När jag nyligen föreläste och hade den sedvanliga fråge- och diskussionsstunden efter föreläsningen kom det upp ett inte alltför ovanligt problem under diskussionen: att LSS-insatser kan vara av sämre kvalitet jämfört med insatser som ges enligt SoL. Många autister som har beviljats LSS-boenden har tidigare haft stöd enligt SoL. Genom att flytta till ett LSS-boende har de hoppats på att få ännu bättre stöd i och med att LSS-insatser tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor medan SoL bara utgår från skälig levnadsnivå. Personer som åtnjuter LSS-insatser borde därmed kunna förvänta sig lite mer valfrihet och lite bättre stöd än någon som ”bara” har insatser enligt SoL.
Hemtjänst kan ge praktiskt stöd
Men så är inte alltid fallet, och hur kan det bli så? Jo, en åhörare på föreläsningen berättade att hen tidigare hade haft SoL-insatser där exempelvis boendestöd och hemtjänst ingår. Hemtjänsten (och i mitt fall även boendestöd) kan genomföra praktiska göromål i hemmet åt brukaren så som städning så att brukaren inte behöver bränna ut sig. Vad boendestöd- och hemtjänstpersonalen kan och inte kan hjälpa brukaren med skiljer sig från kommun till kommun och beror i mångt och mycket på vad det står i biståndsbeslutet, men många autister får som sagt praktiskt stöd genom hemtjänsten.
Hade tagit stopp
Men när denna åhörare hade flyttat till ett LSS-boende hade det plötsligt tagit stopp med det praktiska stödet: i 7 § andra stycke LSS stadgas nämligen att insatserna ska stärka den enskildes förmåga till ett ”självständigt liv”. Med hänvisning till detta hade LSS-boendet vägrat avlasta autisten med hemsysslorna utan målet hade plötsligt blivit ”ett självständigt liv”! Att 6 § LSS föreskriver att insatserna enligt lagstiftningen ska vara grundade på den enskildes självbestämmanderätt och att den enskilde ska ha inflytande över de insatser som ges har LSS-boendet helt bortsett från.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Brukar vara antingen eller
Och detta har alltså lett till att hen numera får sämre stöd än vad hen hade fått genom SoL-insatserna. Till saken hör att kommunerna inte brukar acceptera att en person som bor på ett LSS-boende också har hemtjänst samtidigt (vilket jag personligen tycker är märkligt för 4 § LSS föreskriver att LSS inte innebär någon inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt andra lagstiftningar). Det borde alltså vara tillåtet att ha hemtjänst och bo på ett LSS-boende samtidigt, men jag har aldrig träffat någon som har fått det! Det brukar liksom vara antingen eller: antingen ska man ha hemtjänst eller boendestöd i det egna hemmet så bor man på ett LSS-boende.
Då skulle lagens mål uppfyllas
Jag tycker att självbestämmande också borde ingå i självständighetsbegreppet. Om det verkligen är omöjligt för personalen på ett LSS-boende att städa brukarens lägenhet borde LSS-personalen åtminstone kunna stödja brukaren med annat och tillåta hen att ta emot hemtjänst som städar. Då skulle lagens mål uppfyllas: insatserna skulle grunda sig på brukarens självbestämmande och integritet, och brukaren skulle vara ”självständig” genom att fatta egna beslut istället för att låta andra diktera hur hens liv ska se ut. Men nej, så funkar ju varken LSS eller LSS-boenden! Självständighet ska liksom eftersträvas till varje pris. Och bristande motivation för att uppnå självständighetsmålet handlar självklart inte om lathet utan bristande energi. Det är energikrävande att leva med kognitiv funktionsnedsättning!
Hur är det med RUT-tjänster?
Jag har länge varit nyfiken på hur kommuner resonerar kring hushållsnära tjänster. Hur skulle de se på en rik autist som bor på ett LSS-boende och köper hushållsnära tjänster men samtidigt önskar att bo kvar på boendet? Skulle det vara tillåtet? Eller är det endast de som har ork och energi för att sträva efter självständighet som är välkomna till LSS-boenden?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag är säker på att många med intellektuell funktionsnedsättning blir utnyttjade! Jag tror dock att det är lättare för en…
Man undrar hur det är för folk med intellektuell funktionsnedsättning som har ännu svårare att förstå kränkningar och orättvisar? För…
Vad bra att hon gav dig ett svar även om det är tråkigt att svaret inte blev som du önskade.…
Ja, eller hur! En genomsnittlig neurotypiker skulle knappast gå med på att jobba utan att få betalt och utan att…
Just det, det var andra gången! Jag minns inte vad som hade hänt när de första gången hade tagit bort…
Vad tråkigt att höra, hoppas bloggen kommer att hjälpa er lite ❤️
Nu har ML svarat, haha. Hon kommer tyvärr inte jobba så mycket under våren och ingen inbokad vardag, bara helg,…
Är det det där som menas med att en sysselsättning är vad som ger en självförtroende och värde som människa?…
Jag menar alltså att ML (M) sa att jag ska smsa en person (typ ett år sen) som jag skulle…
Tack Paula. Du har säkert rätt, jag kanske ändå inte hade fått behålla samtalskontakten… men varför är det andra gången…
om man redan bor på ett LSS-boende (vilket jag för övrigt tycker a´
Det är nämligen så att ”självständighet” inte alltid går ihop med ”självbestämmande” om inte brukaren orkar bli självständig på det sätt som förväntas. Men d
22 svar på ”När LSS-insatser är sämre än SoL”
Min son nekas autism utredning med hänvisning till att han behöver vilja ha LSS. Han är 20 och klarar sig själv men behöver hjälp med att komma ihåg att betala räkningar och lite annat. Vad menar personen som säger så? Är det motiverat och betalar han för stödet om han har LSS.
Vad tråkigt att din son nekas en autismutredning! Jag vet inte riktigt vad ”behöver vilja ha LSS” betyder. Alla autister behöver inte LSS, och vissa autister får insatser enligt SoL istället. Däremot är det alltid fördelaktigt att ha en autismdiagnos om det är autism man har! Med autismdiagnos kan man alltid ansöka om LSS-insatser även om det är inte säkert att insatserna kommer att beviljas.
LSS-insatser kostar inte pengar! Däremot kan kommuner välja att ta avgifter för bostad, aktiviteter, måltider och liknande om dessa kostar pengar för kommunen. Men kommuner får inte ”tjäna” pengar på detta utan det handlar istället om att den enskilde får bära sina egna kostnader.
Jag förstår inte hur man inte kan förstå att det kan ge psykisk ohälsa att tvingas till självständighetsträning man inte har energi över för.
Hur många autister på olika boenden har psykisk ohälsa som skulle minska eller försvinna helt om de fick rätt anpassade krav på sig när det kommer till att träna på olika självständighetsrelaterade sysslor undrar jag.
Är som du emot påtvingad självständighetsträning.
Jag skulle också vilja veta hur många autister som skulle bli av med sin psykiska ohälsa om de fick avlastning istället för påtvingad självständighetsträning. En autist borde få välja själv och bedöma om hen vill och orkar träna på självständighet eller inte. Omgivningen borde uppmuntra autisten att göra egna val, och de borde också förmedla för autisten att hen duger som hen är oavsett om hen väljer att träna på självständighet eller inte.
Varför kan folk inte förstå att alla inte mår bra av att konstant ”utmana” sig själva, vara konstant aktiva och aldrig ha en lugn stund?
Svaret blir alltid att individen och dess mående inte spelar någon roll, bara samhället och hur nyttig varje person är för det.
Jag tror att samhällets värderingar grundar sig i att varje person ska kosta så lite pengar som möjligt för samhället. Det är därför politikerna vill att så många som möjligt t.ex. ska in i arbete.
Däremot tror jag att enskilda yrkesverksamma uppriktigt kan tro att alla mår bra av den typen av utmaningar som de flesta människor mår bra av. De har i praktiken hjärntvättats till att tro att alla mår bra av att vara så neurotypiska och självständiga som möjligt!
Precis en människas värde ligger inte i hur självständig hen är. Ändå kan vissa autister låta som de är itutade att det.
Många drar per automatik likhetstecken mellan ”självständig” och ”psykisk hälsa” har jag märkt. Men är kravet på självständighet inte anpassat till personen, autist el ej, så riskerar den istället psykisk ohälsa.
Precis! Jag har faktiskt sagt till en biståndsbedömare en gång att jag måste välja: antingen ska jag bli självständig (iaf i den bemärkelse som ordet självständighet ofta används) eller så ska jag vara lycklig och ha god livskvalitet! Blir jag självständig på det sätt som förväntas mår jag inte bra.
Ja just det det tror jag du skrivit om tidigare i bloggen!
Jag får en olustig känsla när jag tänker på hur många som har rätt anpassade självständighetskrav på sig på t ex LSS-boenden…egentligen. Vem vet? De beteendeproblem och symptom på psykisk ohälsa som personalen kanske uppfattar hos olika autistiska brukare kanske i vissa fall inte har härletts rätt ”bara”. Men skulle kunna avhjälpas helt eller delvis av anpassade krav..om man bara fick bättre hjälp att tolka, förstå och läsa av dessa brukare.
Jag har också funderat på hur vanligt det är att felriktade krav på t.ex. LSS-boenden orsakar psykisk ohälsa hos autister. Det skulle inte förvåna mig om det inte var helt ovanligt!
Det första steget borde vara att faktiskt lyssna på oss autister. Om autisten tackar nej till självständighetsträning borde personalen respektera det. Det andra steget borde vara att försöka förändra samhällets värderingar (inte helt lätt dock). Eftersom samhället propagerar för att självständighet är det bästa kan det finnas många autister som inte har förstått att det går att må bra även om man inte är ”självständig”.
Hej Paula!
Jag kommer eventuellt att söka boendestöd från
stadsdelsförvaltningen.
Hur länge har du haft boendestöd?
Har du kommunal eller privatutförare av boendestödet?
Har du boendestöd flera dagar i veckan eller en gång i veckan?
Jag har haft boendestöd väldigt länge, typ 16-17 år kanske. Jag har privatutförare, och jag har blivit beviljad boendestöd ett visst antal timmar i månaden. Vissa veckor har jag boendestöd 4 gånger och andra veckor 0 gånger! Mina timmar räknas alltså månadsvis och inte veckovis, och jag har boendestöd på mycket oregelbundna tider (men alltid det antal timmar som står i biståndsbeslutet).
Jag har bytt utförare flera gånger och har även ett nytt beslut på antal timmar vill inte avslöja vilken utförare jag har idag eller hur många timmar jag har i månaden. Alla beslut är individuella! Ibland beviljar kommunen ganska få timmar och sedan utökar timmarna om behovet finns. Det kan ta tid att hitta en boendestödjare man känner sig nöjd med. Många boendestödjare har haft exakt samma svårigheter som jag med motorik, exekutiva funktioner, planering och organisation och då funkar det ju inte, liksom inte heller om boendestödjarens svenskkunskaper är alltför bristfälliga. Men känner man sig missnöjd kan man alltid byta!
Tack för ditt svar.
Finns ju mera att läsa om boendestöd på din blogg.
Ha en fin fortsatt andra advent.
Tack Linus! 🙂 Det stämmer att jag har skrivit mycket om boendestöd!
Jag skulle önska att folk rent allmänt kunde sluta ha krav på andra och bara behålla de till sig själva. Och även om de har högra krav på sig själva, kan de inte förvänta sig att andra ska ha detsamma. Deras prioriteringar och värderingar kanske ser helt annorlunda ut. Och de kanske gör saker för andra som de aldrig skulle vara beredda att göra istället.
Ingen behöver rätta sig efter någon annan. Men massor tyckts tro att alla bör rätta sig till att bli som de och tycka, tänka och värdera precis samma, annars måste de lära sig att de är och har fel.
Jag tycker att det är bra att ha krav om man umgås privat med personen i fråga, typ om man är vänner eller har en kärleksrelation med personen. Med ”krav” menar jag att man ska fundera på vad man själv vill i vänskaps- och kärleksrelationer och inte nöja sig med mindre. Och att man inte ska ha relation med personer som inte passar en. Jag menar inte att man ska förvänta sig att andra ska rätta sig efter en utan man ska fundera på om personen är rätt eller inte. Förut ställde jag i princip inga krav vilket var ett stort problem.
Däremot tycker jag inte att man ska ställa krav på främlingar som man inte umgås med! Det enda krav man kan ställa är att man ska bli behandlad med respekt och t.ex. inte begå brott, men annars tycker jag att alla ska få tycka, tänka och göra precis som de vill.
Bra sagt! Men det är just främlingar jag menar. Alla som kommer med ovälkomna råd, åsikter och kritik eller ofta rena påhopp och kränkningar varje gång de får höra att någon är sjukskriven/har förtidspension etc. Vilket 9 av 10 av alla man har mött har gjort. Och inte ens slutat fast man har bett dem och sagt att det inte var därför man beställde taxin, gick till vården, ringde den avlägsne släktingen för att vara snäll på dess ålders höst etc etc. Lika lite som de skulle vilja höra och acceptera det om sitt eget liv, lika lite vill andra bli bemötta så.
Håller helt med dig! Det är väldigt respektlöst att komma med sådana kommentarer.
Det är alltså inga undantag heller, att det bara är någon då och då. Utan i princip ALLA nya personer man kommer i kontakt med, dömer och kränker en för det. Helt p.g.a. sin egen okunskap och fördomar. Eller ren och skär avundsjuka.
Det är ingen debatt om det någonstans heller, att folk måste kunna respektera en läkardiagnos och inte kränka folk som fått det. Det är uppenbart en grupp som det är helt okej att kränka och behandla precis hur illa som helst. Som troligen aldrig kommer att få något skydd heller mot folks elakhet, som flertalet andra grupper har fått.
Jag har börjat göra allt för att undvika alla människor överallt. Både p.g.a. covid, men även p.g.a. hur fruktansvärt otrevliga och elaka folk har varit. Går enbart ut på nätterna, vägrar taxi, undviker vården även om jag egentligen borde kolla saker etc… Jag vill inte ha något mer att göra med människor någonstans för de kan inte uppföra sig. De fick aldrig lära sig att bemöta och behandla andra som man själv vill bli bemött, som jag själv fick och alltid har levt efter. Och det går aldrig att ändra på någon annan, bara sig själv.
Ett helt liv av mobbning, utfrysning och elakhet från människor, som jag ändå har orkat mig igenom och aldrig givit upp. Trots att det har varit nära vissa gånger. Och varje ny person man möter tycker att man borde skämmas över att man inte har kommit längre, bidragit mer till samhället och lyckats bättre. Utan att veta någonting om ens liv, hur man mår och vad man upplevt.
Om man orkar, så gäller det fortfarande bara att hitta de där undantagen. De som är värda allt kämpande. För de flesta människor är absolut förjävliga. Och det kommer jag alltid ha med mig.
All glädje och entusiasm jag en gång kände är helt borta. Det är nog det som känns mest ledsamt… För jag minns fortfarande hur det var. Och i många stunder genom åren, när jag insett att det ändå skulle finnas därute även för mig, så har jag inte kunnat hålla tårarna borta. Det är så bitterljuvt så det nästan är olidligt.
Det låter inte bra att du låter bli att besöka vården för det är viktigt att ta hand om sin hälsa! Om jag vore du skulle jag ändå testa att byta vårdcentral. När jag besökte vården som sjukpensionär råkade jag iofs ut för vissa läkare som tyckte att jag borde jobba, men ALLA sade inte så! Och jag fick aldrig uppfattningen att de som tyckte att jag borde träna upp min arbetsförmåga sade så i syfte att kränka utan jag tror istället att de var okunniga och sade det i all välmening. De kan ha uppriktigt trott att jobb var bäst för alla (även om sådana kommentarer är inte kul att få!.
Sedan vet jag att det också finns människor som kränker andra medvetet, men det är en annan femma. Det är inte bara sjukpensionärer som drabbas av dessa personer utan även andra som avviker från normen, t.ex. ickebinära och transpersoner. Jag var chockad över hur hånfulla många kunde vara mot denna person (länk nedan) när han berättade i tidningen att han hade svårt att klara sig på 17 000 kronor i månaden, och vissa av dessa elaka personer var själva sjukpensionärer (som antagligen hade blivit provocerade av att han hade mer pengar än de men ändå inte klarade sig, och därför tyckte de att han ”förtjänade” nätmobbning:
https://paulatilli.se/blogg/du-vuxenmobbare-skarp-dig/
Absolut! Mycket bra poäng. Jag tror också att det drabbar alla som på något sätt är annorlunda. Och att samma typ av personer har fördomar om massor av olika grupper och individer. På så sätt så är det nog inte så personligt trots allt.
Det är en väldigt trevlig blogg det här, vill jag återigen säga. Jag besöker ett antal andra och klimatet bland kommentarerna där är ofta betydligt hårdare, kallare och mer cyniskt. Både mot skribenten själv och övriga i kommentarsfälten. Ytterst få verkar ha förståelse för att andra inte behöver vara precis som de själva i allt de gör, säger och tycker.
Vad roligt att du tycker att det är en trevlig blogg! Jag är också glad att 99% av mina bloggläsare och kommentatorer är så snälla och trevliga. Jag tror att den här typen av blogg drar till sig trevliga och empatiska personer.