Barn med Aspergers syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser tycker ibland om helt andra aktiviteter än vad andra barn gör. De allra flesta barn älskar exempelvis att rita och pyssla, men det gjorde inte jag när jag var barn. Ett av mina största traumatiska minnen från min barndom är pysselstunderna i förskolan. Trots att det gått över 30 år, ryser jag fortfarande vid tanken av dessa hemska minnen.
Dessa pysselstunder hade vi nästan varenda förmiddag. Ibland hade vi stunder då vi fick leka fritt och göra vad vi ville, men jag kunde aldrig njuta av dessa stunder fullt ut för jag visste vad som väntade: snart skulle fröken ropa ”pyssel!” Då skulle vi alla barnen samlas runt de små borden och lyssna på instruktionerna från fröken. Dessa pysselstunder gick inte att slippa undan. Det visste jag för jag hade redan frågat fröken tidigare om jag kunde läsa böcker eller skriva egna berättelser samtidigt som de andra barnen pysslade men jag hade fått ”nej” till svar. Om jag tjatade och frågade igen var jag jobbig. Därför led jag i tystnad.
Anledningarna till att jag led av pysselstunderna var många. Att jag ritade så dåligt att de andra barnen skrattade åt mig var mitt minsta problem. Det var betydligt jobbigare att försöka lyssna på instruktionerna, försöka förstå vad fröken ville att vi skulle göra när hon visade för oss och sedan koncentrera sig på vartenda steg noga. Att klippa med sax var energikrävande, och jag fick alltid höra att jag höll saxen fel. Att limma var ännu värre. Limmet bara fastnade i händerna vilket kändes mycket obehagligt i kroppen.
Ibland försökte jag protestera och säga att jag inte orkade med denna tortyr, men då sa fröken att de andra barnen aldrig klagade när vi skulle pyssla och att jag skulle ta efter deras beteende. Jag beundrade de andra barnen och undrade hur de klarade av att pyssla utan att klaga en enda gång. De hade visserligen sagt till mig att de gillade att pyssla, men jag förstod ändå inte riktigt.
Om det finns ett barn som har andra intressen än andra barn i en förskolegrupp, är det viktigt att alla förskollärare tar hänsyn till att alla barn inte tycker om samma saker när de planerar aktiviteter. Visst är det bra att alla får testa alla aktiviteter en gång, men det är en stor skillnad på att låta barnet att testa och att tvinga barnet gång på gång att göra en aktivitet som hen verkligen har svårt för.