Kategorier
Autism och bemötande

Jag behöver acceptans, inte terapi

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Det finns vissa tillstånd och sjukdomar där patientens känslor inte stämmer överens med verkligheten. Vid allvarligare tillstånd som psykoser är hela patientens verklighetsuppfattning förvrängd, men det finns även tillstånd som t.ex. social fobi där patienten innerst inne är medveten om rädslornas orimlighet men ändå känner starkt obehag. Ett annat liknande tillstånd är hypokondri, dvs inbillningssjuka. Även om en hypokondriker är medveten om att hens enorma rädsla för sjukdomar egentligen är orimlig kan hen inte låta bli att känna sig rädd.

Led av hypokondri

När jag var i 6- och 7-årsåldern led jag av en mycket stark hypokondri. Allt började mycket harmlöst: mina föräldrar hade en bok i sin bokhylla med titeln Barnens sjukdomar och åkommor, och genom att läsa boken utvecklade jag ett specialintresse för sjukdomar. Så småningom förvandlades intresset till en enorm rädsla och jag var livrädd för att bli allvarligt sjuk. I det läget mådde jag bra av att höra: ”Jag vet att du har ångest och det måste vara jobbigt för dig. Dock får du tänka på att din rädsla är irrationell och du behöver hjälp.”

Autism bör bemötas på ett annat sätt

Dock vill jag att mina autistiska utmaningar bemöts på helt ett annat sätt än hypokondri. Autism medför ju inte sällan att man upplever saker helt annorlunda än andra människor, och saker som är obehagliga för oss autister är inte nödvändigtvis obehagliga för andra och tvärtom. Jag vill absolut inte höra: ”Ditt obehag för ljusflimmer har nog psykiska orsaker, ska inte du prata med en psykolog?” eller ”Att du känner att du ogillar många sociala sammanhang kan bero på taskig barndom, jag tror att du är social innerst inne. Du skulle nog må bra av KBT!”

Mina svårigheter ingår i autism

Självklart skulle vilka utmaningar som helst hos vem som helst teoretiskt sett kunna ha psykiska orsaker, men det är ändå totalt respektlöst att inta inställningen att den psykodynamiska förklaringsmodellen är den troligaste förklaringen till att en autist uppvisar svårigheter som stämmer överens med diagnoskriterierna för autism. Läser man Gunilla Gerlands Hjälpmedelsboken skriver hon om känsligheten för ljusflimmer som förekommer hos vissa med autism. Och när det gäller att ha svårt för att umgås i grupp ingår det i diagnoskriteriet ”svårigheter med social interaktion”.

Autism kan skydda mot effekterna av mobbing

Vissa har hakat upp sig för att jag blev mobbad i skolan och utgår ifrån att många av mina sociala svårigheter i vuxenåldern beror på mobbingen i barndomen. När jag kontrar med att jag inte brydde mig speciellt mycket om mobbingen och tog inte lika illa vid mig som många andra skulle gjort även om jag såklart inte tyckte om att vara mobbad får jag ibland höra att jag nog förtränger mina känslor och därför intalar mig att det inte var farligt. Men i litteratur om autism står det faktiskt att läsa att autism kan vara ett skydd för att ta illa upp av mobbing!

Inget logiskt resonemang

Tänk om jag skulle vifta bort andras känslor och säga: ”Hörrudu, det här med att du mår dåligt av att isolera dig för riskgruppernas skull under Covid-19 måste bero på att dina föräldrar inte visade dig kärlek när du var liten. Det är nog därför det känns obehagligt för dig att hålla dig ensam hemma när det pågår en pandemi.” Men det ingår ju i mänskligt beteende att bli uttråkad och längta efter sällskap om man håller sig i karantän så länge man inte i likhet med mig har schizoida drag förstås. Därför skulle mitt resonemang vara totalt ologiskt!

Autism och hypokondri är skilda tillstånd

Sluta bortförklara autistiska utmaningar med hypokondri och psykodynamiska förklaringsmodeller! Autism har ingenting med hypokondri eller traumatiska erfarenheter att göra. Vi som har Aspergers syndrom eller autism vill bli trodda och bekräftade, inte bli sedda som någon vars svårigheter antingen beror på inbillning eller gamla barndomstrauman. Autism är en del av min personlighet, och jag mår psykiskt bra. Jag behöver inte terapi utan respekt, anpassningar och acceptans!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

5 svar på ”Jag behöver acceptans, inte terapi”

Bara mina tankar, ingen känsloladdning, inte riktat mot någon.

Att lida av hälsoångest är en sak för sig. Och bör tas som det är. Som allt annat, att tidigt ta tag i, höra och förklara. Godkännas.

Mobbning är ju ett problem, hos andra, att inte förstå. I sig själv, att inte godkännas. Om det inte finns stöd, blir att ta det själv, blir då att stöda sig själv och hur komma ur det, flyter. Måste säkra att man kommer framåt. Skiljer sig inte så mycket från vardagen att där inte vara som andra.

Alla personer är olika och varit med om olika saker, som senare formar var och en.
Om i ett mellanläge, flytande, att inte riktigt passa in. Att ständigt försöka, och inte räcka, få det rätt, kan bli till rädslor. Riktigt illa, vilket sedan, splittrar.

Efter alla lager, år, är det svårt att se grundläget. Kräver nu djupare genomgång. Och hur det nu syns, kan uppfattas fel, och passar lätt ihop något de läst.

Jag blev också mobbad och det var jobbigt just när det hände, men som du skriver så hakar folk upp sig på det och tror att det är anledningen till att jag mår dåligt som vuxen. Jag har också fått höra att jag förtränger mina känslor- som att andra skulle känna mina känslor bättre än jag?!
Vilken lättnad att läsa att det är konstaterat att autism kan skydda mot effekter av mobbning! Jag har aldrig brytt mig om dem som inte gillar mig, jag har aldrig gjort något för att andra ska acceptera mig, jag bryr mig inte om de som inte gör det! Däremot blir jag djupt sårad och arg när jag inte blir respekterad eller lämnad ifred! Jag trivdes bäst med att vara för mig själv på rasterna, men andra trodde att jag inte tilläts vara med och att jag led av det.

Visst är det sjukt irriterande när andra människor påstår sig veta ens känslor bättre än man själv!

Jag tyckte också att det var en lättnad att läsa att autism kan skydda mot effekter av mobbing. Det gäller absolut inte alla autister och vissa autister tar väldigt illa upp precis som vem som helst. Men sen finns det även vi som inte bryr sig lika mycket även om man såklart inte tycker att det är kul att bli mobbad. Jag skulle iofs väldigt illa upp om min familj, pojkvän eller en mycket nära vän skulle börja mobba mig. Det skulle de aldrig börja göra, men hypotetiskt sett alltså. Om någon jag bryr mig om skulle vara taskig mot mig skulle jag må enormt dåligt, men om personerna som mobbar mig inte tillhör mina närmaste bryr jag mig inte speciellt mycket.

Svara

Är det lugnt med dina föreläsningar nu då i coronas tidevarv, covid 19?
Det verkar vara vaccin på gång under hösten här som kommer, jag hoppas på det.
Alla människor med autism och AS ska bli accepterade för hur de är som människor, trots ett annorlunda sätt av vara på.
Terapi hjälper inte däremot kunskap om sina svårigheter.
Du är klok och bäst Paula, mycket bättre än alla psykologer och psykiatriker jag gått till genom åren.

Nej tyvärr, det har inte varit lugnt med mina föreläsningar under Covid-19 för just den här branschen har drabbats väldigt hårt. Jag har föreläst på distans vid några tillfällen, men de flesta av vårens och höstens föreläsningar har blivit inställda. Jag har därför varit korttidspermitterad sen i våras vilket kommer att fortsätta fram till den 31:a augusti. Får se om det blir en förlängning på korttidspermitteringen. Men just nu har jag semester också.

Kul att du uppskattar det jag skriver! Terapi hjälper verkligen inte för att träna bort svårigheter som ingår i autism, det får bara en att må sämre!

Svara

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *