Sluta dra egna slutsatser av autismforskning

Något jag har svårt för är människor som drar sina egna slutsatser av autismforskning. Själv har jag vid ett flertal tillfällen fått möta påståenden om att autism kan uppfostras bort med motiveringen att Gillberggruppen har funnit i sin forskningsstudie att av alla unga män som har blivit diagnostiserade med Aspergers syndrom så uppfyller endast 84% diagnoskriterierna 5 år senare. Det finns människor som har fått detta till att autism kan försvinna genom träning och att vi som fortfarande är lika autistiska flera år senare är lata och bekväma som fortsätter att ta emot samhällets stödinsatser på skattebetalarnas bekostnad.

Alla har olika förutsättningar

Men påståendet ovan är lika logiskt som att påstå att de cancerpatienter som inte lyckats bli friska efter flera år inte har försökt tillräckligt. Självklart har alla olika förutsättningar oavsett om det handlar om en fysisk sjukdom, psykisk ohälsa eller en funktionsvariation. Att alla autister ska få stöd och anpassningar så länge det behövs (läs: i många fall livet ut) är lika självklart som att en person med fysisk sjukdom ska få behandling och medicin så länge behovet finns. De som behöver bestående stödinsatser har inte skulden till sin situation lika lite som någon som har en kronisk cancersjukdom och behöver kontinuerliga vårdinsatser kan ges skulden för sin situation.

Autism har olika orsaker

Låt oss titta på fakta. Det stämmer väl att Gillberg och hans medforskare har funnit att en liten minoritet av unga män växer bort från sin Aspergers syndrom under loppet av fem år. Men ingen autismforskare har påstått att autism skulle försvinna genom träning! Gillberg har även konstaterat att autism inte är ett enhetligt tillstånd utan flera olika med olika orsakssamband vilket gör det naturligt att autism inte måste vara en statisk diagnos hos alla. Dessutom förbises det ofta att Gillberggruppen även fann att vissa av de unga männen hade utvecklat en mer uttalad autism under dessa 5 år. Så med andra ord kan man även bli mer autistisk genom åren och utveckla ett större stödbehov!

Vi far illa av träning

Att uppmana autister till träning med motiveringen att forskarna har funnit att vissa blivit mindre autistiska genom åren är livsfarligt för vi är många som farit illa av ofrivillig träning! Jag lovar att om du besöker en träffgrupp för vuxna autister så kommer du inte få höra berättelser om hur folk fått sin autism att bli ”mildare” genom träning. Däremot lovar jag att du kommer att få höra att många av oss har blivit totalt utmattade och utvecklat ångest på grund av ofrivillig social träning. Om du tänker efter så förstår du nog varför: om du själv är social och gillar att umgås med människor så skulle du väl inte heller vilja utsätta dig själv för träning som går ut på att du ska leva helt socialt isolerad i 5 år utan att träffa en enda människa i syfte att träna ensamhet!

Är inställd på att vara autistisk livet ut

Trots att en liten minoritet har blivit mindre autistiska genom åren så kommer autismen aldrig att försvinna hos majoriteten av oss! Jag vill inte heller att målet med mina stödinsatser ska vara att ”få min autism att försvinna” utan målet är att jag ska få en fungerande vardag med god livskvalitet. Jag har inget intresse av att träna på sociala situationer eftersom jag trivs som jag är. Jag är fullt inställd på att vara autistisk livet ut!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn