Kategorier
Paulas blogg

Mina tips för aspergare att komma igång med nya aktiviteter

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism har ibland svårt för att komma igång med aktiviteter. När det gäller mig själv så har jag upptäckt att det finns två extremiteter: antingen kommer jag igång och det med besked, till och med så pass att andra människor blir oroliga när jag bara sysslar med en sak dagarna i ända. Vilket exempelvis var fallet när jag skrev min debutbok på endast tre månader för då handlade hela mitt liv nästan uteslutande om skrivandet och jag gjorde nästintill ingenting annat! Eller så kommer jag aldrig igång. Jag bara lovar mig själv att jag minsann ska börja med aktiviteten med ändå blir ingenting gjort.

Ibland har jag funderat på vad det är som gjort att jag lyckats komma igång ibland, och då har jag kommit fram till att alla eller åtminstone många av följande punkter har varit gällande:

1. Jag har verkligen brunnit för aktiviteten i fråga och mått bra av att utföra den. Ibland har jag lurat mig själv att att jag skulle mått bra av att utföra aktiviteten trots att sanningen varit tvärtom. När jag varit på språkkurser utomlands och verkligen velat förbättra mig i språken så har motivationen ibland tagit slut plötsligt och jag har börjat skolka från lektionerna, vilket har känts ganska konstigt för mig som borde haft motivationen med tanke på att språk är ett av mina specialintressen. Men när jag känt efter så har jag förstått att jag inte trivts med undervisningsmetoderna och att jag därför egentligen inte trivts med kursen innerst inne. Med andra ord: välj en aktivitet du verkligen tycker om och där alla momenten passar dig!

2 Motivationen har varit hög. När jag för exakt 15 år sedan (mitt nyårslöfte inför år 2004) lovade mig själv att börja leva hälsosamt och gå ner i vikt så lyckades jag gå ner 30 kg på ett år utan en minsta ansträngning. Detta eftersom motivationen var tillräckligt hög och det var tillräckligt viktigt för mig att åstadkomma förändringar i mitt liv. Således var det inga problem för mig att börja med nya rutiner. Däremot har jag inte alls lyckats lika bra om jag bestämt mig för att börja ha det mer städat hemma eftersom det inte är tillräckligt viktigt för mig att ha det städat. Se alltså till att du är tillräckligt motiverad och det är inte din familj som tycker att du borde skaffa en hobby!

3. Kraven jag ställt på mig själv har varit rimliga. Om mitt mål har varit att lära mig ett nytt språk, har jag satt som mål att förbättra mina språkkunskaper lite grann varje vecka istället för att bli flytande i språket på två veckor. När jag bestämde mig för att börja leva mer hälsosamt, satte jag som mål att leva så hälsosamt jag kunde och gå ner minst 0,5 kg i veckan samt att inte ge upp om jag skulle ha ett bakslag och äta onyttigt i några dagar. Jag har också tagit hänsyn till min asperger och inte jämfört mina prestationer med andras, speciellt om min diagnos har inneburit vissa begränsningar. Ge alltså inte upp med den nya hobbyn om du tagit en paus eller om det gått dåligt ett tag. Det är alltid okej att börja om på nytt (precis som jag gjort med bloggen nu efter en bloggpaus!)

4. Jag har gjort en plan för ett tillvägagångssätt. Jag har bestämt mig för hur jag ska utföra aktiviteten. En av mina favoritsysselsättningar är att plocka blåbär, men det räcker ändå inte för mig att bara bestämma mig för att gå till skogen och börja plocka: jag måste bestämma mig för vad jag ska ha på mig i skogen (på grund av min asperger måste jag bestämma sånt i förväg så att jag inte råkar ta med mig mina högklackade till skogen) och vad jag ska ha med mig (exempelvis är det viktigt med vatten, eventuellt lite mat och några kärl att plocka i). Gör alltså en ordentlig plan i förväg så att du slipper lägga ner energi på oväsentliga saker precis innan du ska utföra aktiviteten för då finns risken att du inte orkar i längden!

5. Jag har bestämt mig för ett startdatum. Detta viktiga datum har inte fått ligga för nära inpå tiden så att jag hinner förbereda mig mentalt på att börja med en ny rutin men det har inte heller fått ligga för långt borta i tiden. Precis så har jag gjort med bloggen nu: min blogg blev fixad efter ett tag med tekniskt strul men jag kände mig ändå inte redo för att börja blogga direkt trots att bloggen var fixad. Jag bestämde mig för länge sedan att början på 2019 skulle bli en lämplig tid att börja blogga igen, precis som jag gjort nu!

6. Jag har skapat rutiner. När jag började med en hälsosam livsstil visste jag först inte riktigt vilken tid på dagen jag skulle ta promenaderna. Det blev enkelt när jag bestämde mig för att jag skulle ta dem precis efter att jag vaknat, till och med innan frukost! Med andra ord: gör ett schema och försök att hålla dig till det! Om du har boendestöd och boendestödtimmarna räcker till det så kan du visa schemat för dina boendestödjare och fråga dem vad de tycker.

7. Jag har bestämt mig för hur ofta det är lämpligt att jag utför aktiviteten. Ibland har jag bedömt att två gånger i veckan varit lämpligt, men när det gällde promenaderna så kändes varje dag ännu lämpligare. Och efter att jag hade bestämt det så började jag promenaderna i ur och skur, till och med i ösregn. Samma med blåbärsplockning: har jag bestämt mig för att plocka blåbär, har jag stannat kvar i skogen när det börjat ösregna andra människors undrande blickar till trots 😉 Vissa av oss med Aspergers syndrom mår nämligen mycket bra av rutiner och därför är det lättare för mig att utföra aktiviteten ofta och regelbundet än att gå på känsla och ställa in allt p.g.a. lite regn för annars kommer jag bara ur rutinen. Nu menar jag inte att man alltid ska pressa sig själv att utföra aktiviteter till varje pris men känner jag att man klarar det trots lite motgångar (som blåbårsplockning i ösregn i mitt fall) så jag har kört på!

8. Jag har bett andra människor sätta lite press på mig lite vid behov. Ibland har jag talat om för mina boendestödjare om jag börjat med en viktig ny rutin oavsett om det varit bloggande eller något annat. Därför har jag ibland bett dem att kolla med mig med jämna mellanrum hur allt har gått. Detta för att jag ska få lite press på mig. Med andra ord: om du verkligen vill börja med en ny rutin, be andra människor peppa dig lite vid behov (naturligtvis under förutsättningen att det verkligen blir rätt sorts pepp så att du inte känner dig tvingad att göra något när dina energiresurser tagit slut för då ska du naturligtvis vila!)

11 svar på ”Mina tips för aspergare att komma igång med nya aktiviteter”

Pressa? Det låter lite väl tilltaget. Man pressar inte en autist (dit som asperger tillhör). När en inte orkar något och all energi och motivation är slut, då känns det som den där bilen där motorn dog eller lossnade från bilen. Då behöver du en bogserbil/bärgare för att släpa bilen till verkstan dvs. aktiviteten. Så är det tyvärr allt som oftast för autister. Den där bogserbilen måste vara en någorlunda drivande person som orkar med att peppa och stötta, och pusha på, inte pressa.

Tack för dina synpunkter, Jonna! Nu har jag redigerat mitt inlägg lite och förklarat vad jag menar.

I mitt fall känner jag att det är positiv press att jag behöver när jag har igångsättningssvårigheter, vilket också inlägget handlade om. Jag syftade alltså endast på situationer då autisten låter bli att göra något p.g.a. igångsättningssvårigheter, inte p.g.a. att hen måste spara energi. Eftersom det är jag själv som har bett andra människor sätta lite press på mig så är det jag som har kontrollen och jag skulle aldrig få för mig att be de sorters människor sätta press på mig som inte förstår hur mitt energibehov fungerar. Jag behöver den där positiva pressen när jag har energin och viljan och mår bra men saknar motorn och motivationen. Jag tycker inte att man ska pressa någon människa överhuvudtaget på ett negativt sätt, oavsett om personen har autism eller inte (för alla har ett begränsat energibehov som jag ser det, det är bara att andras energinivåer räcker otroligt mycket längre än vårat så därför orkar vi så otroligt mycket mindre än de) utan alla människor ska få rimliga krav på sig. Men när jag har rimliga krav på mig så känner jag att jag behöver få lite press för att få gjort det jag vill göra, med förutsättningen att jag får säga ”stopp” när energin håller på att ta slut. Om mina boendestödjare bara skulle säga till mig att det är helt okej att jag inte bloggat (trots att jag har energin och viljan) så skulle jag aldrig komma igång med bloggandet! Därför har jag sagt till dem att de inte får vara för ”snälla” mot mig när det gäller bloggandet (men självklart respektera när jag säger att jag måste spara min energi men det gör de alltid så det behöver jag inte ens tala om för dem).

Svara

Att pressa någon till något är inte positivt. Ordet klingar negativt, vilket är bra att tänka på vid information om autism/asperger. Ordets makt du vet! Ordet pressa normaliseras lätt för personer som tolkar saker och ting bokstavligt! Synonymer till ordet pressa ser du här: https://www.synonymer.se/sv-syn/pressa! Ingen trevlig och upplyftande läsning!

Man förstår vad du menar Paula med ”pressa” om man läser hela texten. Men ja, på svenska har ordet ”pressa” tyvärr en negativ klang. Men som sagt, man förstår att du inte menar så. Kram <3

Vad kul att du har kommit igång igen har stort nöje , glädje och igenkänning av vad du skriver.
Måste rycka upp mig på en massa plan, har nämligen fått ett litet barnbarn Adrian och då gäller det att bli hälsosam och hålla ett tag till. Börja röra mig, träna, sluta med socker framför allt cola och försöka få lite ordning hemma.
Har kaos hemma med massa ouppackade kartonger. Skulle säkert behöva boendestöd men är 63 och har ”klarat” mig hela livet så inte ens försökt söka trots tre diagnoser. Nu tvingas jag att dammsuga i alla fall för annars blir han helt smutsig och det kan ju inte ligga farliga saker överallt som han kan äta upp.
Vi hörs.
Eva.

Grattis till ditt barnbarn, Eva! Det var roligt att höra 🙂 Och att du nu fått motivationen att dammsuga och röja upp lite är ett stort plus. Så nu kanske du inte ens behöver något boendestöd när du fått ditt barnbarn som fått dig att rycka upp dig lite på den punkten. Det är jättebra!

Svara

Haha, bra så kan jag också tänka men än så länge är det bara golvet jag fixat men snart går han och då får jag städa hyllorna också.
Trevlig fortsättning förresten.

Det är så för mig också, med alla punkter du tar upp. Man måste ha koll på allt och planera in i minsta detalj, annars är risken stor att det skiter sig! Allt det där gör att jag inte skulle kunna ha tid att jobba, eller kunna koncentrera mig på jobbet pga att allt i vardagen måste planeras så noga!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *