det ändå. Varför då? Jo, jag skjuter upp det och därför blir det helt enkelt inte gjort. Det har inte hjälpt mig att skriva lappar, göra en rutin av brevöppnandet eller liknande. Det tar helt enkelt energi att tvinga mig själv, och innan jag hade boendestöd gick det till och med så långt att jag sköt upp postöppnandet tills jag såg ett brev från inkassoföretag. Först då fick jag ett adrenalinrus i kroppen och öppnade posten och betalade räkningen med en gång. Numera händer aldrig sådana saker längre eftersom min boendestödjare ser till att jag öppnar posten.
Min boendestödjare är min viktväktare
Jag har otaliga gånger försökt göra fungerande rutiner av postöppnandet men det har helt enkelt inte fungerat. Precis på samma sätt som många människor som skulle vilja börja leva hälsosamt mycket väl vet om vilken mat som är hälsosam och nyttig och de skulle ha den praktiska förmågan att sluta äta onyttigt och börja motionera, men de saknar motivationen. Därför kontaktar de ofta Viktväktare och andra föreningar som motiverar dem att äta bättre. På samma sätt behöver jag mina boendestödjare som ser till att jag öppnar posten. Mina boendestödjare är helt enkelt mina viktväktare.
Inte lathet
Sluta se bristande exekutiva funktioner som lathet! När man saknar förmågan att ta initiativ, behöver vi motivation utifrån istället för tjat.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Är det det där som menas med att en sysselsättning är vad som ger en självförtroende och värde som människa?…
Jag menar alltså att ML (M) sa att jag ska smsa en person (typ ett år sen) som jag skulle…
Tack Paula. Du har säkert rätt, jag kanske ändå inte hade fått behålla samtalskontakten… men varför är det andra gången…
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
23 svar på ”Sluta se bristande exekutiva funktioner som lathet”
Hur motiverar man? Hur kan man hjälpa eller hjälpas?
Hej Eva! Det var bra frågor du ställde och det gav mig inspiration till ett ämne på ett blogginlägg. Har idag skrivit ett helt inlägg om ämnet!
Superbra förklarat!
Tack 🙂
Mycket bra skrivit som så många gånger förut Paula. Jag har själv mina tydliga exekutiva utmaningar och håller på att lära mig hushålla med energi så att jag klarar av dom någorlunda – men det går ut över andra saker. Att konstant ta genomtänkta och medvetna val tar oerhört mycket mera energi än att göra automatiska saker. Och när jag säger konstant så är det helt konkret: konstant under min vakna tid.
Du har så rätt, och det var mycket bra beskrivet för jag känner också att det tar energi att göra medvetna val. Det som är automatiserat hos mig är exempelvis blåbärsplockning och därför har jag inga problem med att vara i skogen flera timmar åt gången och plocka blåbär dag ut och dag in. Men att kasta en kartong i grovsopsrummet innebär så mycket mer planering och det är tröttsamt. Jag tror att många av oss aspergare omedvetet väljer att skjuta upp saker så att vi sparar vår energi.
Tack för att du påminner!
Jag försöker verkligen tänka så om min 14-åring. Det är inte lathet!
Men ibland kan jag ändå undra när det gäller vissa saker
Jag förstår att man ibland kan undra. Och oftast kan man faktiskt inte veta om något beror på lathet, ovilja eller om det handlar om riktiga svårigheter. Men det är viktigt att man aldrig utgår ifrån att personen är lat. Jag tror dessutom att vi måste få vara lata ibland så att vi orkar alla måsten i vardagen!
Som person med Autism diagnos, hur ser jag skillnaden? Mellan saker som inte görs p.g.a. bristande exekutiva funktioner, saker som tar för mycket ork, saker som är för ångestfyllda, saker som jag bör skippa för att bevara energ, och saker som jag faktiskt bör göra?
Hej Ola! Jag tror att det är mycket svårt för utomstående att bedöma vad man klarar och inte klarar, och ibland kan det faktiskt vara så att man klarar av en uppgift på en dag men inte på en annan. Själv har jag ofta testat att göra olika uppgifter och känt efter hur jag mår efteråt. Jag har gjort bedömningen att jag oftast orkar diska men att jag skjuter upp det för jag orkar inte ta tag i det. Men efter att jag har diskat mår jag varken psykiskt eller fysiskt dåligt. När jag däremot har dammsugit har jag ofta mått väldigt dåligt fysiskt efteråt och då har jag märkt att jag inte orkar göra det i längden. Ångesten brukar jag känna i kroppen, då mår jag psykiskt dåligt och oroar mig inför uppgiften i flera dagar och är helt slut efteråt. Jag tror att alla tycker att det tar energi att göra viktiga måsten, men om man mår så dåligt att man verkligen inte orkar så är det dags att sätta stopp eller söka hjälp.
Hej! Jag har läst din blogg i några månader och i de allra flesta fall känns det som att du beskriver mig och mitt liv, jag har två söner som har AS och jag är övertygad om att även jag har det, just nu är jag sjukskriven för depression igen (tredje gången) för att det fungerar inte för mig i arbetslivet, jag har försökt att förklara för min chef att jag behöver en utredning men hon förstår inte eller undviker på grund av kostnaden tror jag, vet du om det finns någon annan väg att få en utredning? Jag vill ju jobba men jag behöver ha hjälp med vad jag kan jobba med och har man en diagnos så tror jag att det blir lättare att få hjälp med det. MVH Tony
Visserligen är jag inte Paula men jag gick genom ”vanliga” psykiatrin och begärde en utredning även om de var motvilliga. Till sist fick jag göra en AQ-test (eller vad den nu hette) och då den enkla testen visade stor sannorlikhet för att jag befann mig inom diagnoskriterierna så skickades det in en remiss.
Men då kön var lång så såg jag till att vårdgarantin sattes in, vilket ledde till att jag hade ganska snabbt en utredning hos en privat aktör med avtal med landstinget, dvs vanlig patientkostnad för mig.
Det tog inte mig lång tid att få diagnosen bekräftad.
Min gissning är att det går att gå genom primärvården men är inte helt säker på just detta.
Lycka till.
Tack det ska jag försöka med!
Hej Tony! Jag såg att du redan har fått ett mycket bra svar av Kari. Precis som Kari så gick jag genom öppenpsykiatrin och jag fick min diagnos på det sättet. Jag önskar att jag hade vetat om att man kunde få till en utredning hos en privat aktör för jag fick vänta på en utredning i 1,5-2 år trots att det fanns vårdgaranti även på den tiden. Jag hoppas att det löser sig för dig!
Tack!
🙂
Tack bästa Paula!! Nu har du satt ord på det jag känner, återigen. Jag har sagt till min kompis att jag inte har någon energi att göra hemsysslor när jag kommer hem, att jag ofta är slut av dagens intryck då. För många går mycket av farten men inte för mig. Hon sa då att det går nog inte av farten för alla, att hon inte heller egentligen orkar men att hon tvingar sig själv. Hur kommer det sig då att jag inte tvingar mig själv? Jag har inte förmågan att tvinga mig själv! Men hon verkar ha den förmågan. Hon verkar inte se det som en förmåga men varför gör hon det då om hon inte kan? När jag säger att jag är för trött säger hon ”men jag är också trött men jag har inget val”. Känner mig inte förstådd alls. Känner mig lat. Hon säger att jag inte är lat men det märks ju att hon inte förstår!!
Tack Essa! ❤ Vad tråkigt att din kompis inte förstår dig. Hon verkar inte alls förstått det här med gradskillnader. Det finns jättemånga saker som jag själv har riktigt svårt för och förmodligen har jag svårare för dessa saker änd va de flesta andra människor har, som exempelvis att diska, men jag gör dessa saker ändå för jag klarar av att tvinga mig själv. Sen finns det andra saker som är så pass jobbiga för mig att jag verkligen inte klarar av att tvinga mig själv och då går det helt enkelt inte. Det där är som att jämföra en förlamad person med någon som har ont i benet. Min mamma skadade benet för flera år sen och sen dess går hon dåligt, men vissa dagar kan hon ändå tvinga sig själv att gå korta sträckor även om hon får ont efteråt. Men en person som är helt förlamad kan inte tvinga sig själv, det går helt enkelt inte! Din kompis verkar antingen sakna kunskap eller empati.
Vad tråkigt att din kompis inte förstår dig! Jag håller med om att det är en särskilt förmåga att kunna tvinga sig själv, och alla har inte den i lika hög grad. Jag brukar beskriva det som att om man tar en mobil, och tar ut batteriet, då startar inte mobilen oavsett hur många gånger man trycker på startknappen. Så känns det ibland för mig!
Däremot så håller jag inte med om att det handlar om lathet. För mig är lathet något annat.
Oj vad jag känner igen mig… 😀 ! Minns hur det var när jag var barn och mamma alltid tyckte att jag var lat. Nu är jag vuxen och har 4 barn och fick diagnos Asperger för några år sedan. Periodvis har vi riktigt snyggt hemma – periodvis bedrövligt… Men jag jobbar mycket på att försöka hitta bra rutiner för att det inte ska gro igen så snabbt.
En sak som jag ofta har jobbigt med är att tömma kattlådan, alltså inte för att det är äckligt. Det är bara så jobbigt liksom. Är väl som din post. Men jag måste ju göra det till slut…
Jag förstår verkligen dig när det gäller kattlådan! En kompis till mig frågade faktiskt mig för ett par år sen om jag ville ha en kattunge för hennes kompis hade en kattunge som sökte ett nytt hem. Jag funderade en liten stund men tackade sedan nej just för att jag var orolig för att det skulle ta för mycket energi av mig att tömma kattlådan och ge katten mat och därför vågade jag inte ta på mig ansvaret. Även om jag tycket att tanken om en liten kattunge lät lockande…
Jag försökte få min handledare på min dagliga verksamhet att förstå att mitt handikapp är min ork då han tycker att jag sover för mycket på fritiden, försökte förklara med hjälp av exemplepet att man inte ber en rullstolsbunden å springa maraton. Det tyckte han var en klycha å att alla säger så. Han har även en mycket stark uppfattning om att allt går att jobba på å det finns lösningar. Ja jo, bra i stort med positiva handledare men för mig låter ju det som en lika stor klycha å dessutom förstår han inte poängen. Denne rullstolsbundne kommer lixom aldrig springa maraton, ja man kan anpassa så den kan rulla fram i maraton i rullstol, men springer gör den då fasike inte. Jag känner mig ledsen å missförstådd. Varför kan han inte förstå att min ork aldrig kommer bli som de ”normalstördas” hur mycket jag än jobbar på det. Å varför är det dåligt att sova mycket om det inte ens påverkar jobbet å inte händer varje natt? Hjälp mig att förklara för vi håller på att kollidera helt på jobbet.
Vilket dravel handledaren kör med. Autismspektrumtillstånd är en MEDFÖDD funktionsnedsättning; därför går svårigheterna inte att ”jobba bort”. Att det finns dom som hittar strategier för att runda vissa svårigheter är en annan sak, men svårigheterna finns i grunden kvar. AST är medfödda och livslånga svårigheter som det medicinska läget ser ut idag. Det hjälper inte heller att hushålla med energin, när en del moment är riktiga energislukare, tex mycket sinnesintryck och stökiga miljöer.