Kategorier
Okategoriserade

Sluta dra egna slutsatser av autismforskning

Något jag har svårt för är människor som drar sina egna slutsatser av autismforskning. Själv har jag vid ett flertal tillfällen fått möta påståenden om att autism kan uppfostras bort med motiveringen att Gillberggruppen har funnit i sin forskningsstudie att av alla unga män som har blivit diagnostiserade med Aspergers syndrom så uppfyller endast 84% diagnoskriterierna 5 år senare. Det finns människor som har fått detta till att autism kan försvinna genom träning och att vi som fortfarande är lika autistiska flera år senare är lata och bekväma som fortsätter att ta emot samhällets stödinsatser på skattebetalarnas bekostnad.

Alla har olika förutsättningar

Men påståendet ovan är lika logiskt som att påstå att de cancerpatienter som inte lyckats bli friska efter flera år inte har försökt tillräckligt. Självklart har alla olika förutsättningar oavsett om det handlar om en fysisk sjukdom, psykisk ohälsa eller en funktionsvariation. Att alla autister ska få stöd och anpassningar så länge det behövs (läs: i många fall livet ut) är lika självklart som att en person med fysisk sjukdom ska få behandling och medicin så länge behovet finns. De som behöver bestående stödinsatser har inte skulden till sin situation lika lite som någon som har en kronisk cancersjukdom och behöver kontinuerliga vårdinsatser kan ges skulden för sin situation.

Autism har olika orsaker

Låt oss titta på fakta. Det stämmer väl att Gillberg och hans medforskare har funnit att en liten minoritet av unga män växer bort från sin Aspergers syndrom under loppet av fem år. Men ingen autismforskare har påstått att autism skulle försvinna genom träning! Gillberg har även konstaterat att autism inte är ett enhetligt tillstånd utan flera olika med olika orsakssamband vilket gör det naturligt att autism inte måste vara en statisk diagnos hos alla. Dessutom förbises det ofta att Gillberggruppen även fann att vissa av de unga männen hade utvecklat en mer uttalad autism under dessa 5 år. Så med andra ord kan man även bli mer autistisk genom åren och utveckla ett större stödbehov!

Vi far illa av träning

Att uppmana autister till träning med motiveringen att forskarna har funnit att vissa blivit mindre autistiska genom åren är livsfarligt för vi är många som farit illa av ofrivillig träning! Jag lovar att om du besöker en träffgrupp för vuxna autister så kommer du inte få höra berättelser om hur folk fått sin autism att bli ”mildare” genom träning. Däremot lovar jag att du kommer att få höra att många av oss har blivit totalt utmattade och utvecklat ångest på grund av ofrivillig social träning. Om du tänker efter så förstår du nog varför: om du själv är social och gillar att umgås med människor så skulle du väl inte heller vilja utsätta dig själv för träning som går ut på att du ska leva helt socialt isolerad i 5 år utan att träffa en enda människa i syfte att träna ensamhet!

Är inställd på att vara autistisk livet ut

Trots att en liten minoritet har blivit mindre autistiska genom åren så kommer autismen aldrig att försvinna hos majoriteten av oss! Jag vill inte heller att målet med mina stödinsatser ska vara att ”få min autism att försvinna” utan målet är att jag ska få en fungerande vardag med god livskvalitet. Jag har inget intresse av att träna på sociala situationer eftersom jag trivs som jag är. Jag är fullt inställd på att vara autistisk livet ut!

Hjälp mig informera om autism och ADHD genom att dela inlägget.

Skriv en kommentar till det här inlägget eller läs andras kommentarer. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Du kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Det är väl tvärtom människor med asperger utvecklar ofta en skyhög kapacitet gällande simultankapacitet. Problemet är ju att att saker…

  2. Hej, det här dokumentet säger lite om symptom på autism hos tjejer. Inget test men ändå… på engelska. https://www.staffordshire.gov.uk/Education/Access-to-learning/Graduated-response-toolkit/School-toolkit/Communication-and-interaction/Social-communication-autism/SEN-support-in-school/Autism-in-Girls-checklist.pdf

  3. Det var inte meningen att det skulle bli en följetong. 1. Självklart har jag testat olika läkare. Olika remisser. Olika…

  4. Dbt och mbt fungerar dåligt med autism men bra mot borderline. Så min asperger gör att de dömer ut det…

  5. Specialistmottagningarna tar inte emot. Jag har både asperger och borderline. Bedömningen är att dbt, mbt inte kan fungera och I…

  6. Neurotypiker fattar inte för att de hela tiden generaliserar. De tror på saker som inte stämmer. Och i samspelet blir…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

2 svar på ”Sluta dra egna slutsatser av autismforskning”

Jag känner som förälder till ett barn med autism att det är så viktigt för omgivningen att mitt barn ska bli som andra. En lärare sade t o m till mitt barn att han kan bli som andra bara han anstränger sig. Det måste övas på att vara med andra i matsalen, måste öva på att gå ut och övas på att bli som dem som inte har autism. Ja, jag vill att min barn mår bra men många av dessa saker betyder inte att man får mer kvalité i sitt liv. Hade jag sagt detta högt till min sons skola hade jag förmodligen blivit anmäld till Socialtjänsten. Jag får helt enkelt inte vara nöjd med det min son klarar av. Vad tycker du om detta?

Jag tillhör de som utsattes för väldigt höga krav i min barndom. Bara jag skulle anstränga mig skulle jag lära mig att tycka om att leka med mina klasskamrater på rasterna, delta i olika lekar mm. Jag tvingade mig själv och led av enorm ångest! Och så här 30 år efteråt drömmer jag fortfarande mardrömmar om skolan. Jag gick dessutom ut gymnasiet med enorma kunskapsluckor för all min energi hade gått till att hantera ångesten. Om någon hade varit nöjd med vad jag redan klarade av hade jag däremot garanterat haft bättre förutsättningar för inlärning. Med andra ord: jag tycker att din sons skola gör och tänker tokfel och du gör alldeles rätt! Du ska absolut vara nöjd med det din son klarar av och acceptera honom som han är!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.