Hur skulle du bemöta Kerstin?

Låt oss säga att du och jag är grannar och vi har en gemensam granne: Kerstin, 80 år. Några gånger i veckan åker Kerstin buss för att hälsa på sin väninna, och ibland hamnar jag på samma buss som hon. När vi kliver ombord händer det ibland att bussen är nästan full med endast få lediga sittplatser kvar. Då jag med mina 45 år är betydligt snabbare än 80-åriga Kerstin hinner jag ofta kliva in på bussen före henne och ta den sista lediga sittplatsen vilket innebär att Kerstin kommer att behöva stå upp under hela bussresan.

Vem tror hon att hon är?

Kerstin som lider av yrsel och andra krämpor ber då oss andra medresenärer artigt om att få en sittplats varpå jag suckar högt och himlar med ögonen. Vi andra hann ju före Kerstin och rätt ska vara rätt, eller hur? Vem tror Kerstin att hon är som sätter sina egna behov före andras? Fick hon dålig uppfostran som barn? Lät hennes föräldrar bli att förklara för henne att man inte alltid kan förvänta sig att få det man vill ha (i detta fall en sittplats)? Jag börjar kritisera henne bakom ryggen på henne, och självklart himlar jag med ögonen varje gång jag ser henne.

Vad skulle du säga till mig?

Vad skulle du tycka om mig om jag betedde mig på det viset? Förmodligen skulle du tycka att jag var fullständigt dum i huvudet. Kanske skulle du skälla ut mig och upplysa mig om att många äldre har krämpor i kroppen och att de självklart bör ha företräde till lediga sittplatser. Men tänk om jag skulle komma med motargument och säga att jag inte hade någon aning om att Kerstin hade krämpor och att jag därför hade rätt att kritisera henne? Eller förklara att min 82-åriga släkting minsann klarar av att stå upp under en hel bussresa, och därför borde Kerstin också klara detsamma istället för att använda sin ålder som en ursäkt?

Är inte dum i huvudet

Lugn, bara lugn. Det skulle aldrig falla mig in att behandla en äldre person på det viset, och jag är också fullständigt medveten om att alla 80-åringar är olika: vissa har krämpor i kroppen och andra har det inte. Så dum i huvudet är jag inte! Men däremot undrar jag om du skulle behandla Kerstin på det vis jag beskrev om Kerstin istället skulle vara en 10-årig flicka med autism som besöker en nöjespark med sin mamma? Tänk om mamman skulle be om att få köföreträde med hänvisning till Kerstins autism och förklara att Kerstin inte klarar av att köa? Hur skulle du agera då?

Många skulle sucka

Nu känner jag inte dig och har därmed ingen aning om hur du skulle bemöta situationen, men faktum är att väldigt många inte bara skulle vägra släppa Kerstin före i kön utan även sucka, himla med ögonen och antyda att vissa minsann inte klarar av att uppfostra sina barn. Och när mamman förklarar att Kerstin har autism kommer hon mest troligen få till svar att det finns massor av autistiska barn som klarar av att vänta på sin tur och att autism aldrig får vara en ursäkt för att bete sig hur som helst.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Alla autister är olika

Och dessa människor har faktiskt rätt i en sak: Visst finns det barn med autism som klarar av att köa, men alla autistiska barn är olika precis som alla 80-åringar är det. Vissa 80-åringar klarar av att stå upp under en bussresa medan andra behöver en sittplats. Och på motsvarande sätt klarar vissa autistiska barn av att köa medan andra klarar inte av att besöka nöjesparker alls om de måste köa. Visst vore det trist om ett barn skulle förvägras möjlighet att besöka en nöjespark, på samma sätt som det skulle vara trist om 80-åriga Kerstin skulle förvägras möjlighet att åka buss?

Handlar inte om uppfostran

Och nej, det har ingenting med uppfostran att göra. Autism går inte att uppfostra bort lika lite som det går att tvinga en 80-åring med krämpor att lära sig att stå upp en längre tid utan att få yrsel och andra krämpor. Jag lovar att ingen förälder skulle be om att få köföreträde om det fanns ett annat alternativ! Även om ingen gillar att köa så lovar jag att de allra flesta tusen gånger hellre skulle stå i kö än tvingas ta emot fördömanden och elaka blickar från främlingar.

Vi får inte samma förståelse

Faktum är att vi med osynliga funktionsnedsättningar inte får samma bemötande, förståelse och kärlek som äldre ofta får. Om en äldre dam ber om att få en sittplats på bussen drar nog de flesta främlingar slutsatsen att damen lider av ålderskrämpor, men när de ser ett barn som inte klarar av att köa antar många istället automatiskt att barnet har fått dålig uppfostran. Varför?

Har svårt att tycka om dig

Seriöst, det är en skandal att föräldrar till autistiska barn så här 2024 fortfarande behöver skämmas ihjäl varje gång de besöker offentliga platser tillsammans med sitt barn. De ska inte behöva skämmas och be om ursäkt för att barnet har en funktionsnedsättning. Jag brukar försöka vara snäll och aldrig fördöma någon, men seriöst har jag mycket svårt att tycka om dig som förpestar livet på funktionsnedsatta barn och deras föräldrar!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.