När jag föreläser i skolor, undrar lärarna ibland hur de skulle kunna hjälpa elever med Aspergers syndrom och autism att nå slutbetyg. När de får höra att jag klarade gymnasiet och den finska studentexamen, ser de ofta min skolgång som lyckad. När jag berättar att jag trots studentexamen och slutbetygen ser min skolgång som ett stort misslyckande blir de ofta förvånade. Men sanningen är att jag hade behövt inlärningslust.
Jag saknade all livslust
Anledningen till att jag ser allt som ett stort misslyckande är att jag mådde väldigt dåligt i skolan. Jag hatade skolan, jag hatade de allra flesta skolämnena, jag hatade hela skolmiljön och kände mig totalt utanför. Att känna mig utanför i vuxenlivet gör mig överhuvudtaget ingenting för jag har alltid saknat viljan och engagemanget att ”bli en i gänget”.
När det däremot finns påtvingat umgänge med på bilden, vilket är fallet med skolan med dess gruppdiskussioner, sociala skolmåltider, grupparbeten, lagsporter i gympan och annat, får utanförskapskänslan mig att må riktigt dåligt. Därför var skolan synonymt med ångest.
Jag lärde mig ingenting i skolan
Eftersom jag kände att jag inte passade in men ändå blev påtvingad gemenskap, kände jag att det inte ens fanns något hopp för mig att bli lycklig som vuxen för hela livet var ändå fyllt med ångestfyllda sociala aktiviteter. Och eftersom jag inte kände något framtidshopp, saknade jag all inlärningslust.
Det enda jag ville lära mig var språk eftersom jag tyckte att det var kul, allt annat kändes totalt meningslöst. Och eftersom jag saknar förmågan att intressera mig för ämnen som jag finner ointressanta, lärde jag mig nästan ingenting i skolan. Jag lyssnade inte och dagdrömde igenom alla lektionerna.
Tog studenten utan att någonsin ha hört talas om Hitler
När jag gick i skolan och några vuxna bekanta frågade mig vad vi höll på att lära oss på historielektionerna, hade jag ingen aning. Eftersom jag aldrig lyssnade, hade jag inte någon aning om vi höll på att lära oss om stenåldern, medeltiden, världskrigen eller något annat.
Jag visste inte ens om att vi har haft två världskrig i Europa och hade aldrig hört talas om Hitler eller medeltiden. När man inte lyssnar på lektionerna, tar man inte in någon information alls, och därför tog jag studenten utan att veta vem Hitler var.
Lärde mig några enstaka meningar utantill
Hur lyckades jag få betyg då, undrar du kanske? Jo, jag läste 7 olika språk i gymnasiet vilket höjde mitt medelsnittsbetyg rejält. När det gäller de andra ämnena tvingade mina föräldrar mig att plugga, vilket vi ständigt bråkade om. Jag gjorde det minsta man kunde göra eftersom jag hade blivit tvingad. Natten innan provet lärde jag mig några meningar utantill ur läroböckerna utan att ta till mig innehållet.
Mitt sista-minuten utantillpluggande räckte för att jag med nöd och näppe skulle bli godkänd, och dagen efter proven hade jag totalt glömt bort de meningar som jag hade lärt mig till proven! Därför hade jag inte lärt mig någonting i slutändan.
Hade velat läsa in hela skolan på distans
Det som hade kunnat ge mig inlärningslust var om allt som skapade mig ångest i skolan hade tagits bort. Det allra bästa för mig hade varit att läsa in skolan på distans hemifrån. Då hade jag kunnat slippa det sociala och endast koncentrera mig på skolämnena.
Det passar inte mig att ha en social sysselsättning utanför hemmet. Det passade mig inte som barn, det passade inte mig som tonåring och det passar inte nu som vuxen. Som vuxen tackade jag förut nej till daglig verksamhet just av denna anledning när jag levde på aktivitetsersättning. Jag måste ha antingen heltidssjukersättning eller distansarbete utan sociala krav, inget annat.
Se individens förutsättningar
Aspergers syndrom och autism medför som bekant sociala svårigheter, varför en traditionell skola med alla dess aktiviteter sällan passar autistiska elever. För att skolgången ska fungera och eleven faktiskt ska vilja lära sig krävs det många gånger totalt annorlunda lösningar. I mitt fall hade en distansskola varit lösningen medan något annat autistiskt barn hade kanske behövt något helt annat. Det viktiga är att se varje elevs individuella förutsättningar.
Du ska aldrig försöka forma en autistisk elev in i skolans mall! Sluta tänk: ”Hur ska jag få den här autistiska eleven att passa in och få eleven att vara med på allt?” Tänk istället: ”Hur ska jag få eleven att må så pass bra att den både kommer att nå slutbetyg och faktiskt ta studenten med åtminstone lite baskunskaper i varje ämne?”
7 svar på ”Så här kan du hjälpa autistiska elever att uppnå inlärningslust”
Min skoltid ger mig också ångest 🙁
Det var 18 killar och 6 tjejer i min klass.
Apropå Hitler, så fanns det en träslöjdslärare som kallades för Trä Hitler i min högstadieskola, jag vet inte vem det var.
Okej, det ser din skolgång som lyckad 🙁 Du blev ju mobbad precis som mig i skolan och sådant tycker jag inte är lyckad för en elev att få uppleva mobbing och kränkningar 🙁
En gång blev jag jagad av 30 personer efter att jag knuffat undan en tjej som stod vid mitt skåp, trodde de skulle döda mig då, jag sprang från högstadieskolan och ut till en busshållplats vid Ishallen 🙁
Man ska inte knuffas men hon flyttade sig inte framför mitt skåp, var en ganska stor och överviktig tjej.
Vad tråkigt att du också hade en jobbig skoltid 🙁 Det är verkligen tur att vi slipper skolan idag! Vi som har egen erfarenhet att en lyckad skolgång betyder mycket mer än bara fullständiga betyg. Jag hade hellre gått ut gymnasiet med ofullständiga betyg och en icke-godkänd studentexamen om det hade inneburit att jag hade trivts i skolan.
Hej,
Vi ska göra skolval till vår son som har asperger samt en ovanligt hög IQ och som börjar sexårsverksamhet till hösten. Det är såååå ångestladdat. Vi har bokat ett möte med en aspergerskola för diskussion men redan i telefon sa rektorn, tillika grundaren, att det allra bästa är alltid att gå i vanlig skola om det skulle funka. Men vi är så oroliga för att det inte kommer att funka i vanlig skola och att det kommer döda all hans känsla för vad skolvärlden är. Visst kan man då byta till en aspergerskola men det är långa köer. Å andra sidan är vi nervösa över att INTE sätta honom i vanlig skola. För då avskiljer vi honom från det han ständigt borde öva på; det neurotypiska livet.
Har du någon input till mig i detta?
Hej Michaela!
Jag förstår er ångest. Rätt val av skola avgör ju allt!
Jag tycker att det är svårt att ge råd till någon annan angående skolval. Det som funkar för mig och många andra aspergare funkar kanske inte alls för din son och tvärtom. Vissa aspergare trivs jättebra i vanliga klasser och andra gör inte det. Därför tycker jag att ni ska fundera ordentligt på vad som passar just er son. Jag förstår inte alls varför rektorn sa att det alltid är bäst att gå i vanlig skola. På vilka grunder? Jag tycker att man ska utgå ifrån var man tror att ens barn skulle trivas bäst, och jag tycker att ni gör rätt i att vara oroliga för att sätta honom i en vanlig klass.
Om ni vill höra min åsikt och mina erfarenheter så tror jag starkt på en aspergerklass. Jag föreläser sedan 2008 och har hört massor av berättelser om deprimerade barn som antingen utvecklar ett självskadebeteende eller skolvägrar och blir hemmasittare. Men när de plötsligt får börja i en aspergerklass börjar de allra första gången vilja vara i skolan, trivas och faktiskt lära sig något. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som skulle mått dåligt i en aspergerklass och sedan börjar trivas i skolan när den sätts i en vanlig klass, aldrig! Enligt mina erfarenheter är en aspergerklass alltid ett bättre alternativ om man känner sig osäker.
Många föräldrar är rädda för att det skulle vara alldeles för lågt inlärningstempo i en aspergerklass och barnet inte skulle utmanas, och några har faktiskt berättat för mig liknande historier om deras erfarenheter. Det kan jag ingenting om, men jag brukar säga att jag skulle tusen gånger hellre må bra i en skola som var för enkel för mig (jag skulle ju alltid kunna utmana sig själv på fritiden) än i en klass som hade högre svårighetsgrad men där jag skulle känna mig utanför och ha ångest. Sedan tycker jag att det låter konstigt att aspergerklasser inte skulle vara tillräckligt utmanande gällande svårighetsgrad. Jag tycker att de borde utgå efter individen och ge anpassade uppgifter till varje elev. Men som sagt kan jag ingenting om detta men tror ändå starkt på en aspergerklass!
Hej mamma till sexåriga barnet! Se till att få en assistent till hela klassen, som kan hålla ett öga på alla och säga ” Så här gör man, och visa och förklara med ord”, då någon gör fel, inte kan eller är borttappad. En person som högt kan säga att nu får den och den gå ut med den och den, utan att någon blir utpekad. En assistent som är med direkt eleverna går ut och in ur klassrummet, drar igång ev. lekar ute. En person som kan sätta igång folk, tysta ner viskare under lektion, plocka fram något att ha i händerna på lektionen.
Hade velat läsa in hela skolan på distans också!
Så bra skrivet! Tack!
Kul att du gillar inlägget! Tänk om man hade fått läsa in hela skolan på distans, vad mycket det hade underlättat!