Kan jag låta min autistiska son vara hemma?

Anna frågar

Har en 17-årig son med autism, ADHD och han är även särbegåvad. Han har inte gått i skolan sedan i åk 6 eftersom han då hamnade i det som jag idag ser som någon typ av utbrändhet. Han har mått otroligt dåligt psykiskt, varit helt under isen i flera år. Både på grund av det psykiska måendet, utåtagerande beteende och skolvägran hamnade han på HVB i flera år. Han har trivts bra där men de har inte heller lyckats få honom att gå i skola eftersom han helt enkelt vägrat.

Nu mår min son tack och lov mycket bättre och har kunnat flytta hem till oss igen vilket jag är väldigt glad över. Men det fungerar fortfarande inte med någon typ av sysselsättning utanför hemmet tex skola eller praktik. Vi har försökt med flera olika saker och också typ daglig verksamhet men han vägrar gå på detta eftersom han själv inte är motiverad. Han säger själv att han mår bäst av att bara vara hemma (och efter dagsform följa med oss föräldrar ut och dylikt). Har inga vänner men det är heller ingenting han själv önskar.

Jag har tidigare känt mycket panik över det här och tänkt katastroftankar typ vad ska det bli av honom. Men efter att ha läst kloka inlägg på din blogg insett att problemet kanske mest ligger hos mig. Min fråga är väl egentligen – är det okej att bara låta sonen vara hemma om det är så han känner?

Min tanke nu är att låta honom vara ifred gällande detta med skola/sysselsättning så länge han själv mår bra. Men självklart stötta om han skulle komma på något han vill testa att göra. Det blir ju väldigt mot normen i samhället att ha en 17-åring som bara sitter hemma. Och det är inte så lätt att få stöttning i det beslutet av omgivningen.

Paula svarar

Jag tycker att du resonerar klokt! Det sista du skriver om svårigheterna att bryta mot normerna när man inte får stöttning från omgivningen säger väldigt mycket. Jag tycker att du ska tänka så här: i alla tider och kulturer har människor haft svårt att bryta mot rådande normer, men tänk på att normerna alltid har varit olika beroende på kultur och tid. I vissa kulturer är det en katastrof när en ung vuxen bestämmer sig för att ingå ett homosexuellt förhållande, och då kan den homosexuelle fundera på om beslutet verkligen är ”rätt” när hela samhället tar avstånd. Det krävs alltså väldigt mycket mod att våga lyssna på sig själv!

Normen är stark i samhället

Tänk också på att skola och sysselsättning egentligen är sociala konstruktioner. Förut såg samhället helt annorlunda ut. På 1800-talet fanns det till och med motstånd mot den nya lagen som stadgade att folkskolan skulle bli obligatorisk för alla barn. Skolan är alltså inget ”naturligt” sammanhang, men däremot har skolnormen blivit så stark i vårt nutida samhälle att en tonåring som stannar hemma på dagarna väcker starka reaktioner. I sammanhanget får vi inte glömma bort att AI kan komma att förändra världen. Om ett par decennier kommer det kanske återigen betraktas som normalt att stanna hemma på dagarna eftersom AI kan komma att ta över väldigt många jobb.

Alla barn trivs inte i skolan

Jag är övertygad om att väldigt många barn trivs i skolan, men samtidigt finns det en minoritet som inte gör det, och många av dessa barn har autism. Jag mådde själv inte bra av skolan, och jag trivs inte heller i klassrumssituationer även om klassen enbart består av autistiska elever. Numera har det blivit populärt att prata om mångfald, men jag önskar att man i sammanhanget skulle lyfta människors diversitet: samhället borde förstå att inte alla mår bra av samma saker. Visst, om skolan anpassas börjar vissa autister trivas i skolan, men samtidigt finns det autister som trivs bäst hemma oavsett vilka anpassningar som görs! Respekt för allas olika preferenser och behov borde ingå i mångfaldstänket, tycker jag.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Ser inte det skadliga

Alla ni som har läst min blogg vet också om att jag som ung vuxen levde på aktivitetsersättning i flera år och mådde utmärkt trots att jag saknade daglig sysselsättning. Många trodde att det i längden skulle vara skadligt för mig att ”isolera mig” från samhället, men jag ser inte det skadliga i att vara utvilad, trivas och må bra (trivs självklart också med mitt nuvarande jobb som autismföreläsare)! Däremot är det ju skadligt för de som faktiskt mår dåligt av att känna sig utanför. Det kan också vara skadligt att bli utsatt för påtryckningar för det kan skada ens självkänsla och få en att tro att man inte duger eftersom man vill vara hemma.

Det är helt okej

Som du säkert har förstått så är mitt svar ja, jag tycker att det är okej att du låter honom vara hemma och att du stödjer honom om han någon gång i framtiden skulle vilja skaffa sysselsättning! Samtidigt tycker jag att du bör informera honom om konsekvenserna: utan utbildning och arbetslivserfarenhet är det inte helt lätt att få anställning som vuxen, och aktivitets- respektive sjukersättning ger lägre ekonomisk standard än ett jobb. Är han okej med det? Vilka konsumtionsvanor kommer han att ha som vuxen? Det är säkert svårt att vet det nu, men gillar han aktiviteter som kostar pengar kommer han kanske tycka att aktivitetsersättningen inte räcker till.

Blev varnad för fattigdom

Jag minns att jag blev varnad för fattigdom om jag skulle börja leva på aktivitetsersättning, men för mig var det livet helt okej och jag hade inga problem med att få pengarna att räcka även om jag fick betydligt mindre pengar än infödda svenskar som hade aktivitetsersättning på garantinivå (garantinivån är lägre för oss som är födda och uppvuxna i utlandet). Det är alltså olika hur man upplever ekonomin som sjukpensionär. Det kan också vara bra att tänka på att det numera är svårare att få aktivitets- och sjukersättning än vad det var på 00-talet. Sådana aspekter kan vara bra att ta i beaktande.

Han kan plugga i framtiden

En positiv aspekt med att låta honom vara hemma är att han kan få lättare att få aktivitetsersättning eftersom han har bevisat att han inte ens klarat av skolan. Och eftersom han saknar betyg kommer han kunna plugga på komvux senare i livet om han skulle vilja det. Den möjligheten har inte vi som fick godkända men dåliga betyg på grund av vantrivsel i skolan. Att inte ha några betyg alls kan alltså vara bättre än att ha dåliga betyg ifall man skulle ändra sig i framtiden och vilja plugga senare i livet!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.