Kategorier
Okategoriserade

Nej, jag är inte för försiktig

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Det sägs att det är bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde, men det håller jag inte med om. Visst, jag kan instämma i att talesättet säkert kan stämma in på vissa personer och situationer, men vissa av oss som lever med autism eller någon annan funktionsvariation som innebär begränsningar i vardagen mår bäst av att acceptera situationen stället för att leva efter mentaliteten ”det är bara att tuta och köra.” Alla autister är olika och det finns säkert autister som skulle må bättre av att våga testa fler saker, men jag är inte en av dem!

Levde fel i mina unga år

Jag är övertygad om att min tidigare psykiska ohälsa utlöstes av att jag vågade testa alldeles för många aktiviteter utan att tänka på konsekvenserna. Jag sökte vanliga jobb även om jag tänkte att jag skulle misslyckas jag tackade ja till aktiviteter som jag kände mig tveksam till. Det gäller helt vanliga aktiviteter som de allra flesta människor skulle tycka var roliga så som att spela biljard eller bowla, men själv avskyr jag inte bara sådana aktiviteter utan jag blir även utmattad av dem. Men när jag försökte tacka nej med motiveringen att jag var rädd för att jag skulle må dåligt efteråt fick jag höra att det var bättre att våga testa och ångra allt efteråt än att ångra att man aldrig vågat testa.

Tänk om jag hade lyssnat på mina farhågor

När jag för länge sen levde på aktivitetsersättning testade jag att läsa fristående språkkurser på universitetet. Jag var orolig för alla de sociala moment som studierna skulle innebära, men allt jag fick höra var att det var bättre att vara modig än rädd. Tyvärr visade det sig att jag mådde enormt dåligt av att läsa på campus trots att jag testade flera gånger och tvingades hoppa av varje gång. Det går inte att beskriva hur mycket jag ångrade efteråt för att jag hade vågat försöka då det inte hade varit värt utmattningen. Därför tänkte jag: ”Tänk om jag hade lyssnat på min magkänsla, då hade jag förstått direkt att aktiviteten inte skulle passa mig.”

Psykisk ohälsa är en annan femma

Med detta sagt hänger mycket på varför man tackar nej till aktiviteter. Någon som lider av social ångest och som skulle önska att göra fler aktiviteter men inte vågar skulle troligen kunna må bra av att utmana sig själv. En deprimerad person kan ha mycket svårt för att ta tag i saker och tenderar att tänka pessimistiskt i banorna: ”Det är bäst att tacka nej, allt kommer säkert att gå fel” men i slutändan riskerar depression att förvärras av ofrivillig isolering. Därför är jag övertygad om att talesättet att det bara är att tuta och köra fungerar på vissa personer men inte på alla.

Är medveten om min autism

Det som många i mitt fall kallar för rädsla är bara sunt förnuft: jag är mycket medveten om vilka begränsningar min autism innebär! Vissa reagerar på att jag cyklar försiktigt och inte vågar cykla snabbt, men detta beror på att jag vet att jag har motoriska svårigheter och måste koncentrera mig på cyklandet. Skulle jag tappa koncentrationen och balansen skulle jag riskera att hamna i olycka. Jag är också medveten om att jag inte bara avskyr många sociala sammanhang utan mår direkt dåligt av dem och därför säger mitt sunda förnuft att jag bör undvika vissa sammanhang.

Better safe than sorry

Så nej, jag är inte för försiktig och jo, jag mår bäst av mentaliteten ”better safe than sorry.” Precis som en 90-åring förmodligen mår bäst av att ta hänsyn till sin höga ålder och acceptera att hen för hälsans skull mår bäst av att tacka nej till nattliga fester som hens 20-åriga barnbarn tackar ja till mår jag också bäst av att ta hänsyn till min autism. Visst, ibland kan jag riskera att tacka nej till något som jag mot förmodan skulle klara av, men jag gör hellre för lite än för mycket och mår dåligt efteråt!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”Nej, jag är inte för försiktig”

Om man är dålig på en sak och bra på 10 andra, brukar folk påpeka det man är dålig på…Ligger mycket närmare för alla att påpeka ens svagheter och brister än berömma en för det man gör bra.

Ja så är det tyvärr ofta! Undantaget är enligt min erfarenhet personer som är som Rainman som är överintelligenta men inte kan koka ägg eller knyta skor. Då är det många som tänker att det inte gör något att Rainman inte kan knyta skor eftersom han har superförmågor inom väldigt många andra områden. Men generellt sett håller jag med om att andra människor brukar fokusera på svårigheter, inte på styrkor.

Svara

Ja, tänk vad mycket man tackade ja till när man var ung och inte visste bättre. Men tack och lov är det aldrig försent att förändra sitt liv.

Kram tillbaka!

Svara

Tack för denna text och allt du skriver om autism på ett sätt som är viktigt för mig som också har autism. Har svårighetsgrad 1 och även AdHd.

Håller med helt i det du skriver i denna text. Jag behöver skydda mig från att pröva nya saker och speciellt sociala aktiviteter. Det blev för mycket testade genom åren. Fick diagnos när jag var 51 och nu är jag 53. Det blev fantastiskt bra med diagnos så jag förstår vad jag behöver. Ser det som lyx att minska mina sociala aktiviteter till nästan noll. Även om jag kan gilla att prata om intressanta saker med andra, så blir jag trött av det sociala. Räcker med det sociala jag har i jobbet och tex av att handla mat och då bara se folk. Njuter till exempel av att läsa böcker.

Hej Johan!

Vad bra att du fick en diagnos och att diagnosen hjälpte dig att förstå dig själv. Visst är det en lyx lyssna på sig själv och att kunna göra exakt vad man vill på fritiden!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *