Om autism och källkritik, del 1

Jag har fått ett önskemål om att skriva om källkritik avseende dels hur information kommuniceras ut om autism och dels också hur journalister arbetar. Då ämnet är ganska omfattande kommer jag dela in blogginlägget i två-tre delar, och detta blogginlägg utgör alltså del 1. I detta blogginlägg skriver jag om vad kunskap är för något så att alla ni som läser min blogg kan börja fundera på om det ni hört och läst om autism verkligen är sant. Medier sprider gärna information om olika ämnen, däribland autism, men faktum är att medier inte är någon pålitlig källa då det de skriver ofta är vinklat!

Artikeln var vinklad

Ett talande exempel på hur medier vinklar information är denna artikel som tyvärr är bakom betalvägg men som handlar om en kvinna som hamnade i fängelse för att enligt sin egen utsago ha råkat lämna felaktig rapportering om sonens LSS-timmar. Av artikeln kan en okunnig läsare få intrycket att laglydiga människor som beviljats LSS-insatser riskerar att hamna i fängelse om de i stressen råkar skriva fel i timrapporten. Men när jag hittade domen visade det sig att det handlade om en stor assistanshärva där denna kvinna tillsammans med flera andra lurat till sig mångmiljonbelopp! Bevisbördan var så stark att det inte fanns någon tvekan om hennes skuld! När man skaffar information via medier är det alltså väldigt viktigt att vara kritisk till det man läser och hör.

Ingen allmängiltig kunskap

Inifrånperspektivet då? Säg att en person som själv har autism säger eller skriver offentligt: ”Jag hade förut problem med att klara av att jobba/göra hemsysslor men jag löste problemet genom att göra Y och skaffa hjälpmedel Z, och då försvann problemet direkt! Jag vet att samma metod kommer att funka på andra autister som är motiverade. Den funkade ju på mig och har funkat på alla autister jag träffat.” Kan man ta detta som allmängiltig kunskap? Svar nej. Detta kan komma som en chock för många eftersom människor gärna tror att vi autister är väldigt lika varandra, automatiskt förstår varandra och har samma förutsättningar, men det är absolut inte sant!

Är bara en expert om mig själv

Mot bakgrund av ovanstående kan det slås fast att det en autist säger om autism varken måste vara sant eller generaliserbar kunskap. Ett exempel är jag själv. Åhörare på mina föreläsningar frågar mig ibland vad som är bäst för deras autistiske närstående, men det är viktigt att de håller sig kritiska till mina svar då det som funkar på mig och många andra autister jag träffat kanske inte alls fungerar på autisten som frågan handlar om. Jag är en expert om mig själv och min autism och anser mig också vara ganska insatt i autismforskning rent generellt, men jag är ingen expert om andra autisters liv! Att jag själv har autism, har umgåtts mycket i autismkretsar och har läst två års utbildning på Ågesta Folkhögskolas autisminformatörsutbildning betyder absolut inte att jag är mer kunnig än t.ex. autismforskare!

Är ingen vetenskaplig källa

Med ovanstående sagt upplever jag likt många autister att jag känner igen mig i andra autisters upplevelser och berättelser, men alla som är det minsta kunniga om socialpsykologi vet att bara för att jag upplever mig känna igen mig i andra autister och förstå dem så betyder det nödvändigtvis inte att min upplevelse stämmer överens med verkligheten. Även om jag skulle vara helt säker på att jag gått igenom samma saker som andra autister och verkligen kan empatisera med deras upplevelser måste det inte betyda att det verkligen är så. Inifrånperspektivet är värdefullt på väldigt många sätt, men min blogg är ingen vetenskaplig källa. Det är mycket viktigt att alla förstår det!

Lita inte på andrahandskällor

Om det står i en tidning: ”En nypublicerad studie har visat att personer med autism är/fungerar på följande sätt”, kan man lita på det med tanke på att det tidningen skriver om är en vetenskaplig studie? Absolut inte! Förut roade jag mig genom att söka upp studier och jämföra dem med tidningsartiklar som handlat om dessa studier. Jag blev förvånad över att upptäcka att det som kvällstidningar hade påstått om studierna sällan stämde överens med studiernas resultat och slutsatser! Journalister hade ofta missförstått studierna helt, förmodligen på grund av dåliga engelskkunskaper eller tidsbrist, eller så hade de spridit fel information med mening. Lita alltså aldrig på andrahandskällor!

Sådär, detta var alltså del 1 om källkritik. Nästa vecka kommer del 2, under förutsättning att jag inte får många läsarfrågor för annars kommer den publiceras veckan därpå. Hoppas ni alla får en härlig helg! 🙂

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn