Nej, den finska skolan är inte bäst

Nyligen fick jag höra något som gjorde mig riktigt upprörd. Låt mig ta allt från början. Som ni vet är jag uppvuxen i Finland och gått skolan där. Betygsskalan i den finska skolan är från 4 till 10 varav 4 är underkänt och 10 det absolut perfekta. En 10:a är nästan omöjlig att få. I många klasser är det ingen som får en 10:a i något ämne eftersom man måste vara i princip felfri för att få det (och kraven är höga i Finland). Är man ovanligt duktig är det en 9:a man brukar få. 5:a är godkänt men ett riktigt dåligt betyg medan 7:a är varken bra eller dåligt. 8:a är ett bra betyg.

Elevens aktivitet på lektionerna avgörande

Utmaningarna som ingår i autism brukar drabba betygen något vilket också skedde i mitt fall under min skoltid. Fick man t.ex. 7:a och en halva på ett prov, avgjorde ens aktiva deltagande på lektionerna om ens slutbetyg i det berörda ämnet landade på en 7:a eller en 8:a. På grund av mobbningen kunde jag inte räcka upp handen på lektionerna vilket gjorde att mina betyg alltid drogs neråt i skalan. Dessutom var det omöjligt för mig att få ett bra ordningsbetyg eftersom det ingår i min ADHD att inte kunna ha ordning på mina saker.

Trodde att allt var bättre idag

Detta var alltså på 80- och 90-talets Finland, och det är och har nog varit likadant i Sverige med. Dock hade jag hoppats på att dagens barn inte skulle behöva drabbas lika hårt av sina funktionsvariationer med tanke på att kunskapen om autism och andra NPF-diagnoser ökat något. Men nyligen tog en finsk förälder kontakt med mig och upplyste mig om hur det ligger till i dagens Finland. Och jag måste säga att jag fick minst sagt världens chock!

Eleverna har höga krav

Om ett dagens finska barn har en 8:a i uppförandebetyg betyder det att barnet har betett sig ordentligt, varit artigt och gjort exakt det de vuxna sagt. För en 9:a krävs däremot att barnet arbetat aktivt för ett bättre skolklimat, kanske hållit långa föredrag om mobbing inför hela skolan på skolavslutningen, tagit initiativ till antirasistkampanjer, pläderat om kampanjen för andra elever på rasterna och liknande. Och för en 10:a i uppförandebetyg krävs att eleven i princip ägnar hela sin själ åt sådana aktiviteter!

Ett orättvist system

Om eleven däremot inte alltid svarar på tilltal när man pratar med den (om hen t.ex. inte vågar p.g.a. blyghet eller selektiv mutism), vägrar leka med klasskamraterna på rasterna eller på något annat sätt uppträder sig passivt kan det bli en 7:a i uppförande. Och om eleven beter sig trotsigt, säger nej till de vuxna, inte sitter stilla på lektionerna och liknande sänks uppförandebetyget ännu mer. Ja, ni fattar principen! Nu är jag iofs helt emot uppförande- och ordningsbetyg, men det här är orättvist på även många andra sätt.

Autism kan vara en nackdel

En autistisk elev vet oftast inte hur man tar initiativ och kan vara blyg, introvert och inte våga starta kampanjer och prata inför hela skolan. På grund av blyghet svarar inte en sådan elev alltid på tilltal. Då har inte den eleven inte chansen att få ett bättre uppförandebetyg än en 7:a medan en socialt begåvad elev utan autism och andra funktionsvariationer som har en förmåga att starta antimobbingkampanjer och brinner för att hålla föredrag kan få en 10:a! I dagens Finland kan autism alltså påverka uppförandebetyget totalt!

Förtjänar jag ett dåligt uppförandebetyg?

Jag är mållös. Det här är minst 10 gånger värre än hur jag själv hade det under min skoltid! Visst, mina betyg sänktes ju marginellt (t.ex från 8:a till 7:a) av att jag inte kunde räcka upp handen på grund av mobbarna, men i detta fall är ju barn med funktionsvariationer ännu mer missgynnade i och med att deras uppförandebetyg sänks med flera skalor! Dessutom ville jag inte leka med mina klasskamrater på rasterna som barn, och nu som vuxen fikar jag sällan med mina kollegor på jobbet. Betyder det att jag uppför mig dåligt?!

Ingen tänker på funktionsvariationer

Jag blir alltid lika provocerad när den finska skolan glorifieras i svensk media. Visst, den finska skolan är säkert bra om barnet mår bra och haft turen att födas utan funktionsvariationer, och den genomsnittliga finska eleven presterar säkert bra i PISA-undersökningar. Men vem tänker på elever med specialbehov här? Tempot i den finska skolan är högt och kraven skyhöga. När jag under min gymnasietid fick delta i elevutbyte på ett svenskt gymnasium i en veckas tid märkte jag en enorm skillnad i tempot och kraven. Så nej, den finska skolan är inte bäst!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.