Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Min son har autism och vill inte gå i skolan, hjälp

Vilsen mamma frågar

Min sjuåriga son fick sin autismdiagnos (nivå ett) före sommarlovet, nu har han gått fem veckor i första klass och det är inte direkt en positiv upplevelse för honom, förskoleklass fungerade bättre, läraren han hade var duktig på att anpassa plus att han ”klickade” med henne och övrig skolpersonal runt honom vilket han inte riktigt gör nu.

Hans ”problem” är att han är väldigt intelligent och har lätt för att lära. Han har lärt sig engelska på egen hand genom dataspel och youtube och kan både tala och skriva på en nivå som nog motsvarar sjätte klass. Han räknar även matte som om han vore en miniräknare. Enligt honom själv är skolan för lätt, han lär sig inget och det är tråkigt – därför vill han inte gå till skolan. Ibland vill han inte ens gå in i klassrummet och kan bli sittande utanför i timmar, han har även oerhört svårt för att komma igång med uppgifterna i skolan.

Man försöker anpassa och ge honom mer utmanande uppgifter men det verkar inte hjälpa. Hans mående är väldigt upp och ner, i går hade han en toppendag i skolan (enligt läraren), i dag hade han inte gjort något alls på lektionerna på hela dagen. Hur hjälper vi honom på bästa sätt och vilka krav ska vi ställa på skolan? Skolan, specialpedagog och lärare har varit delaktiga i utredningen och har tagit del av resultatet.

Paula svarar

Du skriver att han upplever skolan som alldeles för lätt vilket får mig att fundera på om han når upp till kunskapskraven i årskurs ett. Om så är fallet funderar jag på om han skulle kunna hoppa upp en eller ett par årskurser. Han kanske blir väldigt uttråkad eftersom han trots försök inte får tillräckligt med utmaningar? Jag tycker att du ska ta upp frågan med specialpedagogen, och om hen bedömer att hen når upp till kunskapskraven för sin årskurs kan ni ta upp frågan med skolans rektor!

Sociokulturell inlärning passar inte alla

Ett annat alternativ är att han saknar en förmåga att lära sig i grupp vilket jag personligen känner igen mig i. Har han svårt för grupparbeten, och får han i så fall skippa dem? Med vilken undervisningsmetod lär han sig bäst? Vi har alla olika inlärningsstilar, och i dagens skola är det den sociokulturella inlärningen som är poppis istället för den gammaldags hederliga behavioristiskt präglade undervisningen. Men faktum är att inte alla klarar av att lära sig genom social interaktion och egen aktivitet utan vissa lär sig bäst genom att läsa till sig kunskapen själv. Kanske skulle han behöva skippa alla aktiviteter som görs gemensamt i klassrummet och istället ha möjligheten att arbeta helt på egen hand! Måste han ens göra alla uppgifter? Kan han inte visa upp sina kunskaper på ett annat sätt?

Kan bero på intryckskänslighet

Att han vägrar gå in i klassrummet skulle även kunna bero på intryckskänslighet. Han är bara 7 år så han kanske inte kan sätta ord på vad det är som är jobbigt där, men kanske är det för högljutt, för mycket tickande klockor och brus från ventilation som gör honom stressad eller så är det kanske belysningen som är problemet. Intryckskänslighet kan göra livet väldigt svårt och energidränerande för en autist. Jag vet inte om ni testat att låta honom sitta ensam i ett klassrum utan intryck och göra uppgifterna där?

Brist på gemenskap är nedbrytande

Känner han gemenskap och samhörighet med sina klasskamrater? I en skolmiljö kan det kännas väldigt ångestfyllt att upptäcka att klasskamraterna sinsemellan har väldigt mycket gemensamt och roligt tillsammans men att man själv är annorlunda, inte alls passar in och inte har ett dugg roligt (inte alls en ovanlig känsla hos oss med autism). Det kan vara väldigt nedbrytande! Själv bryr jag mig inte om att vara utanför samhället så länge jag får vara helt ensam i mitt hem och göra saker på mitt sätt, men däremot känns det jobbigt att tvingas in i en grupp där alla förutom jag känner stark gemenskap. Jag kände så när jag var barn och känslan är fortfarande lika stark för mig nu som vuxen!

Övertala honom inte

Om inga anpassningar hjälper så kan han mycket väl vara en person som inte passar in i skolan. Jag själv är en person som inte passar in i en skolmiljö (eller en arbetsgemenskap på arbetsplatser) alls oavsett om det är en anpassad autismklass eller ett vanligt klassrum, och nu när jag är vuxen är det viktigt för mig att slippa social interaktion på arbetsplatser. Om han är en sådan person tycker jag inte att ni ska övertala honom att gå till skolan utan låta honom vara vara där endast på sina villkor. Jag vet att det är skolplikt i Sverige, men det är ändå viktigt att han inte tvingas in i en miljö som får honom att må dåligt. Ställ därmed krav på att skolan ska ta hänsyn till hans specialbehov och låta honom nå kunskapskraven på ett för honom meningsfullt sätt!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. I en värld utan hemlöshet och familjer som inte har råd med mat till sina barn hade vi möjligtvis haft…

  2. En neuropsykolog berättade för mig att autister bör ha ett eget kontor och endast delta i möten mm i mån…

  3. Går knappt att tänka sig in i vilka helt ofantliga summor pengar det där faktiskt är… Och vad mycket annat…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”Min son har autism och vill inte gå i skolan, hjälp”

Hemundervisning känns fortfarande som om det vore ett bra alternativ för många som av olika anledningar inte gillar, trivs i eller vill gå till skolan. På så vis får de ändå utbildningen och kunskaperna, men slipper vara i en miljö och med personer som de inte valt själva.

Jag gillar själv idén med hemundervisning! Vissa tror att ett autistiskt barn automatiskt börjar trivas i skolan om skolan motverkar diskriminering och trakasserier, i vardagligt tal mobbning. Jag tycker att det är jätteviktigt att mobbning motverkas, men lika viktigt är det för att få folk att förstå att många autistiska barn hatar skolan även om de inte är mobbade. Om skolmiljön inte passar ett autistiskt barn borde det vara tillåtet med hemundervisning.

Svara

Det jag önskar mest att jag gjort annorlunda som förälder är att jag inte slog stopp direkt när mina barn började må sämre i skolan. Jag lät mig luras att prioritera deras skolnärvaro över deras hälsa. Alla måste ju gå i skolan, eller hur?

Jag fortsatte skicka dem till skolan, trots att de bara mådde sämre och sämre. Jag vände ut och in på mig själv för att hjälpa dem stå ut. Jag lirkade och tjatade för att de skulle få anpassningar. När de utlovade stöden inte blev som det var uppgjort så vabbade jag och satt med i klassrummet. Det räckte ändå inte.

Båda barnen har varit utbrända i omgångar under hela deras skoltid – totalt mellan två och tre år vardera. På grund av att de hela tiden presterade tillräckligt för att få höga betyg ansågs deras enorma frånvaro inte vara så allvarlig. Vi blev t. ex. aldrig anmälda till soc, trots att andra i samma klass blev det.

Jag har tyvärr inga bra lösningar till brevskrivaren. Allt hänger på om skolpersonalen förstår din son och hans behov, och om det också finns resurser att tillgodose behoven hållbart över tid. Som förälder har man väldigt lite inflytande över någondera.

Jag har bara ett tips: lägg aldrig skulden på din son om han mår psykiskt dåligt av sin skolsituation, och låt ingen annan göra det heller. Inget blir bättre av att man ökar pressen på någon som redan är sönderstressad.

Fint skrivet, Anna! Tråkigt att dina barn blev utbrända. Tyvärr är det rätt vanligt bland autistiska barn att bli sönderstressad av skolan! Jag tror att många föräldrar till autistiska barn känner igen sig i det du skriver. Mina föräldrar var också övertygade om att det bästa i längden var för mig att gå i skolan oavsett hur jag mådde där. De ville mitt bästa men det blev väldigt fel!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.