När jag nyss var i Finland för att föreläsa om autism och ge en TV-intervju hade jag en pågående renovering i min lägenhet under tiden. Som förberedelse hade hantverkarna velat att jag och min boendestödjare skulle flytta ut vissa möbler från väggarna vilket vi hade gjort. Skrivbordet i mitt sovrum hade vi inte behövt flytta men däremot tömma det på dataskärmar och annat. Hantverkarna hade menat att skrivbordet skulle vara så lätt och litet att de skulle kunna flytta det själva och ställa det mitt i rummet under tiden renoveringen skulle pågå.
Något var fel
När jag kom hem från Finland, var jag ivrig att kunna använda datorn igen. Jag flyttade skrivbordet från mitt i rummet tillbaka mot väggen och hämtade dataskärmen från vardagsrummet där den hade stått under renoveringen. Jag var stolt över mig själv när jag upptäckte att jag hade lyckats koppla in alla sladdarna rätt! Dock när jag satte mig vid skrivbordet och började arbeta med bloggen upptäckte jag till min förtret att det var något som inte stod rätt till. Det kändes som att tangentbordet låg alldeles för högt upp.
Tangentbordshyllan var borta
När jag försökte luska ut vad felet skulle kunna vara kom jag på att mitt skrivbord visst hade haft en separat tangentbordshylla och att tangentbordet därför brukade ligga längre ner. Hade hantverkarna kanske monterat bort den av någon anledning? Jag letade runt i lägenheten men hittade ingen tangentbordshylla någonstans. Jag undersökte även skrivbordet men tangentbordshyllan var och förblev borta.
Såg två alternativ
Jag blev mycket irriterad för att behöva skriva med datorn i en obekväm position. Jag ville ha tillbaka tangentbordshyllan! Som jag såg det fanns det två alternativ: det ena var att hantverkarna hade haft sönder mitt skrivbord och det andra att de hade stulit tangentbordshyllan. Dock kändes det sistnämnda alternativet långsökt så jag trodde mer på det första.
Skickade bilden till min kille
Jag ville skriva ett mejl till företaget och klaga, men först skrev jag till min kille för att klaga av mig. Han bad mig fota skrivbordet och skicka bilden till honom för kanske skulle han kunna se något jag inte såg. Inte alls ovanligt för mig att missa saker. Jag förstod exempelvis inte att projektorduken skulle vara nere när jag föreläste i Mölndal i somras. När det gällde skrivbordet var jag däremot rätt säker på att tangentbordshyllan var borta men jag gjorde ändå som han sa: jag fotade och skickade bilden till honom.
Skrivbordet stod på fel håll
Han såg direkt vad felet var: jag hade ställt skrivbordet på fel håll! Tangentbordshyllan stod mot väggen! Problemet kunde alltså lösas enkelt genom att jag skulle vända på skrivbordet! Han skrev till mig att det bästa sättet att gå till väga skulle vara att jag skulle ställa dataskärmen på golvet under tiden jag skulle vända på bordet. Han visste nämligen om att det inte alls var självklart att jag skulle förstå av mig själv att jag skulle riskera att välta skärmen som stod på skrivbordet när jag skulle vända på det, och därför var han övertydlig mot mig.
Förklarades med en svag central koherens
När jag genomgick den neuropsykiatriska utredningen noterade utredningsteamet mina kognitiva svårigheter. Dessa svårigheter förklarade de med en svag central koherens: jag har mycket svårt för att uppfatta helheter och har därför svårt för att förstå hur saker hänger ihop. Det är en svårighet som ställer till det för mig i vardagslivet men samtidigt kan det också vara en styrka för mig att kunna haka upp mig på detaljer. Observera dock att inte alla autister har denna typ av svårigheter!
Så här såg det felställda skrivbordet ut:
