Under det senaste decenniet har det blivit populärt att förklara ett negativt beteende med autism. Det är inte ovanligt för mig som autismföreläsare att höra saker som: ”Jag var tidigare tillsammans med en man som var egoistisk och som misshandlade mig verbalt och fysiskt. Han hade ingen diagnos på papper men det var uppenbart att det var autism han hade” eller: ”Jag har en partner som vägrar ta hänsyn till mina behov och som kan explodera när som helst, och jag är rädd för min säkerhet när han blir arg. Jag måste trippa på tårna för att inte reta upp honom. Jag är säker på att han har autism men han vägrar göra en utredning.” Och jag reagerar lika mycket varje gång autism används som en förklaring till ett dåligt beteende (och nej, nu syftar jag inte på läsarfrågan jag fick nyligen utan på situationer där autism allmänt används som en förklaring till våld i nära relation).
Vi är oftare offer än förövare
Faktum är att vi med autism oftare är offer än förövare. Det är känt att vi autister ofta blivit mobbade av våra neurotypiska kamrater. Likaså är det känt att personer med funktionsnedsättning tillhör en särskilt utsatt grupp vid våld i nära relation. Jag och mina kollegor lyssnade nyligen på en föreläsning om relationsvåld, och föreläsaren betonade vikten av att dagliga verksamheter alltid frågar sina deltagare om de blir utsatta för våld i nära relation eftersom det är så vanligt att vi funkisar faller offer för det. Jag förstår inte var det kommer ifrån att var och varannan person som är egoistisk och misshandlar sin partner psykiskt eller fysiskt plötsligt skulle ha autism!
Även neurotypiker kan bete sig dåligt
Med ovanstående sagt förnekar jag inte att det existerar autister som utsätter sina partners för aggressioner och våld. Autismforskarna Gillberg och Attwood har nämnt att vissa autister har svårt att hantera ilska. Gillberg skriver i sin bok att vissa autister får skrämmande vredesutbrott men att detta i förekommande fall oftast är begränsat till ett verbalt vrede. Gillberg lägger även till att väldigt många autister är fridfulla personer (och här vill jag lägga till att vi autister ofta blir utsatta för väldigt mycket stress, och ett högt stresspåslag kan få vem som helst att tappa humöret). Så självklart kan en autist behandla sin partner dåligt, men det kan även en neurotypiker göra. Men skillnaden är att det i princip aldrig händer att en neurotypiker anklagas för att bete sig dåligt av den enda anledningen att hen är neurotypiker!
Du kan inte diagnostisera din partner
Faktum är också att hur kunnig du än anser dig vara om npf så kan du som privatperson utan adekvat utbildning och erfarenhet inte diagnostisera dig själv eller andra människor, allra minst dina närstående. Inte ens forskaren, psykologen och autismexperten Tony Attwood kunde diagnostisera sin egen son! Om inte ens en världsautismexpert kan diagnostisera sina närstående, varför skulle du kunna det? Om kreti och pleti skulle kunna ge varandra autismdiagnoser skulle samhället kunna spara stora pengar genom att lägga ner alla npf-team med en gång. Det finns alltså en anledning till att npf-utredningar inte utförs av vem som helst. Så även om du tror att din elake partner har autism kan du inte veta det med säkerhet så länge hen inte gjort en npf-utredning.
Beror inte på autism
Om din elake partner mot förmodan skulle ha en autismdiagnos på papper kan du inte ens då vara säker på vad som beror på autism och vad som beror på annat. Om en autist älskar att trycka ner sin partner och njuter av att se andra må dåligt har hen i förekommande fall ofta tilläggsdiagnoser så som en narcissistisk personlighetsstörning. Varför skulle det vara just autismen och inte tilläggsdiagnosen som förklarar det nedtryckande beteendet? Vi människor gillar att kategorisera och placera varandra i fack, och om vi varit i ett dåligt förhållande är det oftast enklast att förklara det med partners eventuella funktionsnedsättning så att vi får ett svar på frågan ”varför”. Men du kan inte förklara din partners nedtryckande beteende med autism!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Känner verkligen igen det du räknar upp i första stycket. Gjorde allt det när diagnosen fortfarande var ny och sedan…
En sak jag har märkt med de flesta människor är att när det ploppar upp en tanke i huvudet, så…
Tänk om folk bara kunde behålla sina kommentarer, ifrågasättanden, kritik, tankar och åsikter för sig själva alla gånger när de…
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…
Ja precis, det där var ett exempel, men det handlar om mycket mer än om att äta på restauranger man…
Hur döljer man autistiska drag? Är det att tvinga sig att göra saker man inte vill för att det förväntas…
Jag håller med dig om att det är tröttsamt! Att du fick diagnosen sent indikerar att du är duktig på…
En av mina arbetskamrater ifrågasatte om jag verkligen har autism. Hon undrade om jag inte bara inbillade mig. Hon jämförde…
Intressant! Då kan du ha haft problem redan före 5 års ålder. Samtidigt är det svårt att säga om neurotypiska…
Ja precis, det borde märkts av tidigare i så fall… märkligt är det. Eller så kommer jag bara inte ihåg…
4 svar på ”Sluta förklara din partners nedtryckande beteende med autism”
Nog för att det kan vara krävande att vara partner till en autist, men blir man systematiskt nedtryckt/misshandlad så ska man nog leta någon annanstans. Alkohol, varit offer själv, autism etc. är bara ursäkter som förövaren använder. Förövare i nära relationer brukar ha en helt normal psykologisk profil.
Läs den här boken https://archive.org/details/LundyWhyDoesHeDoThat direkt på nätet ifall ni är intresserade av mer. Finns även att ladda ned.
Sant! Man ska inte stanna kvar om man blir nedtryckt/misshandlad.
Jag har blivit nedtryckt av väninnor.De har bestämt över mig, sagt jag är som en treåring, hispig och stirrig, de är värre än en smäll.
Usch, det låter inte alls trevligt! Jag tycker inte att du ska umgås med sådana personer.