Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Jag har autism och blir ofta ghostad, vad gör jag?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Missförstådd frågar

Jag har i hela mitt liv haft problem när det kommer till nära vänskapsrelationer. Det beror med all säkerhet på min autism att jag missförstår eller helt missar andras subtila signaler. Jag har mycket svårt att uppfatta det man ”bör göra” i situationer där den andra t ex ber om tips och råd, jag ger dom sanningen för att hjälpa till och då väljer dom nästan alltid att ta avstånd (ghosting) utan att ens vilja förklara att dom blivit sårade eller att vi eventuellt tycker för olika etc. Jag skulle själv aldrig bete mig så när man är vuxen, barn och ungdomar kan jag begripa men inte när man är fullvuxen. Ändå är så många människor så här.

Under dom senaste åren har jag vigt min vänskap till att enbart omfatta online-relationer, jag tycker det tar mindre energi än vanliga relationer. Problemet som uppstått är att jag fortsätter uppleva samma saker även online även om det sker i betydligt mindre skala. Dom berättar om olika saker, dom ger intrycket av att vara öppna men när jag engagerar mig, så väljer dom ofta avstånd, tystnad för att en dag helt försvinna. Vill folk bara att man ska nicka och hålla med? Det känns så.

Min fråga till dig handlar egentligen om du har någon bra strategi för att dels inte bli alltför engagerad i en ny vänskap? Dels hur man stoppar sin naturliga fallenhet att ge råd och tips (synnerhet i situationer som är uppenbart åt fel håll)? Är trött på att bli besviken och på att människor ger intryck av att vilja något för att sen tvärvända och inte ens våga ge en förklaring. Ger snart helt upp all vänskap.

Paula svarar

För det första kan du fundera på hur du känner inför tanken att förändras för andras skull. Låt oss leka med tanken att du skulle ändra på ditt sätt att vara och du skulle bli omtyckt efter förändringen. Skulle du då uppleva att du inte blir omtyckt för den du är? Anledningen till att jag ställer frågan är att olika autister tycker olika om frågan. Vissa tycker att det är bäst att vänta tills man hittar någon som accepterar en som man är (vilket i många fall kan betyda att skaffa en vän som också har autism), och om man aldrig hittar en sådan person är det enligt dessa autister bättre att vara ensam än att försöka vara någon man inte är. Andra autister tycker istället att det är värt att träna på sociala koder och försöka förändras så att man får lättare att få vänner. Du kan fundera på hur du resonerar kring frågan!

Handlar sällan om falskhet

Om du är säker på att det rätta för dig är att träna på sociala koder kan du fundera på varför andra tar avstånd från dig efter kort bekantskap. Om ingen har sagt något till dig rakt ut kan du inte veta med säkerhet om deras beteende beror på att du gett dem råd eller om det beror på något annat. Det är lätt att göra egna tolkningar av andras beteenden, men det är inte alltid som man tror! Det är vidare viktigt att tänka på en sak: att människor inte säger något till dig måste inte betyda att de är falska utan många tycker att det snällaste sättet är att försvinna utan förklaring/ghosta när man inte känner varandra väl. Jag har själv varit rak många gånger och förklarat rakt ut varför jag velat avsluta en vänskapsrelation. Många har gett mig kritik för detta och sagt att det är okänsligt att göra som jag gjort och att de själva hade föredragit att en vän bara hade glesat ut kontakten och försvunnit om de hade varit i vännens sits. Alla uppskattar alltså inte rakhet! Därför tycker jag inte att du ska döma ut de som glesar ut kontakten utan förklaring, särskilt om ni bara haft kontakt i några månader.

Finns många anledningar

Det finns många saker som andra kan störa sig på och som kan få dem att ta avstånd. Jag kan ta upp några vanliga anledningar, och du kan fundera på om något av detta skulle kunna gälla dig. Pratar du för mycket eller för lite? Om man är för tyst och knappt säger något kan andra bli uttråkade, och om man pratar för mycket kan de också bli avskräckta (här kan jag nämna att många stör sig på att jag pratar alldeles för mycket och snabbt, och jag kan tänka mig att vissa undviker mig på grund av detta). Det är också bra, om man vill bli omtyckt, att tänka på att inte bara prata /skriva om ämnen som intresserar en utan man ska vara säker på att lyssnaren/mottagaren också är intresserad av samtalsämnet. Man ska lägga mycket tid på att lyssna på det andra berättar och kommentera det istället för att byta samtalsämnet till något som intresserar en mer. Man ska också vara öppen för andras upplevelser istället för att försöka få det som de berättar att passa in i ens egen befintliga världsbild.

Bra att undvika privata frågor

Dessutom är det bra att ställa frågor till andra människor, men samtidigt ska man inte vara för nyfiken och ställa för privata frågor. Jag skulle råka dig till att inte ställa frågor till andra människor om politik, religion, ekonomi eller sex. För att vara på den säkra sidan kan det alltså vara bra att undvika att ställa frågor som: Vilket parti röstar du på? Vilken typ av sex gillar du? Hur ofta har du sex med din partner? Hur mycket har du i lön? Hur mycket betalade du/din pappa/din syster för lägenheten du/hen köpte? Hur mycket pengar har du på sparkontot? och så vidare. Dessa frågor är särskilt känsliga i början, men många undviker att prata om dessa ämnen även efter längre tids bekantskap. Om man tar upp dessa ämnen är det viktigt att det verkligen känns bekvämt för båda att diskutera ämnet! Vidare är det vanligt att svenskar (och även nordamerikaner och många andra) blir avskräckta om någon uttrycker för starka åsikter och säger emot andra människor. Här man alltid vara lagom! Är man väldigt engagerad kan det vara bra, om man vill passa in, att uttrycka sig försiktigt.

Bra att vänta tills man blir bjuden

Det är också bra att vänta på att bli bjuden istället för att fråga om man kan hälsa på hos andra. Många kan störa sig väldigt mycket på människor som frågar saker som: Får jag komma hem till dig på torsdag? Får jag komma och hälsa på dig i din sommarstuga nästa sommar? I synnerhet när det gäller andras privata sfärer som hem och sommarstuga är det bra att vänta på att bli bjuden istället för att ta initiativet till inbjudan själv. Det kan nämligen vara jobbigt och obekvämt för många att säga nej när man frågar om man är välkommen. Men allt beror såklart på. Har man etablerat en nära relation och den andre har förmedlat att det är okej att man känner sig hemma hos hen och och att man när som helst är välkommen att komma och hälsa på är det såklart en annan femma!

Texten fortsätter längre ner på sidan.

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Viktigt att inte vara för negativ

Sedan tar många avstånd från negativa människor, d v s personer som klagar mycket och ältar gamla oförrätter och/eller allmänt har en negativ syn på omvärlden. Människor blir på ett betydligt bättre humör om man pratar mycket om sin före detta lärare i skolan som var snäll och förstående än om sina före detta klasskamrater i skolan som ständigt mobbade en. Människor blir nämligen ofta smittade av andras negativa sinnesstämningar. Självklart ska den positiva livsinställningen vara äkta för är man för tillgjord kan andra människor också tycka att det är jobbigt. Men försök gärna ändå vara positiv och fokusera på det andra människor gör rätt istället för att haka upp dig på det de gör/gjort fel.

Alla söker inte råd

Vad gäller att ge råd så är det ett faktum att många, särskilt kvinnor, inte alltid söker råd när de pratar om sina problem utan de vill bara ha någon som lyssnar med en empatisk inställning utan att döma. Jag tycker mig själv ofta ha lösningar på andras problem. Om någon klagar på sina ohälsosamma matvanor får jag ibland lust att säga: ”Lösningen är enkel. Börja göra som jag! Sluta äta transfetter och vitt, raffinerat socker helt och se till att dina matportioner är lagom stora och innehåller bra fetter.” Men jag låter bli. De flesta vet ju vad de borde göra men klarar ändå inte av det i praktiken. Bara för att det är enkelt för mig betyder det inte att det är enkelt för alla. Som lyssnare kan man däremot säga på ett ödmjukt sätt: ”Jag vet inte om du vill ha råd, men jag har haft samma problem som du. Om du vill kan jag berätta vad jag gjorde för att lösa problemet, men jag vet inte om tipset skulle funka för dig eller om du ens orkar ta emot råd just nu. Annars lyssnar jag bara!”

Sök gärna kontakt med andra autister

Du kan också fundera på vilka slags människor du söker kontakt med. Socialpsykologer har konstaterat att människor bäst trivs med personer som liknar dem själva och att de ofta blir vänner med sådana personer. Det här med att motsatser dras till varandra är alltså bara en myt, i alla fall om man ska tro på vetenskapliga studier! För många är det lätt att göra felet att söka sig till människor de ser upp till och beundrar eftersom dessa människor inspirerar dem och kanske ger dem goda råd, men samtidigt har de i slutändan inte tillräckligt mycket gemensamt med dessa personer vilket kan göra att dessa personer tar avstånd. Det kan med andra ord vara bra att söka sig till människor som man verkligen har mycket gemensamt med (och inte bara beundrar) och som också uppskattar att få raka råd och tips för det ökar chansen för en hållbar relation. Jag vet inte om du försökt söka kontakt med andra autister, men det kan vara värt ett försök! Det kan också vara värt att tala om för andra att du har autism och be dem att säga till dig rakt ut om de tycker att du gjort fel. I så fall får de åtminstone veta att du inte tar illa upp av rakhet, men om de sedan känner sig bekväma med att vara raka är dock en annan femma!

Det är upp till dig

I slutändan är det som sagt du som bestämmer om du vill förändras och i så fall hur mycket. Du skriver att du har en naturlig fallenhet att bli engagerad och ge råd så du får fundera på om du vill bejaka detta personlighetsdrag hos dig eller inte. Du kan alltid göra en plan om hur du vill vara med nya vänner i fortsättningen och utvärdera kontinuerligt hur det går, men det ska såklart kännas bra för dig! Själv är jag inte villig att börja prata mindre och långsammare för att bli omtyckt. Jag lärde mig nämligen från psykologen från habiliteringen att det bästa för mig är att söka mig till människor som tycker om mig som jag är. Däremot har jag full förståelse för att andra autister kan vilja göra ett annat val än jag, och det är i vilket fall som helst bra att bli medveten om vad andra möjligtvis kan störa sig på hos en för då kan man göra ett medvetet val!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Tips. Sidorna 45-49 https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2010-3-6.pdf Funka olika om utmanande beteende https://habilitering.podbean.com/?s=utmanande+beteende Fatta fmiljen (UR) om utåtagerande barn https://urplay.se/program/228550-fatta-familjen-utatagerande-barn

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

21 svar på ”Jag har autism och blir ofta ghostad, vad gör jag?”

Du ger fantastiska svar som hjälper mig enormt. Jag är en äldre man som fått min diagnosen ADD vid äldre dar. Jag har samma problem som denna flicka håller på att bli tokig just nu. Jag upplever att jag alltid har levt i skuggan av ADHD folk som alla vill hjälpa. Jag förstår idag att det är upp till mig att inte försöka dölja min diagnos och absolut inte hjälpa andra så länge jag inte har lärt känna mig själv. Det du gör är att väcka upp mig i min törnrosa sömn. Du ger kloka och goda råd det vill jag tacka dig för. Det är så viktigt att erkänna för sig själv samt be om hjälp innan man hjälper. Jag har just skickat ett email till en vän som vill göra ett projekt med mig. Där jag är öppen med min problematik hoppas han inte avvisar mig. Det gjorde han inte😄Tack vare dig gjorde jag detta rätt. Han jobbar med autism otroligt han vill ha min hjälp ändå yipii nu slipper jag komma i en situation som jag inte klarar av sedan så skönt

Vad roligt att höra att du blir hjälpt av mina svar! Du gör helt rätt i att inte hjälpa andra om du inte orkar, tycker jag! Vad bra att din vän inte avvisade dig, det låter som en riktig vän 🙂

Svara

Jag vill tro det hoppas han inte tror jag är gay så många hjärtan men han är gift. Jag tror jag ska ha tillit till att jag träffat en vän tänker följa din blogg. Jag önskar jag fått min diagnos tidigare men nu är det som det är. Jag överlevde i alla fall det var ett under i 68 år undrar själv hur. Det är mycket tack vare 12 stegs rörelsen men jag upplever mig utanför även där. Jag är verkligen nykter nu men dom behandlar mig som jag inte var det. Jag är en av dom hopplösa men jäklar vad jag har jobbat med stegen. Det ha
r hjälpt mig att bli nykter men diagnosen blir jag aldrig av med. Det känns som jag blivit en andra hands vara även där. Jag har försökt göra precis som dom säger men nu har jag tröttnat. Jag är nykter punkt slut borde bara veta mer om autism det är den som får dom att tro att jag inte är nykter. Jag hoppar hur som helst på detta projekt och önskar mig själv lycka till. PS. Det är en del som håller på med sin mobbning dom flesta är snälla och lyssnar. Det var länge sedan jag gick på möte men jag är mycket tacksam över tolvstegs rörelsen utan den hade det nog gått snabbtåg till skogskyrkogården kom dit 1993 så det var ett tag sedan.

Tack så mycket för ditt svar Paula. Du ger många bra exempel som jag tror kan passa väldigt bra in på autister som har lite större svårigheter än jag själv i sociala sammanhang. Däremot tror jag att jag kan vara lite väl negativ ibland (cynisk) som du också nämner i ett av dina exempel och också att jag är lite för rak, precis som du. Folk tar verkligen efter energier, det har du helt rätt i. Du nämner något väldigt intressant här att kvinnor ofta bara vill att man ska lyssna när jag tror att dom faktiskt frågar efter råd. Det låter klokt det råd du själv fick på habiliteringen och jag får nog hålla med. Jag försökte förut att bete mig ”som alla andra” men det funkar inte. Det är för mig naturligt att ge råd i sånt jag har erfarenhet av eller där jag ser att en person är på väg åt helt fel håll. Jag har själv råkat ut för det långt tillbaka i tiden att jag träffade en person som en vän senare upplyste mig om att den personen hade haft drog bekymmer förut. Nu träffade jag denna person bara 2-3 ggr men jag minns fortfarande hur chockad jag var att min vän inte varnade mig eller åtminstone upplyste mig, utan bara sa som förklaring när jag ifrågasatte att ”personen kanske hade bytt bana tänkte jag”. Jag som är totalt emot droger skulle aldrig ha varit i sällskap med den människan om bara min vän hade upplyst mig direkt. Jag upplever att folk generellt är för tysta om såna saker och att dom hellre väljer att ghosta. Jag har svårt att tro att ghosting skulle kunna vara den bästa lösningen även om svaret tex är ”du är så negativ”, då lämnar man åtminstone personen med ett svar som den kan göra något åt. Det är självklart att jag aldrig skulle säga till någon om den har fula kläder och såna totalt irrelevanta saker men att inte varna eller råda om mer allvarliga saker, nä då får det hellre vara. Jag tror jag kommer att fortsätta att bara ha vänner på nätet. Jag hade gärna haft autistiska vänner om vi var lika varandra, men dom jag har sett på habiliteringen har tyvärr varit betydligt mer på en lägre nivå än jag själv. En kurator sa till mig att jag ska ha ”vanliga” vänner istället, men som sagt, det har varit svårt det också. Tack än en gång.

Jag tycker precis som du att det är jobbigt att bete sig som ”alla andra”. Jag har märkt att det är viktigt att få vara sig själv. Många har svårt för rakhet och raka människor, men sedan finns det också de som verkligen uppskattar rakhet. Jag hoppas att du hittar sådana människor i framtiden!

Själv vill jag helst inte heller ha kontakt med människor som sysslar med olagliga droger, men däremot har jag inga problem om personen tagit droger för länge sedan och bytt bana. Det kanske var så personen tänkte när hen inte varnade dig. Många tänker nog också att det är skillnad på någon som regelbundet injicerar heroin och någon som feströker cannabis.

Vad gäller ghosting så tror jag att många är rädda för att det uppstår en lång diskussion om man säger rakt ut till någon varför man vill bryta kontakten. Jag menar att om person X har bestämt sig för att hen inte längre vill ha kontakt med person Y eftersom Y är för rak/negativ orkar hen kanske inte ta en lång diskussion med Y. X kanske bedömer att Y kommer att ifrågasätta X:s beslut och/eller be hen förklara sig närmare. Men självklart vet man ju inte i förväg hur Y kommer att reagera. Kanske kommer Y bara svara: ”Tack, jag uppskattar din ärlighet och kommer att tänka på det i mina fortsatta relationer.” Men jag tror att många i Y:s sits istället skulle svara: ”Varför tycker du det? När har jag varit det? I vilka situationer exakt? Har det hänt ofta? Om jag ändrar mig, kan vi fortsätta ha kontakt då? ” osv. Och det kanske X inte orkar med om hen inte känner att personkemin klickar. Och sedan kan Y också bli irriterad och ledsen. Men alla reagerar såklart olika, och raka människor uppskattar ofta rakhet från omgivningens sida.

Svara

Absolut, det har du helt rätt i. Jag tror också att dom är rädda för den långa diskussionen när dom samtidigt har bestämt sig för att dom vill lämna. Det är förstås helt förståeligt, samtidigt kan jag inte sluta tycka att det är brist på respekt att inte ens säga ”tack men jag känner vi är för olika”, man behöver inte förklara varför men något som säger ”här tar det slut” vore något folk bör lära sig idag. Jag har hört mycket om ghosting som nutida fenomen så det känns som detta blir vanligare och vanligare, autist eller inte, verkar som alla råkar ut för det.

Jag förstår hur du tänker! Jag tror att folk kan ha varit med om att det uppstått långa diskussioner efter ett ”tack men jag upplever att vi är för olika”. Det som gör det svårt är att vissa uppenbarligen föredrar att bli ghostade framför att få en ärlig förklaring. Jag blev själv ordentligt utskälld en gång efter att jag varit ärlig mot en person som tyckte att det hade varit bättre att jag bara hade slutat svara. Även andra, t.ex. mina boendestödjare, har ansett att jag borde bara ghostat vederbörande istället och att jag varit väldigt elak genom att vara ärlig. Därför har jag själv blivit osäker på hur de flesta vill bli bemötta!

Om ghosting är ett nutida fenomen eller inte är en intressant fråga! Som begrepp är det onekligen nytt, men jag är osäker på om fenomenet är nytt eller om det existerade förut i samma utsträckning utan att folk pratade om det. Det hade varit intressant att veta!

Svara

Kan vara alla möjliga orsaker till det där och behöver inte ens handla om en själv heller. Kan helt enkelt vara att folk bara tycker man är för olika så de inte får något utbyte av kontakten och väljer att avsluta den därför.

Paula: Hittade denna video av slumpen och såg hela. Lyssna på tjejen vid klockslaget 8.50: Vilka människor det finns alltså! :O

Killen vid 4.20 har ju en väldigt märklig logik också. Vad menar han?

Professionellt av killen som intervjuade, dock. Att bara lyssna och låta folk prata.

Tack för länken! Tyvärr är jag dålig på att lyssna på länkar då det kräver fokus så jag orkar inte lyssna på det nu. Men andra bloggläsare är kanske intresserade!

Svara

Hej!
Tack för ett klokt inlägg. Jag jobbar med barn och ungdomar som fått olika NPF diagnoser.
Jag ska snart träffa en ungdom som vill lära sig mer om samspel. Jag brukar säga att du får vara precis som du är, men du har också rätt att veta hur vissa sätt kan påverka andra för då har du möjlighet att själv bestämma hur du vill göra.

Men det är ju inte enkelt med samspel eftersom det finns så många ”det beror på…”
Du gav i det här inlägget flera viktiga och specifika situationer.

Det viktigaste är nog ändå att ungdomen känner sig trygg med att vara den den är och vågar säga till omgivningen att hen har en diagnos, sen borde ju omgivningen ta hänsyn till det och försöka förstå istället för att dra sig undan…

Jag tycker att det är klokt att du sagt till hen att hen får vara som hen är men att vissa beteenden ändå kan påverka andra människor. När en autistisk person förstår att andra kan reagera på vissa beteenden kan hen göra ett medvetet val: vill hen vara sig själv eller vill hen anpassa sig?

Jag håller med dig om att det är bra att ungdomen vågar berätta för omgivningen om sin diagnos. Jag tror ändå att vissa kan dra sig undan eftersom de blir irriterade på ett annorlunda beteende. I mitt fall stör sig säkert vissa på att jag pratar mycket och snabbt samt att jag har helt andra intressen än de flesta andra människor!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *