Kategorier
Stöd och insatser

Nej, målet med LSS behöver inte vara självständighet

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Många av oss som har Aspergers syndrom eller autism har insatser enligt LSS eller SoL. Några vanliga LSS-insatser vi kan ha är kontaktperson enligt LSS 9 § 4 eller daglig verksamhet enligt LSS 9 § 10, och en vanlig SoL-insats kan vara boendestöd. Dessutom har många av oss kontakt med habiliteringen eller psykiatrin enligt HSL.

Insatserna ses ofta som tillfälliga

Inte sällan finns det en outtalad önskan från de yrkesverksammas sida att insatserna endast ska vara tillfälliga och att de så småningom kommer att leda till att vi kan börja leva precis som de flesta andra människor. Att daglig verksamhet kommer att leda till ett vanligt lönearbete, att insatsen kontaktperson kommer leda till att man får egna vänner så att man inte behöver kontaktpersonen längre och att boendestödet kommer att leda till att man så småningom klarar sig utan stöd hemma. Och att kontakten med psykiatrin kommer att leda till att man så småningom klarar sig helt utan samtalskontakt.

Kommer att behöva boendestöd livet ut

Samtidigt som livet säkert är enklast att leva när man inte behöver samhällets stödinsatser så bortses det ofta ifrån att Aspergers syndrom och autism är varaktiga funktionstillstånd. Visst, jag fick verktyg från habiliteringen för att kunna hantera många utmaningar i min vardag och jag behöver därför inga insatser från dem längre. Däremot kommer jag mest troligen behöva boendestöd livet ut. Och i början fick jag alltid förklara för biståndsbedömarna varför boendestödet inte hade ”lett någonvart” i och med att jag inte hade blivit mer självständig trots att jag hade haft boendestöd i några år.

Har inte mycket energi

En av anledningarna till att mitt behov av boendestöd är konstant är att jag har en begränsad mängd energi. Om jag lär mig av mina boendestödjare att jag måste plocka undan i lägenheten då och då och kontrollera om något behöver felanmälas, vad hjälper det mig att veta att sådant ska göras om jag ändå inte har energi att göra det? För tvingar jag mig själv att tänka på sådant så går det ut över mitt arbete, och då blir jag utbränd. Då skulle jag förmodligen behöva sjukersättning och hjälp av psykiatrin, och snart skulle Försäkringskassan börja ifrågasätta varför jag inte lyckats öva upp min arbetsförmåga.

Vissa behöver en rolig sysselsättning

När det gäller daglig verksamhet så bör målet naturligtvis vara ett riktigt jobb för de som både kan och vill arbeta. Men vissa autister vill bara ha en rolig sysselsättning i form av exempelvis konst, måleri och sällskapsspel med andra och blir utbrända direkt när det börjar ställas krav på att utföra ett arbete och passa tider. Man kan omöjligen jämföra en rolig, avslappnande fritidsaktivitet med ett riktigt arbete. I sådana fall ska man självklart se den dagliga verksamheten som ett medel för personen att få vara delaktig i ett sammanhang.

Gäller att hålla sig flytande

Ibland kan också psykiatrin börja ifrågasätta varför man som patient har haft en psykiatrisk samtalskontakt i 15 år utan att ha blivit bättre. Då kan psykiatrin se det som att deras insatser inte har hjälpt patienten och att det därför är lika bra att avsluta kontakten. Men när man har Aspergers syndrom och autism kan de sociala svårigheterna ibland vara omfattande och skapa så mycket ångest att man behöver en kontinuerlig samtalskontakt. Det handlar inte om att bli ”frisk”, det handlar om att överleva och hålla sig flytande genom att få prata av sig! Allt för att inte börja må ännu sämre.

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

4 svar på ”Nej, målet med LSS behöver inte vara självständighet”

Tråkigt att det ska behöva vara så här, lagen är ju ändå tydlig med att målet med LSS är att man ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt – det står ingenting om att det bara ska vara tillfälligt.

Precis! Dessutom står det i 7 § andra stycke LSS att insatserna ska vara varaktiga, vilket inte borde kunna misstolkas. I 5 § LSS står det att den enskilde ska kunna leva som alla andra, men det ska såklart inte betyda att man ska leva som neurotypiker. Alla autister vill ju inte ens ha ett jobb.

I 1 kap. 1 § SoL står det däremot att socialtjänsten ska frigöra och utveckla gruppens och individens egna resurser, och boendestöd är ju en SoL-insats. De biståndsbedömare som saknar kunskap om Aspergers syndrom och autism kan därför ha inställningen att mina resurser och färdigheter ska utvecklas till den grad att jag blir helt självständig. Me mina resurser kan ju inte utvecklas så pass att jag skulle klara mig utan boendestöd, och därför ska det inte ens vara målet i mitt fall.

Svara

Jag kan känna att det inte ens ska finnas utrymme för misstolkningar eller ”kryphål” i lagen. Jag skulle själv ha väldigt svårt att lita på en kontaktperson eller liknande som ifrågasatte min diagnos – vilket bara skulle leda till mer stress och ångest i vardagen. Man ska inte behöva förlita sig på turen att man får en person som faktiskt tar ens diagnos på allvar!

Egentligen är det nog snarare socialtjänstlagen som är otydlig. LSS är egentligen rätt tydlig med att insatserna ska vara varaktiga. Jag har många gånger önskat att boendestöd hade varit en LSS-insats men förmodligen är det inte ekonomiskt möjligt att göra det till en LSS-rättighet. Jag håller verkligen med om att det inte borde finnas kryphål i lagen!

Jag hade också haft svårt för att lita på en kontaktperson som ifrågasätter min diagnos. Det finns tyvärr inget krav på utbildning på kontaktpersoner men tack och lov får man byta om man är missnöjd. Men det förutsätter såklart att kommunen har en lämplig kandidat att erbjuda i utbyte. För annars måste man ju tyvärr förlita sig på just turen 🙁

Svara

Lämna ett svar till Mathias Tillman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *