När människor kommunicerar med varandra, finns det ofta underliggande budskap mellan raderna. Men vi som har Aspergers syndrom förstår inte alltid dessa underliggande budskap utan vi tror ibland att människor menar exakt det de säger och ingenting annat. Och då kan det ske otroligt många missförstånd.
”Paula, du har fortfarande prislappen kvar,” brukade mina föräldrar och vänner förut säga till mig när jag hade tagit på mig ett nyinköpt plagg. ”Mm”, svarade jag. Om ingen tog bort prislappen, gick jag ut med kläderna med prislappen på. Först långt in i vuxenåldern förstod jag att människor inte hade menat att konstatera neutralt att prislappen låg kvar på plagget, utan de hade egentligen menat: ”Du måste ta bort prislappen.”
När jag förstod detta, tänkte jag på alla de åren jag hade gått ut med prislappen på utan att förstå att det var fel. Att mina föräldrar och vänner inte hade förklarat för mig närmare vad de hade menat berodde på att det inte ens hade fallit in dem att jag inte hade förstått vad de hade menat. De hade tagit för givet att jag hade förstått budskapet men att jag hade kvar prislappen eftersom jag inte brydde mig eller att jag var för lat att ta bort den.
När jag började förstå att människor ofta lindade in budskap i sina kommentarer på det här sättet, började jag bli osäker i andra människors sällskap. När det plötsligt slog in mig att människor inte sa saker rakt ut och att jag faktiskt kunde göra saker som kunde uppfattas som udda i andra människors ögon, började jag ställa frågor till andra människor i stil med: ”Gör jag rätt nu?” eller: ”Vad menade du med kommentaren, var det bara ett neutralt konstaterande eller menade du mellan raderna att jag borde ändra på mitt beteende/göra något annorlunda?” Då började min omgivning undra varför jag plötsligt hade börjat ställa sådana här frågor och jag fick frågor om jag hade fått social fobi.
Men jag hade inte alls fått social fobi, utan det som hade hänt var att jag hade blivit medveten om att jag hade Aspergers syndrom och att jag missförstod andra människor. Förut hade jag inte ens förstått att jag missförstod andra människor, och därför hade jag inte varit orolig. Men när jag började förstå att det som i mina öron ofta lät som neutrala konstateranden i själva verket kunde betyda något helt annat, blev jag plötsligt osäker på hur jag skulle veta när människor menade det de sa och när de inte gjorde det. Och så är det för mig fortfarande: ju mer medveten jag blir om hur andra människor tänker och gör, desto osäkrare blir jag!
3 svar på ”Oron när man blir mer och mer medveten om sitt annorlundaskap”
Förut hade jag inte ens förstått att jag missförstod andra människor, och därför hade jag inte varit orolig. Men när jag började förstå att det som i mina öron ofta lät som neutrala konstateranden i själva verket kunde betyda något helt annat, blev jag plötsligt osäker på hur jag skulle veta när människor menade det de sa och när de inte gjorde det. Och så är det för mig fortfarande: ju mer medveten jag blir om hur andra människor tänker och gör, desto osäkrare blir jag! …Där är jag nog nu efter min utredning
Så känner jag också! Men å andra sidan är jag numera van vid tanken att jag förmodligen alltid kommer att känna mig lite osäker i andra människors sällskap.
sånt är rätt svårt ja jag har lärt mig att tänka konkret logiskt analysera vad som sägs är det något som är emot en persons egna beteende i hur man beter sig som behandlar någon osv oftast så tycker jag bara det är bra vara rak på sak konkreta svar klart tydligt öppet för att undvika missförstånd fel miss tolkningar och att man tolkar ordagrant och bokstavligt faktum är det är svårare att veta om ifall någon säger något som menas och som man står för om man mår dåligt är otrygg rädd osäker misstänksam svårt med förtroendet tilliten trygghet sånt behöver du inte ha en diagnos heller för att ha svårt med det räcker med att du blivit riktigt illa nervärderad utnyttjad och trampad på mm