Vissa människor menar att jag inte borde se min autism som en svårighet som hindrar mig från att göra det jag vill. Då jämförs jag med fördel med de autister som har häpnadsväckande styrkor alternativt de som är så priviligierade att de kan välja om de vill ha boendestöd eller inte. Det finns ju autister vars autism inte hindrar dem i livet på samma sätt utan allt bara handlar om att vissa aktiviteter tar en massa energi varför de medvetet väljer bort vissa saker för att spara på energi. Men jag är inte en av dem.
Måste välja bort vissa saker på grund av min autism
Jag väljer definitivt inte bort något medvetet utan min autism tvingar mig att välja bort vissa saker. Oavsett hur gärna jag skulle vilja lyckas med mycket så kan jag inte det för att det är min autism som ställer till det. Och ändå tillhör jag definitivt de som absolut inte skulle vilja byta bort sin autism, som har turen att ha styrkor tack vare autismen och som är mycket nöjd med livet och mår enormt bra psykiskt.
Har turen att ha ”rätt” styrkor
Jag anser mig vara en priviligierad autist eftersom jag har turen att ha sådana styrkor som kan nyttjas i yrkeslivet samt har lyckats få anpassningar. Och trots mina enormt många svårigheter råkar jag inte ha just sådana svårigheter som skulle ställa till det alltför mycket i mitt jobb som föreläsare. Men ändå känner jag som jag gör. Därför vägrar jag ljuga och påstå att autism inte skulle ställa till det för mig eller att den aldrig skulle hindra mig från att göra det jag vill. För det gör den visst.
Saknar vissa elementära färdigheter
Det finns många saker jag vill göra men inte kan på grund av min autism: det var alltid en livsdröm för mig att arbeta som au pair utomlands men jag misslyckades totalt med det eftersom jag inte lyckades förstå hur man genomför de enklaste arbetsuppgifterna. Det var omöjligt för mig att lära mig hur man strök kläder och hur familjens spis fungerade. Den här familjen hade haft andra au pairs innan som allt hade fungerat bra med så ”felet” låg på mig. Eller närmare sagt på min funktionsnedsättning.
Har misslyckats enormt många gånger
Det var inte första gången jag har misslyckats med dylikt. Varenda gång jag har försökt med något liknande har jag misslyckats totalt. Läraren i hemkunskap i skolan blev vansinnig på mig i skolan och det var nära att jag skulle bli underkänd på grund av mina enorma svårigheter. Jag har orkat kämpa och öva trots att allt har tagit energi så jag har inte valt bort något. Men har ändå tvingats konstatera att jag inte har de färdigheter som krävs för att lära mig vissa saker.
Är priviligierad de gånger jag kan välja
När det gäller några andra saker har jag däremot varit så pass priviligierad att jag kunnat säga till mig själv: ”Jag skulle kunna göra detta rent tekniskt men väljer att inte lägga energi på det då det skulle trötta ut mig enormt.” Det gäller exempelvis att fylla i tråkiga blanketter som jag skulle kunna göra men väljer att inte lägga energi på utan låter boendestödjaren hjälpa mig. Men sedan finns det vissa autister som inte ens kan fylla i blanketter trots att de vill. Jag är priviligierad som kan ”välja” här vad jag lägger min energi på.
Vissa ser uttröttbarheten som ett hinder
Många ser den här typen av uttröttbarhet som ett hinder, men jag kan inte se det som det på samma sätt som mina andra svårigheter. Visst, det är jobbigt att jag måste göra val i stil med: ”arbete eller socialt liv?” och det är inte ens säkert att jag gjort eget val här eftersom Försäkringskassan möjligtvis inte alls skulle bevilja mig sjukersättning. Men det är ändå en annan sak att veta att jag skulle orka ha mer socialt liv om jag inte arbetade än att veta att jag aldrig kommer att kunna göra en viss sak på grund av mina kognitiva svårigheter.
Älskar att vara en autist men har inget val
Jag älskar livet som autist, men ändå var det en process för mig att lära mig att acceptera att min autism ställer till det för mig och hindrar mig från att göra det jag vill trots att jag råkar ha turen att ha styrkor som underlättar för mig. Att det inte bara handlar om att jag medvetet skulle välja att lägga energi på andra saker, ”bara” bli trött och behöver återhämtning (även om jag också behöver det) utan även om att jag inte kan göra vissa saker. Jag har inget val.