Hur stötta ett barn med autism med det sociala?

Skolan frågar

Jag har en elev i åk 4 som har asperger och svårigheter i det sociala samspelet. Läste om din tuffa skolgång där du tvingades att vara i grupp. Jag är nyfiken på att veta hur man hade kunnat hjälpa dig att må bättre i det? Jag antar att det är svårt att komma undan klasser/ grupper i skolan. Hade du velat jobba mer på egen hand i klassrummet, få möjlighet att redovisa etc ensam med lärare, blivit validerad i att detta var jobbigt för dig? Finns det något man kan hjälpa en person i liknande känsla som du för att känna att det är intressant att vara med andra? Stort tack!!

Paula svarar

Jag är jätteglad att du bryr dig om din elev och vill hjälpa hen! Innan jag svarar på din fråga vill jag påminna om att Aspergers syndrom och autism är mångfacetterade diagnoser och att vi med dessa diagnoser utgör en ytterst heterogen grupp. När jag svarar på frågan utgår jag från mitt perspektiv, men med detta sagt är det inte säkert att din elev vill bli bemött på samma sätt som jag. Vi med autism är alla olika!

Ett kontroversiellt önskemål

Det allra bästa sättet att hjälpa mig hade varit att låta mig läsa skolan hemifrån. Jag vet att mitt önskemål är kontroversiellt och att den typen av lösning väcker känslor då vårt samtida samhälle är uppbyggt på att alla barn ska gå i skolan. Dock är det ett faktum att det inte passar mig att plugga i en miljö där socialt samspel krävs! Även som vuxen mådde jag väldigt bra när jag hade aktivitetsersättning i många år och fick styra dagarna helt själv. Med andra ord finns det vuxna som trivs med att ha sjukersättning och även de som trivs med att jobba på distans hemifrån utan socialt samspel vilket är ett bevis på att inte alla klarar av ett socialt samspel på det sätt som samhället förväntar sig. Jag önskar att skolan vore mer flexibel och öppen för individuella lösningar.

Jag fungerar så här

Om det inte hade varit möjligt att låta mig läsa skolan hemifrån hade det andra bästa alternativet varit att anpassa skolmiljön så att inga sociala moment skulle varit obligatoriska för mig. Isåfall hade jag velat få tillgång till eget rum där jag hade fått vara så fort jag hade bett om att få tillgång till rummet. I de fall skoluppgifter hade innehållit sociala moment (t.ex. bollspel i gympan eller grupparbeten) hade jag velat få alternativa uppgifter och få göra dessa helt på egen hand. Jag vet att dessa åtgärder kan låta drastiska för personer som inte fungerar som jag och att skolan säkert hade sett mina anpassningsönskemål som orimliga, men så fungerar jag! Så fungerade jag när jag var ett barn och så fungerar jag fortfarande nu som vuxen.

Alla funkar inte som jag

Bara för att jag hade velat slippa det sociala samspelet måste det dock inte betyda att den lösningen skulle vara den bästa för din elev. Vissa autister önskar att vara med i det sociala samspelet så länge de får stöd i att bli inkluderade. Man kan ge detta stöd genom att t.ex. låta barnet bekanta sig med skolgården när skolan är tom, och man kan förklara reglerna på alla lekar och det sociala samspelet för barnet. Om barnet vill vara med i grupparbeten är det viktigt att gruppen känns trygg. I så fall är det viktigt att barnet får välja vilken grupp det vill vara i! I dessa fall är det såklart viktigt att barnet önskar att vara inkluderat. Inkludering ska vara en möjlighet, aldrig ett tvång! Trivs ett autistiskt barn för sig självt ska det alltid respekteras.

Vad består svårigheterna i?

Det är viktigt att ni lärare tar reda på varför denna elev har det svårt med det sociala. Är det så att det sociala samspelet inte intresserar hen alls, eller känner hen sig otrygg i sociala sammanhang och är osäker på vilka förväntningar som finns på hen? Eller är hen mobbad? Det är viktigt att utgå ifrån dessa frågor och ta hänsyn till elevens individuella behov!

[Sassy_Social_Share title=”Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:”]

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.