Hej du med en förälder till ett barn med autism i din bekantskapskrets som i ditt tycke daltar alldeles för mycket med barnet. Du får förmodligen god lust att bistå föräldern med goda råd för du tycker ju att det är oroande att vissa föräldrar uppenbarligen inte klarar av att uppfostra sina barn. Dock är det bra att du tänker på följande 5 saker innan du kommer med ditt uttalande:
1. Du kommer inte vara den första som ger föräldern ”goda” råd
Och inte heller den sista. Jag lovar, föräldrar till autistiska barn har hört otroligt många gånger att de gör fel med sina barn och att om de bara skulle vara tuffare så skulle barnen bete sig mindre autistiskt. Dina råd kommer inte vara unika på något sätt!
2. Föräldern kommer inte följa dina råd
Detta eftersom hen kommer att märka direkt att du inte har en susning om vad du pratar om. Hen vet också att dina råd kan vara rent av skadliga att följa. Dessutom kommer det som du tänker säga inte få barnets autism att försvinna! Autism kräver ett helt specifikt förhållningssätt och därför kommer vanliga tips från uppfostringsexperter aldrig att fungera.
3. Du riskerar att få föräldern att må dåligt
I och med ditt uttalande kommer föräldern garanterat få ångest över att det fortfarande finns så mycket intolerans, myter och fördomar om autism trots att det är 2020! Jag lovar, det är otroligt tärande att få samma okunniga kommentarer dag ut och dag in. Föräldrar till autistiska barn är riktiga superhjältar så varför inte lyfta upp föräldern istället och tala om för hen att hen gör alldeles rätt?
4. Föräldrar till autistiska barn har tänkt på det mesta
Föräldrar till autistiska barn vet att det inte är bra för tänderna och magen att äta godis istället för mat. De vet att fasta sovtider brukar fungera mycket bra på barn utan autism. De vet också att det är viktigt med tydliga och fasta regler. Med andra ord: om du inte har utbildning och mångårig kunskap och erfarenhet om autism (och då menar jag erfarenhet av flera autistiska barn, inte bara ett eller två) så finns det inte en enda chans att föräldern inte redan tänkt på de saker som du tänker säga.
5. Du saknar kunskap
Och har inte en susning om vad autism handlar om. Visst, du kan ha en kusin med ett autistiskt barn som har lyckats hitta en metod som fungerar på det specifika barnet. Eller så har din bror som har ADHD blivit bättre med medicinering varför du tror att samma metod borde fungera på autism. Men alla barn med autism är unika individer! Och eftersom du inte är förälder till detta specifikt barn har du ingen aning om vad som fungerar och inte fungerar på just detta barn. Om du däremot vill skaffa dig kunskap så kan jag varmt rekommendera dig att läsa litteratur om lågaffektivt bemötande!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Känner verkligen igen det du räknar upp i första stycket. Gjorde allt det när diagnosen fortfarande var ny och sedan…
En sak jag har märkt med de flesta människor är att när det ploppar upp en tanke i huvudet, så…
Tänk om folk bara kunde behålla sina kommentarer, ifrågasättanden, kritik, tankar och åsikter för sig själva alla gånger när de…
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…
Ja precis, det där var ett exempel, men det handlar om mycket mer än om att äta på restauranger man…
Hur döljer man autistiska drag? Är det att tvinga sig att göra saker man inte vill för att det förväntas…
Jag håller med dig om att det är tröttsamt! Att du fick diagnosen sent indikerar att du är duktig på…
En av mina arbetskamrater ifrågasatte om jag verkligen har autism. Hon undrade om jag inte bara inbillade mig. Hon jämförde…
Intressant! Då kan du ha haft problem redan före 5 års ålder. Samtidigt är det svårt att säga om neurotypiska…
Ja precis, det borde märkts av tidigare i så fall… märkligt är det. Eller så kommer jag bara inte ihåg…
9 svar på ”Inlägg till dig som anser att autism beror på uppfostran”
Bra och informativt inlägg!
Tack 🙂
wow…
Det här är väl också så, en person känner i sig själv, när det delas ut goda råd, utan inblick.
Att de råd man får, som om det var tillfälligt.
Att man borde försöka vara sig själv, men ändå inte.
Att bli att anpassa sig, bete sig, så att man passar in, i de goda rådens mönster.
Att då, de, som ”blir” att ge råd,
känner sig bättre och inte känner,
att de måste försöka få en att passa in, inte sticka ut.
Om det då är något som är så, extra, stort, att den personen kan, klarar av, får gjort sådant att andra häpnar, är personen ändå skymd bakom något, namn på något, av vilken orsak och på grund av, som om det i sig, var varför, det var möjligt.
Att inte se den personen, att det är den personen det handlar om. Hurudan den personen är.
Att man borde få vara, ses, respekteras som den man är.
Sanningens ord. ?
🙂
Jag är mamma till ett autistiskt barn, och kan bara instämma. Tycker ändå att jag lärt mig att hantera kommentarer från släkt och vänner. Det handlar oftast om välvilja och okunskap.
Det år mycket värre med skolpersonal, BUP och habilitering. Efter unisona ”goda råd” om ”utmaningar”, ”struktur”, ”att stå fast vid beslut” och att ”tvinga fram förändringar” så hamnade vårt barn i en djup depression redan vid 10 års ålder.
Mitt i krisen tvingades vi söka akut till BUP och då fick möjligheten att träffa en annan läkare, med ett helt annat förhållningssätt – precis det Paula beskriver så fint i sina inlägg. Att det inte går att tvinga fram eller uppfostra sig till förmågor som saknas, utan att man istället måste möta och stötta de förmågor som finns. Att priset för att orka kanske måste vara att sova på dagarna och vara vaken på nätterna, eller att förmågan att borsta tänderna kanske saknas hur stark gränsdragning man än jobbar med eller hur bra uppfostran man än ger. Att tvingas till ständiga misslyckanden ger bara ångest och rädsla.
Tyvärr är det mycket svårare att inte lyssna på ”experterna” som faktiskt borde vara där för att stötta och hjälpa oss att hitta verktygen för att underlätta där förmågor saknas.
Det är en enorm sorg och besvikelse att leva ned hur jag behandlat mitt barn – allt i enlighet med ”experternas” råd. Nu när jag ser med egna ögon hur mycket bättre allt blivit bara på ett år, sedan vi slutade lyssna på dem och istället läst på själva och jobbat konsekvent med lågaffektivt bemötande. Är det så att kunskapen brister så mycket även hos de som är satta att stötta och hjälpa oss föräldrar i den här situationen? Och i så fall varför?
Jag blir ledsen över att höra att ni fått så tokiga råd från BUP och habiliteringen om utmaningar och att tvinga fram förändringar! Speciellt habiliteringen borde veta bättre. Jag förstår att det kan vara svårt att låta bli att lyssna på ”experter” när de ska vara specialiserade på autism. Det är lätt hänt att man litar blint på dem. Vad bra att ditt barn mår bättre nu tack vare att ni fått en duktig läkare och att lågaffektivt bemötande funkar!
Vi har en annan diagnos att förhålla oss till men upplevelsen liknar ändå mycket din. Att skola och soc framförallt saknar kunskaper och vill använda metoder och ge råd som är helt fel. Det är både frustrerande och påfrestande. Hur ska man kunna känna tillit då? Tacksam att jag intuitivt tänkt o gjort så mycket rätt trots att jag inte fått stöd o hjälp av det som borde vara expertisen.
Vad bra att du har vågat lyssna på din magkänsla! Det finns otroligt mycket okunskap om olika diagnoser. Om man känner att de råd man får från en yrkesverksamma är fel finns det mycket goda chanser att det är så.