Kategorier
Paulas blogg

Nu är konferensen slut!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Nu har konferensdagarna tagit slut. Dagarna har varit mycket intensiva, och i stundtals kändes det lite jobbigt med alla sociala evenemang, men jag är ändå glad över att jag deltog i konferensen 🙂

Min föreläsning var igår och allt gick bra! Arrangörerna kom ihåg från konferensen i Kuwait att jag behöver mycket sömn och gärna sover länge på morgnarna, och därför satte de min föreläsning på en eftermiddagstid, vilket jag är jättetacksam för.

Jag glömmer ofta bort att jag är ansiktsblind, men i sådana här konferenser märks det tydligt. Jättemånga människor visste vem jag var för vi hade tydligen träffats i Kuwait men jag kände inte igen dessa personer. Och trots att jag pratade med flera personer under dagarna i Danmark varje dag, kände jag oftast inte igen dem dagen efter. Ibland fick jag konstiga blickar när jag presenterade mig för personer jag hade pratat länge med kvällen innan, vilket jag kan förstå 😉

Det var jätteroligt att träffa Stephen igen, och jag lyssnade även på hans föreläsning som handlade om vilka styrkor det kan innebära att ha Aspergers syndrom. Nu kommer det bli några dagars vila för mig, sen kommer det bli en föreläsningsresa till Umeå!

IMG_13021935569_10153423481220197_3352494314862976399_n12417942_10153423481240197_6312461895286600052_n

4 svar på ”Nu är konferensen slut!”

Vad skönt Paula att höra att du klarar av detta så bra som du gör, förstår att du måste vara helt slut efter sådana här föreläsningar där du måste bo borta och ändå lyckas äta frukost med andra etc etc
Det inger mig hopp för min dotter ( ja jag vet att alla är olika och har olika svårigheter men det visar ju ändå att man klarar endel med träning och framförallt förstående omgivning och att man struntar i vad andra tycker för annars blir det ju svårt….
Min dotter och vi har ju för någon månad sedan fått reda på att hon har Autism diagnos (Asberger) men hon vill inte veta av det inte prata om det , hon vill absolut inte ha en assistent (för vad skall kompisar tycka om de följer med henne hem ) om det är en främling hos oss, – du kan väl säga att det är en katt vakt, säger jag.
Det är nämligen så att hon gått på fritids tills nu men vi kom fram till med pedagogen att det kanske blir för jobbigt eftersom vi nu får tampas med att få iväg henne till skolan varje dag i veckan.
Men hon vill inte gå hem till ett tomt hem , är ängslig och jag vet inte om jag kan åka hem o möta henne efterskolan varje dag, så vi tyckte att en assistent skulle kanske vara bra några dagar och farmor och vi någon dag, kan ju hända att hon kommer över det här med att gå hem till ett tomt hem snart ???
Kruxet är ju att VAR finns det assistenter som passar,,,, Kanske måste bli vårdbidrag men jag är rätt så trött och behöver andas mellan varven med henne ( låter hemskt men det är så det är , jag älskar henne oändligt men det suger kraft ur mig att bemöta hennes frustration och utbrott varje dag efter skolan….

Vill bara meddela att vår semester (3 veckor i USA med släkten ) gick över förväntan visst så blev det mycket anpassningar o delad familj på vissa utflykter och sista veckan ville hon inte ens med på stranden , (sand va jobbigt) då låg hon mest under täcket med ipad och såg på Harry Potter filmerna , intresse hon fick i USA, Harry Potter alltså. En av oss stannade i huset eller på terassen då 🙂
Vi tyckte eller iallafall jag, att det gått relativt bra men Farmor och Farfar va nog lite chockade de har ju inte bott med oss så länge och upplevt hur jobbigt allt är med mat , att komma iväg till vad det än är och utbrotten med dessa fula ord och gallskrik. deras reaktion va – finns det ingen medicin och när jag bad dem att kanske gå till stranden i förväg ( för att få lugn kring dottern) så sade de att jag triggade henne jaja. Jag vet att det är svårt att förstå för utomstående. Jag sade också att jag har ju inte gått och kämpat för att få hjälp i 7 år för en liten trotsig tjej, this is big problem, nu kanske ni förstår …..
Vi kämpar vidare och plöjer böcker om lågaffektivt beteende så får vi hoppas att det blir bättre o bättre

ha en härlig dag Kram

Jag är också glad över att jag klarade tillställningen 🙂 Jag åt faktiskt frukost senare än de andra nästan varje morgon så jag fick äta frukosten själv, men andra måltider åt jag med andra människor.

Vad bra att semestern i USA gick över förväntan, jag minns att du berättade förut att du var lite orolig för hur det skulle gå. Men bra att det mesta gick bra trots att det blev en del anpassningar.

Själv brukade jag också oroa mig och ha ångest för en del saker när jag var barn, men det mesta försvann med tiden. Det är alltså fullt möjligt att din dotters ångest inför att komma till ett tomt hem också kommer att minska i framtiden, men det är jättebra att du tar ångesten på allvar nu och inte ignorerar hennes känslor. En assistent som är kunnig om autism låter som en bra idé, tycker jag! Kram tillbaka

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *