Trots att kunskapen om autism har ökat finns det fortfarande vissa seglivade myter om diagnosen. En vanlig sådan är att vi med autism skulle vara fysiskt eller psykiskt farliga. Numera finns det förvisso fler och fler som känner till att vi autister inte är mer benägna att begå brott än människor utan autism, men däremot finns det fortfarande en föreställning om att vi kan vara psykiskt ”farliga” eller rättare sagt jobbiga att umgås med.
Finns myter om autister
Vad menas med den psykiska ”farligheten” och ”jobbigheten”? Jo, vissa antar en autistisk person exempelvis skulle börja stalka och/eller ”spionera” på andra människor/sin dejt om hen fått nobben, att alla autister lätt hamnar i konflikt med andra människor, att en autist skulle hämnas på människor som hen hamnat i konflikt med och att autister blir verbalt aggressiva eller åtminstone passivaggressiva och försöker få andra att få dåligt samvete när de inte gör som autisten vill. På grund av dessa typer av föreställningar finns det vissa som menar att man bör undvika alla oss som har autism.
Finns också neurotypiska brottslingar
För att vara helt ärlig kan jag inte förneka att det finns autister som beter sig som ovan beskrivet. Jag förnekar inte heller att det finns brottslingar med autism som Peter Mangs. Tony Attwood skriver faktiskt i sin bok att vissa med autism har problem med aggressivitet (även om aggressiviteten ofta kan bero på bristande miljö). Men samtidigt får vi inte heller glömma bort att det finns massor av farliga och aggressiva brottslingar som är neurotypiker, det vill säga brottslingar som inte har autism. Jag är trött på alla som försöker förklara brottsliga och andra farliga beteenden med autism. Många glömmer i sammanhanget att en autist ha ett samtidigt personlighetssyndrom som förklarar de brottsliga handlingarna!
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Många med autism är för snälla
Faktum är att väldigt många autister är motsatsen till farliga: vi är tvärtom alldeles för snälla och måna om att inte vara någon till besvär. När jag var ung gick detta till överdrift. När jag blev sjukskriven slutade jag på mitt jobb så att min arbetsgivare inte skulle behöva betala sjukpenning. Istället förklarade jag för arbetsgivaren att jag mådde dåligt och frågade om det var okej att jag inte längre skulle komma till jobbet vilket arbetsgivaren accepterade. Jag skulle ha fått väldigt dåligt samvete om jag hade visat upp läkarintyget så att arbetsgivaren hade tvingats betala mig sjukpenning! Det var mycket viktigare för mig att arbetsgivaren hade det bra än att jag fick lagstadgad sjukpenning.
Andras känslor var viktigast
Jag lät dessutom andra bostadslösa bo i min lägenhet i flera månader utan att betala för sig och köpte ofta saker till dessa personer trots att jag var sjukpensionär på garantinivå och dessa personer hade heltidsjobb. När jag var extremt deprimerad och hade suicidtankar berättade jag aldrig det för någon, inte ens för mina föräldrar. Jag visste att alla mina närstående ville att jag skulle må bra så jag anpassade mig och låtsades att allt var okej. Alla andras känslor var mycket viktigare än mina, och bara att andra slapp oroa sig för mig var jag nöjd.
Hittade på en lögn
När jag skulle träffa en vän i stan och jag hade spenderat flera timmar på att göra mig i ordning dök inte vännen upp. När jag ringde upp vännen visade det sig att vännen helt hade glömt bort att vi skulle ses. Då ljög jag och sade att jag ändå hade flera ärenden i stan så att hon skulle slippa ha dåligt samvete för att jag hade åkt dit i onödan. Det stämde inte utan jag hade åkt till stan bara för att träffa henne (nästan en timmes resa) och fick åka tillbaka hem när hon inte dök upp. Men det sista jag ville var att hon skulle må dåligt vilket var anledningen till att jag hittade på en lögn.
Skulle aldrig störa någon
Som ni förhoppningsvis har förstått skulle jag aldrig få för mig att ”störa” någon eller bete mig aggressivt/passivaggressivt. Tvärtom har jag fått jobba hårt för att lära mig att ta plats och inte alltid göra som andra vill. Även om jag har blivit bättre på det gör jag fortfarande mitt bästa för att undvika konflikter. Att alla autister skulle ha lätt att hamna i konflikter med andra är därmed en myt! Och jag vet att många autister är som jag: många kamouflerar och är alldeles för snälla för sitt eget bästa.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Känner verkligen igen det du räknar upp i första stycket. Gjorde allt det när diagnosen fortfarande var ny och sedan…
En sak jag har märkt med de flesta människor är att när det ploppar upp en tanke i huvudet, så…
Tänk om folk bara kunde behålla sina kommentarer, ifrågasättanden, kritik, tankar och åsikter för sig själva alla gånger när de…
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…
Ja precis, det där var ett exempel, men det handlar om mycket mer än om att äta på restauranger man…
Hur döljer man autistiska drag? Är det att tvinga sig att göra saker man inte vill för att det förväntas…
Jag håller med dig om att det är tröttsamt! Att du fick diagnosen sent indikerar att du är duktig på…
En av mina arbetskamrater ifrågasatte om jag verkligen har autism. Hon undrade om jag inte bara inbillade mig. Hon jämförde…
Intressant! Då kan du ha haft problem redan före 5 års ålder. Samtidigt är det svårt att säga om neurotypiska…
Ja precis, det borde märkts av tidigare i så fall… märkligt är det. Eller så kommer jag bara inte ihåg…
2 svar på ”Jag har autism men du behöver inte undvika mig”
Gunilla Gerland skrev i sin bok Asperger, realtioner och sexualitet om exempel där autistmän stirrat och följt efter kvinnor och om autistkvinnor som onanerar med farliga föremål. Hela boken är negativ mot autister.
Jag tycker tvärtom att det är en mycket informativ och viktig bok som ger bra tips om hur man kan hantera dessa typer av problem. Många professionella vet inte hur de ska arbeta med autister och bemöta deras problem med relationer och sex, och därför tycker jag att alla borde läsa boken.
Dessutom tar Gunilla upp viktiga saker som transsexualitet m m vilket är ett viktigt ämne för det saknas fortfarande kunskap om transsexualitet! Jag har träffat väldigt många autistiska transsexuella personer som fått dåligt bemötande och dålig vård.
Gunilla är väldigt tydlig med att inte alla autister fungerar så. Ingen som läser boken borde alltså tro att alla autister passar in i de exempel som hon tar upp.