När autism medför ett annorlunda tankesätt

En sak som det inte pratas speciellt mycket om men som kan orsaka enorm frustration i sociala situationer är att en person med Aspergers syndrom eller autism kan ha ett helt annorlunda tankesätt än genomsnittsmänniskan (dock kan man såklart även tänka annorlunda utan att ha autism och alla autister tänker inte annorlunda). Ibland är det andra människor som blir irriterade för att de inte kan relatera till vårt tankesätt, och ibland är det vi autister som känner frustration över att inte bli förstådda. I vissa situationer kan konflikter uppstå p.g.a. detta.

Tycker många resonerar emotionellt

Själv känner jag ofta frustration över att andra människor sällan håller med mig och kan relatera till mitt tankesätt. I min värld tänker många människor väldigt emotionellt och lägger in känslomässiga värderingar i sina budskap. Ibland upplever jag även att många andra människor följer den stora massan utan att bilda sin egen uppfattning. För inte alls länge sen var oäktenskapliga barn ett totalt tabu och vips går några decennier och det är totalt accepterat! Det samtida samhället påverkar människors värderingar enormt mycket!

Många tänker ologiskt i min värld

Dessutom upplever jag att många andras åsikter och värderingar är baserade på känslor i alltför hög grad, inte på logiken. För mig som autist är det totalt frustrerande att uppleva att många verkar ha åsikter bara för att många andra runt omkring tycker och känner likadant. Att ha ett annorlunda tankesätt någon enstaka gång brukar inte vara så farligt, men tänker man extremt annorlunda än normen i väldigt många situationer kan man ha svårt för att bli förstådd. Här följer några få exempel där jag och andra människor kan krocka i våra tankesätt:

1. Hur begrepp bör tolkas

För mig är betydelsen av ett begrepp exakt det som står i ordboken. ”Vacker” och ”snygg” betyder för mig det som står i ordboken så länge man inte specifierar specifikt att det är inre skönhet man syftar på. Vem som är vacker är såklart subjektivt, men om jag tycker att någon är snygg eller vacker har det absolut ingenting att göra med vad jag tycker om människan som person utan allt handlar om utseende. Utseende har för mig inget med människovärdet att göra! Jag kan också tycka att någon är väldigt vacker men ändå en jättedålig människa.

Trots att jag inte tycker att det är speciellt intressant vem jag personligen tycker är vacker har jag ändå en åsikt om frågan. I barndomen och tonåren tyckte jag t.ex att några av mina värsta mobbare var väldigt vackra. Jag kan även tycka att någon massmördare är snygg. Men säger jag öppet att jag tycker att en mobbare eller en brottsling är snygg blir många väldigt irriterade och förstår inte alls hur jag resonerar medan jag kan bli frustrerad över att de i min värld lägger otroligt stora känslomässiga och moraliska värderingar i begreppen ”vacker” och ”snygg”.

2. Om att låta påverkas av andras åsikter

För inte alls länge sedan klassades homosexualitet som en sjukdom, och väldigt många vanliga människor vägrade ha något med homosexuella att göra. Homosexuella aktiviteter sågs med avsky. Trots att det tyvärr fortfarande förekommer mobbing och hatbrott mot homosexuella, är det numera tack och lov inte alls lika accepterat att trycka ner homosexuella och kritisera deras läggning och leverne öppet. Då skulle det garanterat vara många som skulle ta illa upp, och det med rätta!

Däremot har jag svårt för att acceptera att incest ses med samma avsky idag och döms ut på samma sätt som homosexualitet gjordes för inte alls länge sen. Visst, jag kan förstå att syskon inte bör skaffa barn ihop med tanke på att avkomman kan vara skadad, men varför skulle incest bland steriliserade eller äldre vara fel? Jag blir irriterad när människor säger sig vara toleranta och acceptera homosexualitet men samtidigt dömer ut incest eller åtminstone höjer ögonbrynen så fort ämnet kommer på tal bara för att det samtida samhället dömer ut det.

3. Hur många resonerar kring Covid-19

I mina ögon resonerar många ologiskt kring Covid-19. Visst, jag försöker ha förståelse för att människor kan ha svårt för att ta in att en bärare av Covid-19 kan smitta andra även som symptomfri. Jag försöker också förstå att de kan ha svårt för att se att trängseln på uteserveringar kan medföra att någon dör. Jag försöker också förstå att de till skillnad från mig skulle må psykiskt dåligt om de isolerade sig alltför länge i hemmet. Jag kan ha svårt för att acceptera att många i mina ögon inte verkar respektera andras liv men jag försöker förstå.

Däremot tycker jag att folk resonerar totalt ologiskt när de insisterar på att jag skulle kunna åka och hälsa på min kille. ”Vadå, åka tåg i flera timmar och utsätta andra för smittorisk?”, frågar jag. Då får jag till svar att jag borde kunna åka om jag är symptomfri. När jag svarar att Covid-19 ofta inte visar några symptom alls, får jag bara till svar: ”Men många andra åker bort nu så jag håller fast vid att du skulle kunna göra det.” För mig är det ett totalt ologiskt svar. Jag vill ju ha statistik och fakta! Hoppar alla andra in i en brunn behöver ju inte jag göra det!

Frustrerande när man inte kan relatera

Syftet med blogginlägget är inte att diskutera vem som har rätt och fel utan syftet är att förklara att jag har ett annorlunda tankesätt. Att folk har skilda tankesätt kan vara intressant och lärorikt om det sker då och då. Om alla alltid tänkte lika vore livet bara tråkigt! Känner man däremot att man alltid resonerar väldigt annorlunda kan det leda till att man inte känner någon gemenskap med andra människor och inte får något utbyte ut av det sociala samspelet. Det blir inga diskussioner vid fikabordet i stil med: ”Åh, jag känner verkligen med dig, jag kan totalt relatera!”

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.