Skillnaden mellan autistisk logik och neurotypisk intuition

Inte sällan händer det att vi med autism känner oss missförstådda. Vi försöker förklara för vår omgivning vad vi menar men blir bemötta med irritation och oförståelse. Vår omgivning kan tycka att vi är jobbiga och att vi resonerar märkligt, och vi kan bli utmattade och må dåligt av att alltid behöva känna att vi tänker ”fel”. För mig har det ofta varit så!

Ingen lever så

Nyligen läste jag ett spartips på Facebook som gjorde mig jätteirriterad eftersom jag tyckte att det var bland det sämsta rådet jag någonsin hade läst. Jag kände mig rätt säker på att en ytterst liten andel av befolkningen följde det och att rådgivaren knappast gjorde det själv. Jag tänkte också att OM någon mot förmodan skulle följa rådet så skulle den personen betraktas som psykiskt sjuk. Och det dåliga spartipset löd: ”Köp inte det du tror dig behöva utan köp bara det du inte kan klara dig utan.”

Vill inte bara överleva

”Vad i hela världen, vem tusan lever så?”, tänkte jag. Jag har i många livsperioder klassats som extremt fattig (då jag invandrat till Sverige som vuxen fick jag t.ex. inte alls lika hög garantinivå på aktivitetsersättningen som personer födda i Sverige fick), men ÄNDÅ har jag alltid lagt pengar på saker som jag hade kunnat klara mig utan. För det första har jag ett tak över huvudet i form av hyreslägenhet (tänk på att man enligt spartipset inte skulle lägga pengar på saker man tror sig behöva). Jag tror mig behöva ett tak över huvudet eftersom jag skulle må fysiskt och psykiskt dåligt av att bo på gatan. Visst, hade jag följt rådet hade jag kunnat spara pengar genom att säga upp lägenheten och bli bostadslös, men jag unnar mig ett tak över huvudet även om det hade varit möjligt att leva som hemlös. Jag vill inte bara överleva utan jag vill också må någorlunda okej!

Har också andra onödiga ägodelar

Och jag unnar mig inte bara ett tak över huvudet utan också en massa andra ägodelar jag egentligen inte behöver. Jag har ett el- och mobilabonnemang samt bredband. Jag har säng och madrass även om jag hade kunnat sova på en liten matta på golvet. Jag har gardiner, speglar, en soffa, en liten fåtölj, ett bord och stolar. Visst, mina möbler är gamla och billiga och soffan och vissa stolar är till och med lite trasiga (jag ser mig själv som relativt sparsam för jag vill inte lägga pengar på nya möbler i onödan).

Vad vore livet värt annars?

Faktum är att de allra flesta människor i Sverige har ovannämnda tjänster och ägodelar även om de skulle klara sig/överleva utan dem. Vad vore livet värt om man tvingade sig själv att leva i omständigheter man mår fysiskt och psykiskt dåligt av? Skulle man snåla på ovannämnda saker skulle man kunna klara sig men må dåligt, men jag vill må bra! Så jo, jag kommer ALLTID lägga pengar på vissa saker som jag skulle klara mig utan. Och jag kommer INTE ha dåligt samvete för det!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fick medhåll

Det värsta var att inläggsskrivaren fick massor av svar i form av medhåll (jag höll tyst för jag vet av erfarenhet hur jobbigt det är att debattera med människor som lever i en annan värld än jag). Det var endast en person som tyckte att rådet var dåligt av just de anledningar jag redogjorde för ovan. Den personen kommenterade att det skulle vara märkligt om ingen skulle köpa möbler med tanke på att säng, madrass och liknande ägodelar inte behövs för överlevnad samt elabonnemang och Wi-fi inte heller är nödvändigt (även om man tror sig behöva dem). Men ingen verkade lägga märke till den kommentaren!

Blir påmind om mitt annorlundaskap

Eftersom jag har läst mycket om autism förstår jag numera att de flesta människor ser mitt tankesätt som ytterst udda. Jag är medveten om att jag tolkar budskapen precis som det står eftersom jag i många situationer tänker bokstavligt. De flesta neurotypiker tänker mer brett och tycker att råden inte behöver följas in i minsta detalj. När jag läser sådana här inlägg på sociala medier blir jag påmind om att jag har ytterst lite gemensamt med de flesta människor.

Kamouflerar och håller tyst

Eftersom jag är medveten om att jag betraktas som annorlunda kamouflerar jag och håller tyst (det är ju enkelt att hålla tyst på Facebook eftersom man inte behöver delta i diskussioner). Och i verkliga livet kamouflerar jag också och låtsas hålla med även om det tar mig emot att låtsas ha åsikter jag egentligen inte har. Men alternativet skulle vara värre: då skulle jag bli angripen och ifrågasatt vilket skulle få mig att må dåligt. Det skulle liksom vara ”en mot alla” och det skulle inte finnas en chans att människor skulle förstå mig. Andra skulle bara bli irriterade vilket jag också skulle bli. Därför kan kamouflage göra livet enklare i vissa situationer för då slipper man onödiga konflikter.

Kan inte förändras

Ibland förklarar jag för autismkunniga människor hur jag resonerar. Och det allra värsta är när jag får till svar: ”Tänk inte så! Tänk så här istället.” De försöker alltså förklara för mig vänligt hur jag ”borde” tänka vilket är onödigt eftersom jag är medveten om hur neurotypiker tänker och fungerar. Men jag kan inte tvinga mig själv att tänka annorlunda! Det jag kan göra är att hålla tyst om min synpunkt, men jag kan inte förändra mitt tankesätt eftersom jag skulle förlora mig själv då. Det är rent av skadligt för mig att förneka min autistiska sida för då skulle jag inte längre veta vem jag är.

Inte lätt att leva med autism

Det är inte lätt för oss med autism att leva i en värld där de flesta människor tänker annorlunda än man själv. De flesta som inte har autism tänker intuitivt att ”inte klara sig utan” också omfattar saker man egentligen inte behöver för överlevnad men mår bra av så som ett tak över huvudet, elabonnemang och möbler, men så tänker inte jag! I min värld klarar man sig utan de flesta vanliga saker även om man mår dåligt utan dem och längtar efter ett annat liv. Därför kan det vara skönt för oss autister att träffa andra med samma diagnos. Bland andra autister har jag träffat betydligt fler personer som tänker och reagerar som jag!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.