Kategorier
Att få diagnosen

Så här går en neuropsykiatrisk utredning till

I dagens blogginlägg tänkte jag berätta för er hur min Asperger-utredning gick till. Nu är det snart 16 år sedan jag gjorde den neuropsykiatriska utredningen så jag minns inte allt längre detaljerat tyvärr. Men jag tänkte ändå beskriva för er de delar jag minns var med i utredningen.

1. Jag fick läsa berättelser om sociala situationer. Och bedöma om jag tyckte att personerna i berättelserna hade betett sig socialt avvikande eller normalt och framför allt varför jag tyckte som jag gjorde. En av personerna i berättelserna hade exempelvis låtit bli att äta frukost en morgon eftersom han skulle ta flyget vid 4-tiden på morgonen och han inte hade orkat vakna tidigare för sakens skull. Jag fick bedöma om jag trodde att andra människor skulle bli chockade av detta eller inte. Jag bedömdes ha goda kunskaper om de sociala koderna men strunta medvetet i dessa ibland.

2. Min allmänbildning testades. Detta gjordes med hjälp av frågor i stil med: ”vad är Tysklands huvudstad?”, ”i vilken världsdel ligger Rwanda?” och så vidare. Resultatet indikerade att jag har en mycket god allmänbildning. Dock talade jag om för utredningsteamet att jag ansåg resultatet vara missvisande eftersom jag alltid ansett mig ha en katastrofalt dålig allmänbildning. Jag vet inte vem Finlands president är trots att jag är finsk, och när jag läste ryska på universitetet hade jag aldrig hört talas om Putin. Jag förklarade att frågorna i testet hade råkat vara sådana som jag av någon anledning hade kunnat svaren på.

3. Jag fick förklara betydelsen av vissa ord och uttryck. I stil med ”hoppa över kaffet”. Den här delen fick jag göra på finska. Utredningsteamet ansåg det vara mycket viktigt att jag skulle testas på mitt modersmål eftersom de omöjligen skulle kunna veta annars vad det berodde på om jag inte skulle veta svaret på en fråga. Berodde det på att jag har finska som modersmål, har flyttat till Sverige i vuxenåldern och vi saknar motsvarande uttryck i finskan? Eller berodde det på att jag kunde misstänkas ha Aspergers syndrom?

4. Jag fick repetera siffror. Först framlänges och sedan baklänges. När det var baklänges så fick jag exempelvis säga ”6392734” om utredaren hade sagt ”4372936”. Sifferkombinationerna blev längre och längre med testets gång. Även den här delen gjordes på finska eftersom det är svårare för alla människor att hålla siffror i minnet på ett främmande språk. Syftet var att testa mitt arbetsminne eftersom många personer med asperger, autism och ADHD har dåligt arbetsminne. Jag presterade mycket, mycket bra i den här delen och gjorde utredarna imponerade. Det är tydligen ovanligt att kunna hålla så långa sifferkombinationer i minnet som jag hade lyckats göra.

5. Min koncentrationsförmåga testades. Här fick jag sitta framför en dataskärm och trycka på en knapp så fort jag kunde varje gång jag såg något dyka upp i rutan. Syftet var att testa om jag kunde misstänkas ha ADHD eller ADHD. Resultatet visade att jag har en dålig koncentrationsförmåga.

6. Mina motoriska färdigheter bedömdes. Jag fick bland annat hoppa på ett ben, snurra runt, gå i trappor och mycket annat. Jag bedömdes ha motoriska avvikelser.

7. Jag fick genomgå en mycket grundlig arbetsförmågebedömning. Här fick jag annat fick rita en cykel, baka en sockerkaka och mycket annat. Denna del finns oftast inte med på en vanlig Asperger-utredning men utredningsteamet ville testa de praktiska färdigheterna i mitt fall. Detta efter att jag hade beskrivit att jag inte hade lyckats lära mig hur man knäcker ägg på rätt sätt, hur man fäller upp en strykbräda eller öppnar en konservburk. Det var den här delen som jag presterade allra sämst i. Mina praktiska färdigheter ansågs vara mycket dåliga och jag kunde knappt rita. Utredningsteamet bedömde att mina svårigheter berodde på en ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt bland personer med asperger och autism.

8. Jag fick tolka bilder. Lägga bildserier i rätt ordning, förklara vad som hände på bilderna och så vidare. Syftet var att testa om jag hade en stark eller svag central koherens, det vill säga en förmåga att sätta ihop detaljer till en helhet. Jag bedömdes ha en svag central koherens och en dålig förmåga att bedöma vad som händer på bilder och hur man lägger bildberättelser i rätt ordning.

9. Jag intervjuades grundligt. Hur var jag som person, vad upplevde jag mig själv ha för svårigheter, vad gjorde mig trött eller glad, hade jag en tendens till rutiner eller att snöa in mig på ett specialintresse? Hur såg mina vänskapsrelationer ut utåt sett och hur såg dessa relationer ut när man skrapade på ytan? Hur hade jag det i mitt äktenskap? Jag fick visa upp mina gamla skolbetyg för utredningsteamet. Läkaren ringde till min mamma i Finland och intervjuade henne. Min dåvarande man fick även han berätta hur han hade upplevt mig.

10. Jag fick fylla i ett självskattningsformulär. Kände jag mig arg och ledsen inombords, hade jag självmordstankar, kände jag äkta glädje i livet? På den tiden led jag av allvarlig ångest och hade konkreta planer på att ta mitt liv. Därför blev det extrema svar på frågorna i form av att jag uppgav att jag led av allvarlig ångest, inte vill leva, mitt humör gick upp och ner och att jag varken brydde mig om mig själv eller om andra människor. Jag ville bara dö. Nuförtiden mår jag däremot mycket bra och skulle därför svarat helt annorlunda på frågorna i självskattningsformuläret idag. Formuläret påverkade inte utfallet på den neuropsykiatriska utredningen utan syftet var att kontrollera om jag mådde psykiskt bra eller dåligt vid tillfället.

Förmodligen ingick det även många andra delar i den neuropsykiatriska utredningen men eftersom det gått så lång tid så minns jag inte längre. Utredningen resulterade i diagnoserna Aspergers syndrom och ADD.

12 svar på ”Så här går en neuropsykiatrisk utredning till”

Men oj, oj, oj så mycket! I min utredning (för drygt ett år sen) förekom inte ens hälften av det du beskriver. Jag vet inte hur psykologen kom fram till slutsatsen Aspergers syndrom. Hon berättade tyvärr inget 🙁 Sen dess har jag lärt mig mer om austism, bl.a. i samtalsgrupp på habiliteringen och här på din blogg 🙂 Känner igen mig i mycket – men har fortfarande svårt att se hur kriterierna uppfylls (och hur psykologen kunde avgöra det).

Ps. Rabbla siffror baklänges var den svåraste uppgiften! För mig iaf.

Jag har faktiskt fått höra från många andra läkare efteråt att min utredning var extremt grundlig och omfattande. Så jag kan nog vara säker på att jag fått rätt diagnos med tanke på att jag utreddes så här grundligt 🙂 ..

Vad tråkigt att du upplever att allt var så otydligt i ditt fall 🙁 Till en början visste jag inte heller varför jag hade fått en Asperger-diagnos. Jag fick ett läkarintyg där diagnoserna stod med men i övrigt fick jag ingen grundlig motivering och jag visste inte heller riktigt hur diagnoskriterierna uppfylldes i mitt fall. Det var först efteråt jag fick veta att man som patient hade rätt att begära att få se sina journaler där allt framgår, vilket jag gjorde. Jag kunde också diskutera allt efteråt med psykologer efter att ha fått se journalerna. Så du kanske kan också be om att få en kopia på dina journaler där utredningsteamet eller psykologen på habiliteringen kan förklara för dig hur diagnoskriterierna uppfylls i ditt fall.

Intressant att folk har lätt och svårt för olika saker! Men vi aspergare är ju olika och har därför olika svårigheter och styrkor.

Svara

Jag har fått journalutskrift från psykologen där diagnosen anges, men där framgår nästan ingenting. Tror inte det finns något mer journalfört. ”Teamet” var en psykolog (extra-anställd pensionär) och ett kort besök hos en läkare som INTE ville prata med mig när jag försökte ta upp att jag och psykologen inte alls förstod varandra. Det är nog fler som genomgår liknande utredning. Jag rekommenderar att undvika utredning av Psykiatri Södra Stockholm (landstinget).

Kan inte låta bli att nämna en respons från psykologen, som verkligen inte ingav förtroende. Hon uttryckte att det är märkligt att jag kunnat ta examen i teoretisk fysik när jag har svårt för att göra två saker på en gång. Jag blev alldeles stum. Jag kan koncentrera mig jättebra. Men man kan bara koncentrera sig på EN sak. Därför går det uselt om jag ska plocka fram koppar ur köksskåpet samtidigt som någon pratar med mig. Det som är märkligt är att en psykolog som utreder npf inte har förståelse för detta.

Men jag har fått träffa en psykolog på habiliteringen som hjälpt mig att förstå lite bättre! Ett helt annat bemötande. 🙂

Hon uttryckte att det är märkligt att jag kunnat ta examen i teoretisk fysik när jag har svårt för att göra två saker på en gång.

Psykologen borde framförallt ha reagerat på att du hade en examen i teoretisk fysik. En kvinna med en examen från en naturvetenskaplig utbildning med stora inslag av systematisering/matematik är ett autistiskt drag om något:

Baron-Cohen cites several lines of evidence in support of his theory. In a 2003 study, for example, he found that people with autism scored highly on the ’systemizing quotient’, a questionnaire he designed. In a survey of undergraduates at the University of Cambridge, he found that those studying mathematics were more likely to have been diagnosed with autism than were students majoring in medicine, law or social science. And, using another questionnaire called the autism quotient, he found that students in science and maths had higher scores on measures of autistic traits than did students in the humanities and social sciences. Baron-Cohen says that although these surveys do not measure systemizing ability directly, they demonstrate that systemizing is a trait of autism, and also part of the ’broader autistic phenotype’ that includes some of the wider population. https://www.nature.com/news/scientists-and-autism-when-geeks-meet-1.9279

Jag tycker också att det låter lite märkligt att en psykolog som utreder neuropsykiatriska diagnoser uttryckte sig så. Jag håller med om att hon borde ha förståelse för detta!

Utredningsteamet ska ha dina testresultat där de redogör detaljerat hur du presterade på alla tester. Du kan fråga!

Vad bra att du är nöjd med bemötandet du får från habiliteringen 🙂 Jag var också mycket nöjd med psykologen där. Det är svårt att hitta ett ställe där de har bättre kunskaper om Aspergers syndrom/autism än just habiliteringen tycker jag!

Svara

Tack för feedback! Jag gjorde testet på vårdcentralen innan utredning. Fick mellan 26 och 29, då det var några påståenden som jag inte kunde bestämma mig om. Flera är väldigt knepiga! Nu när gjorde jag den engelska versionen fick jag 29. En sak som jag ”missar poäng på” är att jag gillar att vara social – fast det är svårt och tröttande.

Ps. Påståendet
” I am fascinated by numbers ”
blev något annat på svenska! ”Numbers” är olyckligtvis översatt till ”siffror”, jag minns det för att jag tyckte att det var ett så korkat påstående. Jag har ägnat mig åt matematik både i mina studier och i mitt arbete och tal kan sannerligen vara fascinerande – men siffror? Näe, beteckningarna 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 är föga fascinerande.

För mig fungerar inte såna tester för svaret kan vara ”definitely agree” eller ”definitely disagree” beroende på situationen. Dessutom anser jag att såna här tester kräver en mycket god självkännedom! Anledningen till att man kanske svarar att man har mycket lätt för att läsa av andra människor och förstå deras syften är att man har starka autistiska drag och inte inser själv att man har mycket svårt för att läsa av andra mäniskor.

Innan diagnosen var alltid mitt testresultat att jag inte har många autistiska drag och troligen inte har Aspergers syndrom just för att jag hade dålig självkännedom. Jag inbillade mig exempelvis att jag gillade ”social chit chat” men när jag tänker efter så gillar jag egentligen djupa diskussioner med främlingar och inte ytliga samtal om vädret! Jag har ibland djupa diskussioner med främlingar i tunnelbanan eller tvättstugan och det kan vara roligt. Förut lärde jag ofta känna nytt folk just i såna situationer och lärde känna min exman genom att småprata med honom i tunnelbanan. Jag inbillade mig att det var ”social chit chat” och svarade på den tiden att jag älskade ”social chit chat”. Idag skulle jag svarat helt annorlunda på de flesta frågor!

På den tiden gillade jag dessutom att lära känna nya människor, speciellt utlänningar, och lärde känna folk överallt. Så jag skulle ha svarat ”definitely agree” på frågan om jag älskar att lära känna nytt folk. Men när man skrapade på ytan så var syftet att komma åt mitt specialintresse, nämligen grammatik och jag kunde ju tala olika språk med dessa utlänningar man lärde känna 🙂 Så innerst inne var jag inte intresserad av dessa människor som personer även om jag inte insåg det på den tiden. Jag hade också klart valt en fest framför ett bibliotek på den tiden, men när man skrapade på ytan valde jag oftast att gå på fester där jag visste att det skulle finnas utlänningar som jag kunde öva mina språkkunskaper med. Så som min läkare sa så fick man skrapa på ytan i mitt fall för svaren var inte alltid så uppenbara, vilket hon sa ofta var fallet hos tjejer. Och jag har ju i själva verket många autistiska drag trots att jag på den tiden brukade få låga resultat när jag svarade på såna här frågor. Många tjejer har sagt precis samma sak som jag – att de har fått mycket låga poäng på såna här tester och ändå har det visat sig att de har Aspergers syndrom eller autism.

När det gäller frågan om museum och teater så tycker jag att båda tycker låter som jättetråkiga aktiviteter. Men jag skulle klart välja ett teaterbesök framför ett museum för på teater får man sitta ner. På museum förväntas man gå runt och engagera sig medan på teater kan jag sitta ner och drömma mig bort 😉 Återigen sa läkaren att den bakomliggande anledningen till mina preferenser är det som räknas. För de flesta autistiska personer föredrar ju förmodligen museer framför teater, så man måste verkligen skrapa på ytan när man analyserar såna här svar.

Svara

Håller med väldigt mycket om det du skriver här! Det är märkligt att testet bedömts vara bra och därmed används i mycket stor utsträckning. Så bra att du fick en utredning fastän ett sånt här test ger låga poäng.

Det var min psykolog på en psykiatrisk mottagning som föreslog att jag skulle utredas. Och det var tur det! Om jag hade hittat Aspergers syndrom i Google och börjat fundera på om jag kunde ha det så hade jag med säkerhet gjort ett sånt här test och kommit fram till att jag inte har det och att det inte lönar sig att göra en utredning. Jag är inte ett dugg förvånad över att tjejer fortfarande får dina diagnoser sent när såna här tester används.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *