Kategorier
Stöd och insatser

Individuella lösningar

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Det som kan vara vanligt bland oss med Aspergers syndrom och autism är att vi kan ha svårt att få vardagen att fungera. Och därför kan vi behöva stöd med att exempelvis hålla tider, få en bättre ordning hemma eller att komma ihåg att äta regelbundet. Vad vi behöver hjälp med är mycket individuellt. Själv har jag alltid varit bra på att hålla tider och brukar få dåligt samvete när jag dyker upp en minut försenad samtidigt som jag har svårt för att hålla ordning. För andra aspergare kan däremot vara precis tvärtom.

Ibland har vi så omfattande svårigheter att vi kan behöva hjälp från en boendestödjare eller en arbetsterapeut. Och i ett sådant läge är det mycket viktigt att boendestödjaren/arbetsterapeuten hjälper oss att komma fram till en individuell lösning på problemet. Om vi exempelvis har det stökigt hemma, måste den yrkesverksamma personen försöka komma fram till anledningen. Har vi svårt för att slänga det som är gammalt? Eller är det för att vi inte vet skulle kunna lägga alla sakerna? Isåfall kan stödpersonen hjälpa oss att hitta ett lämpligt förvaringsställe.

För mig fungerar däremot en sådan lösning bara till en viss del men inte helt och hållet. Jag har fått hjälp med att hitta förvaringsställen för de flesta föremål och vet var jag borde lägga dem. Men problemet är att jag inte alltid orkar lägga sakerna där de ska vara, det skulle förbruka alldeles för mycket energi av mig och jag måste ju spara min energi till vardagliga färdigheter som att äta, duscha och jobba.

När jag förut gick hemma med aktivitetsersättning, hade jag en lite bättre ordning hemma. Nu när jag har ett jobb, orkar jag däremot inte hålla ordning längre och det kan bli stökigt om jag inte haft boendestöd på ett tag. Nu menar jag inte att jag skulle ha det lite ”småstökigt” som många människor kan ha det utan jag har det så stökigt att mina gäster ibland blivit förvånade och chockade. Därför har den individuella lösningen i mitt fall blivit att mina boendestödjare utför vissa hemsysslor hos mig och låter mig vila. Någon annan aspergare kan däremot behöva en helt annan individuell lösning i sin vardag. Vad som funkar på en aspergare funkar inte nödvändigtvis på en annan!

9 svar på ”Individuella lösningar”

Tack Paula! Du skriver så att jag förstår min dotter bättre! Hon är mycket yngre än du men hon ska ju bli stor hon också:) Inlägget idag förklarar kanske för mig varför det verkar vara så oerhört jobbigt att ha gjort allt i fel ordning i badrummet på morgonen eller på kvällen. Borstar man tänderna först, tvättar mun och händer för att sedan gå på toaletten får man ju tvätta händerna igen. Jättejobbigt och jätteledsen och jätteupprörd. Jag gjorde ett enkelt schema och efter ett tag och nu gick allt mycket bättre. Uttryck som nu städar vi är också skrämmande, fast hon är jättebra på att städa om man talar om vad hon ska städa och exakt hur länge! När jag läser din blogg förstår jag mer varför och vilken energi vanliga vardagliga saker kan ta ifrån henne. Som tur är så är hon själv en fena på att tala om hur hon vill ha det och hon reflekterar ofta över saker som är svåra och kan ställa mig frågan varför det blev si och så! Vi hittar på många rutiner och lösningar tillsammans. Redan när hon var ett år reagerade jag och omgivningen på hennes rena uttal och sätt att använda språket på! Var det lika för dig? Jag tänkte på det du nämnt om ditt grammatik-, och språkintresse? Nu är hon sex år och ska man fortsätta prata om de positiva vinsterna så verkar det som om hon ofta klarar mycket som andra inte gör i den åldern. Hon har många styrkor! Tack återigen! Du ger kraft att orka i det som är nu och framtidstankarna känns lugnare och positivare än förut!

Hej Stefanie!

Vad roligt att höra att mina inlägg gjort att du förstår din dotter bättre 🙂 Tycker att det är bra att ni försöker hitta lösningar på problemen tillsammans, då får hon också chansen att vara med och påverka och fundera på vad som skulle kunna fungera för just henne.

Jag önskar att jag hade fått den chansen när jag var barn. Egentligen visste jag ju om att vardagliga saker tog energi från mig och att jag hade svårt att komma igång, men om jag tog upp frågan med någon, fick jag bara höra: ”men så fungerar alla människor”. Eller om jag sa att jag ville vara ensam, fick jag till svar: ”men människor är sällskapsdjur, alla mår bättre av att ha kompisar”. Till slut slutade jag lyssna på mina egna känslor och bara gjorde det som förväntades av mig. Därför blir jag glad över att höra att du verkligen lyssnar på din dotter och tar henne på allvar, det gör mycket mer än vad du tror! 🙂

Ja, det var många som reagerade på min förmåga att uttrycka mig när jag var liten. Jag lärde mig att läsa och skriva i tre års ålder. I fyra-femårsåldern kunde jag räkna bättre än många sjuåringar, och jag tror att jag var fem när jag lärde mig gångtabellerna. Många var imponerade över att jag förstod saker som många inte förstod i min ålder. Jag tycker att du gör helt rätt i att koncentrera dig på styrkorna! Varför haka upp sig på svårigheterna när man kan ta vara på styrkorna? 😉

Svara

Hej!
Jag hittade hit i hopp om att hjälpa min syster.
Vi bor i olika städer och det känns fruktansvärt att jag inte kan hålla henne i handen när hon ber om det.
Hon är under utredning för att få en diagnos inom autism. Men saker och ting är så långdragna, så i nuläget får hon ingen hjälp.
Jag undrar om du vet vart man kan vända sig i Stockholm för att få hjälp om man är över 18.
Hon får inte mycket till hjälp runtom och jag vet att hon inte orkar ta tag i det själv.

Tack på förhand. J

Hej!

Vad tråkigt att din syster inte fått någon hjälp och att allt blivit långdraget! Det blir ju jobbigt när vardagen inte fungerar.

Jag vet inte vilken slags hjälp din syster skulle behöva, men jag föreslår att ni kontaktar en biståndsbedömare i hennes stadsdelsförvaltning. Det finns ju olika stadsdelsförvaltningar i Stockholm, och man ska kontakta den förvaltning man tillhör. Jag tror att man även kan ta kontakt med dem via mejl om hon har svårt för att ringa.

För att få hjälp enligt LSS måste hennes utredning vara klar, men hon kan fortfarande ansöka om stöd enligt SOL (socialtjänstlagen) även om hon inte skulle få någon diagnos inom autismspektrat. Enligt SOL kan hon exempelvis ansöka om boendestöd. Om hon behöver hjälp med kontakten med myndigheter, kan hon även ansöka om en godman.

Jag föreslår att hon bokar tid med en biståndsbedömare i hennes stadsdelsförvaltning (eller att du gör det åt henne om hon tycker att det är okej) så kan en biståndsbedömare informera henne om vilken slags hjälp som finns att få. Skulle hon få avslag på sin ansökan så finns det alltid möjlighet att överklaga.

Lycka till!

Svara

Precis som Paula skriver så är det socialförvaltningen på orten där din syster bor som har det yttersta ansvaret för din systers försörjning. Min erfarenhet är att de inte tar det ansvaret så i praktiken är det nog du och andra anhöriga som har det yttersta ansvaret men det är till socialförvaltningen det är tänkt att du ska vända dig iaf.

I väntan på att utredningen ska bli klar så tror jag att det är öppenpsykiatrin som din syster ska vända sig till. Så var det för mig iaf när jag väntade utredning. Fråga utredningsteamet annars. De borde ha svar på vad som gäller för en patient som väntar på en utredning eller som är under utredning.

Hej Paula

Jag följer din blogg sedan en tid tillbaka. Min 11 årige son fick sin diagnos för några veckor sedan, Asperger. Jag har varit säker på denna diagnos de senaste 9 månaderna så jag blev bara lättad då BUP blev klara m sin diagnos. . Jag har många problem med honom, bla har han svårt att komma till ro på kvällen och blir väldigt arg för oftast ingenting. Igårkväll när vi hjälptes åt m kvällsmackorna fick han för sig att äggen jag la på hans macka var mögliga. Det ena ägget var mindre än de andra och blev därmed lite för hårdkokt….Det hjälpte inte hur mycket jag än förklarade detta för honlm, äggen var mögliga. Han blev tvärarg, skrev, vägrade lyssna etc. Så det blev till att låta honom lugna ner sig och andra mackor ville han inte heller ha….han somnade väldigt sent, runt 23. När morgonen kommer och han ska väckas 6:30 går inte det. Inte heller kl 8, 8:45, osv. Han vaknar inte. Eller är han så arg att han låser sig. Ibland räcker det att jag säger något fel och sedan är det kört…jag har två andra barn som kommer i kläm och ett nytt jobb där jag har väldigt mycket vab pga min son och det känns helt orimligt. Jag vill vara på mitt jobb och behöver dina tankar kring hur jag ska få igång honom??? Han har ingen motor alls…endast när det gäller dator/spela/tv/mobil…Vi har ännu inte fått komma till habiliteringen då hans pappa inte accepterar diagnosen och kräver omprövning. ( vi lever inte ihop och han träffar nästan aldrig sonen)……Tacksam för svar och tacksam att du skriver…hjälper mycket

Hej Zanitha!

Jag förstår att du var lättad när din son äntligen fick sin diagnos. Låter som att du har det jättejobbigt, och jag tycker att du ska vänta tills han får komma till habiliteringen och träffa någon arbetsterapeut som kan ge dig tips. Det finns nämligen inga knep som hjälper alla, utan arbetsterapeuten måste komma fram till vad som fungerar för just honom. Men än så länge kan du testa följande:

1. Någon gång när han inte är stressad så kan ni diskutera äggen. Du kan förklara hur mögliga ägg ser ut och varför ägg kan se lite olika ut när man kokat dem. Ge honom gärna en detaljerad beskrivning på vad som händer när man kokar ägg, och du kan gärna visa bilder på olika slags ägg (vita, bruna osv). Du kan även berätta att ägg håller väldigt länge. Ju mer information man får, desto bättre! Men det är viktigt att han VILL lyssna så att han inte upplever situationer som tjat. Gör också klart för honom att du inte kommer att tvinga honom att äta ägg om han inte vill, annars kan han få panik.

2. När det gäller att väcka honom på morgnarna så funderar jag på om han sover tillräckligt? Vissa Asperger-personer, däribland jag, behöver mer sömn än andra. För att kunna föreläsa, måste jag sova 12 timmar. Skulle jag sova mindre, skulle jag inte heller komma igång.

3. Testa gärna att göra scheman och klistra dem på väggen i hans rum, kylskåpet osv. T ex vakna kl 7. Klä på sig kl 7:10. Frukost kl 7:30 osv. Ha gärna även bilder på schemat, t ex en bild på en person som äter frukost osv. Förklara för honom att man måste ha scheman och rutiner för att hinna till skolan. Låt gärna honom vara delaktig när du skriver schemat så att han får vara med och bestämma vilken tid han vill göra vad. Och du kan också be honom fundera lite. Vad tror han själv skulle hjälpa honom så att han kommer igång på morgnarna? Varje gång han gör framsteg, ge beröm!

Svara

Lämna ett svar till Zanitha Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *