Vi som har Aspergers syndrom har ibland svårt att bedöma vad andra människor menar. Själv hade jag speciellt svårt med det när jag var yngre, men jag kan fortfarande ha svårt med det ibland. Det som jag tycker har varit svårast för mig är att veta gradskillnader i det andra människor sa till mig.
Om någon suckade när jag var tonåring och sa till mig: ”men sluta Paula, vad jobbig du är”, kunde jag tolka detta som att personen verkligen hatade mig av hela sitt hjärta och inte ville ha något mer med mig att göra. Då trodde jag att jag borde lämna den personen i fred för all framtid. När den personen sedan kom fram till mig dagen efter för att babbla med mig, undrade jag varför hen tog kontakt med mig igen om jag nu var så jobbig. Då fick jag veta att personen bara hade blivit smått irriterad på något jag hade sagt dagen innan men att det inte var något allvarligt alls och att allt var bortglömt nu. Och då var jag förvånad.
När jag var barn och tonåring, hörde jag ibland de vuxna att säga att livet inte är lätt. Då tolkade jag detta som att det var meningen att livet alltid skulle vara jättejobbigt, att man nästan aldrig skulle njuta av livet och att det var normalt att ha självmordstankar varje dag. Och om livet inte var lätt, trodde jag också att jag skulle acceptera att bli mobbad och höra från mina klasskamrater att jag borde gå hem och ta mitt liv. För livet var ju inte lätt, och därför skulle jag acceptera alla jobbiga saker som hände. Först när jag blev vuxen började jag så småningom förstå att jag hade misstolkat den meningen totalt.
När jag gick i högstadiet och gymnasiet, sa mina föräldrar och lärare i skolan ofta att vi ungdomar inte förstår hur jobbigt det är att bo själv. Man måste ju betala hyran och andra räkningar och man kan inte längre köpa med det man vill med sina pengar när man har eget hushåll. Då fick jag för mig att exakt alla pengar man fick i lön skulle gå till hyra, el och mat och att man aldrig någonsin skulle kunna köpa något man ville ha. Om man ville fika med en kompis i stan skulle man få spara pengar till det i minst ett år för att kunna köpa kaffe för 30 kronor och leva på havregrynsgröt ibland trots att man jobbade på heltid. Så trodde jag att livet var.
När jag sedan flyttade hemifrån, fick jag en stor chock när jag upptäckte att jag visst hade råd att ta en fika med mina vänner i stan, jag kunde köpa kläder ibland och jag inte behövde lägga mig med kurrande mage på kvällarna. Visst, jag kanske inte alltid kunde köpa märkeskläder eller åka utomlands flera gånger om året, men eftersom jag hade trott att de vuxna hade menat att det skulle vara tusen gånger värre än vad det var, var jag lättad. Inte ens under den perioden jag levde på socialbidrag behövde jag svälta, men däremot behövde jag kolla noggrant vad jag la mina pengar på. Trots att jag fick leva i flera år med aktivitetsersättning, blev min ekonomiska situation som vuxen en positiv överraskning för mig.
19 svar på ”När man misstolkar andra människor totalt”
Jag sa att jag blev utförsäkrad år 2010 då till bankkassörskan då när jag fick sälja mina fonder och då sa hon till mig att ”livet inte är lätt” minns jag.
Varför jag sålde fonderna var att socialtjänsten ville det annars inget försörjningsstöd. Gud så skönt att slippa förnedringsstödsenheten på farsta stadsdelsförvaltning för övrigt.
Jag sa att jag blev utförsäkrad år 2010 då till bankkassörskan då när jag fick sälja mina fonder och då sa hon till mig att ”livet inte är lätt” minns jag.
Varför jag sålde fonderna var att socialtjänsten ville det annars inget försörjningsstöd.
Din berättelse är ett konkret exempel på hur de nya sjukreglerna från 2008 drabbat utsatta människor väldigt hårt. Du fick realisera dina besparingar för att vanliga arbetare skulle få jobbskatteavdrag och för att den svenska överklassen skulle bli ännu rikare. Det är Moderaternas, Folkpartiets (Liberalernas), Kristdemokraternas och Centerpartiets fel. Dessutom är det Socialdemokraternas och Miljöpartiets fel att människor inte införsäkras (vilket är samma sak som att människor fortsätter att utförsäkras) och att utsatta människor därför ännu tvingas leva upp sina besparingar.
Det är bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som än så länge inte har sparkat på dem som ligger. Därmed inte sagt att de inte skulle göra det om de så bara fick chansen till det. Jag kommer aldrig att glömma Allians-regeringen 2006-2010 för regeringens inhumana utförsäkringar och jag kommer aldrig att repspektera en regering som inte förändrar sjukreglerna till det bättre. Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att ”öppna våra hjärtan” men själv valde han och hans partikamrater att sparka på de som redan ligger. Fredrik Reinfeldt är en hycklare!
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter Linus!
Varför jag sålde fonderna var att socialtjänsten ville det annars inget försörjningsstöd.
Det står i socialtjänstlagen 4 kap. 1 § att man inte får ha realiserbara tillgångar om man ska bli beviljad ekonomiskt bistånd:
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Realiserbara tillgångar i form av pengar på banken, obligationer, fonder mm tolkar Socialstyrelsen som att man kan tillgodose sina behov själv. Det tycker jag är en rimlig tolkning. Felet är alltså inte socialtjänstens eller Socialstyrelsens. Det är istället politikerna i riksdagen som är ansvariga för att du tvingades realisera dina tillgångar. Du hade inte behövt söka socialbidrag om de gamla sjukreglerna hade gällt för då hade du haft aktivitetsersättning eller sjukpennning som hade motsvarat minst nivån på socialbidraget. Det finns inga krav på att realisera sina tillgångar för att få aktivitetsersättning/sjukersättning eller sjukpenning. Att du inte hade aktivitetsersättning/sjukersättning eller sjukpenning är en direkt konsekvens av Alliansens nya sjukregler från 2008. Sjukregler som alla regeringar efter Allians-regeringen 2006-2010 har låtit vara kvar för den delen.
Vad hemskt att du var tvungen att sälja fonderna bara för att du blev utförsäkrad 🙁 Om du hade fått sjukersättning från första början och inte behövt vänta på det ett par år så hade du inte behövt sälja fonderna från början. Själv hade jag ”turen” att inte äga någonting av värde när jag blev utförsäkrad så jag behövde inte sälja något. Jag förstår att du är glad över att du slipper förnedringsstödsenheten nu! Jag känner exakt samma sak och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva vända mig till dem igen.
På stan:
– ”Nä men hej, det vaa lääänge sen.
-”Ja”.
-”Vi måste ses”.
-”Ja det kan vi”.
”-Bra men vi hörs om det”.
-”Ok”.
-”Hej då”.
-”Hej”.
Alltså sådana här ”konversationer” här får mig att gapskratta inombords. Dessa verkar gå per automatik och ses som helt normala hos många..för mig känns det bara som skådespel. Hur vet man att det inte är skitsnack/artighetsprat?
Haha, vad jag skrattade när jag läste konversationen! 😀 Det är mycket i livet som handlar om skådespeleri. Själv har jag ofta jättesvårt att bedöma vad som är artighetsprat, dvs vad folk säger bara för att vara snälla och vad de säger för att de faktiskt menar det.
Däremot måste jag erkänna att jag har ett par mycket goda vänner i Sverige som bor i andra städer och det kan hända att jag säger till dem att vi borde ses. Men det blir tyvärr inte ofta av att vi gör det eftersom någon måste ta initiativet och föreslå dagar. Men när jag säger till dem att vi måste ses så menar jag det verkligen, men om båda parterna har svårt att ta initiativ och föreslå dagar som passar kan det dröja ett tag mellan träffarna 😉 Fast nu har jag bestämt att jag ska ta tag i det och bestämma dagar med dessa vänner i sommar för annars kommer det aldrig bli av 😉 Fördelen är att man bor långt borta från varandra är att när man väl träffas så träffas man ordentligt och sover över hos varandra ett par dagar för vi båda vet att det kan dröja ett tag till nästa träff.
Just det Mats , och det var socialmoderaten Anna Hedborgs utredning som regeringen reinfeldt och högerpolitekerna gick på när de röstade igenom detta år 2008 med en alldeles för hårt sjukförsäkring.
Det känner jag inte till men det du skriver låter troligt:
År 2004 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna och sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning ”Mera försäkring och mera arbete” var bl.a. att: ”Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk.” och ”En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen. Men det är en nödlösning. Vägen till en stabil försäkring kan också gå via förändringar som bygger på något nytt och bättre. Att skapa en mindre mjuk försäkring behöver inte innebära att det är de sjuka som kläms åt.”
Med facit i hand vet vi att det inte blev bättre. Det blev sämre. Dessutom genom att ”de sjuka” klämdes åt. Men det blev nog kortsiktigt billigare och en fjäder i politikerhatten.
Det är sant det jag skriver, annars kan du googla på madame Hedborg.
Jag tror dig.
Jag har en drygt 4 årig dotter som jag misstänker har aspergers på grund av många olika anledningar. Jag har skrivit lite om det här förut och nu undrar jag lite vad ni tänker om en sak jag funderat på med tanke på vad du Paula skriver om att misstolka. Häromdagen var vi ute och gungade och granntjejen kom ut med sin kompis och gungade bredvid. Den här grannen och min dotter umgås lite ibland, men det går lite så där, inte så jättebra oftast. I alla fall satt grannflickan och pratade med sin kompis och brydde sig inte så mycket om min dotter. Men min dotter pratde på med henne trots att hon inte fick nåt direkt svar. När tjejerna skrattade så skrattade min dotter också trots att hon inte hörde vad de sa. Sen efter ett tag sa hon : det var trevligt att träffas … (namnet). Det här med att skratta trots att hon inte förstår är vanligt förekommande hos henne. Även det här lite lillgamla pratet.
Det jag funderade på var just om hon misstolkade grannen och trodde hon var intresserad trots att hon inte fick når svar eller om hon kanske inte brydde sig om det men ändå ville prata med henne.
Min dotter har också svårt att leka med andra, leker mer på sidan av säger de på förskolan. Tycker om andra barn och leker gärna, men vet inte riktigt hur hon ska få till det. Leker bättre med yngre och äldre barn. Är det nån som känner igen sig i något av ovanstående och har nån kommentar kring det får ni gärna skriva !
Hej Marie-Louise!
Själv var jag i mycket mer i min egen värld när jag var barn och märkte inte alltid om någon som jag pratade med inte var intresserad av att prata med mig eller om jag inte fick respons, så jag känner definitivt igen mig! I mitt fall var det så att jag inte förstod att min samtalspartner inte ville prata med mig, så det handlade absolut inte om att jag inte brydde mig. Men när jag blev äldre blev jag mer medveten om att alla människor inte alltid var intresserade av mitt sällskap och om att jag hade svårigheter att tolka andra människor, så därför började jag övertolka människor och tro att de inte ville umgås med mig även om det kanske inte stämde. Och själv lekte jag också vid sidan av när jag var barn, så där känner jag definitivt igen mig! Jag kanske kommer att skriva ett helt blogginlägg om dessa ämnen snart 🙂
Hej Marie-Louise! (och Paula och alla andra här inne 🙂 ) Min son är idag vuxen, 30+, men när han var lite så känner jag precis igen allt det du skriver. Han är diagnoserad asperger, men fick diagnos först i 20 års åldern.
Paula, nu har jag pratat med handläggaren på tandvårdsstödsenheten och jag ska kontakta min husläkare för att få ett läkarintyg angående F kort. Vad byråkratiskt allt är i detta samhälle man ska bevisa att man har diagnos för varenda myndighet gång på gång.
Vad bra att det verkar ordna sig! Jag håller med om att allt är så himla byråkratiskt i Sverige och jag har också börjat tröttna på det 🙁
Tack för era kommentarer! Jag ser fram emot att du ska skriva mer om detta Paula ☺.
Marie-Louise, jag har träffat på folk utan Asperger diagnos som haft samma beteende som din dotter tänkte jag på igår 🙂
Sådär kunde jag tolka saker långt efter jag blivit vuxen. Sade nån nåt negativt så tolkade jag det som att den HATAR mig! Dessutom har jag fortfarande svårt att förstå vad folk (läs:främlingar i mataffärer o dyl) menar. Jag kan tolka en uppmaning som att jag blir utskälld. Och jag kan tolka en vänlig men bestämd tillsägelse som att någon står och skriker åt mig! Jag tror det har att göra med perception; mina öron är känslig för röstlägen, så nån som höjer rösten eller har grov röst kan låta som att den vrålar i mina öron! Självklart ställer detta till det enormt för mig! Jag fattar heller inte om folk jag inte känner menar något på skämt till mig, eller om de gör narr av mig! Detta är jätteförvirrande! Är ingen omogen tonåring, om 4 år är jag 40 men det här verkar kvarstå! 🙁 Nån som har något tips till mig hur det kan bli lättare att tolka personer jag inte känner, så att det slipper bli såna missuppfattningar och konflikter??
Jag önskar att jag kunde ge dig tips på hur du kan bli bättre på att tolka människor du inte känner, men tyvärr har jag inga tips 🙁 Men det som du beskriver låter jobbigt! Jag känner faktiskt människor som fungerar som du och de mår dåligt över att ständigt behöva grubbla över vad andra människor har sagt till dem så jag förstår verkligen att det är ett problem! Men kanske har någon annan av mina bloggläsare tips till dig, jag hoppas det!