Det är inte ofta vi autister får höra att vi duger som vi är. Visst, andra människor säger ibland till oss: ”Men det är klart att du är fin som du är, men du borde träna på att….” och sedan kommer det en lista över anledningar till att vi ändå inte duger. Vi borde träna på ögonkontakt, vi borde ta för oss mer och småprata, vi borde börja städa hemma och mycket annat. De egenskaper som beror på vår autism ska bort, men annars duger vi som vi är! Det är motsägelsefullt.
Det tråkiga är att när man hjärntvättas av omgivningen på det här sättet så börjar man till slut även själv tro på att man bara duger om man ändrar på sig själv. Som ung trodde jag på allvar att jag var mindre värd än andra människor eftersom jag inte orkade göra tillräckligt mycket för att:
1. Bli mer social
Visst, jag hade ansträngt mig under hela min skoltid för att leka med mina klasskamrater på rasterna och vara med på lekar som jag hatade så som kurragömma, bollspel och att hoppa hopprep. Läraren hade ju tvingat mig att vara med, men tyvärr orkade jag inte alltid vara tillräckligt aktiv utan hade en tendens att gå in i min egen värld. Dessutom orkade jag inte som vuxen vara med på After Works på jobbet, vilket jag verkligen hade dåligt samvete för.
2. Börja städa och hålla ordning
Jag har en tendens att kasta mina saker på golvet eftersom jag inte vet var jag ska förvara sakerna och orkar inte plocka upp dem från golvet. Jag orkar inte heller lägga på minnet var jag förvarar sakerna och jag orkar inte städa, dock har jag numera boendestöd tack och lov! Men när jag var gift, skötte min dåvarande man alla hemsysslor. Jag fick mycket kritik för detta från omgivningen och skämdes ihjäl men jag klarade inte av att bli mer organiserad!
3. Bredda mina intressen
Jag har vissa specialintressen och rutiner och har varken intresse eller ork för att testa nya saker. När jag var i Rom i en månad för att plugga italienska, såg jag inte en enda sevärdhet och utforskade inte Rom alls, jag ville bara lära mig italienska! Andra kritiserade mig ständigt för att jag levde så inrutat, och jag hade dåligt samvete för att jag inte kunde vara ”roligare”. Men jag orkade inte ändra på mig själv trots att jag försökte!
Skulle duga om jag bara skulle….
Jag trodde att jag var lat och hade dålig attityd för att jag inte orkade nå upp till andra människors förväntningar: jag skulle ju såklart vara fin som jag var om jag bara blev mer social, spontan, organiserad och skulle börja intressera mig för fler olika saker istället för att bara haka upp mig på ett specialintresse. Jag såg det som ett livsprojekt att försöka ändra på mig själv och kände mig dålig och lat när jag inte orkade försöka träna under all min vakna tid.
Var totalt hjärntvättad
Jag var så hjärntvättad att jag till och med blev provocerad när min psykolog sa till mig att jag dög som jag var. Jag tyckte att det var det tokigaste jag hade hört och ingen hade sagt något så tokigt till mig förut! Jag trodde att den här psykologen inte förstod något, kanske var hon okunnig eller så förstod hon inte hur avvikande jag var. Självklart dög man inte fullt ut om man var för annorlunda! När jag tänker efter är det helt sjukt att jag kunde vara så här hjärntvättad!
Depressionen försvann
Det tog mig många, många år att inse att jag duger som jag är! Den insikten var så befriande att jag plötsligt kunde slänga mina antidepressiva som jag hade ätit i flera år! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att självacceptans var det enda som krävdes för att jag skulle bli botad från min kroniska depression. Vi autister är deprimerade av olika orsaker, men just i mitt fall handlade det om att jag hade blivit sjuk av att anpassa mig, försöka bete mig neurotypiskt och ta bort mina autistiska egenskaper!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
Detta är något jag har funderat ganska mycket över! Särskilt i relationen till spelet world of warcraft som jag spelade…
Det här med samtalsämnen blir ofta aktuellt om man har en stor social krets och förväntas mingla (vilket ofta är…
Faktiskt borde habiliteringar börja använda sig av autister /mer/ i sin psykoedukation av speciellt nydiagnostiserade. Några som egna erfarenheter kan…
16 svar på ”Så här enkelt kan en autist bli botad från depression”
Bra insikter men jag tycker inte om att du går ut med att det bara är att börja acceptera sig själv och sedan strunta i att äta medicinerna, det är ju trots allt em kemisk obalans, medicinerna gör det ju lättare att få ordning på kaoset i huvudet och det bidrar ju till att må bättre, men att avbryta medicineringen för att det känns bättre utan konsultation av läkare är idiotiskt och inget som en erfaren bloggare bör skriva utan en varning att man inte ska ändra medicineringen för att allt känns bättre utan samråd med läkare!
Jag gav inga råd till andra om hur de borde göra, jag skrev bara om hur jag botades av min depression! I mitt fall känner jag starkt att det var omgivningens attityder som hade utlöst min depression men sedan när jag kunde acceptera mig själv behövde jag inte medicinerna längre. Poängen med mitt blogginlägg var att omgivningens attityder och bemötande gör väldigt stor skillnad. Självacceptansen gjorde i mitt fall att jag plötsligt mådde psykiskt bra, och sedan dess har jag inte behövt mediciner. Men precis som jag skrev i blogginlägget så är olika autister deprimerade av olika orsaker.
Jag har autism nivå 1 med en kognitiv funktionsnedsättning som tjej med autism upplever jag att jag att det är jag som måste anpassa mig hela tiden och kämpa hårt för att vara den duktiga tjejen hela tiden. Ibland får jag riktigt svåra depressioner och vet varken ut eller in och jag har fortfarande svårt att veta hur mycket man ska kämpa eller när man ska säga ifrån. Tack för ditt inlägg även om jag själv inte har några specialintressen känner jag igen mig i att gå in för mycket i saker.
Vad roligt att du gillar inlägget! Tyvärr väntar sig omgivningen ofta att vi autister ständigt ska kämpa och anpassa oss. Jag har lärt mig att autismanpassa omgivningen så gott det går i vilket ingår att noggrant välja ut vilka människor jag vill ha i mitt liv. Känner man att man inte orkar anpassa sig ska man inte göra det, under förutsättning att ingen kommer till skada förstås.
Dock förstår jag att det i vissa situationer kan vara lättare sagt än gjort att säga ifrån. Att säga ifrån har ju sina konsekvenser. Det kan exempelvis vara betydligt lättare att säga ifrån till en vän än till en chef på jobbet. Har man en funktionsnedsättning är det sällan helt enkelt att hitta ett nytt arbete ifall man skulle bli uppsagd.
Tack för detta inlägg! En viktig tankeställare för mig som anhörig. Jag gör allt för att förstå och anpassa men ibland glömmer jag och ställer fel/för höga krav. ❤
Vad kul att du gillar inlägget, Supermamsen! Det är inte alltid lätt att göra rätt som anhörig men jag vet hur otroligt mycket många av er kämpar på ♥
Håller med om att behöva passa in tär alldeles för hårt! Mig har det gett panikångest och depression … har också kunnat sluta med antidepressiva och klarar mig bra på adhd-lkm!
Tack för bra blogginlägg ✨
Åh, vad underbart att höra att du har blivit av med din panikångest och depression! Det är helt otroligt hur mycket det kan tära på en att ständigt behöva anpassa sig.
Toppenbra inlägg! Tänker att tjejer med autism har mycket högre krav på sig själv än killar med autism. Att passa in, anstränga sig socialt så en blir utmattad. Jag har nyligen fått min diagnos, men har förstått i många år att jag har autism, har även två fina barn med autism, som kämpar varje dag med att passa in. Jag förväntas ändå hålla i alla möten, fixa anpassningar, men blir ständigt utmattad. Omgivningen tycker att jag är så duktig, men jag är i väldigt risigt skick nu. Behövde läsa detta inlägg, eftersom jag hela tiden ställer för stora krav på mig själv och även på mina barn, just för att de är flickor. Är just nu hamnat i utmattningsdepression igen.
Usch, vad tråkigt med utmattningsdepression 🙁
Jag förstår verkligen vad du menar! Vi tjejer med autism har otroligt höga krav på oss, och omgivningen väntar sig ofta också att vi passar in och håller i det sociala. Jag skickar en stor kram till dig ♥
Jag har autism och ADD, jag har ett arbete, men det blir alltid mycket rörigt på bordet på min arbetsplats och egentligen överallt där jag har varit. Ständigt tappar jag bort saker och letar. Hemma är det också rörigt. Jag känner igen så väl det du skrev om att kasta saker på golvet. Mina föräldrar tänkte att jag var bortskämd men det blev inte bättre när jag flyttade hemifrån. Eftersom jag har ett arbete har jag inte rätt till boendestöd men jag betalar för städning för det är så svårt att klara det själv. Det är dyrt men det skulle inte gå att komma in genom dörren annars. Jag är så tacksam att du skrev detta med städning som en punkt. Jag har skämts hela livet och jag har gjort så många människor förargade, men du fick mig att förstå att det är ett funktionshinder som finns hos mig.
Vad bra att mitt blogginlägg fick dig att förstå att du inte kan rå för att du är som du är! Folk verkar alltid blanda ihop bortskämdhet med bristande ordningskänsla, automatiseringssvårigheter och annat men sanningen är att dessa egenskaper är vanliga svårigheter i ADHD och autism. Själv trodde jag också förut att min oförmåga att städa handlade om lathet, men sen förklarade min psykolog för mig att andra människor har det relativt lätt för att hålla det städat.
Jag vet inte om du har ansökt om boendestöd, men har du gjort det och fått avslag så tycker jag att du ska överklaga kommunens beslut! Det står ingenstans i SoL att boendestöd endast skulle beviljas till personer som inte arbetar. Om din biståndsbedömare påstår det så är det något som din kommun har hittat på för att spara pengar. Det är bara bekvämt för dem om du betalar för din egen städning, men detta har inget stöd i lagen. Tvärtom står det tydligt i SoL att socialtjänsten har ansvar för personer med funktionsnedsättningar. Jag och många andra har ett arbete men har ändå boendestöd så du borde också få det om du inte vill betala för städning.
Hej Paula! Hjärtligt tack för snabbt svar. Ja, ditt blogginlägg fick mig att förstå att jag inte kan rå för det (även om andra fortfarande inte tror att det förhåller sig så) . Jag har fått avslag och psykiatern sa att jag ”hamnat mellan två stolar” eftersom jag har ett arbete som jag klarar att sköta. (Jag arbetar 75% , där går gränsen för vad jag klarar av) Jag kanske ska prova en vända till. Tack för alla dina inlägg. Jag känner igen mig väldigt mycket i sådant du beskriver. Vänliga hälsningar till dig!
Vad roligt att höra att du uppskattar bloggen och att du känner igen dig 🙂
Vänliga hälsningar till dig med!
Tänker också att du omfattas av LSS då du har autism och där har du mer rättigheter än inom SOL.
Sant! Därför kan en asperger-diagnos underlätta ibland. Dock är boendestöd en SoL-insats, och SoL-insatser bedöms efter ”skäliga levnadsvillkor”, inte efter ”god levnadsnivå” oavsett om man tillhör en LSS-personkrets eller ej. Det stora problemet är här att boendestöd inte går att få enligt LSS. Det man kan ansöka om är isåfall är insatsen ”Bostad med särskild service” enligt LSS 9 § 9, men problemet är att Kammarrätten i Jönköping har slagit fast att en högfungerande man med Aspergers syndrom som behövde stöd och hjälp hemma inte hade rätt till bostad med särskild service (mål 4680-14) eftersom mannens behov kunde tillgodoses med boendestöd enligt SoL. För att få bostad med särskild service krävs det väldigt mycket, och den här domen visar tyvärr att kommuner inte är skyldiga att bevilja aspergare en bostad med särskild service enligt LSS så länge boendestöd enligt SoL kan tillgodose personens behov av stöd i hemmet. Därför har inte min LSS-tillhörighet hjälpt mig alls när jag har ansökt om boendestöd, jag har liksom ingen lagparagraf eller någon vägledande dom att hänvisa till när jag säger att jag vill utöka boendestödtimmarna. Jag önskar såklart att det var annorlunda och att LSS även omfattade rätten att få goda levnadsvillkor hemma istället för bara skäliga levnadsförhållanden, men den här vägledande domen slår fast att det inte är så tyvärr 🙁 Däremot tror jag ändå att Saffy skulle kunna få boendestöd enligt SoL för det låter som att hon har behov av det.