När sociala koder inte är automatiserade

Vi människor lär oss oftast sociala normer genom att iaktta hur andra människor gör och härma dem. Samtidigt förväntas vi även vara egna unika individer och skapa våra egna personligheter. Oftast är det inga problem för de flesta människor vet instinktivt i vilka situationer man förväntas härma andra människor och i vilka situationer man förväntas vara egen. Men för oss som lever med autism är det inte alltid helt solklart. Själv lär jag mig sällan sociala normer genom att härma och iaktta andra människor och bryter ibland därför oavsiktligt mot de sociala spelreglerna.

Visste inte att klädseln var udda

Vissa av dessa osynliga sociala regler anses tillhöra normalt hyfs: att ta med sig en present när man går på kalas, att ta av sig skorna i hallen och att som gäst inte lägga upp alltför mycket mat på sin egen tallrik anses vara sådana. Sedan finns det regler som kan få en att framstå som udda om man bryter mot dem. Som ett klassiskt exempel brukar jag nämna när jag för drygt 10 år sen ville ta på mig korta, tajta lädershorts och spetsstrumpbyxor när jag skulle föreläsa men blev stoppad av boendestödjaren. Jag hade ingen aning om att dessa typer av kläder skulle framstå som udda och olämpliga hos en föreläsare!

Hur hade jag kunnat veta?

Vissa har undrat hur det kommer sig att jag inte visste och om jag aldrig hade tänkt på att andra föreläsare inte klär sig i tajta lädershorts och spetsstrumpbyxor. Men grejen är att jag alltid blivit itutad att det är viktigt att vara unik och klä sig som man vill utan att bry sig om mode vilket jag tagit väldigt bokstavligt. Hur hade jag liksom kunnat veta att jag i det här fallet faktiskt förväntades härma andra människor och klä mig som de flesta andra föreläsare gör för att framstå som seriös?

Alla tackade efteråt

När det gäller sociala normer kring jul så brukar jag aldrig skicka julkort, aldrig! Anledningen till att jag inte gör det är att det tar väldigt mycket energi. Däremot bestämde jag mig för att göra ett undantag i år p.g.a. Covid-19 och skickade 5 julkort. Jag blev väldigt förvånad när alla mottagare hörde av sig och tackade mig för julkortet, alltså varenda en! Jag hade verkligen inte förväntat mig ett mejl efteråt och inte heller ett tack. Själv har jag mottagit julkort under alla mina 41 år och aldrig hört av mig efteråt till någon och tackat.

Tänk om jag varit oartig?

Som yngre brukade jag inte bry mig så mycket om vad andra människor runt omkring mig gjorde för jag hade lyssnat väldigt mycket på folk som menade att man inte skulle bry sig om vad andra människor gör. Under de senaste åren har jag däremot blivit mer medveten om min autism och därför också blivit mer uppmärksam på hur andra beter sig. Och nu när alla dessa 5 mottagare hörde av sig till mig och tackade har jag nästan fått panik. Är det liksom någon slags osynlig social regel att man förväntas höra av sig efteråt och tacka när man har fått ett julkort och det bara är jag som har missat det? Isåfall har jag varit väldigt oartig som aldrig någonsin har tackat för ett enda julkort.

Att göra rätt tar energi

Visst, det kan såklart ha varit en slump att alla dessa personer hörde av sig efteråt och tackade, men jag har börjat misstänka att det inte är så. Om det är så att det förväntas ett tack kommer jag försöka agera så i fortsättningen. Att göra ”rätt” kommer dock med en kostnad då det redan finns väldigt många saker jag måste anstränga mig för att försöka komma ihåg: att kläder inte ska vara ut och in när jag går hemifrån, att plast inte får läggas på en varm spis, att parkettgolv inte tål vatten och nu kanske även att tacka för julkort! Har man inte autism vet man oftast sådana saker automatiskt, men själv behöver jag lägga energi på att komma ihåg allt detta!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.