När man har Aspergers syndrom eller någon annan funktionsnedsättning som innebär svårigheter i vardagen och/eller en nedsatt arbetsförmåga, kan man ibland stöta på olika svårigheter och hinder i samhället. Ibland kan man exempelvis ha svårt att försörja sig själv och hamna i fattigdom.
För ett tag sedan berättade jag för er varför jag inte uppfyller kriterierna för starta-eget-bidrag, och nu har jag stött på ett nytt hinder, nämligen Alfa-kassan. Eftersom jag inte har någon anställning sedan jag avslutade min anställning på Ågesta, söker jag nu anställning som föreläsare, men endast 25% eftersom jag är sjukskriven 75%. Jag orkar föreläsa ett par gånger i månaden, och nu när jag inte har någon anställning kommer jag förhoppningsvis få 75% sjukpenning plus lite pengar för föreläsningsarvoden då jag föreläser några gånger i månaden, och företaget Egna Affärer fakturerar för dessa uppdrag.
Alfa-kassan har blanketter som man ska fylla i för att uppge om man har arbetat eller varit arbetslös under de dagar man söker pengar för, och för de månader man arbetat får man naturligtvis inga pengar, vilket är fullt förståeligt. Men under sommarmånaderna har jag ju inga föreläsningar, och då skulle jag behöva A-kassa för de 25% jag inte är sjukskriven för.
Döm om min förvåning när jag nyligen fick avslag från Alfa-kassan med motiveringen att man måste ställa sig till arbetsmarknadens förfogande minst 17 timmar i veckan för att få rätt till pengar. Man får alltså vara sjukskriven 25% eller 50%, men inte 75% vilket jag är. Med andra ord kommer jag alltså få 75% sjukpenning från Försäkringskassan, men för resterande 25% kommer jag inte få pengar alls trots att jag är arbetslös.
Jag har överklagat beslutet eftersom det står på Alfakassans hemsida att denna regel gäller sjukersättning, men jag kommer ju ha sjukpenning och inte sjukersättning. Men enligt Alfa-kassan är det ändå inte säkert att detta kommer att gå igenom eftersom min läkare kryssat i att jag inte kommer att kunna arbeta i framtiden mer än 25%, och enligt Alfa-kassans regler betyder ju detta att jag inte kommer att kunna arbeta 17 timmar i veckan någonsin. Därför kommer det vara försörjningsstöd som gäller för mig under sommarmånaderna under förutsättningen att jag får det beviljat naturligtvis.
Jag pratade med min handläggare på Arbetsförmedlingen om att ett alternativ skulle vara för mig att söka sjukersättning på heltid, men det skulle ju vara tråkigt för mig som ändå vill fortsätta informera om Aspergers syndrom.
Ett annat alternativ skulle vara för mig att söka ett annat jobb, exempelvis att jobba som kassörska i en mataffär, men ett sådant jobb skulle ta så mycket energi av mig att jag inte skulle orka arbeta 10 timmar i veckan utan högst några timmar i veckan för att undvika utbrändhet, och det skulle förmodligen kräva att jag lägger ner bloggen och föreläsandet helt och hållet för att jag skulle orka. Det skulle inte heller vara ett speciellt bra alternativ eftersom mina inkomster då skulle vara 75% sjukpenning/sjukersättning och ca 3-4 timmars jobb i veckan, och då skulle det vara svårt att få ekonomin att gå runt eftersom jag inte skulle orka arbeta 25%. Och i en sådan situation borde jag teoretiskt få 100% sjukersättning eftersom 75% sjukersättning kräver att man orkar arbeta 10 timmar i veckan.
Jag har bestämt mig att det enda alternativet för mig är att fortsätta föreläsa några gånger i månaden och vara 75% sjukskriven. Om det blir så att jag pga Alfakassans regler måste leva på socialbidrag under sommarmånaderna för att täcka upp levnadskostnaderna om jag inte skulle hitta anställng med lönebidrag, får det bli så. Men det är ändå tråkigt med alla dessa byråkratiska regler! Man måste vara frisk i dagens Sverige för att orka vara sjuk och slåss mot myndigheter känns det som.
32 svar på ”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk”
Hei Paula! Jeg har skrevet om å spørre om alder i dag! http://aspergerinformator.com/2015/04/21/alder-og-asperger-syndrom/
Jeg leste innlegget ditt. Og jeg gleder meg til hver gang det kommer nytt innlegg. Du har helt rett, man må være frisk for å få til alt de friske krever av oss. Det er ikke lett. Det er veldig vanskelig. Og det verste av alt; de forstår det ikke!
Ja precis, även friska människor skulle nog tycka att det var jobbigt att bråka med myndigheter. Och det är även värre för oss med funktionsnedsättningar eller sjukdomar!
So true och för att inte tala om att alla ee där reglerna och motsägelserna gör en änu sjukare, jag får typ stressanfall av att bara höra det.
Ja precis, sådana här regler är helt sjuka! Jag efterlyser en lag som garanterar att ingen person med en funktionsnedsättning eller sjukdom som kan uppvisa ett läkarutlåtande hamnar mellan stolarna och måste leva på socialbidrag, men en sådan lag finns inte 🙁
Glöm inte kolla med socialen innan och se vad det finns för möjligheter till försörjningsstöd. Här i Täby får man inget om man har en bostadsrätt tex, inte ens tillfällig hjälp.
Här i Täby får man inget om man har en bostadsrätt tex, inte ens tillfällig hjälp.
Du kan hälsa socialsekreterarna i Täby att de måste bevilja tillfällig hjälp även till personer som bor i bostadsrätt. De måste nämligen ge den sökande skälig tid att avyttra sin bostadsrätt vilket är ett par månader. Under tiden har den sökande rätt till socialbidrag även om han/hon inte säljer sin bostadsrätt i slutändan. Dessutom är det inte säkert att de har rätt att kräva att personen avyttrar sin bostadsrätt om personen har sociala skäl till att bo kvar. Det finns en hel lista med skäl till att personen inte ska behöva realisera en bostadsrätt. Om detta och mycket mer står det att läsa om i Socialstyrelsens riktlinjer till beslutsfattare inom socialtjänsten: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19306/2013-12-31.pdf
Jag tycker det är extremt lågt av socialsekretarna att neka människor tillfälligt socialbidrag bara för att de bor i bostadsrätt. Självklart känner socialsekreterarna till Socialstyrelsens riktlinjer. Riktlinjerna är grundläggande för socialsekreterarnas yrkesutövning. Riktlinjerna bygger på praxis från förvaltningsrätten, kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen.
Så här går det till i praktiken att få socialbidrag om man bor i en bostad som bedöms ha ett realiserbart värde:
1. Sök ekonomiskt bistånd som vanligt även om du bor i bostadsrätt.
2. Socialstjänsten kommer försöka lura dig på det ekonomiska biståndet genom att avslå din ansökan med motiveringen att du bor i bostadsrätt.
3. Du överklagar socialtjänstens beslut till förvaltningsrätten och kräver att beslutet ändras så att du:
a) pga medicinska och sociala skäl inte behöver realisera bostadsrätten (skicka in LSS-intyg mm och räkna upp alla skäl som står i Socialstyrelsens handbok i din överklagan).
b) om du trots allt måste realisera din bostadsrätt får skälig tid på dig att göra det.
4. Förvaltningsätten kommer att ge dig rätt på (a) eller (b) eftersom de vet att du har rätt enligt praxis. Överklaga annars förvaltningsrättens dom till kammarrätten så får du rätt där istället.
5. Socialstjänten tar rättar sig efter förvaltningsrättens/kammarrättens beslut. Nästa gång någon söker ekonomiskt bistånd på samma premisser så låtsas socialsekreterarna att de har glömt alltihop så de avslår ansökan eller ännu bättre lurar den hjälpbehövande till att inte ens lämna in någon ansökan eftersom ”man inte har rätt till ekonomiskt bistånd om man bor i bostadsrätt”.
Ett annat trick som jag vet att socialtjänsten ibland tar till för att lura människor på rätten till socialbidrag det är att påstå att ansökan måste lämnas in på socialtjänstens egna blanketter. Det är inte sant. Du kan lämna in en ansökan på ett vanligt papper, ringa in en ansökan eller tom mejla in en ansökan om socialbidrag. Blanketterna finns bara till för att underlätta för dig att se att du får med alla handlingar som krävs för att socialtjänsten ska kunna ta beslut och för att underlätta socialsekreterarnas handläggning. Men glöm inte att spela in samtalet om du ringer in en ansökan för annars kan de låtsas att de inte har fått något telefonsamtal från dig och avslår din ansökan av det skälet.
Ytterligare ett trick som socialtjänsten använder sig av är att avslå ansökningar med motiveringen att den som söker inte har sökt tillräckligt många arbeten. Det kan vara bra att veta att det inte finns något krav på att en person som lever på socialbidrag ska söka si eller så många arbeten per månad. Däremot så finns det krav på att den som lever på socialbidrag ska göra vad den kan för att bli självförsörjande. Detta innebär att man måste vara registrerad som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Vill man vara på den säkra sidan så gör man som socialtjänsten säger men lita inte på att de har lagen på sin sida bara för att de påstår att de har det.
Tack för en mycket utförlig information Mats, det är just sånt här människor behöver veta! När jag förut fick avslag både på min ansökan på socialbidrag samt på min överklagan till förvaltingsrätten, nöjde jag mig med förvaltningsrättens dom, men jag kanske borde ha överklagat beslutet vidare till Kammarrätten. Men jag gjorde aldrig det. Istället ansökte jag om pengar från en välgörenhetsfond och fick pengar därifrån så att jag kunde betala hyran.
Allt det här är så fel det kan vara! Syftet med socialbidrag ska vara att de behövande ska få tillfällig hjälp, men istället försöker socialen att hitta på en massa skäl till att avslå ansökningar. Många är naiva och tror att socialen automatiskt hjälper en om man är sjuk eller funktionsnedsatt, har levt på aktivitetsersättning och inte kan betala hyran pga att ersättningen tagit slut, men så är det inte. Jag hade varit hemlös idag om min godman inte hade hjälpt mig att ansöka om fondpengar. Jag var riktigt chockad när jag fattade hur otroligt lätt det att bli hemlös i Sverige idag, och jag är fortfarande chockad trots att det gått nästan 5 år sedan den här händelsen!
Jag hade varit hemlös idag om min godman inte hade hjälpt mig att ansöka om fondpengar.
Jag hade varit hemlös om inte mina anhöriga hade lånat mig pengar till hyra när socialtjänsten till varje pris försökte neka mig socialbidrag.
Jag var riktigt chockad när jag fattade hur otroligt lätt det att bli hemlös i Sverige idag, och jag är fortfarande chockad trots att det gått nästan 5 år sedan den här händelsen!
Det är väldigt lätt att bli hemlös i Sverige i dag. Det är inte klokt att socialtjänsten utnyttjar svårigheter som beror på psykiatriska diagnoser för att avslå ansökningar om socialbidrag.
För den som tror att lån är ett legitimt skäl för socialtjänsten att neka människor socialbidrag så rekommenderar jag att man läser Socialstyrelsens riktlinjer. Det är odiskutabelt så att möjligheten att låna pengar till hyra inte innebär att socialtjänsten har rätt att avslå socialbidrag.
RÄTTSFALL
RÅ84 2:27 Lån till hyran – rätt till ekonomiskt bistånd
En person fick hjälp att betala hyran genom ett handlån. HFD ansåg inte att lånet tillgodosåg personens behov på ett sådant sätt att han eller hon förlorade rätten till ekonomiskt bistånd. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19306/2013-12-31.pdf
Tack för en mycket intressant länk, Mats! Jag har aldrig läst den här handboken om försörjningsstöd tidigare. Har inte hunnit läsa allt men jag har bläddrat igenom ganska mycket, och det verkar vara som du säger att socialsekreterarna hittar på för att kunna avslå ansökningar. Hemskt! 🙁 Och det faktum att många som idag lever på socialbidrag är sjuka, utförsäkrade människor gör saken ännu värre. Den här handboken har säkert många nytta av!!
Jag hade ingen aning om att det inte finns någon officiell tidsgräns och att ett lån inte var en anledning till att avslå ansökningar. Det var riktigt bra att veta! För jag kan tänka mig att många socialsekreterare skulle säga att man inte får pengar för att ens föräldrar har lånat en pengar så att man kan betala hyran.
Handboken är väldigt värdefull att ha i bakhuvudet i kontakten med socialtjänsten. Den är skriven för beslutsfattare inom socialtjänsten men jag tror de som söker socialbidrag har minst lika stor användning för den som socialsekreterarna har eftersom socialsekreterarna inte känner till handboken alternativt struntar i Socialstyrelsens riktlinjer i handboken.
För jag kan tänka mig att många socialsekreterare skulle säga att man inte får pengar för att ens föräldrar har lånat en pengar så att man kan betala hyran. Ja det är just för att socialsekreterare har avslagit ansökningar med den motiveringen som människor har överklagat och vunnit i högre instans. Det är därför vi har bevis på att de inte har rätt att neka människor som har lånat pengar till bla hyra socialbidrag. Mycket av det som står i socialstyrelsens riktlinjer till socialtjänsten bygger på domar från förvaltningsrättenm, kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen.
Den där handboken skulle alla behöva läsa! Om jag hade vetat om allt detta som står i boken, hade jag klagat förvaltningsrättens beslut till högre instans när jag fick avslag, men jag visste inte om att jag hade lagen på min sida. Jag litade på socialtjänsten, och eftersom t om förvaltingsrätten gick på deras linje trodde jag inte att jag hade haft något att vinna på om jag hade överklagat beslutet till kammarrätten.
Ja, många är naiva och tror att det alltid finns hjälp att få när man bor i Sverige, men det är så fel det kan vara! Ett socialbidrag är ingen säker inkomst, och om man får avslag måste man överklaga, vilket tar tid. Om man inte har någon som kan låna pengar till en under hela den här processen tills man fått svar från högsta domstolen, kan man råka illa ut. Många tror att endast knarkare hamnar på gatan i Sverige, men så är det inte. Det kan mycket väl vara en person som har en psykisk sjukdom eller en funktionsnedsättning.
Det kan mycket väl vara en person som har en psykisk sjukdom eller en funktionsnedsättning.
Jag misstänker att tjejen i det här TV-programmet har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Jag baserar min misstanke på det som berättas om henne under TV-avsnittet och på att hennes bror är diagnosticerad med Aspergers syndrom. http://www.kanal5play.se/program/10250647#!/program/10250647/video/530256205
Även om alla som hamnar på gatan inte är narkomaner så är nog risken stor att de blir det av att hamna på gatan. Varför upptäckte ingen att tjejen hade en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning när hon gick i skolan eller när hon sökte hjälp hos socialen? Hur mycket har tjejens missbruk inte kostat samhället? Om lärarna och socialsekreterarna inte hade sovit på jobbet så hade samhället kanske sparat miljoner på att hjälpa henne i tid!
Om hon har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning men det är väl inte omöjligt att hon har det med tanke på alla omständigheter.
Jag orkade inte kolla på klippet, men det är precis som du skriver att många blir narkomaner när de hamnar på gatan. Annars kan det vara svårt att stå ut med att vara hemlös och sova på olika härbärgen.
Många kommuner tänker tyvärr mycket kortsiktigt. De tänker att barn med Aspergers syndrom och andra diagnoser kostar för mycket pengar och att man inte har råd att hjälpa dem. Men precis som du skriver, kostar missbruk och även alla andra som utvecklar psykiska sjukdomar pga dåliga skolerfarenheter otroligt mycket mer pengar!
Tack Mats!
I min stadsdelsförvaltning är det samma sak. Man får inte äga någon bil, bostadsrätt eller något annat. Men jag äger ingenting för jag har inte råd. Det enda lilla jag äger är min dator och smartphone, men jag skulle inte få speciellt mycket pengar om jag sålde dem. Min dator är gammal och jag köpte en begagnad smartphone förra året.
I min stadsdelsförvaltning är det samma sak.
Det är inte så. Det är bara socialsekreterarna som hittar på för att lura människor att inte söka socialbidrag eller för att de inte känner till reglerna. Det finns många exempel från förvaltningsrätten, kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen som säger att de inte utan vidare har rätt att avslå ansökningar pga att människor har en bil eller en realiserbar bostad. Detta gäller framförallt om det handlar om kortvarigt biståndsbehov som bara varar några enstaka månader (3 månader tror jag det är). Vid långvarigt biståndsbehov så har socialtjänsten rätt att kräva att människor säljer bil och bostad om inte särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl kan vara att man har svårt att åka kollektivt pga psykisk ohälsa, att man behöver hämta och lämna barn, ta sig till/från ett deltidsarbete, läkare eller Arbetsförmedlingen. Jag är ganska säker på att många människor med Aspergers syndrom uppfyller flera av skälen. Det räcker tom att bilen inte är värd särskilt mycket eller att bostaden är högt belånad för man inte ska behöva sälja bostaden.
Ytterst är det så klart en bedömning som förvaltningsrätten, kammarrätten och högsta förvaltnningsrätten gör men de dömer inte helt olika i identiska fall. Den här typen av ärenden har redan avgjorts så många gåner i högre instanser att det inte är någon diskussion om att socialtjänsterna fuskar eller har noll koll på rättsläget.
Vad konstigt att Alfakassans regler säger att man måste kunna arbeta 17 timmar i veckan för att ha rätt till ersättning! Vad är en sådan regel bra för liksom? Det är sjukt att de kan sätta sådana villkor. Är man arbetslös så är man arbetslös, oavsett hur mycket man klarar av att jobba. Sådana här regler gör det verkligen svårare för personer som klarar av att arbeta lite grann, men inte så mycket. Istället för att tänka ”du kan jobba för lite” så borde Alfakassan tänka ”vad bra att du kan jobba lite grann i alla fall”.
Angående försörjningsstöd så brukar det vara så att de tittar på hur stora inkomster man haft de senaste tre månaderna. Om man har tjänat mycket mer än försörjningsstödsnormen så kan man få mindre pengar, eller i värsta fall inga pengar alls. I vissa fall kan de dock ta hänsyn till olika omständigheter som t.ex. att man inte kunnat förutse att man skulle bli arbetslös, men det beror säkert på vilken handläggare man får också. Därför kan det vara bra att ta kontakt med socialtjänsten redan nu och förklara situationen, så kan de kanske berätta vad som gäller i ditt fall.
Jag förstår inte heller varför man måste ställa sig till arbetsmarknadens förfogande 17 timmar i veckan. Jag kan verkligen förstå att Alfa-kassan inte kan betala mig 100% A-kassa eftersom jag inte ställer mig till arbetsmarknades förfogande till 100%, men eftersom jag är beredd att arbeta 25%, borde de ge mig 25% A-kassa. Men icke! 🙁
Vissa kommuner verkar bara kolla på inkomster 3 månader tillbaka i tiden, men här är det 4 månader som gäller, och jag har hört att det kan vara 6 månader på andra ställen! Så reglerna verkar vara helt olika beroende på var man bor. Förra gången jag ansökte om socialbidrag överklagade jag faktiskt kommunens beslut att avslå min ansökan pga att de hade kollat på mina inkomster 4 månader tillbaka i tiden. Jag hade haft oförutsedda inkomster jag inte kunde styra över, och aktivitetsersättningen hade varit min inkomst så det var alltså inga större summor jag hade tjänat månaderna innan min ansökan! Men förvaltningsrätten gick på kommunens linje, och jag fick inget socialbidrag. De slog nämligen fast att kommunen har rätt att kolla på inkomsterna 4 månader tillbaka i tiden och kräva att jag sparar överskottet.
Tack för tipset att kontakta kommunen redan nu, jag får se om jag orkar göra det. Jag är medveten om att jag måste spara pengar nu om jag får något över och att jag troligen inte kommer att få socialbidrag för juni-månad, men kanske får jag för juli eller augusti. Jag får sätta mig ner och räkna för socialen räknar på att man ska leva på riksnormen 4 månader innan man ansöker om pengar.
Vissa kommuner verkar bara kolla på inkomster 3 månader tillbaka i tiden, men här är det 4 månader som gäller, och jag har hört att det kan vara 6 månader på andra ställen!
Det finns inga tidsgränser och om de finns så är tidsgränsen snarare 1 månad än 4 månader och tidsgränsen gäller i princip enbart för de som har haft socialbidrag förut och som känner till socialtjänstens regler. Men oavsett vilket så finns det inga 3, 4 eller 6-månadersregler:
Tidigare inkomster över försörjningsstödsnivå
Inkomster som hushållet har fått tidigare bör i regel inte påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för en viss längre tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlag.
Det gäller till exempel inkomster som hushållet fått tidigare än månaden före den månad som ansökan avser.
Nämnden bör kunna ställa större krav på ekonomisk planering av en person som har vetat om att den egna inkomsten kommer att upphöra och tidigare har mottagit ekonomiskt bistånd.
Detta gäller personer som väl känner till socialnämndens normer och regler och inte dem som tidigare endast haft mycket tillfälligt bistånd eller inte har ansökt på länge. Det kan vara rimligt att kräva att en person som endast tillfälligt försörjer sig själv mellan biståndsperioderna också tar hänsyn till det i sin hushållsekonomiska planering.
Vid ett nybesök däremot saknar den biståndssökande kunskap om nivån på det ekonomiska biståndet och kan inte förväntas ha levt på en låg ekonomisk nivå före ansökan. Om socialtjänsten kontrollerar den enskildes ekonomiska situation månaderna innan ansökan är det viktigt att ha detta i åtanke. Frågan är också hur mycket den enskilde har känt till om sin framtida ekonomi och har kunnat planera.
Försörjningsstödets syfte är att fungera som en kortsiktig försörjningskälla och att bara träda in tillfälligt vid kortare perioder av försörjningsproblem. Försörjningsstödet är utformat efter detta syfte.
Nivån på stödet förutsätter att människor före och efter biståndsperioden har möjlighet att leva på en ekonomisk nivå som är högre än försörjningsstödet. Det beror på att hushåll under dessa perioder ska ha möjlighet att tillgodose de behov som inte ryms inom försörjningsstödets ram, till exempel köpa möbler och husgeråd, och ha råd med tandvård och rekreation. Detta gör det nödvändigt att acceptera inkomster över försörjningsstöds nivån under de perioder då ett hushåll inte har försörjningsstöd.
Här är ett rättsfall:
RÄTTSFALL
RÅ 1994 ref 50 Hänsyn till tidigare inkomster vid nyansökan
HFD ansåg inte att en biståndssökande var skyldig att planera sin ekonomi när erhållen ersättning (före ansökningstillfället) från a-kassa varit högre än den tilllämpliga normen då det var fråga om en nyansökan eller när sökanden inte fått socialbidrag, i varje fall inte under tiden närmast före sin ansökan.
Vi säger att Paula söker socialbidrag och att socialtjänsten kräver att få se Paulas inkomster 4 månader tillbaka i tiden. Paula borde redan här sätta sig på tvären och vägra att lämna in kontoutdrag för mer än en månad före månaden som ansökan avser men för att inte bita den hand som föder en så är det idé att bjuda socialtjänsten på kontoutdrag 4 månader tillbaka i tiden.
Vi säger att socialtjänsten oavsett om de går 1, 4 eller 6 månader tillbakak i tiden avslår Paulas ansökan med motiveringen att inkomsterna har varit för höga månaden/månaderna innan ansökan. Paula bör isf överklaga socialtjänstens beslut till förvaltningsrätten (och ev till kammarrätten om inte förvaltningsrätten går på Paulas linje) med ungefär de här argumenten:
1. Att hon inte har haft ekonomiskt bistånd på länge och att hennes ansökan ska räknas som nybesök vilket inte ger socialtjänsten rätt att kräva att hon ska ha planerat sin ekonomi månaden/månaderna innan ansökan.
2. Att hon pga Aspergers syndrom och ADD har svårt att planera sin ekonomi och därför inte kan förväntas planera sin ekonomi som en normal människa.
3. Att hon har rätt att leva över bidragsnormen månaden/månaderna innan ansökan eftersom ekonomiskt bistånd är utformat för tillfälligt bidtåndsbehov i åtanke vilket förutsätter högre inkomster innan och efter biståndsperioden.
Det borde finnas någon i varje kommun som kan alla rättigheter och skyldigheter när det gäller barn/ungdomar och vuxna som har npf.Det märker jag när det gäller min 21 åriga son nu.Alla kan ju inte känna till allt och behöver ju hjälp med sina frågor om när det kommer till det som handlar om ekonomi och arbete.Min son ska få göra en andra bedömning och det ska bli intressant att se hur den går till,för mig räcker det inte med 1 timmes samtal om det inte leder till något.Jag som är 60+ fick en proffessionell utredning och 1 års uppföljning av ett helt team med psykolog,kurator,arbetsterapeut och sjuksköterska+läkare,min son fick en utredning på bup och inget mer som sa vad han klarar och inte klarar och han har ju hela livet framför sig.Att vara ung och ha npf idag verkar ju vara riktigt jobbigt och svårt för många då man ska krångla sig igenom lagar och paragrafer hit och dit
Tyvärr är det som du säger att många inte får mycket hjälp eller information. Jag har exempelvis träffat personer med Aspergers syndrom som levt på sjukersättning i flera års tid utan att veta om att de har rätt till reducerat pris på tunnelbanekort i Stockholm. Och alla vet inte vilka rättigheter man har överhuvudtaget! Vissa bor fortfarande hemma i vuxen ålder och föräldrarna försörjer personen eftersom ingen berättat att man har rätt att ansöka om aktivitetsersättning från Försäkringskassan om man inte klarar av att arbeta.
Jag hoppas att det går bra för din son, Thomas! Det är tråkigt att en ung person får så här lite hjälp 🙁 Det räcker ju inte bara med en timmes samtal precis som du skriver.
Vilken labyrint av olika regler och myndigheter du verkar ha hamnat i! Jag hoppas verkligen att du hittar ut, för du har så många erfarenheter och så mycket klokt att dela med dig av, så det vore verkligen synd om du inte skulle kunna fortsätta med att dela med dig av det! Kämpa på! Jag hejar på dig!
Tack för ditt stöd, Jenny! Det där är verkligen labyrint av olika regler, och det är tyvärr lätt att hamna mellan stolarna idag. Men jag försöker kämpa 🙂
Hej Paula Tilli! (använder mitt första namn och inte mitt tilltalsnamn för att kunna skriva inkognito)
Du skriver mycket bra och allt stämmer. Det tar på krafterna att försvara sina rättigheter. Jag har själv bråkat med myndigheterna i åratal, men har för det mesta fått rätt. Det som stör mig att vi som lever på aktivitets- och sjukersättning tillsammans med de pensionärer som inte har arbetat inte har fått någon förbättring på decennier. Det är banne mig inte klokt att vi inte ens kan få 15 000 kronor i månaden tillsammans med bostadstillägget. Alla som arbetar har fått det bättre. Vi har bara en dryg tusen lapp mer än försörjningsstödet. Det är inte okej.
Om jag inte minns fel så gick ett parti ut med att ersättningarna skulle ökas så att det till slutet av detta år skulle vara 15 000 kronor i månaden för sedan höjas till så småningom till 20 000 kronor i månaden före nästa val. Vad fick vi? Ingenting. Vi måste samla våra krafter, vi som orkar åtminstone. För det är banne mig inte okej att de som jobbar ska få allt medan vi inte får något.
Sedan måste beloppen som man får behålla vid skuldsanering höjas. Att skuldsanering finns är bra, men varje krona som du får in extra går dit. Så har du planerat åka på en kreationsresa som du har sökt fondmedel till kan du glömma att den blir av. Har du nitiska handläggare hos Försäkringskassan kan du glömma att söka fonder överhuvudtaget, för när du uppbär aktivitets- eller sjukersättning ska du meddela detta. Jag tolkade detta som att det innebar eget sparande i fonder, inte att man beviljats utbetalning av fondmedel från stiftelse. Egentligen är det konstigt, för diakoner, kuratorer, socialsekreterare, gode män och förvaltare borde känna till detta, men icke.
Surt sade räven eller hur? För är det inte Kronofogden, din skuldsanering, så är det Försäkringskassan, så lägg inte ner tid på att söka fondmedel ur stiftelser.
Sedan har vi det som vi kallar rätten delta i sysselsättning (daglig verksamhet och liknande). Daglig verksamhet ger några fickpengar eller så går det till skuldsaneringen. Jag ställer gärna upp som volontär om det ger mig en intressant kompetens. Fritidsaktiviteter har diskuterats in absurdum av läkare och Försäkringskassa. Så länge ditt mående inte påverkas av vad du utför som fritidsaktivitet har ingen med det att göra. När du börjar fråga om kan göra det och det, då blir det annorlunda. Fråga inte så mycket, för svaret nej. Vad du nej?
Du får inte uppbära sjukersättning och studera. Å andra sidan kan myndighetssfären anse att du ska delta i daglig verksamhet för att de anser att det är bra för dig. Det är förvisso rätt, men det är bra om du också vill. Det är aldrig bra med tvång och i de flesta fall kan man anordna uppgifter som är intressanta.
Mitt tips till dig som läser detta är att använda ditt eget samvete, samt att vara förnuftig. För även om du inte orkar arbeta, så har du rätt till ett liv och lika lite som utomstående har att göra med vad andra personer gör på sin fritid har de med ditt privatliv att göra. Överärlighet gynnar ingen. Och kan du få några korvören extra för att förgylla din tillvaro för stunden, se till att göra det.
Hälsningar
Hasse
Ha en fortsatt bra dag.
Hej Hasse!
Vad roligt att höra att du gillar inlägget 🙂
Vad bra att du fått rätt när du bråkat med myndigheterna. Jag har själv tyvärr sällan fått rätt, men å andra sidan har jag inte orkat överklaga varje gång.
Det skulle verkligen vara bra om sjukersättningsnivån blev högre. Men allra mest önskar jag att riksnormen (dvs normen för försörjningsstöd) höjdes rejält! Många sjuka måste leva idag på försörjningsstöd år ut och år in, och summan är bara drygt 3800 kr. Jag fick nyss höra att riksnormen för försörjningsstöd är ca 5000 kr i Finland, så det är dags att riksnormen höjs hos oss också! Och jag håller med dig helt och fullt ang skuldsanering. Jag har inga personliga erfarenheter av det, men om jag har rätt så får man behålla 4800 kr, vilket är väldigt lite.
Att man inte får studera på deltid och vara sjukpensionär på den andra delen är förfärligt. Då får man aldrig höja sin kompetens och höja sin lön på den delen man faktiskt kan jobba. Jag blev riktigt upprörd när jag hörde om den regeln.
Ha det bra du också!
Paula
Tack för ditt inlägg Hasse.
Ibland tycker jag att vi aspergare är alldeles för överseende med hur vi blir behandlade av det här samhället. Vi är diskriminerade i dagens samhälle. Vi lever i ett förtryck. Skolsystemet och arbetsmarknaden är anpassad efter normala människor. Vi förväntas nöja oss med daglig sysselsättning, låglönearbeten med lönebidrag, sjukersättning/aktivitetsersättning och försörjningsstöd. Inte ens sjukersättning på garantinivå är en självklarhet längre. Det här samhället borde skämmas för hur de behandlar oss.