Det är inte ovanligt att personer med autism är naiva och blint litar på andra människor vilket Borneo har diskuterat i sina bloggkommentarer. Borneo tror att den autistiska naiviteten beror på mentaliseringssvårigheter/bristande förmåga till kognitiv empati/svag Theory of Mind, men vissa autister menar att autister inte alls har svårt att förstå andra människors perspektiv. Problemet enligt dessa autister är att autister och neurotypiker (=människor utan autism) i grunden fungerar olika och därför har svårt att förstå varandra. Enligt denna teori om ”dubbel empati” har neurotypiker lika svårt att förstå autister som autister har att förstå neurotypiker, men däremot har autister lätt att förstå andra autister, enligt teorin. Och Borneo känner sig skeptisk till dubbel-empati-teorin.
False-consensus-effekten påverkar
I ett tidigare blogginlägg förklarade jag att inte alla autister tror på dubbel-empati-teorin: det finns autister som menar att de visst har mentaliseringssvårigheter och att de har lika svårt att förstå autister som de har att förstå neurotypiker. Dessutom förklarade jag att de autister som förespråkar dubbel-empati-teorin ofta förklarar den autistiska naiviteten med false-consensus-effekten som är ett socialpsykologiskt fenomen. False-consensus-effekten innebär att människor, både autister och neurotypiker, utgår från att andra människor är lika dem själva, tycker och tänker som de och beter sig som de. False-consensus-effekten skulle kunna få extremt snälla och ärliga autister att tro att andra människor också är lika snälla och ärliga, och därmed skulle den autistiska naiviteten få en förklaring.
Neurotypikern måste förstå autisten
Borneo tror dock inte att false-consensus-effekten kan förklara den autistiska naiviteten, och detta med motivering att en manipulerande neurotypiker måste, för att kunna lura och utnyttja den naiva autisten, förstå hur autisten tänker och fungerar. Utan denna förståelse skulle det vara omöjligt för neurotypikern att utnyttja och lura den naiva autisten. För att bli lurad krävs att autisten saknar förståelse för att andras tankar och motiv kan avvika från autistens dito vilket ytterligare talar för att personer med autism har mentaliseringssvårigheter, menar Borneo vidare.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Autister förstår min ljuskänslighet
En autist som förnekar att autism innebär mentaliseringssvårigheter och förespråkar teorin om dubbelempati skulle kunna svara på Borneos invändning att även neurotypiker har mycket svårt att förstå att autistens tankar och beteenden kan skilja sig från neurotypikers dito. Många autister har exempelvis haft lätt att förstå att de INTE kan visa påslagna smartphone-skärmar för mig eftersom jag inte tål ljusflimmer, och detta trots att dessa autister själva inte har några problem med att använda smartphones (finns dock undantag för ALLA autister förstår mig inte, men MÅNGA gör det).
Många neurotypiker har svårt att förstå
Många neurotypiker behöver däremot påminnelser om min ljuskänslighet eftersom de har svårt att förstå att min känslighet för ljusflimmer gäller i ALLA situationer och att de exempelvis inte kan visa mig bilder som de har fotat med sina smartphones. Vidare har många neurotypiker svårt att förstå hur ljusflimmer påverkar mig trots att jag försöker förklara, förklara och förklara. Men de lyckas inte ta in det (finns dock även undantag här för vissa neurotypiker är faktiskt förstående)! Jag tror inte att neurotypikers svårigheter att förstå mig beror på att neurotypiker skulle ha mentaliseringssvårigheter utan jag tror att det beror på false-consensus-effekten: eftersom de flesta neurotypiker aldrig har upplevt något liknande kan de inte förstå omfattningen av intryckskänslighet. Andra autister är kanske inte lika känsliga för ljusflimmer som jag är, men de har däremot ofta erfarenhet av annan typ av intryckskänslighet.
En autist kan tro att alla är snälla
Samma logik skulle man kunna använda för att förklara den autistiska naiviteten: det stämmer att den naiva autisten har svårt att förstå att den manipulerande neurotypikern har illvilliga motiv, men autister som förespråkar teorin om dubbelempati skulle kunna hävda att det är ovanligt att vara så snäll, omtänksam, välvillig och ärlig som vissa autister är, och därmed kan en autist på grund av false-consensus-effekten ha svårt att förstå att inte alla människor är lika snälla. Den manipulerande neurotypikern å sin sida är ibland snäll och ärlig och ibland elak och manipulerande vilket gör det lätt för hen att förstå att vissa människor är snälla och ärliga och andra inte är det. Därför har hen också lätt att manipulera andra. Detta alltså enligt de autister som förespråkar dubbel-empati-teorin och förnekar att autism innebär mentaliseringssvårigheter.
Alla autister är olika
Observera att jag inte förnekar att autism kan innebära mentaliseringssvårigheter, och jag säger inte heller att den autistiska naiviteten aldrig kan bero på mentaliseringssvårigheter. Jag vet att både autismforskning och autisters egna berättelser talar för att det finns autister med mentaliseringssvårigheter. Autismforskare som Gillberg och Attwood menar att en autist kan behöva lägga mycket energi på att förstå andras perspektiv, och det finns autister som har bekräftat detta! Däremot tror jag att dubbel-empati-teoretikerna kan ha en poäng när det gäller vissa saker. Sedan är det också viktigt att komma ihåg att det finns en stor variation inom autism. Bara för att vissa autister har mentaliseringssvårigheter måste det inte betyda att alla har det (även om det kan vara så!)
Din kommentar innehöll också en tredje punkt som jag kommer att svara på under de närmaste dagarna!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag förstår din frustration och tack för att du lyfter detta på din plattform. Ska jag vara ärlig skickade jag…
Jag gillar inte heller begreppen ”självständighet” och ”självförtroende” för jag har hört så mycket tjat om detta. Däremot gillar jag…
Ja, det är verkligen tragiskt!
Vad bra att du skrivit till honom! Tyvärr tror jag att han kommer att strunta i a-kassan och inte kommer…
Taktil överkänslighet kan verkligen ställa till det! Jag hoppas att mina tips kommer att hjälpa dig, men det är inte…
Jag visste inte att du var lärare, wow! Dock har jag för mig att Christopher Gillberg kritiserat just de senaste…
Jag har fått antingen alldeles för höga krav eller inga alls, de är allt eller inget.Ber om hjälp får jag…
Jobbigt är ju när omgivningen jämt förväntar sig saker hela tiden. Förändringar är ännu jobbigt, eller denna oförståelse som ännu…
Hej! Jag kan inte låta bli att fråga om din dotter när hon har gymnastik dvs idrott i skolan där…
Nu har jag skrivit till Ulf Kristersson angående neddragning av A-kassa etc…hur dumt det är just nu i dessa fattigtider…
10 svar på ”Beror den autistiska naiviteten på mentaliseringssvårigheter?”
Jag har suttit och funderat lite på det här inlägget! 🙂
Jag tror att för att utnyttja eller mobba någon krävs det en ganska låg grad av social färdighet. Mobbaren måste väl inte nödvändigtvis förstå den de mobbare, mer att mobbaren upplever personen som utsatt och svag. Typ att sno någons cykel/skor är en ganska primitiv handling haha
Om jag tänker tillbaka på min barndom blev jag ofta förvånad hur andra barn utan blyghet kunde ljuga eller göra grymma/elaka saker! Det fanns liksom en inneboende råhet och brutalitet i det sociala.
Jag hade nog väldigt tidigt en egen moralisk kompass som jag inte kan härleda från någon annanstans än mig själv! Så även som ett litet barn kände jag mig gammal och upplevde att många andra barn nästan var amoraliska, och som inte heller hade egna värderingar om vad som är rätt och fel. Dom bara gjorde saker!
Så den autiska naiviteten kan också ses som en särskilt fin egenskap, där det är neurotypikerna som har brist i omsorg, empati eller moral!
Förövrigt är det ganska vanligt att även vuxna har ganska otydliga moraliska värderingar. Ofta har dom mest socialiserats i en viss social miljö, där de blint och omedvetet har tagit till sig idéer!
Ja absolut! Den sociala miljön påverkar väldigt mycket.
För att mobba någon krävs knappast stora sociala färdigheter, men om man utnyttjar någon genom att manipulera hen måste man förstå hur vederbörande fungerar och hur man vinner hens förtroende, tänker jag. Då kan man behöva långsamt fram, bekräfta hens känslor, börja med manipulationen successivt o s v. Och den manipulerande neurotypikern måste också förstå vem som är tillräckligt naiv för att kunna väljas ut som offer. Men det finns klart mer primitiva sätt att utnyttja andra också!
Jag tyckte också som barn att andra saknade moral. Jag tyckte att det var märkligt att andra barn kunde fuska i spel för det gjorde aldrig jag!
Jag håller med om att den autistiska naiviteten egentligen är en fin egenskap, men samtidigt kan den vara farlig för autisten själv om den gör att hen alltid blir utnyttjad.
Läskigt och en tankeställare! Tack!
Jag tänker att den autistiska nativiteten kommer dels av false-consensus, dels att vi har en tendens att ta personer bokstavllgt, den som vill manipulera oss säger ju inte precis uttryckligen att de manipulerar oss!
Så här har vi alltså en person (ofta med lågt självförtroende) som tar allting bokstavligt. Vi är tyvärr verkligen ett lätt offer för exempelvis narcissister (som däremot blir totalstälda om vi frågar dem rakt ut varför deras åsikt är viktigare än deras och naturligtvis tvärförbannade när vi lugnt konstaterar ”jag behöver inte sådana vänner som du” och lämnar dem).
Ja precis, tyvärr faller vi ofta offer för narcissister. Vissa påstår dock att bokstavligheten är ett uttryck för mentaliseringssvårigheter medan andra hävdar istället att det beror på svag central koherens!
Detta är ingen kritik mot vad ni pratar om här utan bara en allmän reflektion: Jag märker hur många det är som berättar om sina narcissistiska ex osv i många olika sammanhang. Jag är skeptisk för jag undrar vad det är som gör icke psykologiutbildade personer kvalificerade att avgöra om en person har en sådan personlighetsstörning eller ej. Inte ens doktorer får ju lov att diagnostisera personer utan att göra en riktig undersökning. Naturligtvis kan dessa personer som beskrivs ha uttalade narcissistiska drag, men det är ju inte detsamma som att faktiskt ha personlighetsstörningen. Det kan ju bara en professionell avgöra, menar jag. Kanske förstår många detta, men kallar ändå sina plågoandar lite slarvigt för narcissister. Sen kan det ju även vara så att en del inte är tillräckligt medvetna om sina egna tillkortakommanden i efterhand utan bara ser sitt eget lidande och lägger allt fokus på hur illa behandlade de blivit. Åter andra uttrycker sig kanske så på än mer lösa grunder bara som uttryck för en tidigare besvärlig partner eller vän.
Den andra sidan av myntet är kanske dock att vi människor ofta är i behov av att skapa en berättelse oavsett hur sanningsenlig den är för att den kan hjälpa oss att förhålla oss till det som skett och göra det lättare för oss att få vidare.
Jag betvivlar inte att en del av dem som blivit illa behandlade verkligen har haft med narcissister att göra och att vissa upprepade gånger hamnar i dåliga relationer där de blir utnyttjade. Men jag är ändå skeptisk till att så många verkligen kan veta att det rör sig om denna personlighetsstörning enbart på basis av sina egna erfarenheter och vad de vet om personlighetsstörningen.
Det pratas ofta om narcissistiska drag och vad som särskiljer en verklig narcissist. Jag brukar säga att jag har vissa drag och en god vän till mig påstår att även han har vissa drag. En påfallande skillnad verkar vara att jag inte bara söker uppmärksamhet och ibland beundran utan även ser upp till och beundrar andras prestationer och låter mig inspireras medan narcissister vad jag förstått ständigt känner sig hotade av sådana och därför har ett behov av att nedvärdera dem. Och även om jag kan vara uppmärksamhetskrävande brukar jag vara väldigt ärlig med mina egna prestationer och försöker aldrig överdriva dem. Jag hittar aldrig på detaljer och lägger till.
Nu var min kommentar ett svar på Markus kommentar! Och jag tror absolut att personer med autism ofta faller offer för personer med t.ex. narcissistisk personlighetsstörning eftersom ”narcissister” ofta söker sig till personer som är snälla och godtrogna, vilket autister ofta är. Jag har träffat en sådan person som hade flera officiella diagnoser på papper, bland annat narcissistisk personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning.
Men annars håller jag såklart med dig om att man aldrig kan veta om en person har en narcissistisk personlighetsstörning eller inte om personen inte har diagnosen på papper. I folkmun kallar folk ofta personer med narcissistiska drag för narcissister, men jag vill gärna undvika att kalla en person för narcissist om jag inte vet med säkerhet att vederbörande har fått den diagnosen.
Jag tycker inte heller om att prata illa om mina ex och skulle aldrig kalla dem för narcissister (vilket de knappast är heller!) Samtidigt förstår jag också personer som råkat ut för våld i nära relation och varit med om fruktansvärda saker i sina förhållanden. De kan behöva prata av sig, och då är det förståeligt att de inte låter positiva när de pratar om sina ex. Jag utgår från att många som slarvigt kallar andra för narcissister är medvetna om att endast sjukvården kan ställa diagnoser, men det kanske inte alla är medvetna om?
Jag håller med dig om att vi människor har en tendens att skapa en subjektiv berättelse av det som har hänt. Om en närstående skulle berätta för mig vad hen varit med när hen haft konflikt med någon annan om skulle jag dock inte ifrågasätta hen, men jag är samtidigt medveten om att motparten kan ha en helt annan bild av det som skett.
Jag tror att vi människor har olika god självinsikt! Vissa är medvetna om sina tillkortakommanden och andra inte. I många konflikter kan den ena vara helt omedveten om den andres perspektiv, men sedan finns det såklart också många situationer där den ena parten verkligen trycker ner den andre och utsätter denne för psykiskt våld. Och sådana personer måste vi autister (och även andra såklart) akta oss för!
Jag har själv sagt upp kontakten med vissa personer genom åren, men många av dessa personer är garanterat inga narcissister (eller skulle iaf vara mycket förvånad om de hade varit det)! Ibland funkar inte relationen trots att ingen av parterna är ”narcissist”.
Jag kollade din nya video! Särskilt delen om den svenska tystnaden och dubbelempatiproblemet var toppen!
Jag tycker om att gå på upptäcksfärder på nätet och jag har på senare tid chattat med, läst och observerat massa audhd någonstans i pg(profoundly gifted) trakten. Det är ganska vanligt, eller nästan en norm att dessa personer är extremt perceptiva, läser känslolägen via text, plockar upp undamgömd mening och subtext automatiskt. Det verkar också vara vanligt att kunna läsa av folk instinktivt i verkligheten också och nästan allt, och nästan aldrig ha fel i bedömningen.
Det verkar som det händer något när ingredienserna autism+adhd+pg blandas ihop. Det verkar behövas en viss balans eller blandning mellan diagnoserna för att det ska ske? Vet inte än om de med ”bara” pg har samma perception.
Enligt forskning ska den större majoriteten av pg vara neurotypiker, men jag stöter på förvånsvärt många med en diagnos, vet inte om det är någon typ av magnetism eller gemensam instinkt som dra folk till samma plats.
Vetenskapligt intressant hur som helst 🙂