Så här kan automatiseringssvårigheterna påverka en autist

Något som inte alls är ovanligt vid autism är automatiseringssvårigheter. En neurotypiker utan automatiseringssvårigheter kan utföra sysslor i bara farten utan att behöva lägga mental energi på det hen gör. En autist med automatiseringssvårigheter kan däremot behöva tänka medvetet på varje moment eftersom sysslorna inte går per automatik. Hjärnan jobbar hårt vid utförandet precis på samma sätt som när man försöker lösa en svår matteuppgift. Man slappar inte av.

Automatiseringssvårigheterna kan påverka vilka aktiviteter autisten väljer att ägna sig åt och hur autisten beter sig i det dagliga livet. Nedan beskriver jag hur det är för mig.

Jag:

1. Undviker de flesta fysiska aktiviteter

Jag skulle aldrig någonsin få för mig att delta i aktiviteter som bowling, minigolf eller liknande. Dessa typer av aktiviteter är som tortyr för min hjärna för jag måste lägga väldigt mycket energi på utförandet av aktiviteterna (och nej, det går inte att träna upp förmågan för jag försökte i nästan 30 år och blev lika utmattad varje gång). Ett undantag är monotona aktiviteter som promenader, cykling (dock tar motionscykling ännu mindre energi av mig än vanlig cykling då man slipper hålla koll på omgivningen), gymträning, simning och liknande. Vid monotona aktiviteter behöver inte min hjärna tänka och fokusera lika mycket!

2. Orkar inte städa

Städning är mentalt väldigt ansträngande för mig varför min boendestödjare städar åt mig. Psykologen på habiliteringen berättade för mig att 3-åringar brukar bli trötta av städning eftersom de ännu inte har lärt sig hur man gör. I takt med att barnet utvecklas brukar städningen så småningom ske per automatik vilket är anledningen till att vuxna inte blir lika trötta av städningen som små barn. Jag måste dock fortfarande lägga lika mycket energi på städning som när jag var ett barn, och det är själva utförandet som tar energi! Innan jag fick min diagnos hotade min dåvarande hyresvärd mig med vräkning för jag städade inte (och jag menar verkligen det!!). För jag orkade inte.

3. Besöker ogärna nya platser

Om jag ska besöka någorlunda nya platser behöver jag tänka på hur jag ska hitta dit. För att jag i fortsättningen ska hitta vägen krävs att jag tvingar min hjärna att medvetet komma ihåg vägen, och det är mentalt ansträngande för min hjärna att fokusera på det sättet. Att använda Google Maps tar också väldigt mycket energi av mig! Jag använder Google Maps bara på jobbet (t.ex. om jag behöver hitta till en föreläsningslokal när jag jobbar), men i privatlivet undviker jag att besöka nya platser. Andra människor tror ibland att jag skämtar när de får höra att jag tar samma promenadrunda hela tiden i mitt bostadsområde och aldrig har tagit andra vägar för att undersöka vart dessa vägar leder. Och dessa vägar ligger väldigt nära mitt hem!

4. Vill inte göra aktiviteter med andra

Om jag är själv har jag inga problem med att ta trapporna istället för hissen. Om jag däremot är i sällskap med någon annan vill jag helst ta hissen: det tar energi av mig att tänka på trappstegen samtidigt som jag pratar med någon. Att gå i trappor är en mentalt krävande aktivitet för mig! Och på tal om att umgås: jag tar helst promenader ensam så att jag inte behöver tänka på två saker samtidigt: att socialisera och att promenera. Att promenera tar betydligt mindre energi av mig än att t.ex. bowla, men när jag promenerar vill jag ändå helst vara ensam. Umgås jag med någon vill jag helst bara sitta ner och prata med personen (kan dock tänka mig att kompromissa ibland och promenera ändå om mitt sällskap verkligen vill det, men jag blir tröttare då).

5. Vill helst använda köket ensam

Om jag ska diska, koka gröt eller av någon annan anledning använda köket vill jag helst inte att någon annan ska vara i köket samtidigt. När jag träffade mina föräldrar i somras blev jag irriterad när någon av dem kom in i köket när jag var där för då kunde jag inte fokusera längre. Även om jag var hungrig och ville börja laga morgongröt ville jag vänta och se ifall köket var upptaget innan jag började med frukostlagningen. Det tar mindre energi av mig att vara hungrig än att använda köket när det är någon annan där. När någon annan vistas i köket samtidigt som jag blir det för många intryck för min hjärna att hantera vilket försämrar min automatiseringsförmåga.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

6. Orkar inte ”se” med hjärnan

Det här är något som väldigt många har svårt att relatera till. Men när jag ser något måste min hjärna medvetet ”översätta” det den ser så att mitt medvetna förstår vad synintrycket handlar om. Om någon har händerna fulla och öppnar jag inte instinktivt dörren åt personen eftersom jag inte orkar fokusera och tvinga mig själv att medvetet förstå vad jag ser (d v s att på ett medvetet plan förstå att någon skulle behöva hjälp med dörren). Mina ögon ser alltså personen men min hjärna har inte ”översatt” händelsen om jag medvetet inte tvingat min hjärna att fokusera och jobba hårt. Därför brukar jag inte heller lägga märke till att jag har gammal och skämd mat i kylskåpet: det tar för mycket energi av min hjärna att ständigt tolka synintrycken! Därför brukar mina boendestödjare kontrollera mitt kylskåp.

7. Vill vara utsövd

Jag väljer bort kvällsaktiviteter, även sådana jag tycker om. Detta för att jag mår väldigt, väldigt dåligt av att vara trött, särskilt om jag måste göra något särskilt dagen efter. Jag kan inte ens beskriva med ord hur dåligt jag mår av trötthet! På grund av automatiseringssvårigheterna tar det till och med energi av mig att exempelvis duscha när jag är pigg (till skillnad från neurotypiker tycker jag inte att det är ”skönt” och ”avkopplande” att duscha), men det tar otroligt mycket mer energi när jag har sovit dåligt. Det är inte alls ovanligt att vi med autism har sömnsvårigheter, och det är ett stort problem. På grund av automatiseringssvårigheter skulle många av oss nämligen behöva vara betydligt mer utvilade än neurotypiker!

8. Har valt bort barn

Jag har alltid varit barnkär, men jag skulle inte orka vara en förälder. Jag skulle aldrig orka ha ytterligare måste-sysslor i min vardag, t.ex. att byta blöjor, klä på barnet o s v för jag vet att allt sådant är tortyr för min hjärna! Lägg därtill att jag medvetet skulle behöva tvinga min hjärna att tolka det den ser, tänka och hålla koll på att barnet inte gör något dumt eftersom min hjärna inte tolkar synintrycken automatiskt. Ännu svårare skulle det vara med sömnbrist.

Många invänder här att mammainsikten alltid tar över och att en förälder alltid kommer att orka, men jag pratade faktiskt med en autismkunnig psykolog om detta. Hon menade att det är en myt att alla föräldrar klarar av ett föräldraskap och att man aldrig ångrar sina barn. Hon har haft patienter med autism och automatiseringssvårigheter som valt att fosterhemsplacera sina barn eftersom de inte orkat ta hand om dem. Och de har bittert ångrat föräldraskapet p g a utmattningen! Jag har så stora automatiseringssvårigheter att det skulle kunna hända mig med, befarar jag.

Och jo, jag vet att det finns autister som har haft stora tvivel på sin föräldraförmåga innan de skaffat barn och att de i slutändan har klarat av föräldraskapet galant. Det finns massor av autister som är utmärkta föräldrar, men bara för att vissa autister har trott att de inte skulle orkat med föräldraskap men visat sig ha haft fel betyder det inte automatiskt att det kommer att vara så för mig. Jag vill påminna om att alla autister är individer och klarar av olika saker! Vissa klarar av ett föräldraskap, men för mig är det rätt att avstå från barn.

Observera slutligen att den här bloggen är skriven ur ett inifrånperspektiv. Vi autister är alla unika individer. Vissa med autism känner igen sig i det jag skriver och andra gör det inte. Alla autister har inte automatiseringssvårigheter, och automatiseringssvårigheterna kan se olika ut hos olika personer med autism. Alla autister har alltså inte den typen av automatiseringssvårigheter som jag har!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.