Kategorier
Vardag med Asperger

Jo, du fungerar troligen som du tror

Alla samhällen har normer kring hur man förväntas tänka och känna. Vad som sedan anses vara ”rätt” känslor beror på vilken kultur man lever i. När jag bodde i Algeriet var det många som var säkra på att det varken var rätt att leva sambo eller särbo utan man skulle vara gift i ett heterosexuellt förhållande. Om man kände att man ville leva på något av de ovanstående sätten alternativt var homosexuell ansågs det att man inte visste vad som var bäst för en själv. Vidare ansågs det fel om en ung, ogift vuxen ville flytta hemifrån för forskningen påstods säga att det inte var bra för hälsan att bo själv. Kände någon ungdom att hen ville bo själv utan giltig anledning ansågs hen känna ”fel”.

Även i Sverige finns ”rätta” känslor

Även här i Sverige finns det känslor som anses vara rätt och känslor som anses vara fel. Känner en ogift 40-årig vuxen att hen inte vill flytta hemifrån anses det vara ”fel” för den västerländska normen, till skillnad från den algeriska normen, dikterar att alla människor mår psykiskt bäst av självständighet. Håller man inte med anses man ha psykiska problem. Och känner någon att hen inte mår bra av att arbeta anses även den känslan vara fel eftersom det påstås i vår kultur att arbete ökar ens psykiska välbefinnande. I Algeriet tänkte många helt tvärtom och många tyckte att det var lyx att vara hemmafru och slippa allt vad förvärvsarbete hette!

Även tidsepoken påverkar

Dessa typer av normer är inte bestående utan varierar beroende på vilken tidsepok man lever i. På 1800-talets Sverige infördes en obligatorisk folkskola vilket orsakade ramaskri för inte kunde det väl vara bra för alla barn att gå i skolan? Och tänk om jag hade sagt för 70 år sedan att jag tycker att homosexualitet är okej och att det ska respekteras att kvinnor föder utomäktenskapliga barn. Då hade garanterat många ansett att jag känner totalt fel och är fullständigt galen.

Resultaten gäller med viss statistisk sannolikhet

Faktum är att vi som har fått diagnosen autism har fått den av en anledning: vi fungerar annorlunda än normen i det samtida samhälle vi lever i. Och eftersom ett kompetent utredningsteam har konstaterat att vi fungerar annorlunda vore det mycket konstigt om vi skulle må bra av samma saker som normen. Inget forskningsresultat i världen kan komma fram till att alla människor mår bra av att arbeta och att ingen mår bra av att spendera mycket tid för sig själv. Forskare kan bara redovisa sina resultat med en viss statistisk sannolikhet, men det finns alltid folk som avviker!

Din känsla stämmer förmodligen överens med verkligheten

Med andra ord: känner du som autist att du mår bäst av att leva på ett mycket okonventionellt sätt men samhället försöker intala dig att du bara inbillar dig är det mycket stor sannolikhet att du har rätt. Försöker samhället intala dig att det är bra för dig och din utveckling att följa med på släktkalas då och då, att inte leva ett alltför inrutat liv, att skaffa en sysselsättning istället för att sitta hemma med aktivitets- eller sjukersättning eller att leva med en någorlunda normal dygnsrytm men du känner att du far illa av allt detta så ska du absolut lita på din egen magkänsla!

Undvik misstaget

Jag menar absolut inte att det alltid är fel att lyssna på andra människor. Ibland kan man ju också känna sig osäker på hur man känner och då kan man vilja ha råd från andra. Men har man testat att leva med en normal dygnsrytm, en daglig sysselsättning, social exponering och ett liv med många olika aktiviteter och fortfarande känner att man mår bäst av att leva utan sysselsättning och sociala måsten är det bäst att lyssna på sig själv. Vad du än gör så gör inte samma misstag som jag som lyssnade på självutnämnda experters åsikter år efter år!

Dela:

2 svar på ”Jo, du fungerar troligen som du tror”

Hej Paula,
Det där är svårt. Det gäller att man står upp för sig och vågar vara den man är. Att man är viktig, och att man har rätt att uttrycka sig. Att hela tiden stå upp för sig, när så mycket är emot det neurotypiska ”rätta sättet” är inte helt lätt. Man kan under flera år ha fått stå tillbaka och gjort allt för alla andra och ignorerat alla tecken på att detta är fel för mig. Istället blir man en spillra. En utmattad, ångestfylld, frågande spillra. Vad hände? Varför? Osv. Det är väl säkert typiskt kvinnligt också att behaga alla andra. Vara duktig och driftig…..suck.
Kram på dej! Hoppas du har lite sol som jag ute idag

Ja, det är inte alltid lätt. Det kan hända den bästa att man inte alltid orkar stå upp för sig själv för man får så mycket motstånd och man orkar inte bemöta det varje gång. Det gäller att påminna sig själv om att alla kulturer har sina normer och att om man hade levt på 1800-talet hade normerna varit helt annorlunda. Därför finns det inget rätt eller fel så länge man mår bra och inte skadar någon.

Kram tillbaka, jag har faktiskt fått väldigt mycket sol idag och solade till och med i nästan två timmar vid lunchtid. Hoppas du och alla andra också har njutit av det härliga sommarvädret!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *