Jag heter Paula Tilli och är född 1979. Under hela min barndom undrade jag varför jag inte var som alla andra och varför just jag alltid hade det så tufft. Därför blev det en enorm lättnad när jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom och ADD. Numera driver jag den här bloggen där jag beskriver hur det är att leva med Aspergers syndrom och autism ur ett inifrånperspektiv. Jag uppdaterar bloggen på de flesta vardagar men låter den vila på helger och röda dagar.
Våren 2009 gick jag ut Asperger-informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola och har sedan dess hållit föreläsningar om diagnosen. Numera försörjer jag mig som föreläsare och utbildare och är heltidsanställd hos Misa Kompetens. Jag anpassar alltid innehållet och längden på föreläsningarna efter kundens önskemål. Jag föreläser mest i Sverige och Finland men har även föreläst i andra länder. Mer information om mina föreläsningar samt information om hur man bokar mig finns att läsa här.
Jag har varit med i media flera gånger, bland annat i Dagens Nyheter, Aftonbladet och TV4:s program Vardagspuls.
Min debutbok På ett annat sätt: mina erfarenheter Aspergers syndrom – ett autismspektrumtillstånd (Sivart Förlag, 2013) gavs ut den 28 november 2013. Boken blev snart en succé och den första upplagan blev slutsåld på endast fyra månader. I boken berättar jag bland annat detaljerat om mina skolerfarenheter, min uppväxt och även om mitt vuxenliv. För närvarande är boken tyvärr slutsåld på nätet men finns på ett flertal bibliotek att låna, bland annat i Stockholm, Göteborg. och Malmö.
Debutboken är sedan tidigare publicerad på finska och heter Toisin: Minun Asperger-elämäni (Finn Lectura). Den har uppmärksammats mycket i media i båda länderna och har fått mycket bra recensioner från bland annat Bibliotekstjänsten , Specialpedagogik och Allt om skolan. Mer information finns att läsa här. Förutom finska och svenska har boken även kommit ut på engelska, estniska och koreanska. Min nyaste bok heter Att vara vuxen med Aspergers syndrom (Gothia Fortbildning), och den utkom i november 2015.
Tycker du att det är konstigt att jag ibland kallar min diagnos för Aspergers syndrom istället för autism, undrar om jag inte kategoriserar in människor i autister och neurotypiker lite för mycket, funderar på om inte alla autister är olika, anser att jag borde se mig som en människa och inte som en diagnos eller har funderingar på något annat jag skriver, läs gärna detta blogginlägg! Svar på dina undringar om kosten kan du däremot hitta här, här, här och här.
OBS! Jag har tagit bort prenumerationsfunktionen men man kan fortfarande följa bloggen via Facebook. Varje gång jag skriver ett nytt blogginlägg kommer jag lägga ut det på Facebook så ni kommer att kunna följa bloggen enkelt genom att gilla/följa Facebooksidan. Man kan också följa bloggen via bloglovin eller via RSS. För att följa bloggen via RSS så behöver du en RSS-läsare.
65 svar på ”Om Paula Tilli”
Mycket Bra inlägg ^^ om Aspergers .. har själv det och har lärt mig en hel del på sista tiden om VAD Aspergers är och innebär för mig som person har andra vänner som Har Aspergers också 🙂
Vad kul att höra att du gillar inlägget, Matte! Jag känner också andra som har Asperger, och det är skönt att kunna vara sig själv med dem 🙂
Din sida här är det bästa jag läst om asperger faktiskt,och du måste ju vara en mycket bra föreläsare,jag sitter och läser om och om igen.Hoppas jag får gå på nån av dina föreläsningar någon gång,du skriver ju så man förstår och känner igen sig.
Tack, blir alltid glad för positiv feedback! Hoppas du kan komma på någon av mina föreläsningar någon gång. Vårens öppna föreläsningar kommer att vara i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Halmstad:
http://www.medalgon.se/Talare/24-Paula-Tilli
Hej Paula!
Så kul å plötsligt hitta dig igen. En kompis hade delat ditt inlägg om skolplikt på sin logg på Facebook.
Bor du fortfarande i Bagarmossen? Jag är sambo å vi bor i Skärmarbrink.
Kul å se att det går bra för mig men inte oväntat, jag minns hur driven å med brinnande intresse som du pratade om frågor kring Aspergers.
Kram/Catta
Hej Catta!
Vad roligt att du hittade mitt inlägg 🙂 🙂 När vi träffades sist hade jag nog börjat föreläsa om Asperger då och då, men under de senaste åren har jag börjat göra det på allvar.
Jag bor fortfarande här! Vad roligt att höra att du mår bra och att du träffat en kille som du flyttat ihop med! 🙂
Svar: i bland känner jag bara. hur svårt kan det vara att förstå liksom?
Hej Paula,
Jag följer din blogg och tycker att du skriver väldigt bra. Arbetar själv som skolkurator och jobbar mycket med barn inom autismspektrum. Jag har också en son med autism/add och känner igen massor av det du skriver om.
Glad sommar!
Hej Peter!
Vad roligt att höra att du följer min blogg och gillar det jag skriver! 🙂 Glad sommar till dig också!
Hej!
Gud vad bra du skriver! Misstänker starkt att min sambo har Asperger. Sättet du skriver på gör att jag helt plötsligt kan förstå varför han reagerar som han gör. Det gör att jag även, förhoppningsvis kan lära mig att bemöta honom på ett bättre sätt för att undvika missförstånd, konflikter och onödiga diskussioner. För mig känns det som om jag alltid har sista prio av två ting när det gäller fritidsintressen. Han säger att han älskar mig och att jag alltid är viktigast. Men måttet för mig att visa att något är viktigt är ju vad man väljer att lägga tid på, vad man faktiskt prioriterar. Jag tycker det är superviktigt med myskvällar någon gång ibland. Han kan sumpa dom för att det dyker upp något annat kul med kort varsel. Jag blir såklart jätte besviken eftersom det inte händer så ofta att vi får till dom där kvällarna.. För att jag ska stå ut med det behöver jag ju någon form av kompensation. Men det kan inte han alls förstå varför han ska kompensera mig. Han upplever lite som att jag bestämmer över honom då.
När han missförstår min avsikt med något kan han inte ge med sig när jag förklarar hur jag känt och menat, för HAN tyckte ju inte att det var så. Jag försöker då förklara att han inte kan ”tycka” vad jag känt eller menat med en sak. Detta händer ofta. Så jag hoppas du förstår Paula att det du skriver är hur mycket värt som helst!…..tack så mycket för att du delar med dig och jag menar det verkligen!
Tack snälla Carina, vad roligt att höra att det som jag skriver är mycket värt! 🙂 Jag tycker att det är jättefint av dig att du försöker förstå din sambo så att du kan bemöta honom bättre. Men å andra sidan tycker jag också att du inte ska lägga dina egna behov åt sidan helt och hållet. Vad jag menar är att det är bra att du låter honom hålla på med sina intressen, men för dig är ju myskvällar viktiga, så jag tycker att du inte ska låta honom bestämma över ert förhållande helt. Man ska försöka mötas på mitten så att båda blir nöjda!
Tack för ditt svar!
Håller verkligen med dig om att man måste gå halva vägen var. Alla måste må bra! Min sambo tycker inte alltid att det där med att ge och ta (balans) är så viktigt, men vi jobbar på det!
Ha det bra!
Vad bra att ni jobbar på det! Hoppas ni hittar någon lösning som fungerar för er. Ha det bra du också! 🙂
Vilken bra föreläsning du gav igår i Gävle. Du gav mig mer insikt om hur jag bör bemöta och hjälpa bland annat min ena dotter som har asperger. Väldigt mycket av det du tog upp kände jag igen, även ditt snabba tempo när du pratade är en igenkännande del som min dotter har. Din blogg är jättebra och informativ. Du är en förebild för alla. Tack för att du delar med dig av din kunskap.
Vad roligt att du gillade föreläsningen och att du fick tips om hur du kan ge stöd till din dotter 🙂 Det var kul att det var så många som kom på föreläsningen! Jag tyckte själv att de tre timmarna gick väldigt fort, blev nästan chockad när jag såg plötsligt att klockan hade blivit nio och att jag inte hade någon tid kvar.
Ja tiden gick fort, jag hade kunnat sitta och lyssna mycket längre på dig. Du fångar verkligen dina åhörare och du förklarar väldigt bra, jag förstod och kände igen väldigt mycket. Jag fnissade några gånger och insåg att andra inte gjorde det så dem måste tro att jag är knäpp, jag kände som sagt igen mycket där av att jag fnissade. Hoppas du kommer fler gånger till Gävle och föreläser.
Vad roligt att du kände så, jag hade också kunnat prata längre för jag hade så mycket att säga 🙂 Vad kul att höra att du kände igen saker jag berättade. Jag kommer säkert komma fler gånger till Gävle om jag får nya föreläsningsbokningar där, vilket jag hoppas på! 🙂
Hej, jag är en mamma med autistisk barn, vill väldig gärna utifrån din perspektiv veta hur vill du skulle vilja hellre bli bemöt av andra? Vad behöver andra konkret göra för att autister ska känna sig mer accepterade som de är? Jag oftast undrar hur jag ska bemöta mina flickor när exempelvis de låser sig i ngt, eller hur de ska få känna och förstå att man älskar de som de är, och alltid är där för dem när de behöver en. Eller när de gör ngt fel, hur bemöter man det,?
Hej Anita!
Det var väldigt viktiga frågor du ställde. Jag blir jätteglad över att du bryr dig så här mycket och vill göra rätt! Eftersom jag har väldigt mycket att skriva om dessa punkter, kommer jag starta ett helt nytt blogginlägg och svara utförligt på alla dessa frågor i blogginlägget. Jag kommer att publicera blogginlägget imorgon, och då kommer du kunna läsa mina tankar!
Hej, var kan man se var du håller föreläsningar? Det skulle vara väldigt intressant och gå på en 🙂
Hej André! Vad roligt att du vill komma och lyssna på mig! 🙂
Eftersom 95% av mina föreläsningar inte är öppna föreläsningar för allmänheten utan de är utbildningar för en specifik publik (t ex anställda i en viss kommun, lärare i en viss skola osv) lägger jag inte ut dessa i bloggen. Men ett par gånger om året har jag öppna föreläsningar för allmänheten, och då brukar jag alltid skriva ett blogginlägg om det om det finns lediga platser kvar! 🙂
Hej Paula!
Jag läste en intervju på Aftonbladet med dig idag och sen googlade jag mig fram hit till den här sidan.
Jag har en bra kompis med Aspergers och jag tror det funnits i min egen släkt och jag har varit lite extra intresserad av ämnet den senaste tiden.
Det är intressant att läsa om dig som kvinna med diagnosen. Det verkar vara mer synligt bland män och därför tror man kanske lätt att kvinnor inte lever med ”problematiken”. Varför tror du att det är på det viset?
Kul att du gillar språk, jag känner igen just det där specialintresset!
Lycka till vidare!
Peter
Hej Peter!
Vad roligt att du hittade till min blogg och att du också gillar språk 🙂
Du har helt rätt i att Aspergers syndrom oftast är mer synligt bland män, men jag tycker att det funnits en del kvinnliga aspergare de senaste åren som synts offentligt. Och framför allt har de allra författare med diagnosen som gett ut böcker om Aspergers syndrom de senaste åren varit kvinnor. Jag tycker att det är bra att media lyfter fram att Asperger finns både hos killar och tjejer! Jag tror att det finns flera anledningar till att Aspergers syndrom hos tjejer inte alltid upptäcks lika lätt. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ämnet:
http://blogg.aspiration.nu/4-typiska-egenskaper-hos-tjejer-med-aspergers-syndrom/
Varför tror du att det är på det viset?
Svenny Kopp försöker förklara varför man vet så lite om flickor och Asperger/ADHD i början här: http://www.ur.se/Produkter/179004-UR-Samtiden-Adhd-epidemi-eller-modefluga-Flickor-med-adhd
Om man får tro Svenny (som försörjer sig på att forska på flickor?) så beror det på att det nästan uteslutande har forskats på pojkar och Asperger/ADHD. Andra förklaringar är att tex ADHD märks mer utåt hos pojkar.
Mer från Svenny:
https://www.youtube.com/watch?v=9Vufo7nMxvs
https://www.youtube.com/watch?v=a4exfclr3-M
Jag gissar att den här mannen också är en delförklaring: https://en.wikipedia.org/wiki/Rain_Man
Den som söker han finner (bilden på pojken): https://en.wikipedia.org/wiki/Asperger_syndrome
Svenny säger att det troligtivs finns fler pojkar än flickor med Aspergers syndrom och/eller ADHD så helt missvisande är det inte att visa upp Aspergers syndrom i form av en dator- och matematikintresserad pojke. Det är bara onyanserat.
Tack för länkarna! Bra att Svenny Kopp forskar på flickor, det behövs verkligen. Anledningen till att inte ens mina föräldrar misstänkte att det var något annorlunda hos mig var att jag var så lugn istället för utåtagerande. Jag vände allt inåt.
Hej Paula! Jag är så glad att jag hittat dig och din blogg !! 🙂 Du är så himla bra på att beskriva hur det kan vara att ha asperger, och du tar verkligen ner den problematik som många fastnar vid, på jorden, på ett bra sätt – detta gör att man istället för att ”klumpa ihop” alla med asperger som EN stereotyp till att man ser EN unik person MED asperger, tycker jag.
Jag har en son. på 30 +, som fick diagnosen AS syndrom först vid 19 års ålder. Det är JAG som har drivit på psykiatrin för att jag trodde det skulle underlätta för honom om han/vi alla visste varför han hade en del svårigheter (många av dem som du beskriver i din blogg). Han var väldigt inåtvänd i början och pratade inte mycket, så det var svårt att veta hur man mådde, men dina beskrivningar om att man inte alltid kan läsa utanpå hur en aspier mår kanske är förklaringen till varför det hela har skurit sig! Min son hävdar att han MÅDDE BRA när ”jag gick” med honom till psykiatrin, då var han ca 17 år, medan jag trodde att han mådde dåligt. Det hela slutade med att han fick medicin, blev först bättre men sedan några år tillbaka så blev han sämre och nu har han varit inne i en djup ångest och stress som han uttrycker det de senaste 5 åren.
Han vill inte veta av diagnosen asperger över huvud taget!!
Han har genomgått en stor neuropsykiatrisk undersökning och även där fått diagnosen asperger.
HUR ska man göra som anhörig? Jag vet han är ju vuxen och måste få leva sitt liv som han vill men jag TROR att han skulle må bättre av att acceptera sin diagnos och även få den insikt som t.e.x. din blogg skulle ge, i form av att se att även andra kan ha diagnosen och ändå vara ”vanliga människor” (ursäkta det dumma uttrycket här) men det verkar som att han själv har fått en förutfattad mening om personer med AS !!
Vad tror du? Ska jag sluta försöka ”hjälpa honom” och bara finnas där som stöd OM han vill ha det, och låta honom själv hitta sin väg till att må bra? Problemet är att han ibland uttalar livströtthet och det är det som gör att JAG ”lägger mig i” trots att han sen länge är vuxren.
Orolig mor.
Hej!
Vad roligt att du tycker att jag beskriver Aspergers syndrom bra 🙂
När det gäller din fråga så förstår jag att du är orolig för din son. Alla föräldrar vill ju det bästa för sina barn, så jag förstår verkligen din oro! Jag tycker inte att du ska prata med honom om hans diagnos om han inte vill det. Jag håller med dig om att han förmodligen skulle må bättre om han skulle acceptera sin diagnos, men om man försöker tvinga någon att acceptera diagnosen så kan det ge motsatt effekt. Det du kan göra är att föreslå för honom att läsa böcker skrivna av personer med Aspergers syndrom och även låta honom läsa om positiva saker om asperger. Men om han vägrar och fortfarande inte vill läsa om diagnosen finns det tyvärr ingenting att göra på den punkten. Det viktigaste är att fokusera att han ska må bra. Du skriver att han har uttryckt livströtthet. Vill han prata om vad det är som gör att han mår dåligt och hur skulle han vilja att hans liv skulle se ut?
Jag tror att det kan vara svårt för dig att hjälpa honom eftersom du står honom för nära och han kommer förmodligen uppleva att du lägger dig i eller tjatar. Så har jag själv upplevt det med min egen mamma. Om hon har försökt ge mig råd, har jag automatiskt blivit arg för jag har tyckt att hon har lagt sig i även om hon bara menat väl, men jag har också svårt att lyssna just på min egen mamma. Det skulle vara bra om han kunde få hjälp av någon utomstående istället, kanske från någon psykolog på habiliteringen. Men det viktigaste är isåfall att han själv är motiverad att söka hjälp.
Jag tror att det skulle kunna vara bra för honom att träffa andra med Aspergers syndrom på tex Autism- och Aspergerförbundet http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=17158 eller Attention http://attention-riks.se/lokalt/vara-lokalforeningar/. Men det är ofta svårt att ta första steget särskilt om man som din son inte vill kännas vid sin diagnos.
Du kanske också skulle kunna få hjälp av andra föräldrar där? Du är knappast ensam i din situation.
Hej, jag har en dotter som är 31 år idag och hon fick sin diagnos vid 20 års ålder.
Hon/vi har liknande problem.
Hör gärna av dig privat till mig !
Kanske kan vi träffas och hjälpa varandra ?
Vi bor nära Stockholm.
0739047178
Välkommen!
Hej, jag har precis hittat hit och undersöker fortfarande din sida. Mycket bra att läsa. 🙂 Min 7 åriga dotter har precis blivit diagnostiserad med asperger och selektiv mutism. Jag har väl alltid vetat att hon har varit annorlunda, det tycker hon också. Så just nu försöker jag ta reda på så mycket jag kan för att hjälpa henne framåt.
Jag undrar om din första bok finns någonstans som ljudbok? Det skulle vara toppen. Tack för att du sprider kunskap.
Mvh Annika
8. Vad kostar din bok och var kan man köpa den? Finns den som ljudbok?
Svar: Boken kostar ca 200 kr, och man kan bland beställa den på bland annat bokus.com, Adlibris eller Attentions webbutik. På finska finns den att köpa bland annat här. Dessutom säljer jag boken själv på många av mina föreläsningar, och då finns det även en möjlighet att få boken signerad. Tyvärr finns den inte som ljudbok i dagens läge. http://blogg.aspiration.nu/fragelada-om-aspergers-syndrom/
Hej Annika!
Vad kul att du är intresserad av min bok! Jag ser att Mats redan har svarat på din fråga om boken. Ingen av mina böcker finns tyvärr som ljudbok i dagens läge men jag vet inte hur det blir i framtiden. Det är förlagen som fattar beslutet, så det är tyvärr ingenting jag kan påverka.
Vad roligt att höra att du gillar bloggen! 🙂
Hej Paula!
Vilken intressant blogg du har. Tänkte fråga dig, kan man ha Aspberger även fast man inte själv tycker att man har svårigheter med något? Min sambo säger att han tror att jag har ”Aspergerdrag” men att jag inte vill inse det själv. Kan man ens ha bara drag av Aspberger? Har gjort test som finns på nätet och de visar att jag inte har det. Hoppas du kan förklara för mig!
Hej Sara!
Absolut kan man ha asperger även om man själv inte tycker att man har det, det är inte alla som är medvetna om sina svårigheter. Dock är det viktigt att komma ihåg att Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning, vilket innebär att man måste ha svårigheter i vardagen för att få diagnosen även om man kanske inte märker svårigheterna själv. Ibland är det omgivningen som tycker att personen har stora svårigheter samtidigt som personen inte alls tycker det. Sen finns det många människor som har vissa drag av Aspergers syndrom utan att uppfylla alla kriterier för att få diagnosen, så det är absolut möjligt att bara ha Asperger-drag!
Tänkte fråga dig, kan man ha Aspberger även fast man inte själv tycker att man har svårigheter med något?
Du kan ha svårigheter som du själv inte är medveten om. Jag tror framförallt att det är hyfsat vanligt bland människor med klassisk autism dvs de uppfattar inte själva att de har problem i sociala relationer (tex skrattar åt att en människa trillar och slår sig). Personer med Aspergers syndrom brukar dock vara smärtsamt medvetna om att de inte ”är som alla andra”. Men oavsett om du är medveten om dina svårigheter eller inte så måste du ha en signifikant nedsättning av funktionsförmågan för att uppfylla diagnoskriterierna i Autismspektrumtillstånd (som diagnosen Aspergers syndrom heter i diagnosmanualen DSM-V):
D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
Min sambo säger att han tror att jag har ”Aspergerdrag” men att jag inte vill inse det själv. Kan man ens ha bara drag av Aspberger?
Ja det kan man mycket väl ha men det finns ingen diagnos som heter Aspergerdrag. Antingen har man Aspergers syndrom eller också har man det inte sett till diagnostik. I praktiken betyder detta att om du har tillräckligt starka drag av Aspergers syndrom så uppfyller du diagnoskriterierna och om du inte har tillräckligt starka drag av Aspergers syndrom så uppfyller du inte diagnoskriterierna. Om dina aspergerdrag är tillräckligt starka eller inte det är en bedömningsfråga som endast ett neuropsykiatriskt utredningsteam kan svara på. Det finns ingen skarp gräns mellan att ha och att inte ha Aspergers syndrom. Det är en flytande gräns.Tex så har matematiker generellt starkare drag av Aspergers syndrom än befolknignen i stort. Detta visar sig bla genom att matematiker får betydligt högre poäng på screeningtestet AQ än vad normala människor får. Dock får inte matematiker lika höga AQ-testresultat som människor med Aspergers syndrom får. Du hittar överhuvudtaget ganska många människor med aspergerdrag på tex ingenjörsutbildningar. Dock skulle de flesta av dem inte få diagnosen Aspergers syndrom eftersom de just har aspergerdrag och inte Aspergers syndrom.
Har gjort test som finns på nätet och de visar att jag inte har det. Hoppas du kan förklara för mig!
Jag vet inte vilka test du har gjort men så vitt jag vet så finns det bara två screeningtest på nätet som är vetenskapligt hållbara screeningtest. Det är AQ-testet och RAADS-R-testet. Men tänk på att testen enbart är just screeningtest. De kan inte användas för att diagnosticera Aspergers syndrom. Däremot är de en indikation på om en människa borde utredas för autism hos ett neuropsykiatriskt utredningsteam eller inte. Får du 16-17 poäng på AQ-testet så har du högst sannolikt inte Aspergers syndrom. Får du däremot 25+ på AQ-testet så har du troligtvis autism. Får du 32+ på AQ-testet så har du nästan säkert autism. Själv brukar jag få omkring 33 på AQ-testet. Normala människor brukar få 16-17.
AQ: http://www.wired.com/2001/12/aqtest/
RAADS-R: http://www.aspietests.org/raads/
Får du däremot 25+ på AQ-testet så har du troligtvis autism.
Troligtvis kanske var fel ord i sammanhanget men 25 poäng på AQ-testet är iaf så anmärkningsvärt höga poäng att det är idé att utreda personen för autism hos ett neuropsykiatrisk utredningsteam.
Hej igen!
Tack snälla för att ni tog er tid att svara. Jag gjorde testerna och på AQ fick jag 15 och på RAADS-R fick jag 14. Betyder det alltså att jag med hög sannolikhet inte har asperger? Jag har några fler funderingar, hoppas det är okej att jag frågar. Jag har varit blyg som person när jag var yngre och tyckt att det har varit jobbigt att träffa nya människor. Jag har mest varit orolig för vad människor jag träffar ska tycka och tänka om mig och därför känt mig hämmad i sociala sammanhang. Nu när jag är vuxen har jag blivit mera självsäker och är inte lika blyg längre och tycker att det är roligt att träffa nya människor och att sociala sammanhang kan vara trevliga. Min sambo säger att han har läst på om Asperger och det att jag hade det jobbigt med att träffa nya människor och sociala sammanhang när jag var liten men inte nu när jag vuxen är ett tecken på att jag har lärt mig hur jag ska bete mig. Och det i sig visar på att jag har Aspergerdrag. En annan sak som han kopplar ihop med mina drag är att jag ibland inte stöttar honom i saker han vill göra. Det kan vara att vi har kommit överens om att göra något så ändrar han det utan att komma överens med mig om det. Familjeaktiviteter som ändras för han kom på något annat. Då säger han också att det är ett tecken på att jag har Aspergerdrag. Att jag inte klarar av att mina rutiner förändras medan jag försöker förklara att det inte handlar om rutiner utan att han har ändrat utan att komma överens med mig. Sen, kan en med Asperger ha svårt att känna in vad vissa personer känner men inte ha svårt med andra? Min sambo menar att jag har svårt att känna empati med honom. Det är om det är något han behöver som jag inte möter honom i för vi har olika uppfattningar. Men jag har absolut inte svårt att känna in vad våra barn behöver eller känner. Blir helt förvirrad av allt han säger. Jag känner verkligen inte att jag har problem med det han säger. Sen har jag ju självklart dåliga sidor som drabbar honom ibland. Vet inte hur jag ska tänka med allt det här. Har ni något tips? Om jag får lågt på screeningtesterna får man väl inte genomgå någon utredning heller? Förstår om ni inte kan svara eller om det är fel forum att ställa dem i. Tack igen för tidigare svar!
Tack snälla för att ni tog er tid att svara. Jag gjorde testerna och på AQ fick jag 15 och på RAADS-R fick jag 14. Betyder det alltså att jag med hög sannolikhet inte har asperger?
Det talar starkt emot ja men det bevisar ingenting. Du behöver utredas av ett neuropsykiatriskt utredningsteam för att ”veta” om du har Aspergers syndrom eller inte.
Jag har varit blyg som person när jag var yngre och tyckt att det har varit jobbigt att träffa nya människor. Jag har mest varit orolig för vad människor jag träffar ska tycka och tänka om mig och därför känt mig hämmad i sociala sammanhang.
Det kan lika gärna handla om normal blyghet hos ett barn vilken med tiden ”vuxit bort” eller social ångest som Aspergers syndrom. Aspergers syndrom är mycket mer än bara sociala svårigheter även om Aspergers syndrom ofta visar sig som just sociala svårigheter. Enbart sociala svårigheter är inte tillräckligt för en diagnos inom autismspektrumet.
Min sambo säger att han har läst på om Asperger och det att jag hade det jobbigt med att träffa nya människor och sociala sammanhang när jag var liten men inte nu när jag vuxen är ett tecken på att jag har lärt mig hur jag ska bete mig.
Är din sambo neuropsykolog eller psykiatriker med inriktning på autismspektrumtillstånd? Det här samhället kryllar av spåkärringar och currygubbar som tror att de har förmåga att avgöra om en människa har Aspergers syndrom eller inte. Sanningen är den att varken jag, Paula, lärare, vanliga psykologer eller vanliga läkare kan avgöra om en människa har Aspergers syndrom eller inte. Det krävs en neuropsykiatrisk utredning för att avgöra om en människa har eller inte har Aspergers syndrom. Din sambo har så klart rätt till sin åsikt men inbilla dig inte att han har förmåga att bedöma om du har Aspergers syndrom eller inte (såtillvida att han inte är just neuropsykolog/psykiatriker).
Det kan vara att vi har kommit överens om att göra något så ändrar han det utan att komma överens med mig om det. Familjeaktiviteter som ändras för han kom på något annat. Då säger han också att det är ett tecken på att jag har Aspergerdrag. Att jag inte klarar av att mina rutiner förändras medan jag försöker förklara att det inte handlar om rutiner utan att han har ändrat utan att komma överens med mig.
Det är inte ovanligt att en del människor med Aspergers syndrom har ett stort behov av rutiner och att de blir upprörda om de måste ändra sina rutiner. Det kan alltså vara ett aspergerdrag precis som din sambo säger. Men en fluga gör ingen sommar och några aspergerdrag gör ingen aspergare.
Sen, kan en med Asperger ha svårt att känna in vad vissa personer känner men inte ha svårt med andra?
Det tror jag är möjligt. Jag upplever att det är så för mig iaf.
Min sambo menar att jag har svårt att känna empati med honom. Det är om det är något han behöver som jag inte möter honom i för vi har olika uppfattningar. Men jag har absolut inte svårt att känna in vad våra barn behöver eller känner.
Du kanske ska låta din sambo skriva AQ-testet. 😉 Genom sig själv känner man andra.
Om jag får lågt på screeningtesterna får man väl inte genomgå någon utredning heller?
Screeningtesterna indikerar på att du inte behöver genomgå en utredning för Aspergers syndrom men de bevisar ingenting. Det är en sammantagen bedömning om du behöver genomgå en utredning eller inte. Det är inte så enkelt att screeningtester ger eller inte ger dig rätt till utredning. Det är mycket mer som spelar in. Du kan vända dig till vuxenpsykiatrin för att få en remiss till ett neuropsykiatriskt utredningsteam eller tom skicka en egenremiss till ett neuropsykaitrisk utredningsenhet.
Hur ser ditt liv ut i övrigt ut? Jobbar du och isf med vad? Har du studerat på universitet och hur gick isf det? Vad har du för intressen/hobbys?
Du kan ju alltid skriva empati-testet (EQ) för att se om det visar att du är så oempatisk som din sambo säger: https://psychology-tools.com/empathy-quotient/
Jag vet inte hur tillförlitligt EQ-testet är men det är utvecklat av Simon Baron-Cohen som är en av världens mest kända autismforskare.
Tack snälla för att ni tog er tid att svara. Jag gjorde testerna och på AQ fick jag 15 och på RAADS-R fick jag 14. Betyder det alltså att jag med hög sannolikhet inte har asperger?
Du ser på den här figuren att det är väldigt ovanligt att människor med Aspergers syndrom skriver så låga resultat som 15 på AQ-testet (Diagnosis: TD betyder typically developing dvs normala människor): https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3665170/figure/fig1/
15 poäng på AQ-testet är tvärtom ett extremt vanligt testresultat bland normala människor.
Figuren är från den här studien på AQ-testets validitet: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3665170/
15 poäng på AQ-testet är tvärtom ett extremt vanligt testresultat bland normala människor.
Och extremt ovanligt bland människor med autismspektrumtillstånd som du också ser i figuren i min förra kommentar under Diagnosis: ASD.
Det är verkligen helt okej att du ställer frågor här, du får fråga hur mycket du vill! 🙂
Jag tycker att jag har svårare att förstå vissa människor än andra, så jag känner definitivt igen mig i det! Men sen kan det absolut vara så att din sambo bara upplever att du inte kan förstå honom, men ni kanske bara är olika och han förstår kanske inte alltid dig heller? Alla par har svårigheter att förstå varandra ibland utan att det behöver vara någon diagnos inblandad. Och sen är det jätteviktigt att komma ihåg att du inte behöver förändras även om det skulle visa sig att du har asperger utan ni båda måste kompromissa. Det är många som tycker att aspergaren måste förändras men det är viktigt att man möts på mitten.
Om det är viktigt för dig att få göra en neuropsykiatrisk utredning kan du vända dig till vården och be om att få en remiss. Men att din sambo tycker att du har aspergerdrag behöver inte betyda att du kommer att få diagnosen Aspergers syndrom.
Hej!
Tack snälla igen för engagemang och mycket intressant information!
”Hur ser ditt liv ut i övrigt ut? Jobbar du och isf med vad? Har du studerat på universitet och hur gick isf det? Vad har du för intressen/hobbys?”
Jag är polis och jobbar som utredare av bedrägeribrott. Så jag samlar in massor med information, letar samband och avvikelser. Har mycket kontakt med andra människor varje dag när jag samlar in information. Vi i min arbetsgrupp jobbar mycket tillsammans i gruppen och hjälper varandra och det trivs jag väldigt bra med. Tycker inte om att sitta bara ensam och inte kunna bolla olika problem med mina arbetskamrater.
Innan jag började på Polishögskolan läste jag psykologi och pedagogik på högskolan. Jag tyckte att det gick bra och hade ett bra gäng att plugga med. Sen på Polishögskolan tyckte jag också att det gick bra.
Jag har inget speciellt starkt intresse men tycker om att vara kreativ om det så är att bygga nått, styla ett rum hemma eller skapa något.
Och nej min sambo är absolut ingen neuropsykolog eller psykiatriker med inriktning på autismspectrumtillstån. Han är mera en currygubbe skulle jag säga efter att jag har fått hjälp av er att förstå ett och annat
Jag gjorde EQ-testet och fick 54 så det verkar ju inte heller vara som min sambo vill påstå.
Är nog mer som du sa Mats, genom sig själv känner man andra
Jag vet bara inte hur jag kunna förklara det här för min sambo för han är helt övertygad om att jag har Aspergerdrag och han läser in det i allt jag gör? Har ni något tips förutom att visa honom det ni har skrivit och länkat till mig? Tack igen för engagemang!
Jag är polis och jobbar som utredare av bedrägeribrott. Så jag samlar in massor med information, letar samband och avvikelser. Har mycket kontakt med andra människor varje dag när jag samlar in information. Vi i min arbetsgrupp jobbar mycket tillsammans i gruppen och hjälper varandra och det trivs jag väldigt bra med. Tycker inte om att sitta bara ensam och inte kunna bolla olika problem med mina arbetskamrater.
Det låter inte alls typiskt för en människa med Aspergers syndrom. Det är vanligt att människor med Aspergers syndrom har svårt att arbeta i grupp och de brukar föredra att arbeta ensamma. Din beskrivning av dina erfarenheter från studier och från din arbetssituation talar precis som dina testresultat på AQ och RAADS-R emot att du har Aspergers syndrom.
Jag gjorde EQ-testet och fick 54 så det verkar ju inte heller vara som min sambo vill påstå.
Exakt. Här ser du EQ och AQ hos normala människor resp hos människor med Aspergers syndrom: http://oi63.tinypic.com/n2lpgi.jpg
Tabellen kommer från en studie som bla Simon Baron-Cohen har gjort som heter PredictingAutismSpectrumQuotient(AQ)fromtheSystemizing Quotient-Revised (SQ-R) and Empathy Quotient (EQ ).
Jag vet bara inte hur jag kunna förklara det här för min sambo för han är helt övertygad om att jag har Aspergerdrag och han läser in det i allt jag gör? Har ni något tips förutom att visa honom det ni har skrivit och länkat till mig? Tack igen för engagemang!
Du kan ju visa honom ditt resultat på AQ-testet och RAADS-R-testet. Dina testresulat på AQ och RAADS-R talar starkt emot att du har autistiska drag. AQ-testet är särskilt utformat för att mäta just autistiska drag (aspergerdrag).
Intressant diskussion. Det första som är viktgt att tänka på är att test är just testsituationer och inte verkliga exempel Tror att jag får runt 36 på AQ.. Har jag gjort andra EQ tester än de ovan nämnda får jag nog runt 20 av 100. Sen är just tes situationer, just testsituationer.Något som exempelvis jag och Paula diskuterat här.
Testar själv mycket låg inom ickeverbala begåvningstester, men jobbar ändå som lärare lärare inom elektronik och programmering.
Dock kan det ju ochså vara värt att fundera på om asperger testet är lika relevant för kvinnor som för män.
Vidare bör ochså skilja på att det kan vara på EQ-test bara mäter förmågan till empati eller ochså till symptati. Aspergers personer kan vara mycket sympatiska även de kanske inte är lika bra på empati.
Det problematiska med EQ begreppet är ochså att det inte är kopplat till någon moraliska dimension. Jag har blivit diskrimnerad och i övrigt mycket illa behandlad utan anledning av främst personer med hög EQ.
Trots att jag säkert har ett EQ på säkerligen 40 skalsteg behandlar och bemöter och behandlar jag i många fall människor på ett långt bättre sätt än dessa människor.
Naturligtvis har jag exempel på människor som jag skulle bedöma ha högt EQ som har vett nog att bemöta människor på ett schysst och moraliskt korrekt sett, även flera exempel på detta i min närhet.
Jag skulle nog till och tyvärr säga att jag har en känsla av att människor med hög EQ är långt mer benägna att diskrimera människor, särskilt de med asperger, än de med låg EQ. Umgås hellre med människor som har låg EQ än hög EQ, eftersom jag ofta upplever de som är raka, pålitliga och liknande.
Människor med hög EQ är mer benägna att intrigera och svåra att lita på, människor med hög EQ är de som sorterar bort människor som anses vara mindre populära, i vissa fall som mobbare i skolan, i vissa fall genom mer rafinerad utfrysning i arbetslivet.
Säger inte att EQ kan ha någon bäring i t.ex. omvårdnads yrken där just förmågan att spontant se hur en person mår, men det är ett begrepp som bör hanteras med stor försiktighet och det är värt att tänka på ovan nämnda moraliska dimensioner.
Annars är väl just polis inget yrke jag direkt förknippar med asperger diagnoser, men visst kan det finnas inom alla yrken. Visst skulle kan kunna tänka sig att en utredare inom exemeplvis bedrägeri eller annat ha ett specialintresse för just detta och därför jobbar med denna förmåga.
Om jag utgår ifrån mig själv skulle jag dock mest förknippa en polis med vidareutbildning som t.ex. kriminaltekniker mest med asperger, tycker till exempel själv det är intressant hur vapen som fungerar som tekniska anordningar. Skulle kunna tänka mig man skulle kunna kriminaltekniker med asperger med exempelvis ett stort intresse för hur vapen fungerar.
Vad intressant att du varit illa behandlad av personer med högt EQ! Jag har iofs alltid inbillat mig att jag har högt EQ och jag skulle aldrig mobba någon, men jag har inte testat mitt EQ och vet inte om jag har det eller inte.
Jag har dålig kunskap om EQ-testet men en person berättade för mig en gång att EQ är ett relativt värde som bara betyder någonting om det sätts i relation till EQ-värdet hos människor i en grupp? Dvs ett högt EQ-värde är varken bra eller dåligt om det inte relateras till EQ-värdet hos en given grupp människor? Högt EQ-värde är bra om du är tänkt att ingå i en grupp med högt EQ-värde men dåligt om du är tänkt att ingå i en grupp med lågt EQ-värde?
Detta är väl iofs indirekt fallet även med IQ men med IQ brukar ett högt värde generellt anses bättre än ett lågt värde. Jag har fått EQ förklarat för mig att det inte finns en koppling mellan högt/lågt EQ och bra/dåligt men jag vet inte om det stämmer.
Mats:
Intressant artikel and AQ-testet skummade men för läsa den mer djupt när jag tid.
Jag och du verkar dock ha viss likhet när det gäller att vi analyserar och gillar siffror.
Är dock inte särskilt duktig på statistik så jag för tugga mig igenom artikeln när jag har tid 🙂
Sedan varierar diagnoser också från tid till tid som en gammal psykiatriker sa till mig.
Vi lever ju i ett diagnos samhälle.
Men glöm inte ingen är sin diagnos, alla är vi människor med fel och brister ändå.
Ja självklart är det så! Jag håller med om att ingen är sin diagnos, men samtidigt kan jag inte veta vad som är min Asperger och vad som är min personlighet för det går inte att skilja dem åt. Men sen förändras ju alltid samhället med tiden och de som inte passar in blir utanför. Om samhället hade sett annorlunda ut hade säkert många inte behövt en diagnos överhuvudtaget.
Tack Paula för boken! Läste den just på finska!
Vad roligt att du har läst boken! 🙂
Hej Paula
Har du någon mailadress så jag kan skriva till dig utan andra kan läsa behöver verkligen råd va jag ska göra
Hej Nina! Oftast har jag tyvärr ingen möjlighet att svara på privata frågor från mina bloggläsare, detta är för att det är så många som skriver till mig som vill ha råd och min tid räcker inte riktigt till. Men eftersom jag har ett litet juluppehåll på mina föreläsningar kan jag göra ett undantag den här gången om det handlar om en kort fråga. Du kan skriva till mig via kontaktformuläret på min hemsida http://www.aspiration.nu. Kram!
Tack Rickard Grossman och Paula Tilli
Jag är en mamma på över 60 år och har en son på 45 år, diagnostiserad Asberger när han var 24 år. Livet har varit upp och ner under åren efter diagnosen. Han bor själv och klarar sin vardag helt okey, han har ingen gode man utan klarar även sin ekonomi så där.
Nu har vi kommit till en situation i familjen, där han ser ner på mig och sina bröder. Han har universitetsstudier, och blev nästan färdig socionom men stressen i slutet fixade han inte. Gick in i en svår depression. Har nu förtidspension och skriver romaner och novellern som han skickar till olika tävlingar.Han har gått flera utbilningar i skrivande, även vunnit lite priser.
Nu har vi kommit så långt att vi inte har någon kontakt med honom, sedan snart två månader. Han har varit mycket ful mot sina bröder i telefon och även mot mig, Han har ett högt IQ, och ser ner på alla, tycker att han är bäst och kan allt bättre än vi. Alla i familjen har högskolestudier, men han vill inte se och höra talas om detta.
Efter att ha läst din bok Paula förstår jag honom bättre, och jag ska definitivt sluta med att komma med förslag angående hans lägenhet som verkligen kan vara stökig ibland.
Det är inte bara sin familj som han ser ner på , utan det kan vara människor runt om honom. Vi har haft mycket långa samtal med honom för att få honom att se en annan bild av verkligheten och att alla människor,har olika begåvningar. Men han är en otrolig EGOIST, störst och bäst.
Som förälder har ju jag fått det värsta ”skiten”. Mår själv mycket dåligt av detta, och det känns som vi kommit till en ståndpunkt, där jag inte vågar närma mig honom. Hans bröder tycker att vi ska lämna honom ifred ett tag, se om han kommer själv.
Jag saknar honom för vi hade mycket att ge varandra.
Gör vi rätt att lämna honom i fred???
Tack för dina böcker Paula har köpt och läst bägge, de gav mig mycket lärdom.
Anne-Marie
Gör vi rätt att lämna honom i fred???
Ni kanske borde ta hjälp av en terapeut som har kunskap om Aspergers syndrom tex en psykolog på Vuxenhabiliteringen?
Det låter som att du har det jättejobbigt med din son! Jag förstår att du mår dåligt. Jag vet inte om det är rätt att ni lämnar honom ifred men om han vill vara ifred så kan man ju inte tvinga honom till kontakt. Men jag förstår att du saknar er kontakt! Det låter som att han har en tråkig attityd mot er andra i familjen. Om det är så att han inte förstår hur hans beteende påverkar er kan ni använda er av sociala berättelser för att förklara men för att sociala berättelser ska fungera måste han själv vara motiverad att försöka förstå och ändra på sitt beteende. Hoppas det löser sig! Och vad roligt att du har lärt mig mycket av mina böcker.
HEJ! JAG KAN BÖRJA MED ATT SÄGA ATT JAG ALLTID VARIT LITE BLYG OCH TILLBAKADRAGEN MEN HAR ALDRIG HAFT PROBLEM MED VÄNNER OSV. BÖRJADE LÄSA RUNT ANG ASPERGER IDAG, OCH MYCKET STÄMMER IN PÅ MIG TYCKER JAG. FÖR ATT GÖRA DETTA SÅ KORT SOM MÖJLIGT SÅ GÅR JAG RAKT PÅ SAK MED MINA ”PROBLEM” SOM JAG BORDE GJORT FÖR LÄNGESEN.
JAG HAR IBLAND OTROLIGT SVÅRT ATT FORMULERA TANKAR TILL ORD NÄR JAG PRATAR MED NÅN, ATT HA ÖGONKONTAKT. TEX MIN FLICKVÄN SOM JAG F.Ö ÄR JÄTTETIGHT OCH KAN PRATA MED OM ALLT. IBLAND TAR DET TID INNAN JAG FÅR FRAM ETT SVAR VILKET SLUTAR I ATT HON TROR JAG ÄR GRINIG..
JAG TYCKER DET ÄR JOBBIGT ATT SVARA I TELEFON, FÖRUTOM FAMILJ DÅ.
UMGÄNGE KAN VARA JÄTTEJOBBIGT DÅ JAG KÄNNER MIG UTANFÖR I DISKUSSIONER OCH DÅ BLIR JAG TYST ISTÄLLET OCH I OCH MED DET SKAPAS ÄNNU MER OSÄKERHET/SJÄLVKÄNSLA. DÅ BLIR DET ISTÄLLET ATT JAG SITTER OCH TÄNKER PÅ HUR JAG SER UT OCH VET INTE HUR JAG SKA BETE MIG.
SVÅRT ATT TA IN UPPGIFTER(INTE ALLTID), MEN KAN GLÖMMA BORT VAD HEN SA TOTALT, DIREKT EFTER. JAG KÄNNER OFTA ATT FOLK MÅSTE JU TRO JAG ÄR EFTERBLIVEN ELLER NÅT..HÄNDER ATT MAN BLIR TRAKASSERAD PGA ATT MAN ÄR TYST DÅ IST.
MEN JAG HAR ALDRIG HAFT PROBLEM I SKOLAN MED ATT SKRIVA OCH STAVA T.EX.
PERFEKTIONIST.
SVÅRT ATT TA EMOT KRITIK.
MEN GÅR ALLTID ALL IN NÄR JAG SKA GÖRA NÅT, T.EX JOBB ELLER SPORT.
MEN DET ÄR JOBBIGT NÄR MAN HAR EN FRÅGA OCH FÅR DEN BESVARAD OCH GLÖMMER BORT SVARET SEKUNDEN EFTER.
JAG BLEV HELT TAGEN NÄR JAG KOM IN PÅ ASPERGER PÅ INTERNET OCH SÅG VAD FOLK SKRIVIT, FÖR MYCKET PASSADE IN PÅ MIG.
JUST NU HAR JAG TAGIT SERTRALIN I CA 2 ÅR, SOM FUNKAT OK MOT DEPRESSION. GJORDE ALDRIG NÅN UTREDNING DÅ, MEN JAG HAR ALLTID UNDRAT VAFAN DET ÄR FÖR FEL PÅ MIG, FÖR MAN KÄNNER AV HUR VISSA SER NER PÅ EN VID VISSA TILLFÄLLEN TYCKER JAG..
SÅ MIN FRÅGA ÄR VAD DU TYCKER JAG SKA GÖRA, UTREDA? PRATA MED NÅN? TACKSAM FÖR SVAR! HA DET BÄST!
Hej Paula!
Jag vill börja detta med att säga att första gången jag läste ett av dina blogginlägg grät jag. Det var om trötthet i barn med asperger, och jag kände igen mig så väl i det du skrev att jag helt enkelt grät av glädje.
Jag går just nu i gymnasiet, där jag har fått prova att praktisera på olika ställen ett fåtal gånger, och har gjort det tidigare. Jag märker redan nu att jag blir extremt utmattad efter bara ett par dagar av att jobba. Jag är orolig över att jag kanske inte klarar av att jobba. Även när jag har gjort något som jag gillar blir jag så trött att jag helt enkelt mentalt inte klarar av det. Jag behöver flera dagars vila efter bara en vecka av praktik.
Jag har försökt att ta upp detta med mina föräldrar, då jag tycker att de borde vara förstående. När det gäller ämnet om att kanske inte jobba efter eller under gymnasiet blir de väldigt emot. De vill helst att jag ska skaffa ett jobb så jag kan spara pengar och kunna försörja mig själv i framtiden. Såklart förstår jag detta, och vill själv kunna göra det. Men… med hur det är nu vet jag inte om jag kommer klara av detta.
Har du några visa ord om att förklara hur det är? Jag vill bara att mina föräldrar ska iallafall förstå vad jag menar.
Hej Cassiopeia!
Vad bra att mina blogginlägg har hjälpt dig! Det är många som inte orkar jobba så du är definitivt inte ensam! Nu vet jag inte om du har Aspergers syndrom/autism men om du har fått diagnosen så skulle du kunna förklara för dina föräldrar att trötthet är väldigt vanligt bland oss som har en diagnos inom autismspektrat. Om du inte har fått en diagnos så kan du ändå förklara att du är en person som blir trött väldigt lätt.
Jag har dock lärt mig genom åren att det aldrig går att få andra människor att förstå om de inte är mottagliga. Därför är det inte säkert att dina föräldrar kommer att förstå dig just nu oavsett hur mycket du förklarar. Kanske kan du isåfall ta hjälp av någon annan, till exempel någon från habiliteringen? Mina föräldrar ville också att jag skulle arbeta när jag var ung. Men när jag sedan totalkraschade när jag var drygt 20 år och inte ville leva så var de så oroliga att de inte sa något om ämnet mer. Dessutom finns de tju aktivitetsersättning för de som inte kan arbeta så det är inte så att man behöver svälta. Aktivitetsersättning är ju inte alls lika mycket pengar som en arbetsinkomst i form av ett heltidsarbete, men jag upplevde själv att jag levde ett bra liv med aktivitetsersättning, och detta trots att min aktivitetsersättning var 1000 kronor lägre än svenskarnas eftersom jag är född i Finland och har flyttat till Sverige i vuxenåldern. Folk försökte skrämma mig och säga att det inte skulle gå att leva med aktivitetsersättning men de hade fel. Sen beror det såklart på vad man har för utgifter också.
Jag hoppas att allt bli bra för dig och att dina föräldrar kommer att förstå dig! Jag vill att du ska veta att livet inte är slut bara för att man inte klarar av att arbeta.
Luin Toisin-kirjasi kesälomalla ja pidin sitä laadukkaana. Todella taitavasti kirjoitettu ja avasi näin neurotyypilliselle asiaa uskoakseni todella hyvin.
Kiva, että luit kirjani ja pidit siitä, aina mukava saada positiivista palautetta 🙂
hej paula =)
ville bara skriva å visa min tacksamhet för allt du skrivit =)
för det har hjälpt mig att förstå och ta till mig att jag är åxå annorlunda och är så tacksam att d finns nått jag kan känna igen mig =) vart tvungen prata med en psykolog pga att sociala ville ha ut mig på jobb,vilket för mig ledde till panik bara höra ordet jobba,vilket i sin tur betyder att jag måste vara social,vilket jag inte är,har varit så sen barnsben,trivdes bäst ute i skogen el med djuren,trivs jättebra med mig själv men inte med andra,efter jag pratat klart med psykologen så gav han mig en sk hemuppgift till nästa träff,han ville nämnligen att jag skulle googla asperger vilket jag åxå gjort eftersom jag inte riktigt visste vad det är,men infon är ju knapphändig och finns lixom inga riktiga förklaringar,varför det är som det är,nånstans vart det ett felklick och hamnade här,är så tacksam över felklicket,vart en sån lättnad när jag insåg att felklicket vart så rätt..har tagit mig 50 år att få reda på varför d är som det är,varför jag alltid är trött,varför ett möte kan dränera mig totalt och måste sova i nästan 2 dygn för att få nån slags energi för att orka göra nått som jag vill,varför jag har sängen i köket ,irriterar mig när grannen ovanför drar stolen över golvet el när d blir nått tjutljud i lägenheten som inte går att lokalisera,äter alltid med sked och djup tallrik osv ..listan är lång =)
så tack än en gång,informationen är ovärderlig för mig
Hej Patrik och välkommen till bloggen! Roligt att du hittade hit 🙂
Kul att höra att det finns fler som bara äter från djupa tallrikar! Många tycker ofta att de bara passar för soppa men jag tycker själv att de passar för all mat 🙂
Själv irriterar jag mig också på ljud när jag sover, även bilar som kör utanför. Jag sover alltid med öronproppar men ändå hör jag lite grann. Det måste liksom vara knäpptyst och kolmörkt när jag sover!
Kul att du känner igen dig mycket i det jag skriver!